Den första morgonen i Minsk vaknar vi före väckarklockan och ger oss i väg på en 1,5 mil lång vandring i staden och tittar inte på just någonting speciellt. Det speciella är att vi hamnar i en kyrka där folk sjunger innan de går till jobbet, iakttar militärens morgonövningar och får hjälp av en gammal tant i en affär. Det känns verkligen som om vi är mitt i Vitryssarnas vardag.
Den här resan gör Pda tillsammans med sin gode vän Anders Westlund (hädanefter benämnd Wispen) och att det blev just dit var mest för att jag, Madeleine, inte har haft någon direkt önskan att åka till Minsk även om det blir ett ordentligt skrap på kartan. Denna reseberättelse är således Pdas:
Vi flyger kl. 10:25 en onsdag med Belavia i ett litet plan som bara tar 50 personer. Döm om Wispens förvåning när han inte kan beställa en öl till mackan de bjuder på. Det här måste vara den första flygningen för mig där de inte serverar alkohol.
Inreseinformation
Efter 1 timme och 40 minuter landar vi i Minsk och gör oss beredd att köa i passkontrollen, men väl där upptäcker vi att det är lika många kontrolluckor som resenärer! Det tar dock lite tid ändå då de nagelfar passet med lupp i vad som känns som en oändlighet. Fr.o.m. 2018 har de slopat visumtvånget från bl.a. Sverige för resor på max fem dagar till Vitryssland om du anländer via den internationella flygplatsen. Det är visumfritt i upp till 30 dagar, men efter fem dagar måste man registrera sig hos migrationsdepartementet.
Däremot måste du ha ett speciellt försäkringsintyg som gäller exakt de dagar du tänker vistas i Vitryssland. Detta s.k. Rysslandsintyg beställer du från ditt försäkringsbolag. Vårt försäkringsbolag hade dock ingen aning om att man behövde detta även till Vitryssland och inte bara till Ryssland, så stå på er för det är ett krav för att få komma in i landet.
Innan resan hade jag även läst att det krävs att man måste föra med sig motsvarande 42 vitryska rubel (BYN) per dag och person. Det lät väldigt konstigt så det ignorerade vi och väl där var det ingen som kollade det. Inne på flygplatsen finns dessutom två bankomater på våning två samt flera utanför. Till vänster om flygplatsens huvudingång går buss 300e som tar ca 1 timme de 4,5 milen in till centrum och kostar 4 BYN (~20 kr).
Hotellet
Vi bor på det 4,5-stjärniga hotellet Double Tree by Hilton (läs min recension här) som ligger vid floden Svislach, ca fem minuters promenad från centrum. Här tillbringar vi resten av eftermiddagen med att njuta av utsikten till ett par rumsljumna öl.
Promenader i Minsk
Vi hade redan innan resan förstått att det inte dräller av sevärdheter i den här staden, men en sak som jag är tacksam för så här i efterhand är att jag hittade några promenadförslag på en sida på nätet: 4 Self-guided Minsk walks. Vi gör två av dessa promenader:
Promenad: WWII Minsk
Vi börjar tidigt på morgonen med ”World War II Minsk” och följer kartan och söker upp dess intressepunkter. Vi går utmed Svislach och går sen över floden via en liten bro mot Hotell Belarus (punkt nr 6) som har en utsiktsterrass 73 meter över marken, men eftersom vi bor nästan lika högt så promenerar vi förbi. Det är lugnt och stilla, vi ser ett fåtal människor på väg till jobbet, någon mamma med barn som matar fåglar, men annars är det bara vi som spatserar mellan statyer och planteringar här i parken Skvier Starascinskaja Slabada.
Vi skymtar ett kyrktorn och avviker lite från promenadslingan och smyger in i den ortodoxa kyrkan St. Mary Magdalene. Här är morgonmässan i full gång och jag tycker mig höra Wispen humma med i den monotona sången. Känns lite som att vi kommer och stör, även om ingen verkar ta någon notis om oss, så vi smyger ut igen i morgonsolen som brutit fram.
Nästa stopp blir Osmolovka neighborhood (punkt nr 5) som ligger i skuggan av ett gigantiskt bostadskomplex. Kvarteren byggdes av tyska krigsfångar som hjälpte till att bygga upp staden efter kriget. Området består av igenvuxna trädgårdar som omges av slitna tvåvåningshus som håller på att restaureras när vi är där.
