Den första morgonen i Dublin bjuder på full Irish breakfast, morgondis, en bilinvaderad stad och ett rörigt intryck. Vi letar oss ut ur Dublin och inser att Irland har så mycket mer att erbjuda än berusade turister i Temple Bar. Hisnande stup, pittoreska fiskebyar och en dagstur till Belfast är mer vår melodi!
Det mest berömda området i Dublin visar sig också vara det minst intressanta. Temple Bar, som sträcker sig från den södra banken av River Liffey ner till Dame Street och omgärdas av Westmoreland Street i öst och Fishamble Street i väst, är Dublins kultur- och nöjescentrum. Här finner man massor av pubar, musikscener och restauranger. Ordet Bar betyder här inte bar eller pub utan kommer från det irländska ”barr” som betyder sandbank och som helt enkelt var en gångväg från floden Liffey till upp till den rika familjen Temples hus i början av 1600-talet. Här finns dock en pub som heter The Temple Bar och som förmodligen är den mest fotograferade byggnaden i Dublin. 
Vi imponeras som sagt inte särskilt mycket av Temple Bar, men är man här för att festa en helg är det nog hit man bör gå för en helkväll på stan. Vi går mest omkring här på dagtid och undviker pubarna på kvällarna då trottoarerna fylls av skrålande öldrickare. Området är annars ett av de finaste i staden med färgglada pubar, kullerstensgator, små torg och blomsterarrangemang. Vi äter en mycket god lunch bestående av kryddiga kycklingvingar på puben Elephant and Castle och en stor öl kostar 50 kronor. Priserna är något lägre än hemma i Sverige. 
Vill man inte dricka öl hela dagen rekommenderas att man letar sig ut från Temple Bar och utforskar andra områden i Dublin. Att sitta på en bänk vid floden Liffey i den gassande solen och titta på när lokalbefolkningen äter picknicklunch kan vara nog så trevligt en timme eller två. 
Vi promenerar ner till Grand Canal, den södra av två kanaler som förbinder Dublin i öst med floden Shannon i väst. Systerkanalen i norr heter Royal Canal och båda mynnar ut i floden Liffey; Grand Canal vid Grand Canal Dock och Royal Canal vid Spencer Dock. Vi tar en varsin öl på The Barge som ligger snubblande nära kanalen med en bilväg emellan och ett högt plank som hindrar utsikten mot vattnet. Majsolen tittar fram genom vårdiset och det blir riktigt varmt och gott. 
Vi fortsätter gå längs kanalen och på väg in mot centrum igen finns två lummigt gröna parker väl värda ett besök om man letar lite lugn och ro, den mindre Iveagh Gardens och den större St. Stephen’s Green. 
På College Green, mittemot det gamla parlamentshuset, som idag är säte för den irländska riksbanken, ligger Trinity College. Formellt heter det College of the Holy and Undivided Trinity of Queen Elizabeth near Dublin och grundades år 1592 av drottning Elizabeth I. Här finns i Old Library utställningen The Book of Kells, världens mest kända medeltida manuskript från 800-talet som rikt illustrerar de fyra evangelierna om Jesu liv. Kön är alldeles för lång när vi är där, så det blir aldrig något besök till utställningen. Trinity College är inget imponerande bygge och, trots sina kända elever Oscar Wilde och Jonathan Swift, så är campuset, åtminstone utvändigt, inte särskilt intressant. Vill du inte nödvändigtvis se The Book of Kells eller om du har tidsbrist, kan ett besök hit således undvaras. 
