Den första morgonen kliver jag ut på balkongen och möts av en klarblå himmel och ett sandstensfärgat Valletta på andra sidan det svagt böljande vattnet. Vi har tagit oss till ön Malta en helg i oktober då vädret gör lite som det känner för och vi sullar bort en hel katedral. Rutinerade resenärer och allt det där.
Gzira/Sliema
Vi bor i Gzira på andra sidan bukten, två kilometer från Valletta. Hit åker vi buss X2 för 2€ från flygplatsen och den tar oss på en ordentlig sightseeingtur upp till bl.a. sjukhuset Mater Dei och St. Julians innan vi så hoppar av vid 115 The Strand Hotel & Suites. Vi får ett rum med havsutsikt på våning 7 av 7. Utsikten är suverän. Vallettas skyline går inte av för hackor! Läs mer om hotellet här.
Utanför hotellet ligger Marsamxett Harbour med sina små fiskebåtar som guppar ute i hamnen och sina turistbåtar på rad längs kajen. Säljarna står i sina biljettstånd och rear ut båtturer, vi tänker att det tar vi imorgon, vi har ju tid.
Sliema ligger alldeles intill, där finns restauranger och barer på rad längs med The Strand. Vill man shoppa har man kommit rätt, fast det är som vanligt inget för oss. Vi sätter oss på diverse uteserveringar och tittar på folk eller promenerar längs med strandpromenaden. Stannar och tar ett glas för det är ju Happy Hour! 40 kr för två drinkar av samma sort. Det blir några drinkar. Vi har inget vi måste se eller göra idag. Det är ovanligt för oss som alltid har en fullspäckad agenda.
När mörkret faller ser vi oss ändå lite omkring, beger oss mot St. Julians till, fast inte riktigt så långt. Fastnar, som alltid, vid en kyrka. Det är kvällsmässa och den är välbesökt. Malta är romersk-katolskt och kyrkan har en stark ställning i det maltesiska samhället. Det finns 365 kyrkor på Malta och Gozo – en ny kyrka för varje dag på året om man så vill! Kyrkans fasad är vackert upplyst av hundratals lampor, det har vi aldrig sett förut. Det är så vackert att man nästan blir lite religiös, fast bara ytterst, ytterst lite.
Det där religiösa går över på bara någon minut. Rinner av så fort vi kliver in i det som tidigare varit en fotbollsbar, men numera bara är en bar. Eller ska likna en bar, jag vet inte riktigt. Den har en av de smutsigaste toaletter jag någonsin varit på i alla fall. Vikdörr har den också. De får nog inte så många turister hit, mest locals som tar en öl ståendes på gatan utanför. Gubbarna gör plats åt oss ute vid deras bord. Ägaren dricker lika många öl som gästerna, om inte fler. Stämningen är glad, kvällen är ljum. Gatorna är spöklikt öde, det lyser knappt i några fönster, ibland går någon förbi på gatan nedanför, annars är det bara vi och gubbarna. De pratar nog om oss, på maltesiska förstås så att vi inte förstår. Vi tackar för oss och går ner till hamnen igen. Äter sedan en sen middag som de gör här nere.
Valletta
Soluppgången på Malta visar sig ha ett speciellt ljus som sveper över Vallettas sandstensfärger och ger staden ett magiskt skimmer vi inte sett innan. Vattnet ligger spegelblankt och vi är så, så tacksamma att vi har ett rum så långt upp så att vi får se detta skådespel. Hela helgen skulle kunna spenderas på denna balkong, bättre utsikt har vi aldrig haft! Men äta bör man och allt det där. Frukosten intar vi på takterrassen. Efteråt lägger vi oss i den kalla bubbelpoolen där uppe, tänker att himlen börjar se mörk och tung ut, så bäst att passa på när det ännu är sol.
Åker färja från Sliema till Valletta. €2,80 per person, tur och retur. En kvart på böljan den blå. Sliemas himmel bakom oss ändrar färg från blå till stålgrå. Lyftkranarna tornar upp sig som långbenta giraffer. Halva Sliema är som en stor byggarbetsplats. Inte är det vackert. Inte ens när det blir klart. Om någonsin.
Lyckas med konststycket att få en bild på Valletta, och de två kyrkorna som liksom ser ut att sitta i hop, fast de inte alls gör det, i sol och med blå himmel. Så fort vi kliver av båten öppnar himlen sig och skyfallet tvingar oss ta skydd under broar och tak. Vädret är opålitligt och svänger snabbt på Malta i oktober.