Vi passerar försvarsministeriet (punkt nr 4) och där är det så mycket militärer att det inte blir något foto. Det är år 2018 fortfarande förbjudet att fotografera statliga byggnader eller personer i uniform i Vitryssland. På andra sidan gatan ligger ett f.d. militärhögkvarter med en lång stålspira på taket. Utanför myllrar det av militärer med attachéväskor. Detta ställe går det inte att googla på, så pass hemligt är det tydligen.
Vi fortsätter mot huset där Lee Harvey Oswald bodde på Kamunistycnaja 4, (punkt nr 2). Bakom detta hus skrymmer en hög, rostig och makalöst ful radiomast som syns över hela staden. Den står på den gamla radiofabrikens område där Oswald jobbade. Från det att den började sända radio 1925 och senare tv, sprider masten fortfarande statlig propaganda. Det är svårt för oss att förstå att demokrati saknas endast 80 mil bort år 2018. Vitryssland är utsatt för sanktioner av både EU och USA bl.a. för allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. År 2012 genomförde en svensk reklambyrå en kupp och bombade från ett flygplan 800 nallebjörnar med regimkritiskt budskap över Vitryssland. En månad senare utvisades Sveriges ambassadör. Läs mer här.
Vid slutet av den här turen (där den egentligen börjar) tronar en 38 meter hög obelisk på Victory Square (punkt nr 1), ett monument över de stupade under andra världskriget. Här tas det bröllopsfoton och vi får bevittna en vaktavlösningsövning och jag busar till det och tjuvknäpper ett kort på militärerna.
Under torget finns ett underjordiskt minnesmonument från kriget, ett historiskt museum samt tunnelbanestationen Ploshchad Pobedy. Nu börjar det närma sig lunchtid och Wispen är så törstig så något foto på själva obelisken hinns inte med.
Promenad: Sovjetiska Minsk
Gorkyparken (punkt nr 13) är stängd för säsongen, karusellerna vilar under presenningar och vi vandrar ensamma genom höstlöven. Vi fortsätter utmed den 15 km långa paradgatan Independence Avenue (Praspiekt Niezaliežnasci).
Vi går förbi den magnifika cirkusen (mer om den senare) och hamnar utanför Dom Ofitserov, en officersbyggnad med ett tankvagnsmonument rest för att hedra soldaterna som befriade Minsk från nazisterna. Mittemot ligger parken Allaksandraûski (punkt nr 9) där Minsks första fontän är belägen. ”Inte särskilt märkvärdig”, säger Wispen och smuttar på en medhavd whiskey på en av parkbänkarna. Det gäller att hålla värmen under promenaden! Mer intressant är då biljettkuren som är en replika av ett palats. En arkitekt fick i uppdrag att bygga ett palatslikt hem åt en herre, men han fick aldrig betalt. För att hämnas så byggde arkitekten en replika av detta palats när han fick i uppdrag av staten att bygga en allmän toalett. Idag används det dock alltså som en biljettkur.
På bar Centralny Shop (punkt nr 7) har de ingen toalett (mysko för en svensk), så vi skyndar över Independence Avenue till TGI. Synd, för på Centralny Shop satt tanter och åt tårta efter torsdagsshoppingen, lite sånt man vill uppleva. Nåja, dags för shopping! Vi glider in på GUM, ett av de största och äldsta varuhusen i Minsk. Här är det Sovjetstyle som gäller, mer gammal rysk stil än modernt västerländskt. 70% av det som säljs här är tillverkat i Vitryssland.
På denna gata ligger även det vitryska KGB:s högkvarter. Wispen tar ett smygfoto men det är av någon anledning raderat när vi kommer hem… Dessa två promenader tog en hel dag men då stannade vi till och tog oss några öl lite då och då. Som sagt, inga makalösa sevärdheter men vi fick oss mycket historia tillgodo.
Kattmuseet
Som överraskning har jag rekat fram Minsk Kattmuseum. Detta är dock inte ett museum utan här driver en kvinna tillsammans med sin syster och bror ett katthem för hemlösa katter. Vi hittar kattmuseet i en äldre huslänga bakom Palace of Repulic. Man går in på innergården och upp för två trappor i ett vanligt hyreshus, man knackar på och betalar 5 BYN/pers (~20 sek). Där inne huserar för tillfället 15 katter och alla står på kö utanför toaletten. Det är matdags ska det visa sig.
Lite otur med timingen, ingen vill kela, alla vill äta. Kattmuseet är en ombyggd lägenhet helt anpassad till katterna: de har kattlekrum, kattsovrum och kattkonstrum. Wispen ritar såklart en fin kattavla som han sätter upp bland de andra barnens teckningar.
