Om man inte vill flyga upp till Siem Reap i Kambodja, hur tar man sig då dit? Under vår tre månader långa rundresa i Thailand, Laos, Vietnam och Kambodja vill vi så långt det går ta alternativa transportsätt till flyget. Upp till Siem Reap väljer vi att ta nattbussen från Sihanoukville. Efter ett par veckor på de paradisiska Koh Rong-öarna ska vi alltså tränga ihop våra medelålders kroppar på en stenhård bussbrits och försöka sova på en gungande buss som studsar fram på dammiga vägar genom den kambodjanska natten. Hur tänkte vi egentligen?
Buss från Sihanoukville till Siem Reap
Efter en lugn överfärd med färja från Koh Rong Samloem har vi några timmar att slå ihjäl i Sihanoukville innan nattbussen avgår mot Siem Reap. Vi sätter oss på en restaurang, äter lunch och jobbar med bloggen. Vi har ingen som helst lust att utforska staden som bara är en enda stor dammig byggarbetsplats med uppgrävda vägar, grushögar och lyftkranar så långt ögat kan nå. Hur kan man förstöra ett ställe så? Från en sömnig backpackerort via överturism till de kinesiska investerarnas kasinon som översvämmar staden.
Bussbolaget Giant Ibis kontor ligger i huslängan på höger sida när man kommer från färjepiren. Men eftersom vägen är uppgrävd så får vi kånka våra ryggsäckar uppför backen där bussen står parkerad. Enligt vår bokning på 12Go Asia ska bussresan ta 10 timmar, det ska finnas toalett och bälten ombord och det ska ingå vatten och snacks. Inget av detta finns. När vi åker iväg säger de att det kommer ta 12 timmar, att toaletten är trasig och att bälten bara finns på dagbussar. Däremot finns det usb-uttag och wifi om än lite svajigt.
Längs bussens ena långsida finns dubbelbritsar och på den andra enkelbritsar. Vi väljer överslafar vid bokningen för att kunna sitta upp och för att få fönster. Att sitta upp är dock ingen höjdare, bussen skumpar för mycket. Det finns en reglerbar AC-ventil vid varje plats. Dock inga gardiner varken vid fönstren eller ut i bussen. Det hade kanske varit trevligt att kunna stänga in sig lite under natten.
Bussen kör i 50 km/h. Vägarna är i undermåligt skick minst halva vägen upp mot Siem Reap. Det går faktiskt att sova några timmar ändå eftersom bussen kör så sakta. Men klart att det tar tid att komma fram då istället. Chauffören stannar flera gånger på vägen, men det ges ytterst dålig information om när och hur länge vi stannar. Detta trots att det finns en bussvärd med under resan. Jag kliver inte ut ur bussen en enda gång på 12 timmar, inte ens för att gå på toaletten. Rekord! Pda går ut en gång och köper glass.
Framme i Siem Reap
Klockan 7 på morgonen stapplar vi ut ur bussen, lite krokiga, men ändå förvånansvärt pigga. Busstationen ligger fem kilometer utanför centrum. Vi tar en tuk-tuk till vårt hotell Blanc Smith Residence för $3. Mer än så ska det inte kosta. Eftersom vi inte får checka in så tidigt äter vi frukost på hotellet och sedan ger vi oss ut på stan. Vi frågar oss själva: finns här mer att se än Angkor Wat?
Nja, egentligen inte. Och vi tycker att det är riktigt skönt. Att bara strosa runt och titta utan att behöva ha något som vi måste se. Avkoppling från turistandet och resbloggandet. Kanske är det först då som man verkligen upplever något?
Siem Reap är en promenadvänlig stad med ett litet centrum vid floden med samma namn som staden. Vi hittar till Psah Chas Alley 1, en gågata med trånga passager bland huskroppar i kolonialstil. Old Market börjar precis vakna till liv och kvinnorna gör halvhjärtade försök att locka in oss att köpa just deras varor. ”Buy somehing?!” Vi snubblar över det buddhistiska templet Wat Preah Prom Rath där vi helt ensamma strosar runt och insuper lugnet tillsammans med ett gäng hundar och katter. Vilken bra start på dagen!
