Vi kommer med nattåg från Hanoi till Huê – kejsarstaden vid Parfymfloden och bor här i tre nätter på Binh Duong 2 Hotel. Vårt första intryck av Huê är enligt vårt Instagraminlägg på @firstmorning.se detta:
Efter att ha rest runt i Vietnam inser vi nu så här i efterhand när vi ska skriva detta inlägg om Huê att kanske staden inte är så pjåkig ändå? Jämförelsevis alltså. Med andra vietnamesiska städer. Visst är den gravt trafikerad, brokig och helt omöjlig på sina håll. Kaotisk, rörig, öronbedövande. Och samtidigt väldigt levande, vardaglig, reell. Så otillrättalagd, ocharmig och verklig. Om Hoi An är en festlig lördag i grälla färger är Huê en grådassig tisdag i november.
Vardagslivet
Som vanligt i de asiatiska städerna så levs livet på gatan här i Huê. Röda, små plastmöbler pryder trottoarerna och det dricks kaffe i parti och minut. Vi har aldrig sett så många caféer i en stad tidigare. Här måste det drickas mer kaffe än i Sverige. Jag älskar vietnamesiskt iskaffe med kondenserad mjölk och blir en riktigt morgonkaffedrickare under resans gång! Jag som annars bara dricker te.
Närheten till havet ger att de flesta restauranger inriktar sig på seafood och vietnameserna slurpar i sig musslor och andra skaldjur och slänger skalen direkt på gatan tillsammans med dussintals ölflaskor och annat skräp. Personalen sopar upp allt när notan är betald och man går därifrån.
Går gör man inte i Vietnam; man tar moppen, eller egentligen är det ju lätta motorcyklar de åker på, men vi kallar det moppar för enkelhetens skull, överallt. Om man så bara ska runt hörnet. Vi tänker att det är en charad bara, att de kör i cirklar, att det är samma personer som återkommer och skapar en illusion av mängden av mopeder. Men icke, detta pågår dygnet runt. Vart ska alla människor?
Trafiken flyter på. Hade det funnits övergångsställen hade det skapats köer och trafikkaos. Nu får vi gå rakt ut i trafiken för att komma över gatan och moppar och bilar kör runt oss. Man lär sig efter ett tag, men det är läskigt i början.
Marknader har vi sett många under vår resa i Sydostasien och faktiskt tröttnat lite på. I Huê finns i alla fall en riktigt stor och sådär rörig marknad med tusentals varor uppstaplade i trånga, virrvarriga gångar under plåttak. Dong Ba Market ligger på andra sidan Parfymfloden precis till höger om bron Truong Tien.
Nattliv
Nere vid Parfymfloden ligger båtarna på rad för att puttra ut med turisterna på kvällsturer. Vi avböjer vänligt men bestämt alla erbjudanden om billiga biljetter inklusive middag. Känner att det inte finns mycket att se på denna flod.
Vid Phố đi bộ Huế – Hue Night Walking Street finns mängder av restauranger och pubar med västerländsk mat. Ett riktigt förskräckligt område med neonskyltar och dunkande musik packat med turister som sitter och stirrar ut på gatan med tomma blickar. Vi skyndar snabbt förbi; detta är inget område för oss.
Citadellet
Något vi däremot gillar riktigt skarpt är Citadellet – eller Kejsarstaden som den också kallas. Som Beijings Förbjudna Staden i miniatyr, men mycket mer tillgängligt och vackrare med sina vattendrag, små trädgårdar och oaser.
Citadellets entré ligger vid Meridian Gate som vetter mot Parfymfloden. Motsatt gate, fungerar bara som utgång. Vi tar oss dit via Truong Tien Bridge. Det kostar 150 000 duong i inträde. Öppet 8-17.30. Torsdagar är det öppet ända till 22.
Kejsarstaden ligger innanför Citadellets vallgrav och murar. Den börjar byggas 1804 av kejsare Gia Long. Huê är då Vietnams huvudstad, vilket den är ända fram till 1945 då Hanoi blir huvudstad i norr och Saigon i syd.
Den tidigare feodala huvudstaden är sedan 1993 ett av UNESCOs världsarv. Det är riktigt meditativt att strosa runt i de olika gårdarna, gå in i de olika templen och byggnaderna och försöka återkalla svunna tider i fantasin. Hur var det att leva här? Som vanligt finns nästan inga möbler kvar i husen, men det finns bilder på hur det såg ut när kejsarstaden var bebodd.
Det är väldigt lite besökare den dag vi är här. På vissa ställen är vi helt ensamma, vilket är väldigt ovanligt. Man kan hyra audioguide eller anlita en guide, men vi läser sporadiskt på skyltar och går runt lite på måfå. Är man väldigt historieintresserad rekommenderas en guide. Området är stort, men vi täcker in det mesta på de 2,5 timmar vi är här.
Vårt första intryck av Huê är som sagt inte särskilt bra. Behållningen blir Citadellet, det är verkligen en upplevelse. För den kulturintresserade sydostasienresenären är Huê förmodligen ett måste med sina kejserliga gravar och monument. Vill man även uppleva en genuin stad som inte kompromissar eller blivit alltför turistanpassad, ja, då ska man absolut bege sig till Huê under två-tre dagar. Även om staden är en riktig pain in the ass.
Ni kanske också vill läsa inlägg från Thailand och Laos?
För ännu mer kultur, klicka vidare till våra riktigt matiga inlägg om Kina.
