Den första morgonen i Nerja kliver vi ut på tomma gator mellan låga, vitkalkade hus, spanar ut över havet och anar Afrikas ökenheta horisont i fjärran. Vi befinner oss i svenskbyn på spanska solkusten. Hur är det egentligen här? Är det pest eller paradis?
Vi roadrippar i den spanska regionen Andalusien i två veckor. Börjar i Malaga, bilar till Ronda, bor i eget hus med pool bland nationalparken Sierra de Grazalemas vita byar i en vecka, där vi gör tre vandringar. Svänger förbi smurfbyn Juzcar innan vi fortsätter med buss till Granada och besöker Alhambra och nu har vi åkt buss hit till Nerja. Vi ska sola och bada och leva äkta svenskt turistliv här i den kanske mest kända av alla spanska svenskbyar.
I Nerja är allt väldigt enkelt. Välj ett hotell relativt centralt så har du liksom allt serverat på ett silverfat bara du kliver utanför dörren. Nerja är nerlusat av restauranger, minimarkets, klädaffärer, caféer och barer. Det finns minst sju stränder inom bekvämt gångavstånd från centrum. Vi bor på Apartamentos Balcon de Carabeo i en lägenhet med två balkonger med havsutsikt. Trots att lägenheten är rätt sliten och sängarna lite väl hårda, är läget helt perfekt. Bara ett par minuter och man är mitt i smeten om man går åt ett håll och mitt på playan om man går åt andra hållet. Lägenheten har ett fullt utrustat kök med micro, vattenkokare och tvättmaskin. Badrummet är stort och har hårtork. Städas gör det dock inte, i alla fall inte under tiden vi är här. Nya handdukar får vi efter fyra dagar.
Perfekt läge ja, men så himla roligt känns det inte när man väcks kl. 7.30 av att någon borrar i betong! Och nej, det är inte en bakfyllebetonghuvudvärk jag pratar om utan det är verkligen en snubbe som borrar i betong i huset bredvid. Renovering. Så himla lyckat när man är på semester att hamna bredvid ett hus som renoveras! Nåväl, att vi har en bubbelpool på taket är ett rejält plåster på såret. Här ligger vi och bubblar varje kväll och behöver inte slåss med någon om varken utsikt eller plats i poolen. Vi har hela härligheten för oss själva trots att det finns minst tre lägenheter till i huset.
Vi bor på Hernando de Carabeo, en gata som går parallellt med havet. Vår lägenhet vetter mot havet och ska man bo här bör man nog välja en lägenhet med balkong och sea view och undvika att bo mot gatan eftersom det ligger två välbesökta italienska restauranger, Little Italy och La Dama, precis mittemot. Billig och bra mat har dessa populära ställen, vi äter här ett par gånger.
Nerjas centrum och stadskärna överraskar oss faktiskt. Den saknar nästan helt den höga bebyggelse som finns i de andra kuststäderna. Här finns bara två- eller trevåningshus och många gågator kantade av mysiga restauranger. I utkanten av centrum finns de högre bostadskomplexen, där många svenskar har investerat i en lägenhet. Även här finns mändger av restauranger och det är folk överallt utan att det någonsin känns särskilt trångt. Nerja känns levande snarare än turistigt, hit åker man nämligen året om, det är ingen stad som lever upp bara på sommaren.
Nerjas kustremsa består av små eller större vikar med sandstränder och man har aldrig särskilt långt till en strand. På en och samma dag kan man bada på minst sju olika stränder om man vill. Kvalitén på vattnet är dock rätt dålig och för två vattenälskare som oss blir detta något av en besvikelse. Vi har läst om att man pumpar orenat avloppsvattnet rakt ut i havet här och att de har haft problem med hål i rören och att strömmarna för tillbaka avföring och sopor in till stränderna. På ett par stränder åker motorbåtar omkring och samlar upp skräp i vattnet. Helt klart är att vattnet känns smutsigt och att man gärna undviker att få en kallsup. För oss blir det således mer sol än bad de dagar vi är här.
Stränderna är naturligtvis lika fotogeniska ändå med de dramatiska klipporna i bakgrunden. Nerjas centrum ligger högt upp och det går trappor ner till stränderna. Många av trapporna är rätt risiga och man måste se sig för var man sätter fötterna, så man inte kliver snett eller på en lös sten. För att vara en badort känns Nerja rätt eftersatt på sina håll. Förfallna hus med bra läge nära stranden och stigar mellan stränderna som varit avstängda i åratal för att klippan har rasat. Turismen borde väl pumpa in en hel del pengar till denna typ av upprustning, men det verkar inte prioriteras.
På några av stränderna finns de fortfarande kvar, dessa vita stugor som ligger insprängda i klipporna som användes/används av de lokala fiskarna som förråd till nät och fiskeutrustning. Vissa verkar som sagt användas än idag medan andra verkar ha omvandlats till uthyrningsobjekt. Vi förväntar oss nästan att få se en hobbit kliva ut genom dörren, så sagoaktigt ser det ut detta lilla hus på Playa de la Calahonda.
Dagarna flyter på och vi kommer in i det äkta semesterlunket, det som är totalt i avsaknad av måsten. Vi åker inte ens till de berömda grottorna, Cueva de Nerja. Inte heller ids vi åka till Frigiliana, som sägs vara den vackraste av Andalusiens vita byar. Vi har minsann redan gjort det där, alla måsten, i två veckors tid. Nu har vi gjort oss förtjänta av vila, bokläsning, soldyrkande, vinsmuttande och tapasmumsande. Nerja är perfekt för allt det.
