Seychellerna

Den första morgonen vaknar vi upp, kliver ut på balkongen, spanar ut över det azurblå havet och tror att vi kommit till himmelriket. Sanden är mjukt vit mellan våra tår och vattnet som sammet när vi tar det första doppet. En dag i vintermånaden mars blir det inte bättre än så här.  Till Seychellerna kommer vi med flyg från Nairobi efter safari i Tanzania.

Inflygning över Seychellerna

Flygresan från Nairobi till Seychellernas huvudstad Victoria på huvudön Mahé tar drygt tre timmar. Om man har varit i ett afrikanskt land innan man kommer till Seychellerna måste man vara vaccinerad mot gula febern och kunna visa upp ett gult vaccinationskort vid ankomst. Det regnar på Seychellerna, men som tur är är det övergående och det klarnar sedan upp på eftermiddagen.

 

Nästan så att vi satt inne i cockpit

Ett propellerplan tar oss sedan på tjugo minuter vidare till ön Praslin där vi ska bo de närmaste fem dagarna. Planen är minimala, tar ca. femton personer och går i skytteltrafik mellan öarna. Jag kan säga att det var nog min värsta flygtur någonsin. Klaustrofobiskt och syrefattigt, men tack och lov extremt kort. Vi hämtas av hotellets minibuss och åker en och en halv mil på krokiga vägar över bergskammen till andra sidan ön. Bussresan tar ca. en halvtimme.

Spanar från balkongen

Vi checkar in på Acajou Hotel och får ett väldigt stort rum med stor balkong. Hotellet är byggt i mahogny i två våningar och har pool, stor restaurangdel och en lummig trädgård. Det ligger vid Praslins största strand Cote d’Or ca. 600 m söder om byns centrum. Det tar tio minuter att gå till byn antingen längs med stranden eller utmed vägen. Det finns ingen gatubelysning så en ficklampa är ett måste kvällstid.

Byn består i huvudsak av en gata längsmed stranden. Där finns två bankomater, två supermarkets med lite udda öppettider, tre-fyra restauranger, ett tiotal hotell som även de har restauranger samt en butik som säljer souvenirer och  kläder. Att äta ute kostar mellan 80-150 kr, en öl kostar 12 kr på affären och 38 kr på restaurangen. En jobbig sak är att det tillkommer 10% serveringsavgift (dricks) som ibland bakas in i notan och ibland inte. Om man inte är uppmärksam kan man alltså komma att lämna dubbel dricks.

Strax efter kom en våg och svepte ut honom till havs.
Har någon sett honom ring 0278-196 83…

Nästa dag slappar vi vid stranden på hotellets solstolar. Det är nästan bara vi som solar och badar vid den kilometerlånga kritvita sandstranden. Underbart! Alla hotell ligger en bit in från stranden, syns således inte och får stranden att se orörd och idyllisk ut. Stranden är långgrund och tyvärr ingen snorklingsstrand, men det är oerhört varmt i vattnet och det finns inga försäljare och ingen dunka-dunka som stör. Stranden är ren och det känns som att man har den helt för sig själv. Det finns ingen solstolsuthyrning på stranden, men det finns ett fåtal hotell som har egna solstolar.

Helt fel transportmedel på Praslin
Anse Lazio anses vara den vackraste stranden på Praslin. Vi får för oss att cykla dit och hyr därför två risiga cyklar för 10 euro styck. Det visar sig vara ett misstag; vi borde ha tagit en taxi. Praslin är extremt backigt och med en värme på uppemot 40 grader och därtill hög luftfuktighet rekommenderar jag inte att cykla på skrangliga ”barncyklar” en hel dag. Man är tvungen att gå både uppför och nerför vissa av backarna, så pass branta är de. Vägarna är smala och kurviga och omges av djupa cementdiken som förhöjer näradödenupplevelsen när en buss brakar förbi i en kurva och man vinglar till av lufttrycket från busstutan.

 

Som i resekatalogerna fast vackrare

Det tar en timme att cykla till Anse Lazio och väl där känner vi att det trots allt är värt cykelmödan (ja, nästan i alla fall…). Stranden är så vit att man får ont i ögonen om man tar av sig solbrillorna. Vackra, rundade granitklippor sticker upp här och där ur sanden, vattnet är kristallklart och badkarsvarmt. Det finns en restaurang men den ser igenbommad ut.