När vi går ger Wispen, som blev oroväckande god vän med en av katterna, några sedlar som bidrag till kattmat. Föreståndarinnan lyser upp och säger att vi gärna får titta in i hennes ”fantasivåning”. Vi blir fundersamma, men blir invisade i lägenheten bredvid och möts av färger, målningar och belysning i alla dess former. Vi vet inte riktigt vad vi ska tycka, men annorlunda, överraskande, konstnärligt och rätt häftigt är det.
Efteråt är vi helt tagna av denna uppoffring och hängivenhet. De lever endast på inträdet och spridda donationer, inga statliga bidrag. När vi är där har de 37 katter i karantän som väntar på att komma in i kattmuseet och sedan med dess hjälp få nytt hem. Jag sa att min sambo skriver en reseblogg och undrade om jag fick ta en bild på henne och en katt, men det blir ett ”njet”. Vitryssar vill inte vara med på bild, skyggheten sitter kanske i sedan kommunisttiden? När jag kommer hem sänder jag de ca 20 BYN som ligger kvar i plånboken till Kattmuseet. Blir nog en till slant till jul också.
Muralmålning i förorten
En annan av de få saker jag lyckas kolla upp innan resan är att en av världens främsta muralmålningar tydligen ska finnas här. Vi viker en hel dag till att ta oss till förorten. Vi tar tunnelbanans blå linje söderut till Instytut Kultury. Vi har svårt att förstå vilket spår och tåg vi ska ta och det är svårt att få hjälp. Få kan engelska och de som kan är för blyga för att våga prata. Vi har tur till sist och en tjej förklarar att Wispen har tunnelbanekartan upp och ner när jag säger att vi ska ”south”…
Fler tips om street art i Minsk finns på resebloggen Ladies Abroad.
Med hjälp av GPS på telefonen så letar vi oss fram till den första målningen: “A girl in embroidered clothes” skapad av Guido van Helten. De fina linjerna i kontrast mot de ruffiga 10-vånings hyreshuskomplexen: Makalöst!
Vi letar oss sedan fram till Rabkorovskaya gate13 och hittar en annan färgglad vägg med rymdtema.
Cirkus
Wispens överraskning blir cirkus. Kul, det var ju inte igår! Han har köpt biljetter hemifrån och antyder att de inte var så billiga. Vitrysslands statliga cirkus i Minsk är en rund, utsmyckad och fantastisk stenbyggnad uppförd under Sovjettiden.
Vi anländer prick på utsatt tid en fredagskväll, har perfekta platser högt upp på en balkong som vi delar med en barnfamilj. Första halvtimmen är det jonglörer och akrobater, publiken är i extas och applåderar åt allt. ”Såg inte vi det här på tv på 80-talet”, mumlar Wispen. Allt känns finfint tills de tar in katter och en tant snurrar runt en katt i en rockring. ”Nu går vi”, säger Wispen. När en tant i trikåer tvingar en katt att gå armgång på en barr tar det stopp för mig också. Vi reser oss och letar fram en anställd på cirkusen och ber hen framföra ett officiellt klagomål från Sverige. 30 minuter vitrysk cirkus räckte för oss.
Intryck av Minsk
Jag vill gärna slå mig ner på ett lokalt hak, äta eller ta en öl, se vad människorna som lever här gör. Vi märkte redan första dan att här finns inga lokalhak där folk träffas över en enkel maträtt. I Minsk är det vitklädda servitörer, vita dukar, loungemusik dag som kväll. Har vi hamnat i Stockholm? undrade vi efter 20 minuter.
Jag är ingen gourmet och lägger inte så stor vikt vid mat på resor, men här var varenda måltid makalöst god. Staden har inget egentligt centrum eller gammal stadskärna då den blev sönderbombad under andra världskriget och sedan återuppbyggd under Sovjeteran. Vitryssland brukar kallas mer Ryssland än självaste Ryssland med sina breda gator, stora torg och det mesta byggt i betong. Det är skönt för en Stockholmsbo med plats på gatorna, men det här känns feldimensionerat från början till slut.
Priserna i Vitryssland är såklart billigare än i Sverige, en middag kostar 60-130 kr, en öl 14- 40 kr, men det är inte så billigt som jag förväntat mig.
Innan resan undrar några kompisar hur vi vågar åka till det minst demokratiska landet i Europa. Men som det enda landet i Europa som fortfarande har dödsstraff är det ordning och reda på gatorna. Bra eller anus? Rätt anus tycker vi. Min vän Bajen var orolig. Vill gärna tro att han ville ha hem oss. Det var i alla fall han som ringde och väckte oss innan hemfärd den sista visumfria dagen. Tack!