Hoi An – staden som försvann

Ni måste åka till Hoi An läser vi i alla reseforum när vi planerar vår Vietnamrutt. Så det gör vi. Vi gillar ju gamla fina städer med vackra hus. Men det blir inte riktigt som vi sett framför oss: strosande på stilla gågator i historiska kvarter med kulörta lyktor som vajar i vinden ovanför våra huvuden. Det blir i stället som på bilden nedan. Välkommen till Hoi An – staden som försvann.

Som den där skogen man inte ser för alla träd

Hoi An - Vietnams mesta turiststad

Vi åker tåg från Huê till Da Nang och tar en Grab-taxi för 350 000 dong vidare till Hoi An. Vietnams enda tågsträcka går inte via Hoi An. Under taxiresan ser vi byggarbetsplatserna avlösa varandra. Kinesiska investerare bygger enorma hotell och resorter till de kinesiska busslasterna längs med motorvägen mellan Da Nang och Hoi An. På avlägsna platser stora nog att hantera mängden turister. För de är många när de kommer. Vi ser inte staden. Vi ser bara människor som låter, står i vägen, trängs och rör sig i horder längs gatorna. Men vi hänger på. Accepterar läget. Vad annat kan vi göra?

Hoi An vid Thu Bon River

Hoi An ligger i ett delta uppdelat i flera öar. Gamla stan ligger på fastlandet och vi bor på hotell Longlife Riverside Hotel på An Hoi Island mittemot. Det tar bara en minut att korsa bron över kanalen. Det är här allt händer. I gamla stan och på ön finns de flesta hotellen, restaurangerna, barerna och även stadens nattmarknad. Här är det liv och rörelse. Gatorna i gamla stan ska vara gågator, men här åker massor av mopeder som man hela tiden måste hoppa undan för. Det knattrande ljudet är otroligt störande och i hettan blir allt bara för mycket. Man vill bort från gyttret så fort som möjligt.

Japanese Covered Bridge i bakgrunden
Baksidan på Japanese Covered Bridge

De gamla historiska husen i gamla stan har förvandlats till souvenir- och klädbutiker och någon enstaka restaurang. Ibland dyker ett tempel upp. Vissa hus har bevarats och hit köper man biljetter i biljettkassor som finns lite varstans. För 120 000 dong/50 kr har man tillträde till fem hus. Hoi An är sedan 1999 ett av UNESCOs världsarv och är ett välbevarat exempel på en handelshamn från 1400-talet och en av Vietnams äldsta städer. Hoi An är särskilt betydelsefull för kineserna eftersom det var här de första kineserna bosatte sig i Vietnam. Det är kanske därför de vallfärdar hit?

Gamla stan
Vackra byggnader i Hoi An

Kulörta lyktor

När mörkret lägger sig raggas kunder till de hundratals lanternbåtar som fyller kanalen. Vi avböjer, men känner till slut att va fanken, vi gör något riktigt turistigt idag! Och döm om vår förvåning när vi sitter där i båten och tycker att det är fasansfullt mainstreammysigt och nästan plågsamt roligt. Vi krockar med andra båtar när det blir trångt på kanalen och tusentals lyktor vippar i kapp som vackra färgkarameller mot det svarta omkring oss.

På floden trängs hundratals lanternbåtar
Bridge of Lights

Man tänder ljus i papperslotusar, önskar något och sänker ner dem i vattnet. Men där går vår gräns. Vi vill inte bidra till nedskräpning hur fint de än flyter runt i mörkret. Bara tanken på all pappersmassa som täcker flodbottnen tillsammans med allt annat skräp som slängs här får oss att rysa.

Man rensar fisk bredvid uppsvällda råttor som flyter i vattenbrynet, slänger renset i vattnet, en plastpåse, en trasig korg. Man använder vattnet som sin papperskorg. Och fiskar sedan upp mat som tillagas. Det vattnas inte direkt i munnen. Ändå vågar vi sätta i oss en liten hummer en kväll. Den har ju skal, så den måste väl vara ok?

