Så här kring andra advent tänkte vi pigga upp er i det grå vintermörkret med ett litet julkort från kolonin. Trots julstök och ett pyntande som aldrig förr för att åtminstone göra slutet av detta pandemins år till ett ljust minne börjar man väl ändå längta lite grann till våren och sommarens grönska? Till varma dagar, gemenskap och grillkvällar. Här kommer således ett färgglatt julkort från kolonin med varma hälsningar från goda grannar.
Bollnäs Koloniträdgårdar fyllde 100 år 2018
100 år. En högaktningsvärd ålder minsann. Från början var det järnvägare som hade kolonilotter här. 1964 skriver den lokala tidningen om ”mönsterjordbruket”, dess betydelse som fritidssysselsättning, den kollektiva formen och ett arrendepris på 12 kr per år! Det motsvarar ungefär 220 kr i dagens värde. Så lite dyrare har det allt blivit att arrendera en kolonilott. Men det är priset på själva kolonistugorna som verkligen har skjutit i höjden på senare år. Det är ytterst åtråvärt att ha en koloni på Ren i Bollnäs. Och vi förstår varför. Vi har ju nämligen också en kolonistuga här!
Hur fungerar en koloniförening
Som tidningsurklippet ovan antyder så bygger en koloniförening på dess medlemmar. På deras insatser, intresse och initiativ. Det finns en styrelse, som fungerar som vilken bolagsstyrelse som helst med regelbundna möten, stadgar som ska följas, årsmöten, valberedning och omval. Man betalar en årsavgift eftersom marken arrenderas av kommunen. Man äger alltså enbart den egna stugan på tomten. Det finns en gräsmatteklippgrupp, en eldningsgrupp, en festkommitté etc. Vår förening har dessutom en egen DJ, men det är det nog inte alla som har.
Den sammanlagda storleken på det man bygger under tak på sin tomt får inte överstiga 40 kvm. I kolonistugorna finns inget dricksvatten eller elektricitet. Det finns sjövatten i flertalet kranar runt om tomterna så att man kan vattna växter och gräsmatta. I de två föreningshusen finns det kök med diskho, kokplattor, kaffebryggare, vattenkokare och mikro. Vidare finns det toalett och dusch i varje föreningshus. Och en frys för kylklampar.
I vår stuga har vi ett litet kylskåp med frysfack, belysning och mobilladdning via solceller på taket. En otroligt smidig och miljövänlig lösning! För kalla kvällar har vi även en gasolkamin och förstås den osvikliga värmekällan, för att inte tala om mysfaktorn, som bara ett ordentligt gäng med värmeljus kan ge.
Allt som lyser på kvällarna i trädgården går förstås också på solceller. Att gå runt på kolonin på kvällarna och se alla färgglada lampor lysa i mörkret är ett sant nöje!
Vid varpens strand
Bollnäs koloniträdgårdar ligger oerhört vackert vid sjön Varpens strand vid Varpnäs udde på Ren i Bollnäs. En tjugo minuters promenad och man är framme i Bollnäs centrum. Det är även gång- och cykelavstånd till närmaste restaurang, bensinmack och mataffär. Rehngården och Solstugan ligger oförskämt nära. Så läget är enskilt, men ändå nära till det mesta.
Och bäst av allt är vår ”egen” lilla badstrand. Inom citationstecken eftersom den egentligen inte alls tillhör kolonin utan är allmän. Men det brukar mest vara kolonister som badar här. Ibland någon enstaka barnfamilj. Botten är väl inte den bästa, men den undviker vi genom att kasta oss ut på våra badmadrasser och plaska omkring i vattnet som ganska ofta är rätt ljummet och skönt tack vare den grunda viken.