Anse Lazio – stilla, hett och bländande

Förutom att vara en av Seychellernas vackraste stränder är Anse Lazio även känd för två strandnära hajattacker med dödlig utgång i augusti 2011. Nu finns här ett hajnät en bit ut från stranden som hindrar hajarna att komma in i bukten. På stranden sitter tre badvakter beredda och längre ut i vattnet cirkulerar två gummibåtar och söker av efter hajar.

Rätt perfekt badställe, om man säger så

Vi snorklar en stund och ser bl.a. en stor rocka sväva fram i vattnet. Sedan ligger vi i sanden och läser innan vi cyklar tillbaka till byn igen för att äta bläckfiskcurry innan det är dags för nästa cykelutflykt. Maten på Seychellerna är god och ofta stark, mycket fisk förstås.

 
Efter lunch pustar vi ut på hotellet med ett par öl i poolen.
The Nutty Professor?

Vårt nästa mål är naturparken Vallé de Mai som ligger på toppen av Praslins bergsrygg. Efter knappt 30 minuters cykling blir det för brant och vi går de sista 2,5 kilometerna upp till parkens entré. Här kan man som tur är köpa kallt vatten och glass. Det kostar 150 kr per person att gå in i parken. Här kan man vandra runt en timme eller tre på stigar som går kors och tvärs genom parken. De stora palmerna skuggar oss och det är ganska mörkt här inne fast solen står högt. Världens största nöt Coco de Mer växer här och enbart här. På vägen hem får vi som tur är lift ner till cyklarna. Väl tillbaka på hotellet blir det återigen poolen för att lindra våra slutkörda kroppar. Vi blir serverade tomatmackor och öl vid poolen.

På väg till S:t Pierre Island

Nästa dag bokar vi en båttur för snorkling vid S:t Pierre Island. Vi bokar via hotellets reception och betalar en bokningsavgift i förskott. Två lokalbor hämtar upp oss vid stranden och kör ut oss den fem minuter korta resan till ön. Sedan åker de till vår stora förvåning därifrån och säger att de kommer tillbaks om två timmar. De ger oss ett kvitto på att vi har betalat och säger att vi ska nämna deras namn ifall naturvårds-kontrollanterna dyker upp, vilket de också gör. Man måste betala en avgift för att få snorkla här.

Utan snus i två timmar försmäktar vi på denna ö

S:t Pierre Island är en pytteliten obebodd ö och här myllrar det av vackra fiskar i vattnet. Det är verkligen som att kliva ner i ett akvarium. Man ser knappt fiskarna för all fisk. Några ser nästan animerade ut och har fantastiska färger, t.ex. papegojfisken.

Magnifikt akvarium

Jag snorklar mest ”inomskärs”, men råkar ändå ut för en svartvitrandig havsorm och bestämmer mig för att jag minsann har snorklat klart. Pda snorklar runt bland granitbumlingarna och träffar på en stor fridfull havssköldpadda som han slår följe med ett tag.

Granitbumlingar på S:t Pierre

Det är riktigt bra snorkling här. Vattnet är varmt och kristallklart. Vi tycker dock att det är lite dyrt att betala 450 kr för att bli skjutsade till ön, men visst är det värt det.

Ett av propellerplanen som flyger mellan öarna

Morgonen därpå är det dags att byta ö. På flygplatsen är det suverän service – bärare och reseledare fixar incheckning och bagagekontroll åt oss. Efter incheckning finns dock inget ät- eller drickbart att köpa, enbart souvenirer. När vi återigen landar i Victoria på huvudön Mahé blir vi hämtade av en minibuss som kör oss till hotellet. Valmer Resort ligger i Baie Lazare på sydvästra Mahé och resan dit tar 30 minuter.  Det blir glesare och glesare med bebyggelse ju längre från staden vi kommer och vi stannar till på vägen för att proviantera och blir varse att öl kan man inte köpa före kl. 11.30 på dagen. Vägarna på Seychellerna är få och små och det är inte mycket trafik.