Vi hade lite svårt att hitta till Dublin Castle faktiskt, vilket torde vara rätt ovanligt, då ett slott oftast har en rätt prominent placering i en stad. Åtminstone brukar ett slott vara tillräckligt stort för att synas på håll, men i Dublin ligger det liksom inklämt bakom andra mycket större byggnader. Där Dame Street går över i Lord Edward Street ligger City Hall och till höger leder Cork Hill in till den otroligt oansenliga ingången, ett par svarta järngrindar, till borggården. Vi går inte in i slottet utan rundar det vid Chapel Royal och sätter oss i trädgården Dubh Linn Gardens, vars cirkulära gräsmatta i mitten användes som landningsplats för helikoptrar innan parken anlades 1994. Det var även här, vid dubh linn (iriska)/black pool (engelska)/dygölen (svenska) som vikingarna enligt sägnen grundade det som skulle bli Dublin i mitten av 800-talet. 
Dublins främsta shoppinggata heter Grafton Street och i dessa kvarter ligger även Powerscourt Townhouse, ett shoppingcenter inhyst i ett vackert georgianskt townhouse från 1700-talet. Vi shoppar i stort sett aldrig när vi är på resa, men uppskattar arkitektur och vackra byggnader och älskar att gå in i framför allt mathallar eller vanliga mataffärer i främmande länder för att se vad som finns att köpa. 
Vårt första intryck av Dublin är att staden är rörig, eftersatt och bilinvaderad. Förfallna och halvraserade hus är vi vana vid att se på våra resor till exempelvis Balkan, men där förväntar man sig det på ett helt annat sätt än man gör i Storbritannien och på Irland. Mellan 1995 och 2007 expanderade den irländska ekonomin snabbt och landet blev känt som den keltiska tigern. Finanskrisen 2008 satte dock punkt för detta, men idag innehar landet ändå sjundeplatsen (2015) på Human Development Index – ett index som jämför välståndet i olika länder. Till skillnad mot BNP innefattar HDI både livslängd, utbildningsnivå och BNP. Sverige har plats nr. 14 och Norge ligger förstås på en förstaplats (2015). Visserligen bor vi i norra Dublin i ett område som säkerligen inte tillhör gräddan av gator, men vi ser förvånansvärt många hus även i andra mer välbärgade områden som verkar obebodda med igenmurade eller igensatta fönster, rostiga galler och där innergården framför nedervåningen (husen här har ofta en nedervåning under gatunivå med en grind och en trappa ner från trottoaren) blivit till ett sopupplag. Välgörenhetsorganisationen PMV Trust har sedan 2014 ett projekt där förfallna hus rustas upp till hem för hemlösa – år 2017 hade 50 lägenheter rustats upp till bostäder. 
En gata i Dublin som verkligen stämmer in på ordet eftersatt är Moore Lane. Det var på denna gata som de irländska rebellernas ledare Padraig Pearce gav upp efter att ha lett Påskupproret mot det brittiska styret 1916. Känslan av smutsig bakgata på Moore Lane är dock något vi uppskattar och förstår då gatan visst ska vara skyddad från ombyggnation och upprustning för att påminna om just denna dag. För mer historia: läs om det irländska inbördeskriget och om konflikten i Nordirland. 
Grand Canal Dock var år 1796 världens största hamn, men på 60-talet var området i stort sett övergivet och oanvändbart på grund av att marken var så kontaminerad av svart kol, kemikalie- och oljeutsläpp och diverse fabriksavfall. Mellan 2002 och 2006 påbörjades en sanering av området och idag är det ett av de dyraste och mest eftertraktade på marknaden med hyresgäster som Google, Facebook, Twitter och Linkedin. 
Vi är i Dublin från onsdag kväll till söndag och har tid för inte mindre än tre utflykter. En av dem går tvärs över ön till Irlands Atlantkust. Mången gång på film har vi sett dessa vindpinade klippor resa sig som jättar ur havet, men nu ska vi få uppleva dem på riktigt – The Cliffs of Moher. Denna heldagstur bokar vi hos Paddywagon Tours och den kostar 82€ för två. Bussen hämtar upp oss på O’Connell Street vid Discover Ireland Office, bredvid Savoy Cinema kl. 07.50 på morgonen. 