Djurliv på kolonin
En och annan orm har man ju sett i sina dagar här på kolonin, men sommaren 2020 flyttar en igelkottsfamilj in på området och det är ju verkligen att föredra! Corona döper Pdas mamma Christina igelkottsmamman till som dyker upp på kvällarna kring femsnåret för då vankas det minsann middag. Tjusig kattmat på fat. Hon knatar runt bland stugorna och bjuds på den ena gourmetmåltiden efter den andra. Ibland har hon med sig en unge också. Men så plötsligt en dag är hon borta. Kommer hon åter nästa sommar må tro?
Annars är det den beryktade grävlingen som synts på kollo under skumma kvällar. Stökade till på tomterna, välte blomkrukor, åt jordgubbar och grävde upp jord. Man trodde det var busiga ungdomar som härjade, men Pda tog grävlingen på så bar gärning en kväll att den i förvirringen sprang rakt in i en vägg så det tjongade ordentligt i medaljongen!
Färgglatt och hög mysfaktor
När vi lever kolloliv åker vi gärna till Rusta och Dollar Store och handlar inredning och dekorationer. Att ha det stilrent är inget som tilltalar oss. Mycket vill ha mer heter det visst. Mycket grodor, flamingos och solcellsbelysning i glada färger blir det. Pdas mamma vet hur man skapar hög mysfaktor och det finns alltid något nytt litet djur eller tjusig detalj som flyttat in på nr.19 för varje ny sommar. Andra kolonister vill ha det lite mer stilrent. Det är det som är tjusningen – att alla stugor och lotter ser olika ut.
Vilka är kolonisterna?
Så vilka är de då kolonisterna? En vacker sommardag knatar vi runt på området och pratar med våra grannar. Vi vill veta hur länge de har haft sina kolonilotter, varför de köpte dem och om livet på kollo har blivit som de tänkte sig. Vad är det bästa och vad är det roligaste eller kanske sämsta som hänt här på kollo? Hur ofta är ni här och vad gör ni när ni är här? Frågorna rullar på denna högsommardag.
Nr 19: mor & son Aspenberg
Fast först känns det naturligt att skriva några ord om Pda och hans mamma Christina som äger stuga nr 19, i folkmun kallad Bodegan, tillsammans. Pda sköter ruljansen när det gäller själva stugan och Christina tar hand om det mesta i trädgården. Det händer något nytt varje år och finns alltid något att göra. Men visst finns det tid till att slappa, sola och bada, läsa en bok i solstolen, ta ett glas vin i kvällssolen på stugans baksida, grilla och umgås med vänner och familj på altanen.
Att vi skaffade en kolonistuga tillsammans har gjort att vi träffas mycket mer än vi annars skulle ha gjort, säger Pda. Mamma Christina håller med. Det blev den verkliga bonusen, att få umgås med min son. Vi köpte den 2013 för att mamma ville ha en plätt att odla blommor på. Christina ville förverkliga drömmen att odla rosor, något som hon aldrig kunde under åren de bodde i huset i Växbo. Jorden där var inte lämplig att odla rosor i. Jag gick motvilligt med på att ta hand om huset, men det har jag verkligen inte ångrat, säger Pda.
Det bästa jag vet är att vakna en solig morgon och äta frukost ute på vår lilla altan i trädgården. Att ha en hel dag framför sig utan några direkta planer. Pda får något drömskt i blicken. Jag och min sambo Madeleine åker upp flera veckor på sommarsemestern, ofta över midsommar och även helger under våren och sensommaren.
Vi älskar ju att resa, men 2020 blev det förstås mycket tid på Bodegan och vi misstänker att det blir så även nästa år. Men vi älskar ju att vara här, så det gör ingenting alls. Sen vill vi förstås att pandemin ebbar ut av andra skäl än att den just sätter stopp för resandet. Vi är lyckligt lottade som har vår kolonilott. Då får vi ju ändå lite uppslag till vår reseblogg First Morning.
Pda tycker att det är skönt att kunna lämna storstan (Stockholm) och åka ut på landet till sitt eget ställe, även om det är spartanskt och litet. Det är väl lite det som är tjusningen också. Visst är det en del jobb att ha en kolonistuga, men inte alls som att ha en riktig sommarstuga. Christina bor en kort cykeltur bort på andra sidan Renbron. Under säsong är hon på kollo varje dag, på hösten och vinter blir det en gång i veckan.
