Jamaica - First Morning

Den första morgonen undrar vi om vi gjorde rätt när vi över jul bokade en två veckors all-inclusive till Jamaica. Det regnar och stormar för fullt i tre dagar och vi som har sett fram emot att bara sola, bada och läsa i två veckor. Vädret blir mycket bättre tack och lov, men snart blir vi varse att denna resform inte riktigt faller oss i smaken.

Royal Decameron Club Caribbean

Ovädersmoln över Royal Decameron Club Caribbean

Charter med Ving till Montego Bay på Jamaica tar ca. 11 timmar med direktflyg. Det är otroligt smidigt att få åka direkt, men flygresan är inte särskilt bekväm och det serveras alldeles för lite mat ombord. Att det sedan regnar när vi landar bidrar inte direkt till en skön semesterkänsla. Efter nästa en timmes väntan på att vår Vingguide äntligen ger klartecken till busschauffören att vi kan styra kosan mot Runaway Bay, tar det oss ytterligare en och en halv timme att komma fram till vårt hotell Royal Decameron Club Caribbean. (Uppdatering: Ving har inte längre detta hotell i sitt utbud.) Min recension på Tripadvisor finns att läsa här. Vi får redan på bussen fylla i ett ankomstformulär som vi sedan bara lämnar i receptionen och voilá så är incheckningen färdig. På av hunger darriga ben letar vi upp en restaurang och får i grevens tid i oss lite mat.

Mysigt hotellområde

Vi tilldelas bungalow nr. 120 som ligger på lagom avstånd från den stora poolen, scenen och bufférestaurangen. Lagom så tillvida att vi inte kommer att störas av kvällsunderhållingen mellan kl. 21-23 de kvällar vi vill lägga oss tidigt. Bungalowen är stor och bekväm, om än relativt enkel och rätt sliten. Sängen är som en prinsessan-på-ärten-säng: hög med madrass på madrass, kudde på kudde och väldigt bekväm.

Delvis havsutsikt från bungalow 120

Hotellområdet är mysigt och välskött med mycket träd och buskar och sköna hängmattor för kvällstida stjärnskådning. Vi ser ner till vattnet från vår lilla uteplats och det finns en bar endast trettio meter bort nere vid den minsta stranden. Där serveras Red Stripe och smarriga drinkar med valfri styrka.

Vuxenpoolen, no kids allowed

Badvakten chillar. Ingen badar idag.

En av hotellets fyra badvikar

Hotellet har tre restauranger, fem barer och fyra badvikar. På området finns ett gym, en tennisbana och en mini-market med mestadels kläder och souvenirer. Här finns egentligen allt man behöver och jag antar att vissa inte ens går utanför hotellområdet på två veckor. Vi blir dock rastlösa väldigt fort vilket till stor del beror på att vädret inte är det bästa de fyra första dagarna.

Kapten Krok och kapten Krans

Vi bokar en tur med katamaran en eftermiddag när det blåser rätt så mycket. En av livräddarna tar oss ut en kilometer från stranden. Återresan när vi sakta cruisar in mot land är väldigt rofylld och trevlig, men under färden ut från land slår den lilla katamaranen hårt mot vågorna och för en landkrabba med dålig rygg som jag blir det hela en lätt skräckfylld upplevelse. Mest tänker jag dock på att jag inte får tappa mina nya snygga solbrillor i vågorna.

Nine Miles

Rastafariflagga (Etiopiens gamla flagga) i Nine Miles

Bob Marleys Nine Miles

Vi åker på en utflykt med Ving till Nine Miles. Bussen hämtar oss kl. 8 och kör oss upp till den lilla byn Nine Miles där Bob Marley föddes och även ligger begravd. Vägen är smal och slingrig och går genom djungel och små byar upp till 900 m ö.h. I själva byn finns inte mycket att se, en skola, en bar, men byn ligger fint bland toppiga kalkstenskullar och frodig grönska.

Kusin Fozzy och The Wailers?

Vi blir guidade av en 70-årig man vid namn Fozzy som är Bob Marleys kusin. Vi lär oss dock mer av vår danske Vingguide Morten som underhåller oss de två timmar som bussresan tar tur och retur med diverse reggaemusik och Bob Marleys livshistoria. Han är otroligt kunnig och får själva muséet att framstå som lite av ett spektakel. Det mesta tycks handla om hur mycket dricks vi kommer att ge.

Bobbans säng.

Är man en hängiven Marleyfantast, så har man kanske större behållning av den guidade turen än vad vi har. Det känns som om man hade kunnat göra så mycket mer av platsen där reggaekungen föddes och är begravd. Det hus han bodde i som liten är inrett med diverse idolbilder och memorabilia och ser förmodligen inte alls ut som det gjorde på den tiden. En souvenirbutik, en bar och folk som vill ha dricks känns som en tråkig affärsidé och Bob Marleys liv och musik kommer liksom i skymundan. Nåväl, vi får ta det för vad det är.