Snuskhummer?

Cykeltur till havet och An Bang Beach

När vi tröttnar på Hoi Ans folkmassor hyr vi istället cyklar för 50 00 dong/20 kr per person och tar oss en dagstur på landsbygden och ut till havet. Det tar sin lilla tid att cykla igenom Hoi An, men Pda lotsar oss ut via mindre vägar genom bostadsområden.

Cyklar sicksack genom Hoi An

Det blir lite sicksackigt, men till slut kommer vi ut bland risfälten och kan cykla på betongvägar utan trafik. Någon enstaka moppe åker förbi. Påkörda råttor i mängder och en platt orm som nyss blivit överkörd. Det är hett som i en bastu och alldeles vindstilla.

Cykelvänliga betongvägar genom risfälten

Örtträdgårdarna i byn Tra Que är populära, välansade och ekologiska. Här kan man få guidning och lära sig laga lokal mat. Vi cyklar igenom odlingarna och kommer sedan ut på autostradan mot havet.

Cykeltur genom örtagårdar
Tra Que

Här dundrar trafiken på men det finns faktiskt en cykelväg, trot eller ej! En läskig rondell utan trafikregler senare parkerar vi cyklarna mot en smärre avgift (lugn, man både ser och hör kvinnan som tar betalt) och är så framme vid stranden An Bang.

Kankse Vietnams enda cykelväg?

Tre kilometer norr om Hoi An ligger An Bang Beach, en fyra kilometer lång och bred sandstrand där man kan hyra solstolar och utöva vattensporter. Vi äter lunch på ett ställe och då ingår solstolarna. Da Nangs skyskrapor syns långt där borta i fjärran.

An Bang Beach

Vågorna är hyfsat höga och det blåser rejält. Ingen paradisstrand direkt, men det är ändå skönt att få ett avbrott från stadens ljud och trängsel. Stranden är ren och sanden fin. Cyklingen hit är plan och enkel. Man får cykla sicksack genom staden om man vill komma undan de stora trafikerade gatorna och samtidigt uppleva lite lokalt liv.

Fiskenät på An Bang Beach

Idol-Pda (Kina déjá-vu...)

Under en promenad i utkanten av Hoi Ans gamla stad träffar Pda på en grupp skolbarn vars lärare på ideell basis tar med dem ut på helgerna för att prata med turister och på så sätt lära sig engelska. De ställer några enkla frågor och pratar med honom i en halvtimme. På vägen tillbaka till hotellet träffar han på en grupp äldre skolungdomar som på eget initiativ frågar om de får prata med honom ett tag. Både roligt och lärorikt! Även för Pda.

Pda och skolbarn som övar på engelskan

Turistfälla eller värt att åka till Hoi An?

Även om Hoi An är en fullkomlig arketyp till turistfälla, tycker vi ändå att det är värt att åka hit. Hade staden inte varit så översvämmad av turister och mopeder, hade vi säkerligen älskat den.

Vi hittar ändå några bakgator på ön An Hoi som är lugnare och några lokala restauranger vid sidan av där vi får kontakt med en vietnamesisk kvinna, miss Lien Thao, restaurangägaren. Hon jobbar varje dag året runt för at få ihop pengar så att hennes barn kan gå i skola. Det kostar 10 000 000 dong/4 000 kr att ha ett barn i skola i ett år. Hon har tre barn. Vi äter mycket god mat hos henne några gånger. Hon finns på Tripadvisor.

Hos miss Lien Thao äter vi gott
Solnedgång över Hoi An

Här hittar du alla våra inlägg om Vietnam.

Please follow and like us:

4 Svar på “Hoi An – staden som försvann”

    1. Ja, det är synd att alla vill åka till samma ställen. Det har gjort att vi kommer tänka ordentligt på framtida resmål, se mer till vår omedelbara närhet förmodligen. Åka dit ingen vill. Det har vi gjort tidigare, kommer göra mer nu framöver.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.