Även om hon jobbar mycket i trädgården, på våren ska det ju rensas och sättas frön och på hösten ska allt grävas upp, så finner hon tid till att bara sitta ner och njuta. Nu på vintern tänder hon ljus inne i stugan och bara är en stund. Att ha en kollo har verkligen bidragit till en sorts rehab och till ett bättre mående. Det är ett ställe där man kan samla kraft och energi. Vi blir som en familj på sommaren, vi kolonister, säger Christina. Här finns alltid någon att heja på och prata med.
Nr 7: Lasse & Inger - esteterna
På vägen ner till badplatsen går man förbi en av kolonins kanske tjusigaste stugor. Den gröna färgen gifter sig fint med sommarens grönska och den prunkande växtligheten. Här huserar Lasse och Inger som har haft sin kolonilott och stuga sedan 2005. Tror vi att Lasse fortfarande gräms över att han inte fick en riktig stuga utan en ”leksaksstuga” såhär 15 år senare? Nej då, han ser så glad och nöjd ut så!
Det var räntebubblan som placerade de tidigare husägarna i en lägenhet utan balkong. Instängdheten trängde sig på och de ville ha ett ställe att åka till där de kunde vara utomhus. De är säkra på att om de hade bott kvar i huset så hade de aldrig köpt kolonistugan. Och eftersom detta är det bästa husköpet de gjort, så fick de ändå lite tur i oturen.
Att ha en kolonistuga blev faktiskt ännu bättre än de förväntat sig. Det är rena rama paradiset. ”Det bästa med att vara här är att bli inspirerad av naturen. Av de gröna färgerna. Att vara här och nu. Att finna ett lugn”, säger Inger. ”Det är skönt att poa på i trädgården och sen sätta sig ner och vila en stund”, säger Lasse.
Lasse och Inger är här så ofta som möjligt. De bor i centrala Bollnäs, så de har nära hit. De pysslar, grejar och dekorerar ständigt. Det blir liksom aldrig färdigt. De odlar potatis, men är inte här främst för att odla. De läser mycket och vilar i hängmattan mellan varven.
Det sämsta som hänt här är översvämningen 2018 som drabbade ganska många kolonistugor. Lasse och Ingers hela tomt stod under vatten och det steg så mycket att de blev oroliga att stugan skulle drabbas. Som tur var sjönk det undan till slut. Det bästa med kollo är att man träffar så många olika människor. Och så det årliga midsommarfirandet förstås då många åker ut till sina stugor, äter sillunch och grillar på kvällen. Då lever kolonin verkligen upp.
Nr 12 - Tommy & Ingegerd - potatiskungen & tårtgeneralen
Att Ingegerd verkligen är en tårtgeneral låter vi vara osagt, det blev mest en rolig rubrik, men att Tommy är kolonins potatiskung – det är så sant som det är sagt! Han vårdar sina potatisplantor med öm hand och delar med sig lite av skörden till goda grannar. (Oss bland andra!) Det ser faktiskt ut som att det enda Tommy gör är att arbeta på tomten, men tydligen är så inte alls fallet skvallrar grannarna till Ingegerd: ”När du är här jobbar han, men när du inte är här så ligger han bara och vilar.” Jaså, minsann…
Tommy och Ingegerd köpte sin koloni redan 1995 och till råga på allt mot Tommys vilja! Han hade ju sitt trav, så Ingegerd ville ha något eget hon med. Det bidde en koloni. Men det gick tydligen vägen, för nu är Tommy här oftare än Ingegerd. Och visst jobbar han när han är här, inte tu tal om det.
Det bästa med att ha en koloni är friheten av att vara ute. Rekreationen och närheten till naturen. Är man trött när man kommer hit, så blir man genast piggare. Det är en form av återhämtning. Och sen att kunna odla och skörda. Hallon och potatis. Det primära är att vara ute, odlingen är en välkommen bonus.