Bob Marleys födelsehus

I mausoleet ligger Bob Marley begravd inuti en sarkofag av italiensk marmor och under honom ligger hans halvbror Anthony. Mama Marley, Cedella, ligger begravd i en annan sarkofag i huset bredvid. Av vördnad för de döda får vi inte fotografera här.

(Bildtext överflödig)

Utflykten tar fem och en halv timma och kostar ca. 400 kr per person vilket kan anses vara väl använda pengar, främst p.g.a. vår Marley-kunniga Vingguide Morten.

Martha Brae

Vem flyter bäst när flotten sjunker?

65 USD per person kostar det oss att bli körda till Martha Brae och för att åka en halvtimmes bambuflottetur på den smala floden. Vi åker med en taxichaffis som saltar växelkursen rejält och snikar åt sig ett par hundringar extra eftersom vi betalar i Jamaicanska dollar. Det är svårt att inte bli lurad vart man än åker!

Kapten Hylton

Vår kapten heter Hylton och stakar oss vant nerför floden. Turen är mysig och avkopplande och vädret soligt och fint, men det finns inte mycket att se. I den sista flodkröken stannar Hylton till och drar en, förmodligen alldeles sann, snyftvals om sina dåliga arbetsvillkor, så vi känner oss tvungna att köpa en kalebass med utsirade blommor ock kolibrier för 200 kr. Den är visserligen fin, men för oss helt obrukbar. Vi vill dock inte riskera att behöva simma den sista biten och gör honom alltså till viljes efter en del prutning.

Hylton lär oss några ord på Patwa, det språk som slavarna utvecklade för att kunna kommunicera med varandra utan att de vita slavdrivarna förstod. Enstaka ord kan man förstå och känner igen från engelskan, men det mesta är helt obegripligt.

Runaway Bay / Salem

Spooky hos frisören

Pda passar på att få en billig klippning i byn medan jag underhåller/underhålls av frisörens charmiga lilla son som leker zombie i Pdas semesterhatt!

Järnhandel i Salem

Kompisar från förr

Vakthund mot fyllehund?

Den lokala badstranden i Runaway Bay

Salem Down Town

(Bildtext överflödig)

Vårt hotell ligger i Runaway Bay eller snarare i Salem och här finns inte mycket annat än några lokala affärer, pubar och verkstäder. Det finns ett par souvenir- och klädbutiker, men vill man shoppa (vilket vi inte vill) får man åka till den närmaste staden Ocho Rios.

Blue Mountains

Ananasplantagevakt

Brunch i Blue Mountains

Cykeltur i Blue Mountains

Vi åker på en utflykt med Blue Mountains Bicycle Tours. Bussen från vårt hotell till foten av berget tar tre timmar och på vägen dit hämtar vi upp andra deltagare vid den ena lyxiga resorten efter den andra. Vi kör längs trånga, slingriga vägar upp i berget och är till slut framme vid en liten restaurang på ca. 700 m ö.h. med härlig utsikt där vi ska äta brunch innan cykelturen nerför berget börjar.

Cruisar nerför berget

De högsta topparna i Blue Mountains är 2256 m ö.h., men vi åker inte så högt upp. Efter brunchen åker vi uppför berget ytterligare en halvtimme och sedan kliver vi av och väljer en cykel och munderar oss med hjälm och armbågs- och knäskydd innan cykelturen kan börja. Det är lite vingligt innan man vänjer sig vid cykeln och bromsbenet får arbeta ordentligt på vissa ställen, men snart susar vi behagligt neråt och njuter av bergets grönska. Efter en timme kommer vi åter fram till restaurangen och blir serverade lunch.

Stopp stanna! Mötande trafik!

Efter lunchen cyklar (läs: rullar) vi i en och en halv timme till. V har med oss sex guider och en följebil. Guiderna håller utkik och säger till oss när vi behöver stanna för mötande trafik. Det är dock väldigt lite trafik, så vi kan cykla rätt fritt. På vägen ner passerar vi olika typer av natur på olika höjd i bergen. Det är en allsköns blandning av regnskog, barrskog, små kaffeodlingar och palmer. Vår huvudguide stannar emellanåt till och berättar om örter och medicinalväxter och vi rör oss i ett behagligt tempo där det finns gott om tid att stanna och fotografera.

Cykling i nerförslut

Kaffe

Blue Mountains är känt för sitt kaffe och vi får en lektion i när och hur man skördar kaffebönan och hur man rostar och brygger kaffet och till sista får vi även smaka på kaffet som har en speciell smak, men som inte ger någon wow-känlsa för ett par icke-kaffenördar som vi. Det finns en liten butik i anslutning till restaurangen som säljer nymalet Blue Mountain-kaffe. När vi bokar utflykten får vi intrycket av att vi även ska besöka ett kaffeplantage, men vi stannar bara till vid en liten plätt med kaffebuskar och visas röda kaffebönor redo för skörd. Vill man se ett riktigt kaffeplantage bör man välja en annan utflykt.

