Den första morgonen i Albanien pustar vi ut efter den hisnande bussfärden över höga berg i piskande regn. Albanien – detta land som man inte vet så mycket om och som varit isolerat från resten av Europa under hundratals år och i modern tid främst under kommunisttiden. Först på 2000-talet börjar landet öppna upp för turismen. Vår roadtrip fortsätter från Budva i Montenegro (läs om Bosnien-Hercegovina här och om Montenegro här) med minibuss till Tirana i Albanien.
 |
| Sheshi Skënderbej |
Vi bokar en minibuss till Tirana i Budva. Det kostar €40 per person och tar 4,5 h. Vi är 10 passagerare. Regnet vräker ner och minibussens rutor immar snart igen, vilken har sin fördel när vägen sakta börjar stiga upp i bergen och det stupar rakt ner så lång ögat inte ser… Vi stannar ett par gånger efter vägen för att köpa lite mat och för toabesök. Vid gränsen ställer chauffören, som för övrig röker i bussen hela vägen, till världens scen: det är problem med tullen och vi måste alla betala €1 var för att få korsa gränsen. Jo, tjena – €10 rakt ner i hans egen ficka, men vem orkar tjafsa, så vi betalar. Vi blir avsläppta mitt i Tirana, vid torget Sheshi Skënderbej och ska därifrån leta oss fram till en annan buss som ska ta oss vidare till Berat.
 |
| Buss till Berat |
Vi får gå med våra tunga ryggsäckar i en kvart och plötsligt ser vi en man en bit framför oss som viftar och skriker Berat, Berat! Han förstår väl att vi vill åka med och vi inser att vi haft världens tur eftersom vi inte hade nån koll på vilken tid bussen faktiskt skulle avgå eller hur många bussar som avgår per dag. Tidtabeller är nämligen inget som riktigt finns i Albanien… Bussarna avgår dock från 21 Dhjetori (21 December) square, (Sheshi Qemal Ataturk). Vi betalar för biljetten på bussen – det kostar 400 albanska lek, vilket är 28 kronor för en bussresa på 3 timmar. Albanien är billigt!
Bussen till Berat stannar inte i själva centrum utan en bit utanför stan vid den nybyggda bussterminalen och därifrån får vi ta en taxi för 20 kr till hotellet som bara ligger 5 minuter bort. Här bor vi en natt på White City Hotel, ett fyrstjärnigt hotell, för endast €40 inklusive frukost och en mycket efterlängtad välkomstöl!
 |
| Osumfloden |
Berat är Albaniens äldsta stad och med på UNESCOs världsarvslista. Staden ligger i en klyfta genom vilken floden Osum rinner och med berget Tomorr till höger och berget Shpirag till vänster om man står på bron över floden med näsan mot slottskullen. Enligt sägen var Tomorr en gång en jätte som slogs mot Shpirag över en ung kvinna. När båda dog i striden drunknade kvinnan i sina egna tårar och skapade därmed floden Osum.
 |
| Mangalem i den gamla staden |
Den gamla staden består av tre delar: Kalaja (uppe på slottskullen), Mangalem (vid foten av slottskullen) och Gorica (på andra sidan floden). Albanerna själva kallar Berat för ”the city of one above another windows” pga att husen står så tätt att de ser ut att vara byggda ovanpå varandra.
 |
| Getselfie |
 |
| Utsikt från kullen |
 |
| Tomorrberget |
Vi tar oss upp på slottskullen via trånga gator och många trappor bland husen i Mangalem vid floden. Vi går lite vilse där uppe och själva slottet och den röda moskén verkar vara stängda, men vi får i alla fall ta del av en fantastiskt utsikt åt alla håll över staden. En gammal man som pratar med oss på italienska (?) visar oss vägen ner igen och när mörkret faller är vi tillbaka på hotellet igen.
 |
| NEVER – Mount Shpirag |
På berget Shpirag skymtar ordet NEVER i gigantiska bokstäver, 100 meter höga och 60 meter breda. 1968 tog bonden Sheme Filja med sig en armé av bybor och målade namnet ENVER på bergets sida för att hedra den dåvarande kommunistiska diktatorn Enver Hoxha. I takt med demokratins intåg ändrade samme bonde ordet till ”NEVER” som symbol för att Albanien fortfarande är ett av de fattigaste länderna i Europa.
 |
| Bussen mot Saranda |
Dagen efter tar vi en minibuss till kusten och staden Saranda. Resan tar 8 timmar och kostar 500 kr. Chauffören stannar ett par gånger efter vägen för toalett- och matpaus. Några kilometer efter Girokaster blir vi stoppade av kravallpoliser som kliver ombord på bussen och ser sig om. Det visar sig att polisen omringat byn Lazarat bara ett stenkast därifrån. I två dagar strider 800 poliser mot tungt beväpnade bybor som vill försvara sina cannabisodlingar. Läs om tillslaget här och se en liten film om Europas cannabismetropol här. Det här är vilda östern!
