Vi försöker dessutom undvika väg 136 mellan Borgholm och Köpingsvik, men behöver vid ett tillfälle korsa den för att köpa lite läskande dryck i hettan. Det går som en karavan av bilar med husvagnar och husbilar genom lilla samhället Köpingsvik. Som ett aldrig sinande pärlband av brummande avgasburkar i plåt genom denna stackars lilla by. För detta är den enda större väg som går norrut. Till Böda. Ni fattar vad jag talar om va? Böda camping. För älskare av husvagnsliv himlen på jorden, men för den stora massan lutar det förmodligen mer åt helvetet.
Pandemin känns avlägsen när vi cyklar ner till Köpingsvik camping vid havet. Här känns området trängre än på den camping vi bor på. Här har de däremot en mycket finare strand. Men det är verkligen packat med folk, så vi tar en vätskepaus bara och cyklar sedan vidare.