När vi först kom hit var det odlare som hade lotter här. De slogs om att ge oss gurkor och tomater, säger Ingegerd. Alla stugor såg då ut som vår stuga ser ut än idag. Liten och enkel. Enkelheten vill vi gärna behålla på koloniområdet. Att det inte finns någon el i stugorna till exempel. Vi vill inte att det ska bli ett sommarstugeområde.
Tommy gillar att det är så socialt här på kollo. Han har sina travgubbar som han snackar med. Och Travronden läses kanske allra bäst i skuggan av ett träd på kolonin? Ingegerd uppskattar att komma hit till lugnet och rensa ogräs, fika (tårta?) och prata med grannar.
Det är skönt att bara kunna klappa igen stugan till hösten, det kräver inte lika mycket arbete som med en större sommarstuga. Mellan maj och oktober är Tommy och Ingegerd ute på kollo nästan varje dag. Oftast har Tommy redan rensat hela potatislandet innan jag och Pda har masat oss ur sängen på morgnarna!
Nr 45: Pälle Lördal - tusenkonstnären
Så har turen kommit till allas vår Pälle – här har ni områdets expert inom, gasolkylskåp, liljor, grillning, fåglar, wokning, gräsklippning, solceller, grogg, sjukdomar, gödselkvalitet, frisyrer och, ja i princip allt det nödvändigaste som behövs för att överleva en solig sommardag på kollo. Att han även är den enda som känner alla kolonister vid namn och när man minst anar det dyker upp och spelar dragspel i fiskkostym – då förstår ni att mycket kretsar kring Pälle – kolonins oomtvistliga tusenkonstnär.
Pälle har haft sin kolonistuga i 15 år och han köpte den för att dottern Malin skulle få vara ute i grönskan. Det bästa med kollo är förstås grannarna och gemenskapen och surströmmingsfesterna med sena nakenbad. Pälle är självskriven DJ på kolonins fester och ibland har han kompisen från vårt östra grannland, Tutartaisto, på besök. Och tydligen en hel del annat löst folk också enligt bildbeviset nedan!
Pälle bor som vi i Stockholm, men försöker åka upp så ofta som möjligt varje sommar. Han tillbringar alltid hela semestern här plus en hel del helger. Han arbetar mycket med både tomt och stuga och hjälper även till på sin mammas Birgittas kollo som ligger alldeles bakom vår. De senaste åren har han byggt på sin nya altan och sitt utekök. En dag dock planerar han att sätta sig ner och lyssna på ett helt avsnitt av Sommar. Det blir nog aldrig av tänker den som känner Pälle som alltid har tusen järn i elden.
Nr 53: Gunilla & Lars-Åke - styrelseveteranerna
I hela åtta år i har Gunilla suttit i styrelsen för Bollnäs Koloniträdgårdar. Det är nästan lika länge som de har haft sin koloni – tio år. Lars-Åke har varit ordförande i styrelsen i fyra år. Alla måste som sagt dra sitt strå till stacken i en förening. Ett starkt minne som Lars-Åke har från tiden som ordförande är när han och Pda grävde av en vattenledning när de skulle plantera ett träd som föreningen fick i gåva i samband med hundraårsjubileet. Det hela löste sig tack och lov i tid till jubileumsfesten!
Liksom de flesta vi talat med köpte Gunilla och Lars-Åke sin koloni för att komma ut från lägenheten. Det har blivit ungefär som de trodde att det skulle bli att ha en kollo även om de odlar mindre än de trodde att de skulle göra. Det viktigaste för dem är att kunna vara utomhus. De tycker om att ha det prydligt på tomten och är noga med att trimma och klippa gräsmattan när de är här. Vilket är nästan varje dag under säsong. I somras byggde de om sin gulliga lilla altan på stugan.
Nr 55: Monica Strandberg - rookien
I snitt byter ca 4-5 kolonistugor ägare per år på området. Oftast sker annonsering på kolonins anslagstavla vid parkeringen eller så sprids det att en stuga är till salu eller att det finns en köpare via mun till mun-metoden.