Vi anländer till Saranda på eftermiddagen byter buss i centrum till lokalbussen till byn Ksamil en mil därifrån. Bussen går en gång i timmen, kostar 7 kr och tar 25 minuter. Sa vi att Albanien var billigt? Något mer av Saranda hinner vi inte se, men 2015 återvänder Pda hit med ett kompisgäng via charter. Läs om denna resa längre ner.
 |
| Hotell Castle i bakgrunden |
 |
| Egen strand med gratis solstolar |
 |
| Strandrestaurang |
Vid det tredje stoppet i byn Ksamil hoppar vi av. Vi får hjälp av oerhört hjälpsamma och trevliga ungdomar på bussen och två killar följer oss ända fram till hotellet. Hotell Castle är ett märkligt, men perfekt lokaliserat hotell som alltså även ser ut som ett litet slott. Här finns en egen strand och en restaurang med riktigt god och billig mat.
 |
| Ksamil har många små fina stränder |
Vattnet är klart och stränderna är oerhört fina. Sol- och strandlivet kan lätt mäta sig med både Turkiet och Grekland. Att det dessutom är mycket billigare här och att människorna är trevligare gör detta till ett väldigt attraktivt alternativ till anda medelhavsländer. Vi är här off-season, men det är nog mestadels albanerna själva som kommer hit på semester. När Pda är här ett år senare är säsongen i full fart och det är packat med folk på stränderna. Charter har just blivit populärt till Albanien, så Ksamil lär komma att ändras inom kort och kanske just därför förlora lite av sin charm.
 |
| Bostadshus |
 |
| Vad skulle detta bli? |
Ksamil är inte som andra semesterorter vi besökt. Mycket lite är turistanpassat: de små affärerna har ingen växel, det finns EN bar/pub, inga restauranger tycks ta kort och överallt står halvraserade byggnader i betong vilka vi lär oss beror på att man inte har haft råd att betala alla tillstånd som behövs vid byggnation av nya hotell, restauranger eller bostadshus, så då kommer staten helt enkelt och bulldozrar ner byggnaderna. Att allt inte är tillrättalagt och tjusigt är något som tilltalar oss. Det är nog därför vi älskar att resa i Balkan.
 |
| Snabbfärjan mellan Korfu och Saranda |
Hotell Castle tar inte kort, vilket kommer som en överraskning när vi checkar ut fem dagar senare, men vi lyckas skrapa ihop våra sista euros ock lek så att det täcker notan och räcker till taxi till hamnen och färjan över till Korfu. Att flyga till/från Albanien är nämligen både dyrt och krångligt, så det bästa är att ta flyget till Korfu och sedan färjan över. Den tar 30 minuter och kostar ca 200 kronor per person.
 |
| Ingen avkoppling med trista turister |
 |
| Ö med vacker kyrka. Och landningsbana… |
Flyget hem med Norwegian går okristligt tidigt morgonen efter, så vi har bokat ett hotell väldigt nära flygplatsen så att vi kan sola och bada hela dagen och förhoppningsvis kunna sova ett par timmar innan hemresan. det är i stort sett inga gäster på hotellet, men familjen som ligger vid poolen samtidigt som oss är bland de hemskaste människor vi stött på under våra resor. De dundrar runt bland solstolarna som en hjord gnuer i panik, jagar varandra, stänker vatten på varandra, skriker och väsnas så mycket att vi är tvungna att flytta på oss. De låter mer än de flygplan som landar alldeles bakom oss! Det är obekvämt att flyga hem kl. 04.00, men biljetterna är billiga, så vi anser att det är värt det.
Vår Balkan-roadtrip är nu till ända och den har varit magisk! Jag bjuder på ett par filmer från en danskväll på ett klarinetthak med lokala Ksamil-förmågor. En kväll går vi förbi ett enkelt ölhak och hör smäktande klarinettoner. Där inne dansar män med armarna om varandras axlar. Vi välkomnas med glada tillrop och mycket dans. En man i röd tröja sitter hela tiden i min närhet och när jag frågar varför han verkar följa efter mig, pekar han med en stor hand på sitt bröst och säger: ”Me, bodygard.” Öööh, ok?! Det är vissserligen bara jag och två kvinnor till här inne, varav en är servitris, men ingen är påflugen eller hotfull mot mig. De flesta män är dansanta, aningens berusade och glada, men de tillhör förmodligen inte samhällets toppskikt eller genielit. Så kommer en man som verkar föra respekt med sig och han uppmärksammar genast de två turisterna och ska bjuda oss på öl. Sedan vill han dansa. Med mig. Och det är bara han och jag som ska dansa. Alla andra ska titta på. Jag är så ytterst tacksam att jag inte var helt nykter vid detta tillfälle. Vi dansar nån typ av Zorbadans och jag pustar ut när det är över. Det var liksom inte läge att tacka nej. Det blir vi än mer varse när vi senare under kvällen får reda på att den där snubben, han är en av Albaniens största knarkkungar. Det blir vår enda kväll på klarinetthaket. Men en minnesvärd sådan.