Uteliv i Siem Reap
Här finns myriader av restauranger och caféer och de flesta är koncentrerade i ett område som sträcker sig från Old Market vid floden norrut till Night Market Street med avstickare västerut mot Angkor Night Market Street. Det finns väldigt mycket som heter något med ”night market” här. Pub Street är populärt bland turisterna och vi blir förvånade över hur mysigt vi faktiskt tycker att det är här under sen eftermiddag, tidig kväll. Öl är hutlöst billigt, 50 cent, och maten håller hyfsad kvalitet.
Men så återvänder vi en annan kväll mycket senare, efter kl. 19, och möts av hörselskadehög musik och folkmyller och inser att detta verkligen inte är en gata för oss. Det där sitta-och-sippa-på-en-öl-och-observera-människor som vi älskar när vi är utomlands (eller för den delen hemma i Stockholm) går liksom inte när man bara vill fly från trängsel och oväsen. Varför måste allt bli ett överdrivet jippo jämt?
Många gånger under denna resa när vi letat länge efter ett tyst ställe som inte spelar musik och så äntligen hittar ett, gissa vad som händer? Jo, så fort vi sätter oss ner och beställer mat eller något att dricka, så sätter man på musik. Det är som om tystnad är tabu. När det är bland det bästa som finns. Många gånger ber vi dem att sänka eller stänga av. Och det gör de faktiskt. Men det är förstås inget man kan be om på Pub Street där det ena stället efter det andra försöker musiköverrösta varandra. Vi håller oss borta.
King's Road
Skönt då att det finns oaser i Siem Reap där man kan sitta i lugn och ro under en lunch. På andra sidan floden, bredvid Hard Rock Café på Makara Street ligger King’s Road och Made in Cambodia Market; ett område och torg med lokala hantverks- och klädbutiker, restauranger och barer. Ofta ges dansuppvisningar och musikkonserter. Där kambodjaner får komma i arbete och kan fly undan fattigdom. Shopping och en god gärning i lugn och ro och ett otippat ställe som vi bara ramlar över bakom den lätt trafikerade gatan vid vårt hotell.
Siem Reaps omgivningar
De dagar vi åker på utflykt från Siem Reap till tempelområdet Beng Mealea och styltbyn Kampong Phluk förvånas vi över hur pass välmående landsbygden runtomkring verkar. Vi passerar stora, fina och moderna hus i kontrast till det miserabelt fattiga Kambodja vi hittills sett. Vår guide berättar att Siem Reap med omnejd är rikare än övriga landet, vilket vi antar har att göra med massturismen till Angkor Wat och övriga tempelområden.
Här säljer bönderna sin mark till rika familjer som bygger moderna hus och kör snygga bilar. Vi kör förbi flera bröllopsfester där gästerna bär glänsande sidenkläder och festar i timmar, kanske i dagar. På ett ställe där vi stannar till för att fota, vinkar man in oss, vill att vi ska delta i festen, men vi känner oss lite underklädda för fest i våra dammiga skor och svettiga kläder. Synd att vi inte är mer spontana, det hade säkert varit en upplevelse!
Vi trivs verkligen i Siem Reap och tycker absolut att man bör bo här i minst fem dagar för att även hinna med själva staden och inte bara tempel eller styltbyar vid sjön Tonle Sap. Vi kan också rekommendera det hotell vi bor på som har ett perfekt läge ett stenkast från centrum och mittemot hantverksmarknaden. Läs vår recension om Blanc Smith Residence här.
Härligt att glida in på er resa , trevligt att få va me , men jag skulle inte orka med alla ljud tror jag, , att det fanns en lyxig del av landet. Ni är så posetiva även när det är mottigt, men är man van resenär så blir man van . Tack för att jag fick följa me .😊👍🥰
Ja, ljudligt var det minsann på sina håll, fast i Siem Reap var det lugnt förutom på just Pub Street. Där hade du nog trivts!