Vi hoppar över vattenpölar och skurarna avlöser varandra under ett par timmar. Sitter under ett parasoll och äter lunch och delar på en flaska vin. Penne Salmon och sea bass. Allt som allt överkomliga €14. Blöta fötter under bordet och en dyngsur duk på bordet bredvid. Nog är det trist med regn, men det är ganska varmt. Med lite vin i kroppen blir det ännu varmare. Vi har glada miner ändå. Vi är ju i Valletta. That’s Amore. Så heter restaurangen i varje fall.
Det är vackert här i Valletta. Aldrig har vi sett så många balkonger. Fasaderna är strösslade med de små trälådorna i grönt, gult och rött. Glada färgklickar mot det sandstensfärgade. Mer eller mindre underhållna. Används de alls? Eller är de bara för syns skull? Jo, traditionellt byggda som en plats att hålla utkik från och spana in folk på gatan är de ju, dessa balkonger som för oss mer ser ut som burspråk. Charmiga är de i varje fall.
Och utkik, det håller han ju verkligen, denna herre från sin gula balkong en våning upp, iförd endast garbardinbyxor!
Snirklar runt i staden gör vi helt utan plan. Knäpper otaliga balkongkort. Så snubblar vi över vad som bara måste vara den garanterat mysigaste gatan i hela Valletta. Och den mysigaste baren. San Paolo Naufrago på St. Lucia’s Street. Slår oss ner och vilar trötta fötter och fuktar torra strupar. Gläds åt en bilfri gata, för annars är det bilar överallt. Parkerade längs med trånga gator. Valletta är kuperat, och mycket större än man först tror.
Går Valletta runt och hamnar åter vid färjeterminalen då regnet ännu en gång börjar vräka ner. Kastar oss in på närmaste bar, serveras vitt vin ur miniflaskor av en gubbe, kollar in hans hattsamling som täcker väggarna och väntar ut regnet. Förundras över vår klantighet som gjort att vi missat den sevärdhet som verkligen är värd att se – St. John’s Co-Cathedral. 16.05 är klockan när vi går mot kyrkporten, bara för att upptäcka att de stänger kl. 16. Ska man se något i Valletta är det ju den. Men nä, inte vi inte. Dålig, riktigt dålig research kallas det. Det misstaget lär vi ju inte göra om i alla fall. Så much för att ta det casual och inte förbereda skiten ur en resa. Aldrig mer! Rutinerade resenärer? Inte idag!
En som inte missade St. John’s Co-Cathedral, och har skrivit ett utförligt inlägg om sitt besök, är Johnnybajdzan.
Dags att ta båten till andra sidan igen. Ja, det känns som om vi verkligen är på väg till ”den andra sidan”, så kolsvart och olycksbådande är himlen trots att regnet nu gör uppehåll. Vänder oss om i båten och ser oss lämna en gyllene stad där bakom. Vackert så att man blir tårögd. Vi gillar verkligen Valletta. En dagstur såhär är lagom. Vi nöjer oss med det.
Uppehåll hela vägen över vattnet. Sen blir det värre än någonsin. Vägarna svämmar över, bilarna borde vara av amfibiesort nästan, så högt går vattnet upp. Hinner inte rinna undan. Leopardparaplyet får göra sitt jobb. Ända hem till hotellet. Ber en stilla bön till vädergudarna om att morgondagen ska bjuda på sol. Vi ska ju på utflykt.
The Three Cities
Bakom eller söder om Valletta ligger The Three Cities: Vittoriosa/Birgu, Cospicua och Senglea. Dessa städer är betydligt äldre än Valletta och ger en ordentlig historielektion över Maltas sjöfart och lokala liv. Vi tittar på dem från Upper Barakka Gardens som har en oöverträffad utsikt över Grand Harbour och även över Vallettas takåsar. Även Lower Barrakka Gardens ger mäktiga vyer över de omkringliggande städerna.
2 Harbour Cruise
Vi har inte alls tur med vädret när vi slår upp korpgluggarna på lördagen. Idag är det tänkt att vi ska ta en hop-on hop-off buss söderut till den pittoreska fiskebyn Marsaxlokk. Det har vi sett fram emot. Vi går till hållplatsen för bussen och väntar. Och väntar. Och väntar lite till. Det kommer fram en kille och informerar oss om att idag kommer det ingen buss. Han har ringt och kollat. De har ställt in alla turer på grund av regnet. Trots att det inte alls regnar. Bussarna har visserligen inget tak, dock är de ju dubbeldäckare så man hade faktiskt kunnat sitta på nedre däck. Nåväl, snäll kille och jaha, vad gör vi nu då istället? Ska vi ta oss en båttur kanske? Men puts väck är alla båtbiljettsförsäljare som tidigare haffade oss var tionde meter på strandpromenaden. Vi får gå en lång stund innan vi hittar en. Mario på Luzzu Cruises säljer oss två biljetter för rabatterade €20, nästan halva priset, till deras 2 Harbour Cruise.
Vi är 10 personer ombord. Först puttrar vi sakta runt i Sliema Creek runt Manuel Island. Spanar in lyxyachter i marinan. All is good. Sen ska vi ut på havet! Far förbi Valetta och skumpar rakt ut i Medelhavet. Det blåser rejält denna höstdag och skummet yr. Båten hoppar till vid varje våg som slår mot stäven. Vi måste runda St. Elmo Bridge och fyren längst ut på vågbrytaren. Båtresan blir efter det mer behaglig när vi kommer innanför vågbrytare nummer två, Ricasoli East Breakwater.
Inne i Grand Harbour lägger sig lugnet, vinden mojnar, vattnet krusar sig bara. All is good again! Den engelska audioguiden talar om kristna militära ordnar och Grandmaster Flash. Eller var det kanske Grand Master of the Knights of Malta? Det är intressant. Kanske är vi just idag inte så mottagliga för fakta, men desto mer för intryck. Båttturen rekommenderas verkligen. Det blir snyggare bilder i solljus, men vi slapp i alla fall regnet.
St Julians
Dags att röra på fläsket! Efter båttur, promenad! Till St. Julians, Maltas nöjescenter och ultimata casinohub. Vi har tänkt att gå längs med strandpromenaden som faktiskt sträcker sig ända från Gzira till Spinola Bay. Minst. Man kan säkert börja ända borta i Valletta också. Fast då kanske man inte kan gå längs med vattnet hela biten. Vi tar lite genvägar här och där. En del sträckor vid vattnet är inte särdeles upphetsande. Mycket byggnationer och shoppingcentrum. Det går ju bort. Hellre en risig bakgata alla dagar i veckan. Pda är expert på att sniffa upp en sådan där riktigt intetsägande gata full med skräp, skeva dörrar och uttorkade växter på balkongen. Inte för att vi ramlar äver någon sådan just här, men ändå. För info.
Vi letar lunchställe och hittar en riktigt bra italienare vid namn Il Pirata i Paceville. Beställer en matig sallad och en pizza. Delar på maten som vi nästan alltid gör. Så får man smaka två rätter. Delar på en flaska vin. I området kring Paceville (uttalas pa-che-vill) ligger de flesta barer och nattklubbar och det är hit du ska bege dig om du vill nattsudda. Vi är bara här på studiebesök. För att oja oss lite över undgomens dekadens och leverne. Skojar bara. Eller? Vi är i alla fall för gamla och bekväma för att vistas på skräniga lokaler om nätterna.
Vi hamnar på takbaren Fuego Speakeasy, mitt i surret. Det är Happy Hour igen! Bartendern blandar drinkar med rikligt med spirituosa. Ett sällskap lämnar innan han hunnit servera drinkarna de beställt, så han ger dem till oss istället. Sitter vi plötsligt där med två cocktails var bland tutande bilar, svensexor, unga tjejer i minimala shorts, killar i bodybuilderlinnen, höga hotell och neonskyltar. Det är väl här de festar alla expats som jobbar med onlinecasinon eller iGaming. Malta med sina generösa lagar för spelindustrin.
Tillbaka i Sliema igen lite senare, via ett samtal med en kvinnlig kapten på ett kryssningsfartyg, träffar vi Foots, en vän från Bollnäs, som bor här på Malta. Det blir ett kärt återseende mellan honom och Pda. Vi är förnuftiga och lägger oss medan kvällen ännu är hyfsat ung. Vi ska ju resa hem imorgon. Foots är lite besviken, han har ju precis kommit igång! Fast klockan hinner nog bli 01.00 ändå. Så vi missar kristallvagnen och får en pumpa, eller hur var det nu igen i sagans värld?
åh, Malta ser så himla fint ut, blir så sugen! Men värst vad det hällde ner regn där på bilden!
Ja, det tokregnade verkligen! Fast det var ändå rätt varmt i oktober. Rekommenderar nog ändå att åka dit under sommarmånaderna eller på våren. Regn är man ju helst utan!
Vilken fantastisk soluppgång 🙂
Och bilden med bilen och vattenpölen är underbar 😀
Ja, den var exceptionell! Haha, ja, det var en rolig kväll!
Åh underbara Malta. Får sån längtan tillbaka när jag läser detta och tittar på bilderna. Synd att ni missade Marsaxlokk som var min absoluta favorit på ön, men då har ni ju ett bra skäl att åka tillbaka. 🙂
Ja, vi ville ju gärna åka ner dit, men som sagt, det kanske blir fler gånger. 😁