Monica köpte sin stuga påsken 2018 efter att ha varit ute efter kolonistuga ett tag. Hon vill ha den till rekreation och som sommarställe. Monica bor i Gävle, men hennes föräldrar bor i Bollnäs. Först tänkte hon riva den gamla stugan och bygga en helt ny. Sedan tänkte hon om och byggde ut istället. Av någon anledning fick vi inte med oss någon bild på exteriören, men inomhus är stugan nu i nyrenoverad toppform!
Monica är på kollo i snitt 60 dagar om året, främst på semestern förstås. Så småningom tänker sig Monica att hon ska börja odla lite mer. Nu har fokus mest varit på att få stugan färdig. Nästa sommar är planen att bygga trall. Jag håller på att forma min kollo, säger Monica. Jag är pedant och vill ha fint runtomkring mig. Och som vi kan se, är hon på god väg dit!
Nr 66 Svinto & Pyret - livsnjutarna
Svinto och Pyret, eller Mikael och Anne-Helene som de egentligen heter, har haft sin kollo i sex år, sedan 2014. De köpte den som komplement till lägenheten och i stället för stuga. Men se, ett par år senare köper de ändå en riktig sommarstuga, så det hela blir inte riktigt som de tänkte sig med kolonin.
”Vi hade definitivt gjort mer här på kollo om vi inte köpt stugan. Nu lägger vi mest tid, pengar och ork där. Och vi är inte här lika mycket som vi tänkte heller förstås. Jobbar vi och vädret är fint åker vi ut hit på sommarkvällarna och sover över. Annars åker vi till stugan på helgerna. Men vi vill inte göra oss av med kolonin. Det är ju en riktig oas detta, på ett fint grönområde nära stan och med bad inpå knuten”.
Eftersom de jobbar så mycket på sommarstugan försöker de göra så lite som möjligt när de är på kollo. ”Vi solar och badar, träffar vänner och familj, myser och relaxar. En gång var vi 16 personer uppe på älgpasset”, säger Svinto. (Solaltanen en trappa upp och kolonins högsta byggnad, reds anm.) ”Men den höll!”
En annan gång slog åskan ner så att det började brinna i gräsmattan. Det var en helvetisk knall och Svinto måste ha haft väldigt bråttom därifrån. Jag gick nämligen förbi deras stuga dagen efter och då stod ytterdörren på vid gavel med nyckeln i på utsidan. Det kan man kalla att ha bråttom därifrån!
Slutkläm
Det var lite om våra kära grannar på kolonin! Alla verkar rörande överens om att det är på kollo man finner lugnet och närheten till naturen. Att det inte bara är hårt arbete, utan att jobbet i sig är avkopplande och givande. Och att det finns tid till vila och umgänge med goda grannar, vänner och familj. Det har i alla fall varit den största vinsten för oss: att vi kommit närmare familj och vänner och att vi ser fram emot varje ny säsong på Bollnäs koloniträdgårdar.
Så nu avrundar vi vårt julkort från kolonin. Kanske blir det ett påskkort från kolonin också till våren? Eller en midsommarhälsning! Vill du som kolonist vara med på ett hörn med din stuga och kolonilott? Hör av dig så kommer vi gärna och hälsar på!
Med juliga kollohälsningar från Madeleine, Pda och Christina i nr. 19!
Vill du läsa mer om Hälsingland?
Härliga historier från kolonin! Älskade att höra om grannarna och djurlivet. Så mysigt att ha ett sådant litet paradis att åka till, skulle också vilja ha det!
Ja, det är verkligen en idyll! Passar nog inte alla, framförallt om man vill ha det privat och insynsskyddat. Men vi älskar det! Och på kvällarna åker de flesta grannar hem, det är inte så många som sover kvar som vi gör. Men roligast är förstås när folk är i sina stugor och områder sjuder av aktivitet.