Badskor är bra att ha med sig till stranden eftersom det är rätt obekvämt för fotsulorna att kliva i och ur vattnet. Här snackar vi rätt grovkorning sand och på sina håll rätt stora stenar. På Playa del Carabeo springer barn omkring och fångar giftiga brännmaneter i håvar. Det gör tydligen väldigt ont att komma i närkontakt med deras tentakler. Vi läser att 11 ton maneter har insamlats utmed Solkusten under vår och försommar 2018. Vi är här samma år mellan den 19-24/6. Det är den största manetinvasionen sedan 2012 och vi är glada över att vi inte kom hit tidigare på året då hela stränder täckes av maneter. Nu ser vi bara några enstaka guppa omkring i vattnet.
Apropå tapas ja, så har ju förstås även Nerja denna irriterande siesta då restaurangköken är stängda. Tur då att man får en liten tapas till varje drink man beställer under tiden siestan pågår. Annars hade vi nog svultit ihjäl eller jag hade i alla fall tappat humöret av alla blodsockerdippar. Vi kan rekommendera Bar Redondo som har goda tapas och bra service. En av kvällarna äter vi god mexikansk mat i stora portioner på Cielito Lindo. Vi sitter på uteserveringen på gatan, men upptäcker sedan att restaurangen är mysigt inredd och att det nog hade varit rätt trevligt att sitta inne också.
I brist på varmare väder nio månader om året som boende i Sverige, älskar vi ju uteserveringar och sådana finns det många av i Nerja. Hur många intressanta och roliga samtal har man inte haft på en uteservering medan man spanar in människor och händelser från första parkett? Det är en av våra favoritsysselsättningar när vi är ute och reser – att titta på vardagslivet från en uteservering.
Turister finns det som sagt många av här, men även bofasta spanjorer som lever sina liv på gatorna. Här träffas man inte hemma hos varandra, man flyttar helt enkelt bara ut en stol på gatan och violà, så är samkvämet i full gång. Tänk vad många äldre, eller yngre för all del, i Sverige som skulle må bra av den sociala kontakten istället för att kanske sitta ensamma i sina lägenheter eller hus. Vad tycker dessa bofasta om turistinvasionen som drabbar deras stad framförallt under sommarmånaderna? Ja, den frågan ställer vi tyvärr aldrig just där och då, men känslan är att det snarare gynnar än är en olägenhet för Nerja och bidrar till att det är en högst levande stad.
Misdommarafton är här och vi spenderar dagen på Playa Burriana, som är Nerjas största strand. Det tar ungefär en kvart att gå hit och vattnet är klarare här än på de andra stränderna. I alla fall just denna dag. Men vad är det för affärsidé de afrikanska killarna har som går runt och säljer dåliga kopior av designerväskor på stranden? Solglasögon och strandsaronger kan man ju ha användning av, men en damväska vill man ju knappast släpa på när man är på stranden? Det är inte långt till Afrika härifrån, så det finns en hel del afrikanska försäljare i Nerja.
Ingen sill och snaps till lunchen idag, däremot räkor i vitlök, omelett, sallad, vitt bröd och en varsin öl. Supersnabb service på omtyckta restaurang Ayo. Gott, men inte känns det som midsommar direkt. Det regnar ju inte… Nä, midsommar firar man bäst hemma i Sverige, feelingen infinner sig inte här helt enkelt, trots att vi säkerligen är omringade av svenskar där vi sitter. Inga små grodorna runt midsommarstången idag, bara sol och bad dagen lång. Och ett och annat glas sangria.
Avslutningsvis då – blir pest eller paradis vårt omdöme om Nerja? Ingetdera faktiskt. Snarare mer åt paradishållet, även om det inte är ett ställe vi direkt känner att vi måste återvända till. Nu har vi liksom gjort Nerja och det var en angenäm bekantskap. Nerja har bibehållit sin charm som ”fiskeby” med sina låga vitkalkade hus i stadskärnan även om högre och nyare hus tornar upp runtomkring. Livet är enkelt här, allt du önskar finns överallt inom gångavstånd. Du hör det svenska språket i varenda gathörn, men inte känns det som hemma i Sverige för det. Är det kanske så att svenskar här i Nerja är mer avslappnade än andra svenskar på semester? För att de kanske tillbringar mer tid här i sina andelslägenheter och snarare ser det som sitt andra hem än som en semesterort? Att de därför är inne i en annan typ av lunk – den där semesterlunken man alltid eftersträvar och som allt som oftast inte infinner sig förrän typ sista dagen på semestern. Då när det är dags att åka hem igen.
Till Nerja åker vi buss från Granada med bussbolaget ALSA. Biljetterna köper vi via Busbud. Resan tar knappt två timmar och kostar drygt 300 kr för två personer. Från Nerja till Malaga kostar en ALSA-buss 140 kronor för två biljetter och resan tar en och en halv timme. Bussen avgår från busstationen, som i princip bara är en rad busskurer vid väg N-340 precis vid en rondell som ligger nästan rakt norrut från Balcon de Europa. Biljetter går också att köpa i en biljettkur. Det tar tio minuter att promenera från Nerjas centrum upp till busstationen. Från Malagas busstation tar vi sedan ytterligare en buss till flygplatsen. Den biljetten löser vi direkt på bussen.
Läs om alla etapper på vår Spanienresa här.
