En vända till Köpenhamn

Så gör vi det. Åker utomlands för första gången på ett och ett halvt år. Det är coronatider. Jag vet att detta kan sticka i ögonen på folk som tänker att ”det var väl inte så länge sen era privilegierade medelklass… eh, personer”. Men då ska ni veta att för oss är detta eoner av tid. Vi tar Öresundståget till huvudstaden av ”wienerbrööö med chokoläääöö”. Köpenhamn. Nordens kontinentala nav.

Kontinentalt och exotiskt i Köpenhamn

Det där regnet som smattrar mot det vackert välvda taket av röda stålbalkar som omfamnar Københavns Hovedbanegård. Det där regnet känns lite grann som hemma. Men där slutar likheterna och genast översköljs vi av en kontinental känsla så fort man sätter ner foten på den danska plattformen. En föraning om äventyr, om liberalare normer. Om gladare miner och krav på covidpass.

Københavns Hovedbanegård

Längs Magstæde, en av de äldsta gatorna i Köpenhamn, drabbas vi av en exotism av röda pølser, Gammeldansk, halvfjerds och hygge. Ja, det där danska språket. Som delar människan i två läger. Personligen älskar jag danska. Computers och skat. Bøllebank och smuk.  Och är det något de kan så är det att göra världens bästa krimserier. Eller serier och filmer överhuvudtaget. Danskjävlar, som Ernst Hugo sa.

Magstræde

På rövarstråt i Köpenhamn

Det regnar 170 dagar om året i Danmark. Idag är inget undantag. Palæ Bar lockar med sin rödfernissade fasad och sina rödvitrutiga bordsdukar. Vi kastas tillbaka till en 50-talets jazzbar med reklamskyltar i plåt och personal som jobbat där sen familjen Flinta. Väntar ut regnet över en öl och bara känner in. Att vara utomlands är fint. Trots ösregn i augusti.

Tar skydd från regnet på Palae bar

Jag har ju mina skavanker. Som aldrig varit i Norge och heller aldrig till Köpenhamn. Så visst måste vi till den mest fotograferade delen av stan: Nyhavn. Jag tycker det är vackert. Färgglada hus och det långa pärlbandet med uteserveringar längs kajen. Träbåtar med svarta skrov och höga master. Vajande vimplar och skränande måsar. Himlen är hotfullt stålgråsvart. Men just där och då i magiska Nyhavn är vi røde, vi är hvide.

Nyhavn

Smørrebrød, takk. Og en lille en!

Regnet smattrar och stänker in under kragen. Vi hastar över bron från Nyhavn till Christianshavn. Omvandlat från industriområde och arbetarkvarter till Köpenhamns hipsterkvarter.  Här finns streetfood markets och exklusiva bostäder, men även kulturskyddade hus från grundandet på 1600-talet.

Vackra fackverkshus i Christianshavn

Vi använder oss av husbibeln, Google maps, letar matställen och landar så på Christianshavn Færgecafé. En alldeles förtjusande kvarterskrog med makalösa smørrebrød och egentillverkad snaps. Med charmig personal som kan sin sak och rekommenderar en meny passande två noviser. Gällande smørrebrød alltså. Snaps har vi druckit förr.

Fantastiska smörrebröd i Christianshavn

In kommer en dansk skalle, jag menar dansk tallrik med fyra vassa och smakrika smørrebrød. Till det en lille en, egentillverkad akvavit med bortglömt namn och en fatöl. Är det detta som är hygge är jag med alla gånger dygnet runt. Så mysigt har jag inte haft det på länge. Är det det svenska myset som är det danska hygge? Tål att utredas.

Smørrebrød og en lille en

Toaletten har Titanictema och även Pda känner det lite som att han sjunker. Han är ju sjuker, ta i inredningsträ! Första gången utomlands på ett och ett halvt år och han går och blir sjuk! Febrig och frossig och inte ens snapsen går ner i den annars så torra strupen. Nu går skam på torran land. Stämningen sjunker Titanicstyle. Iskylan rullar in. Jag tycker nästan mer synd om mig själv än om Pda.

Christianshavns Færgecafé på Strandgade 50

Är det nu vi tjackar upp oss i Freetown Christiania?

Nja, paracetamol är det starkaste Pda knaprar i sig denna dag. Men att åka till Köpenhamn utan att besöka Christiania är väl som att vara i Rom utan att åka upp i Eiffeltornet. Eller hur det nu var… I alla fall. Vi beger oss till Freetown Christiania. Som vi ser som ett intressant studiebesök. No more, no less.

Freetown Christiania

Vi är inte drogliberala, men vi kan väl förstå grejen. Det är alternativt, bohemiskt och chill. En varmare dag, eller för 20 år sedan, hade vi kanske stannat på en öl. Nu hastar vi snarare igenom och känner oss rätt malplacerade. Graffitin var i alla fall frän.

Graffiti i Christiania

I sakta mak genom stan

Jaha, underbart är ett kort besök till Köpenhamn som de säger? Vi promenerar sakta mot Öresundståget igen. Jag hade kunnat vara kvar i flera timmar, men så här i pandemitider bör vi återvända till Malmö. Eller bör vi det? Svår avvägning, men det visar sig inte vara Covid-19 som Pda har utan bara en fånig liten mancold. Som går över efter en dag. Han får absolut spotta upp sig till nästa resa…

Köpenhamns börs och Christiansborgs slott

Vi är inte här tillräcklig länge för att ge Köpenhamn en ärlig chans. Vädret var bedrövligt, resekompanjonen var sjuk och Strøget kan vara det mest överskattade shoppingstråket ever. Men skulle jag vilja återbesöka Köpenhamn? Men for helvde, mand. Hver gang.

Please follow and like us:
error
fb-share-icon

2 Svar på “En vända till Köpenhamn”

  1. Hihi, ja ni får komma tillbaka och upptäcka mer. Reffen, Torvehallerne och allt gott på Vesterbro…och så Bakken förstås. Ingen nöjespark kan mäta sig med den. Själv pendlar jag över bron men ändå hinner jag inte med allt jag vill se.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.