Bergsbor

Det är glest med bebyggelse, högst upp finns inga hus alls, lite längre ner dyker enstaka hus upp på sluttningarna där inga bilvägar går. Först på slutet dyker små hussamlingar upp längs vägen och någon enstaka bar/kiosk. Längs vägen träffar vi på ett fåtal bergsbor varav mannen med den stora macheten som frågar om Pda är muslim lämnar stort avtryck. N…no, stammar Pda fram, stryker sakta sitt talibanskägg och trampar snabbt vidare…

Badpojke

Vattenfallsfall?

Vid slutet av turen finns ett litet vattenfall där vi kan bada och svalka oss, men det blir fort trångt framme vid fallet, så jag avstår. Pda däremot hoppar glatt i och blir ledsagad av en ung bybo som visar hur man badar i fallet och som dyker ner från toppen av vattenfallet. När alla har badat klart krävs vi på fem USD för den ofrivilliga guidningen. Vi blir less och ger honom tre, men en turist i vår buss vägrar betala och stort tumult uppstår. Till slut betalar en äldre herre i den andres ställe så att vi kan åka därifrån med bussen.

På väg ner blir vi stoppade av en mycket aggressiv man som av någon outgrundlig anledning skriker på busschauffören. Det blir en mycket obehaglig och hätsk stämning och mannen tar sig hela tiden åt byxlinningen till som om han hade ett vapen nerstoppat. Vi får en känsla av att turister inte är särskilt välkomna här, att bergsborna inte får del av kakan utan att turistbolagen exploaterar deras berg och kör sönder deras redan undermåliga vägar.

Klockstapeln i Port Maria

Klockan är nästan åtta på kvällen när vi blir avsläppta på hotellet igen och då har vi varit borta i nästan 12 timmar. Utflykten blir ändå det mest minnesvärda på resan och jag tycker absolut att man ska passa på att cykla nerför Blue Mountains om man åker till Jamaica. Kalaset kostar oss ca. 1500 kr och då ingår brunch och lunch.

Jul på Jamaica

Julaftonsdopp i väntan på tomten

Vi inleder julafton med ett tidigt morgondopp i havet. Under dagen äter vi pepparkakor, lyssnar på den traditionella julskivan Lars Christmas med Lars Vegas Trio och dricker färgglada drinkar vid poolen. På kvällen vankas storslagen julbuffé med hummer och ett dessertbord stor som en galax! Vi avslutar julaftonskvällen med att mata hotellets katter med fisk och tårta och med att sakta gunga fram och tillbaka i en hängmatta under den klara stjärnhimlen. Den äkta julkänslan vill inte riktigt infinna sig, men det gör ingenting alls!

Julbanan

Eftermiddagshäng på Jetty Bar

Några Jamaicatips/varningar på vägen:

Nationalrätten Jerk är en jättegod rökig kryddblandning på fisk eller kyckling.

En flaska Red Stripe kostar ca 14 kr på lokalhak.

Man kan betala med både USD och Jamaicanska dollar. Alla priser står i USD. Kolla upp kursen så kanske du kan undvika att blir smått lurad.

Lokala snorkelturer finns, om man letar, för runt 3500 JMD, 250 SEK, för 2 timmar.

Undvik utflyktsmålet Columbus Park, en övervuxen samling hundraåriga jordbruksredskap som är totalt ointressanta och utan historiskt värde och som inte har ett dugg med Columbus att göra. Det är bara ett sätt att locka turister till ett folktomt ställe med jobbiga försäljare.

Jamaica är väldigt grönt och lummigt, men har inte mycket till djurliv förutom hästar, kor, getter, örnar och kolibrier. I södra delen finns krokodiler.

Det är förstås väldigt mycket Amerikaner på Jamaica och i och med detta så förväntas man ge mycket dricks även på all-inclusive. Det gör man ju naturligtvis hur man vill med, men för oss blir detta ett irritationsmoment eftersom man känner att allt bygger på dricks. Det mesta känns påklistrat och falskt. The Jamaica-mode blir till en show för turisterna. Lite för många Ya Man för vår smak.

Stränderna på den norra sidan av ön där vi befinner oss är sönderexploaterade och oåtkomliga pga gigantiska lyxhotell. De river byar och hus för att bygga nya resorts och all kust med stränder är ockuperad av resorter. Detta gör att man känner sig väldigt isolerad, men samtidigt blir man bekväm och håller sig gärna till resorten där man redan har all mat och dryck inkluderad. Man missar en hel del av landet genom denna resform.

Vi flyger från Montego Bay och flygplatsen har många restauranger och affärer men stället är ett enda stort kaos med oändliga köer till oändliga kontroller. Vi hinner precis köpa en hamburgare som vi slänger i oss i kön till gaten, ändå har vi varit där i två timmar. Glöm alla erbjudanden om att betala för att fördriva väntetiden VIP-loungen…

Runaway Bay är en mycket liten ort. Jag skulle rekommendera att åka till västkusten till exempelvis Negril eller till Montego Bay. Och åk utan all-inclusive. Vyerna behöver vidgas mer än så.