Bussen är stor och grön och rattas av en snacksalig man som ger oss Irlands brokiga historia medan han med säker hand tar oss ut ur Dublin mot västkusten. Första stopp två och en halv timme senare är i byn Kinvarra, invånarantal 620, där vi kan gå på toaletten och köpa färdkost. 
Vi åker tvärs över ön och befinner oss i County Galway i en vik i Galwaybukten 18 mil väster om Dublin. Närmaste stad är Galway som med sina nästan 80 000 invånare är Irlands fjärde folkrikaste stad. 
Efter ett lätt hysteriskt lunchstopp i byn Doolin där det gäller att kasta sig ut ur bussen för att hinna fram bland de första till de tre restauranger som finns i byn för att slippa köa hela lunchpausen och riskera att bli utan mat, (det verkar som att alla bussbolag använde just Doolin som lunchstopp, finns det verkligen inga andra ställen i närheten?), kommer vi så fram till The Cliffs of Moher. 
Det har regnat en hel del sedan tidig morgon, men så här vid kusten är vädret tack och lov bättre. Det blåser naturligtvis enormt mycket, men det hör ju liksom till bilden av dessa vindpinade irländska vidder och hisnande höga klippor. 
Klipporna reser sig 120 meter över havet och som högst 214 meter i norr vid O’Briens Tower. De har fått sitt namn efter ett gammalt försvarsverk som hette Moher Tower och som låg på Hag’s Head åtta kilometer söderut från O’Briens Tower. 
Hit letar sig nära en miljon besökare varje år och vi förstår dem. Det är verkligen en upplevelse att gå längs med de stupande klipporna, men med min enorma höjdrädsla ser jag till att befinna mig innanför avspärrningarna medan majoriteten avslappnat spatserar avsevärt mycket närmare klippkanten. 
På väg upp till O’Briens Tower blåser det så mycket att jag håller på att blåsa omkull, så jag letar mig in i Cliffs of Moher Visitor’s Center istället och låter Pda fortsätta på egen hand. Jag har fått nog av både blåst och stup; ett par timmar räcker gott och väl för att uppleva klipporna. Inträdet kostar 6€, vårt ingick i utflyktspriset. 
På väg tillbaks till Dublin stannar vi till vid Bunratty Castle, men det finns tyvärr inte tid till att gå in i slottet. Dagsturen från Dublin till The Cliffs of Moher tar nästan 12 timmar och det är lite i längsta laget. Det blir mycket bussåkande och på sina håll är den irländska landsbygden inte särskilt varierande. Ändå rekommenderar vi varmt denna utflykt och Paddywagon Tours. 
Från Dublin Connolly Station går det tåg ungefär varannan timme till Belfast mellan klockan 08-21. Vi köper biljetter i en lucka på stationen och får betala 38€ per person för en resa på 2 h och 45 minuter. Så här i efterhand skulle vi ha köpt biljetterna på nätet när vi nu ser att priset som lägst endast är 18€ per person för samma resa. Tågresan ska vara väldigt vacker och går stort sett längs med kusten ända upp till Nordirland. Vi har dock en tjock dimma utanför fönstret hela resan och blir således snuvad på den konfekten. 
Tåget stannar vid fyra stationer varav Dundalk har en gullig stationsbyggnad i gult tegel. På tåget går en kvinna runt med en vagn och säljer diverse godsaker, så det känns nästan som att vara ombord på ett flygplan. Ovanför de reserverade platserna finns digitala skyltar med passagerarnas namn vilket ju är oerhört smart och man undrar ju varför vi inte sett det förut och varför det inte är så på alla tåg. Mången är den gång man behövt be någon att flytta på sig från ens reserverade plats eller tvärtom. 
Den vackraste puben i Belfast heter The Crown Liquor Saloon från 1885, ett viktorianskt så kallat Gin Palace. 