Deluxe Studio – space så det räcker och blir över
Hemmafixad frulle på ballen

Vi blir utan kostnad uppgraderade från garden studio till deluxe studio. Lägenheten är riktigt stor och fin och har en enorm balkong med utsikt över bukten. Hotellet ligger på en kulle och det är skapligt brant att ta sig längst upp till poolen och restaurangen, så det är inget ställe för rörelsehindrade trots att man kan ringa efter en golfbil om man behöver.

Kan vara världens bäst belägna pool

Poolområdet var helt makalöst och där tillbringar vi mycket tid. Man har tillgång till stor lyxiga solsängar och det finns alltid plats då hotellet är långt ifrån fullbelagt. Eftersom vi har en lägenhet äter vi endast middag på restaurangen som har helt ok mat med olika teman olika kvällar. Vi hade gärna ätit på andra restauranger också, men denna var i princip den enda som fanns i området.

Restaurangen i bakgrunden

Poolen är öppen dygnet runt och på kvällarna när mörkret lagt sig ligger vi på rygg i poolen och tittar på stjärnorna. Det är alldeles tyst och magiskt och då och då susar stora flygande hundar över våra huvuden.

Baie Lazare på sydvästra Mahé

Det är ungefär 300 meter ner till stranden och en supermarket. Åt andra hållet finns en kyrka, en skola, ännu en supermarket som stänger 20.30 och en restaurang som stänger kl. 18. Annars finns inte mycket annat i närheten och man är rätt strandad på sitt eget hotell.

Coconut boy

Stranden i Baie Lazare är vacker, men tidvis lite svårbadad. På den här västra sidan av ön är vågorna lite större och man måste ha koll på ebb och flod då det blir svårare att bada och snorkla vid ebb. Det är heller ingen toppsnorkling här utan mest en fin badstrand med resekatalogsmotiv. Det finns inga hotell, barer eller solstolsuthyrare vid denna strand; här badar, grillar och ölar lokalbefolkningen.

Backe upp till poolen
Moyenne Island

Vi bokar en hotellutflykt genom hotellet som kostar 100 € per person. Vi åker först buss till Eden Island som är ett nybyggt semesterparadis/lyxboende på en konstgjord ö utanför Victoria och en stor kontrast mot vad vi hittills har sett på Seychellerna. Bussresan tar 40 min., efter det bär det av med båt 40 min. till ön Moyenne. Först ett stopp för snorkling där PDA bl.a. ser 16 bläckfiskar som guppar runt i en perfekt rad. I storleksordning! Efter det så går vi iland på ön som ligger i S:t Anne Marine National Park. Ön ägdes tidigare av tidningsredaktören Brendon Grimshaw. Innan vi bokade vår resa hade vi sett ett tv-program om honom, nu får vi reda på att han dog 2012 och efter sin död donerade han ön till staten. På ön finns nu en fristad för landsköldpaddor. Mer om hans gärning läser du här. Utflykten avslutas på Clef Island med en supergod lunch som grillas på stranden med efterföljande sol och bad. Inte världens bästa strand så vi hade hellre sett att vi åkt vidare och gjort något annat. Det blir en mysig och intressant dag men inte helt värt priset.

Vi hade en favoritödla som bodde vid poolen

Förutom de oändligt många fiskarna i havet som vi ser när vi snorklar, ser vi inte så många andra djur. De stora flygande hundarna som kommer fram i skymningen ger dock en mäktig föreställning varje kväll.

Laura Palmer?

Seychellerna är verkligen ett paradis, men nu har vi fått lugn och ro så det räcker ett tag. Vi kan förstå att man åker hit på smekmånad, då man verkligen kan ägna sig åt varandra. Vill man ha fart och fläkt åker man någon annanstans. Seychellernas stränder är kritvita, rena och ödsliga. Hotellen är inga höghuskomplex utan byggda i max två våningar och ligger kamouflerade och inbäddade i lummig grönska. Det var mer glesbebyggt och öde än vi hade förväntat oss; hade vi vetat det i förväg skulle vi valt att bo på Beau Vallon Beach på Mahé där det finns många fler hotell och restauranger. Efter fem härliga dagar på Praslin och fem dagar på Mahé känner vi oss nöjda när vi åker hem. Nu bär det av mot Doha.

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *