Vilka intryck samlar man under en så pass omfattande resa som den vi gör till Argentina och Chile? Ja, ”bara” tre veckor i och för sig, men vi hann se väldigt mycket. Här är vår, högst personliga, guide till Argentina och Chile.
Vi kan börja med frågan: vilket land tyckte vi bäst om? Svaret blir Chile.
Varför? Jo: i Chile fungerade det mesta medan infrastruktur, människor, serviceindustrin och vardagsbestyr i Argentina många gånger var en ren katastrof.
Bankomaterna fungerade jättedåligt i Argentina. JÄTTEdåligt. Vi fick prova femtielva gånger innan vi fick ut pengar och det var aldrig samma typ av kort som strulade. Vi hade ett VISA och ett Mastercard (förutom kreditkort förstås) och vi var alltid tvungna att ta med båda korten när vi skulle ta ut pengar, vilket ju inte är särskilt optimalt. Ofta fungerade inget av korten, så då var det bara att leta upp en ny bank. Oerhört frustrerande och tidsödande.
I Argentina stängde köket på restaurangerna mellan kl. 14-19. Det gäller alltså att planera sina måltider, så att man inte är hungrig mellan dessa tider. Vilket vi ofta var.
Servitörerna i Buenos Aires var snorkiga på restauranger som rankas högt på Trip Advisor. Det var de inte i Chile. För övrigt så är köttet i Argentina suveränt gott, men det är minst lika gott i Chile, om inte godare.
På landsbygden kan det dock vara lite svårare att få god mat. Vi åt lunch i Rio Gallegos på en vägkrog i ett industriområde och fick en utbankad och panerad köttbit som hade kunnat misstagits för en basebollhandske. Kanske att handsken till och med hade varit godare. Tur att vi fick stekta ägg, sallad och juice till!
Ät aldrig nyårsmiddag i Buenos Aires – du kommer få inälvsmat och veckans avskrap på tallriken. Maten vi fick var det äckligaste jag någonsin ätit och jag har aldrig varit så besviken på en middag. Och då var det en NYÅRSmiddag dessutom.
Enligt biluthyraren i Chile är polisen i Argentina korrupt. Det är den inte i Chile. Ja, detta påstående tar vi förstås med en nypa salt. Vi kom inte i kläm med polisen. (Förutom när vi körde mot enkelriktat och fick en rejäl chilensk utskällning av en kvinnlig polis. Men korrupt var hon inte!)
Hur det då egentligen är att köra bil/campervan i Patagonien: det är busenkelt.
- Nästan inga vägar, så man kan inte köra vilse.
- Nästan ingen trafik.
- Oerhört vacker natur, så räkna med många stopp på vägen.
- Ofta rätt bra vägar i betong med undantag i Torres del Paine där det mestadels var grusvägar, men även de var bra underhållna.
- Det kan vara svårt att hitta bra campingplatser eftersom det inte finns några småvägar att köra av på. Campingar finns ju i nationalparkerna, men man kan som sagt få leta ett bra tag för att komma bort från den stora vägen och få en fin parkering över natten.
- Det är LÅNGT mellan bensinstationerna, så planera in era tankningar. Hyr gärna en bil som har en tank som rymmer mer än 30 liter – det hade inte vår bil och det skapade en hel del oro minst sagt!
- Det är LÅNGA avstånd överallt i Patagonien som är ca. dubbelt så stort som Sverige. Vi körde 170 mil på fem dagar. Vi körde alltså lika många mil som Sverige är långt. Men utan skogen!
Tänk på att man inte får föra över vissa matvaror mellan gränserna hur som helst. Kött- och mjölkprodukter var de noga med. De sökte igenom vår bil en av gångerna och slängde en del mat. De slarvade dock och missade bland annat en förpackning med skinka.
Så ja, Chile blev favoriten, trots att vi spenderade mycket mer tid i Argentina. Punta Arenas blev favoritstaden. Bästa området är svårt att säga – hela Patagonien var ju fantastiskt, men vi fick en feeling för Eldslandet/Ushuaia. Bästa utflykten blev pingvinön och favorithotellet Innata Patagonia Hostal B&B – läs vår recension här.
För övriga hotell följ dessa länkar:
Sao Paolo – Slaviero Essential Guarulhos Aeroporto
Puerto Iguazu: Iguazu Jungle Lodge
Buenos Aires: Hotel Aeroparque Inn & Suites
Punta Arenas: Hotel Dreams del Estrecho
Jag och så var det det där med texten som stod på bakluckan på campervanen som vi översatte först dagen vi lämnade tillbaks den. Vi som hade undrat hela veckan varför så många tutade på oss på vägarna…