Belfasts konstnärliga och litterära hjärta är det område som kallas Cathedral Quarter runt St Anne’s Cathedral. Här finns kullerstensbelagda gränder med pubar och hippa restauranger. I en gränd med gula paraplyer hängandes från taket vid Commercial Court finns en innergård med häftiga muralmålningar med samtida teman. Här finns även väggkonst med nordirländska kändisar såsom Liam Neeson, Van Morrison och Samuel Beckett, ni vet han med I väntan på Godot. 
Vi promenerar runt lite på måfå och känner att Belfast kanske var en stad mer i vår smak, lite mindre, lite lugnare. Efter en lång lunch på en uteservering letar vi oss fram till busstationen Europa Buscentre och tar en Ulsterbus för 240 kronor för båda tillbaks till Dublin. 
Den bästa utflykten vi gör är den till Howth, en pittoresk liten fiskeby en och en halv mil öster om Dublin. Hit åker vi med pendeltåget DART från Dublin Connolly Station för 5€ per person T&R. Tågen går var 15:e minut, resan tar ca 30 minuter och tåget stannar nära hamnen. 
Det är närapå en religiös känsla att knata runt i Howth bland fiskaffärer, pubar och små restauranger, att sätta sig ner och ta en glas vin på hamnpromenaden, att gå ut på den blåsiga piren och spana ut mot havet. Vädret är perfekt och humöret på topp! 
I hamnen får vi syn på ett par sälar som dyker upp lite här och var. Vi står länge och försöker fånga dem på bild. Ser ni sälen? 
Vi rekommenderar verkligen ett besök till Howth en solig dag. Det är en lättillgänglig utflykt om man vill ha lugn och ro. King Citric är ett trevlig ställe för en öl eller två. 
På en kulle ovanför hamnen med en magnifik utsikt över Howth Bay ligger St Mary’s Abbey eller rättare sagt det som finns kvar av denna klosterkyrka från 1400-talet. Kyrkogården är dock fortfarande i bruk. 
Vi äter en mycket god skaldjurstallrik för 30€ på restaurangen The Bloody Stream och delar på en flaska rosévin. 
När solen steker som mest letar vi oss in i skuggan på uteserveringen hos grannen The Dog House Blues Tea Room, ett litet udda ställe med en haj på taket och inredning i bästa Moulin Rouge-anda. Framåt eftermiddagen tar vi pendeln tillbaka till Dublin igen. Vår bästa dag i Dublin blev den vi spenderade i Howth! 
Sammanfattningsvis så menar vi att en resa till Irland inte nödvändigtvis måste innehålla ett besök till Dublin. Åtminstone inte bara ett besök till Dublin. Den gröna ön har mer att erbjuda än så.
Till fots i Dublin City
Dublins mest berömda pub
Temple Bar
Många pubar finns det
Resans första (och sista) Guinness
På andra sidan Grand Canal
Trinity College
Dublin Castle
Powerscourt Townhouse
Bedagad charm? Nja, mest bedagad.
Moore Lane
Grand Canal Dock
Utsikt från Grand Canal Dock Train Station
Grand Canal
Charlotte Quay
Buss till Cliffs of Moher
Vår vackra turnébuss
Main Street, Kinvarra
Ebb i Galwaybukten, Kinvarra
Cliffs of Moher Visitor Experience
På väg mot klipporna
Cliffs of Moher
Hisnande stup
Cliffs Of Moher
Farligt nära kanten
Stor turistmagnet
Inte många höll sig innanför avspärrningarna
Cows of Moher
Bunratty Castle
County Clare
Tåg till Belfast
Dublin Connolly Station
Dundalk Train Station
The Crown Liquor Saloon
Commercial Court
Street Art, Commercial Court
Mural, Commercial Court
Pendeltåg till Howth
Redo för en fantastisk dag i Howth
Restauranger och fiskaffärer på rad
Fiskare i Howth
Hummertinor
Howths hamn
Howth
Howths pir
Skålar på King Citric
St Mary’s Abbey
Pub och skaldjursrestaurang
Sefood Platter
Inne i The Dog House Blues Tea Room
The Dog House Blues Tea Room
Spire of Dublin
Please follow and like us:
