Det är nästan så att vi blir kvar på fastlandet. Pda är inte så van att köra automat, husbilen har dock funkat att starta i alla lägen hittills. Tills nu när vi ska köra ombord på färjan. Pda blir superstressad, Anna bara kluckar där i baksätet, Dino chillar och spelar spel på paddan och jag undrar mest varför vi inte åker.
Vi står alltså längst fram i kön, helt stilla med en lång bilkö bakom oss och färjepersonalen vinkar bekymrat om än frenetiskt åt oss att köra ombord. De börjar istället vinka förbi de andra bilarna. Pda blir yvigare och yvigare i både språk och gester. Hans skrik hörs säkert ut genom det öppna fönstret. Jag, som sitter bredvid, men inte har körkort, är inte till någon hjälp. Minuterna går. Månne Anna kanske myser lite där i baksätet över duktiga Pdas hysteri? Till slut startar eländet och vi hinner köra ombord i sista sekunden. Sist av alla. Det är ju synd att ingen av oss filmar spektaklet. Nu när Pda äntligen får personifiera ett päron till farsa.