Så vinkar vi hej då med vår sista etapp på vår husbilsemester 2021 med lite husbil och camping på Trosa Havsbad. Ett perfekt avslut på en otroligt trivsam plats vi förstår att många återkommer till år efter år. Närheten till den pittoreska staden Trosa går heller inte av för hackor.
Sista morgonen på vår husbilresa fyller Pda år! Men vad köper man i present på en campingkiosk? Det blir en plastförpackad rulltårta, spraygrädde och randiga födelsedagsljus och ett paket med (i Sverige förbjudna) myggspiraler från Tyskland! Sicken fest!
Mot Västervik och Trosa havscamping
Vi styr husbilen från Öland och Borgholm mot Västervik. Vi tänker att Kalmar kan vara ett bra ställe för en snabb lunch. Efter en lite knixig parkering strax utanför centrum, hittar vi ett bakpotatisställe och en glassbar och sedan far vi mätta och belåtna vidare norrut längs E22:an mot Västervik.
Västervik - Bondbacken ställplats på Gränsö
Vi vill helst stå med närhet till vattnet, vi är ju ändå i Västervik, men det är helt omöjligt med camping förbjuden typ överallt. Och Bondbacken ställplats, som vi hittar efter många om och men på Gränsö, är väl ändå en rätt trist ställplats? En grusplan med plats för 19 husbilar. Vi norpar näst sista platsen. Här finns varken el eller latrintömning och de kommunala toaletterna är stängda på kvällen/natten.
Vi swishar 100 kr till den ideella idrottsföreningen Tjust Bandy som driver ställplatsen. Det ska finnas lappar i en postlåda som man ska lägga i framrutan som bevis på att man swishat, men postlådan är dessvärre tom.
Granne med Bondbacken ställplats ligger Gränsö slott, hotell och spa vid havet. Där bor vi nog nästa gång vi åker till Västervik!
En kort promenad genom skogen finns i alla fall en myckert vackert belägen badplats. Botten är rätt obehaglig, men det är långgrunt och barnvänligt. Dino letar döda spiggar på botten, som jag får plocka upp. Sen springer han lycklig omkring med dem med stjärtfenan mellan fingrarna och viftar och yvs över sina fynd!
Trosa Havsbad & Familjecamping
Morgonen efter kör vi vidare norrut. Resan närmar sig sitt slut. Men vi är inte riktigt redo att lämna tillbaka husbilen än. Efter lite googlande bestämmer vi oss för att boka våra två sista nätter på Trosa havscamping. Campingen är välskött, personalen är trevlig och mysfaktorn är hög.
Däremot får vi en skapligt krånglig plats där elstolpen är placerad typ två mil bort bakom en enorm stenbumling. Vi är tvungen att låna tre sladdar för att få el till husbilen.
Annars badar vår husbilsplats i kvällssol och är relativt insynsskyddad. Nu är vi dessutom husbilsproffs och ställer inte ut saker i onödan och stressar inte utan bara myser. Vi har verkligen anammat en soft stämning. Allt har ju faktiskt gått över förväntan bra! Inga större missöden. Peppar, peppar, ta i trä!
Trosa Havsbad & Familjecamping har 11 stugor och 230 campingplatser. Här finns en servicebutik, en restaurang och ett bad med brygga och hopptorn. Det är den charmigaste campingen på hela husbilsresan och en camping vi varmt kan rekommendera.
Det är en lisa för själen att gå omkring och titta på alla långliggartomter. Det finns till och med de som har egna växthus.
Boendeformerna alternerar även mer här än på ex. Kapelludden camping på Öland. Här finns husbussen Mulle som inte flyttade hit igår direkt. Man skulle kunna tro att Mulle liksom vuxit fast på sin plats, men faktum är att Mulle tar sina ägare på tur i Europa lite då och då. Ungefär här inser vi att vi tappat Pda på vår tur runt campingen. Han har fastnat hos ett par långliggarveteraner och pratar husbilsliv över en öl eller två. Sånt man gör på en camping.
Slutord & några missöden
Vi har redan skrivit en sammanfattning om vår husbilssemester: Husbilssemester 2021 – ett sammandrag. Fågel, fisk eller mittemellan? Så här i backspegeln, nu när det har gått ännu lite tid och vi fått mer distans till det hela. Hur glada är vi inte över att inget gick så där riktigt åt skogen. Trots en del missöden…
- Ingen krock och inget motorhaveri – trots att Pda hade grava svårigheter att starta husbilen när vi skulle köra upp på bilfärjan till Visingsö.
- Allt vatten som forsade ut under bilen uppe på Omberg – men vattentanken höll sedan hyfsat tätt resten av resan.
- En av oss som glömde bort att toatanken var uttagen och satte sig i husbilen och kissade – ingen kortslutning och alles gut.
- Anna som skulle ta en sista klunk ur ölburken innan avfärd till restaurang och blev getingstungen på läppen. Inga fillers på den överläppen behövdes den kvällen om man säger.
- Dino som cyklade in i en lyktstolpe och blev bränd av en humla på foten. Mycket ska man tåla på semestern!
- Om grillen ska vara 40 cm hög eller inte enligt campingbestämmelserna kanske man inte behöver bli osams över när man inte ens har en grill? Men det blev vi, eller Anna och Pda mer exakt. Men så är de också Ms. Laidback och Mr. Petimeter.
Och det är ju just det. Att fyra så pass olika personer ska kunna samsas i en liten husbil i 11 dagar. Och faktiskt gör det. Det är det som är bedriften. Sen att de fortfarande är världens vänner efteråt. Det tyder på kärlek det!
Vart åker vi härnäst? Hörde ryktas om… Paris? Det hoppar vi i plurret på!
Man ska inte ropa hej...
Jamenjustja. Efter en svettig dunderstädning av husbilen i racerfart på en mack innan återlämning och (obefintlig) besiktning av ägarna, så startar inte Annas bil. Ett av solskydden är nerfällt och lampan har lyst i 11 dagar och 11 nätter och dragit ur batteriet. Således blir vi ståendes i hettan på en parkering i Nacka väntandes på Assistanskåren. Vi som bara vill hem. Nåja, hem kom vi till slut och Dino fick en nyckelring av bärgarsnubben. En klen tröst kanske med tanke på att han först trodde att skulle få åka bärgarbil ända hem till Bollnäs…
Läs om vårt besök i Trosa stad här:
