Längs Magstæde, en av de äldsta gatorna i Köpenhamn, drabbas vi av en exotism av röda pølser, Gammeldansk, halvfjerds och hygge. Ja, det där danska språket. Som delar människan i två läger. Personligen älskar jag danska. Computers och skat. Bøllebank och smuk. Och är det något de kan så är det att göra världens bästa krimserier. Eller serier och filmer överhuvudtaget. Danskjävlar, som Ernst Hugo sa.
Hihi, ja ni får komma tillbaka och upptäcka mer. Reffen, Torvehallerne och allt gott på Vesterbro…och så Bakken förstås. Ingen nöjespark kan mäta sig med den. Själv pendlar jag över bron men ändå hinner jag inte med allt jag vill se.
En dag är ju verkligen ingenting, så det får absolut bli ett besök igen. Bakken har jag inte ens hört talas om, såg ju häftigt ut!