Läs vidare om Pdas charterresa till Albanien här nedan:
Saranda, augusti 2015
 |
| Saranda från hotell Agimi |
Apollo började köra charter till Saranda under 2014. Med charter så ingår en tiominuterstransfer med buss från flygplatsen samt chartrad färja över till Albanien. I hamnen är det en liten och snabb gränskontroll, väskorna tar man själv ombord på båten. Båtresan tar 35 min i en modern flygbåt med plats för 120 passagerare. Hamnen i Saranda ligger på gångavstånd från centrum. Staden är ganska liten, har ca 35 000 invånare och består av 3-4 parallellgator som följer bukten. Vid vattnet går en lång strandpromenad utmed sandstranden full med krimskramsförsäljare, restauranger och barer. Det är ganska glest med bankomater i Saranda, men de finns lite här och var. Vi passade på att gå till tandläkaren eftersom det var så billigt, 130 kr för borttagande av tandsten och fluorpolering, klinikerna är moderna.
 |
| Dunderrestaurang |
Att äta
Bästa restaurangen i Saranda är Restaurang Bequa, nära Friendship park. Restaurangen har ett öppet kök, med fantastisk mat, service och låga priser och ligger i den centrala delen.
Hotellet
Vi bodde på ett av Apollos hotell, Hotel Agimi and S, som ligger på 10 minuters gångväg från centrum. Läs vår recension av hotellet här.
 |
| Stranden vid hotell Jaoar |
Stränder
Det ligger en lång sandstrand längs med strandpromenaden, söderut är det små ministränder vid var och vart annat hotell. Vid vår strand ingick solstolar och man kunde beställa mat och dryck från baren (ca 14 kr för öl eller ett glas vin) eller ta med eget. Stränderna består av grus, är ganska tvärdjupa och vattnet är klart. Det finns dock inte så mycket att se under vattenytan.
Att göra
 |
| Anna, Kråkan, Helin, Jonte, Klas och Pda på toppen av Lekursi |
Borgen. Lekuresi Castle.
Det kostar 500 lek och tar ca 10-15 min med taxi upp till borgen på berget Lekursi som ligger till sydväst strax bakom Saranda. Det är en fantastiskt fin utsikt där uppifrån men annars finns det inget mer än en gigantisk restaurang där uppe. När vi var där så var det fullbokat så det är nog bäst att boka bord i förväg.
 |
| Kom i tid, här är det trängsel. Syri i Kalter |
Syri i Kalter (Blue eyes)
Vi fick tag på en taxi för sex personer som körde oss till Syri i Kalter och sedan till Ksamil, ca 4 timmar för 60 Euro. Det tar ca 45 minuter till Syri i Kalter på en bra väg ända till de sista tre kilometrarna där det är grusväg. Två kilometer innan vi är framme står en vägvakt och tar 300 lek för varje bil. Det är kö och totalkaos när vi kommer, människorna i bilarna på väg ner igen är fly förbannade och skriker att det är fullt. Vår chaufför är cool och tränger sig förbi. Det blir trängre och trängre ju närmare vi kommer, folk börjar ställa bilen efter vägen och folk går bland bilarna i dammet och hettan. När vår chaufför trängt sig ända fram till sista parkeringen är det inte alls mycket bilar där och han kör oss ända fram till baren. Stället är inte så stort, man hinner med det på en timme, men det är vackert. Det turkosa vattnet kommer upp ur en källa och ringlar sig mellan ett par restauranger. Vid källan finns en avsats där Klas och Jonte hoppar i det tiogradiga vattnet. Vi andra sippar öl i solen.
 |
| Jonte vågar |
Saranda har inte så utbyggd turism ännu, här finns inga bananbåtar, paraglides, storhotell eller Bamseklubbar. På resan fyller Kråkan och Helin 40 och den kalasaktivitet som står till buds är en helt galen gubbe i en liten plasteka med aktersnurra som han kör runt folk i. Med honom får de åka runt bukten och de kommer faktiskt helskinnade tillbaka.
Ksamil
Från Syri i kKalter fortsätter vi med taxin i ca en timme till Ksamil där vi återbesöker hotell Castle och äter en god lunch bestående av risotto de mare. Klas och Helin besöker frisören för 80 kr och sedan går vi utmed strandens alla barer till uddens spets. Vi är här under högsäsong och det är proppfullt med folk och det finns inte en enda ledig solstol. Vi tränger oss ner mellan stolarna i den vita sanden. Hem blir det taxi då ingen kan svara på vilken tid bussen går.
 |
| Jonte kan dyka |
 |
| Pda kan fiska |
Dykning
Via Hotell Corall, som ligger 5 km söder om Saranda, kan man dyka med Diving Spiranca . Pda och Jonte betalar 500 kr var för upphämtning, dykutrustning och 1 timmes dyk var. Vi åker ca 30 minuter söder ut med två stycken instruktörer från Spiranca och dyker i en vik. Roligast var att hitta en bläckfisk. Efteråt får vi med oss ett gäng undervattensfoton från dyket.
Please follow and like us:
