Vi reser med tåg genom Sicilien och har kommit till öns östkust. Till den anrika och mytomspunna staden Syrakusa på Sicilien. Precis vid havet ligger ön Ortigia, Syrakusas historiska centrum. Här tänker vi spendera några av påskdagarna, på en terrass mot det glittrande blå havet.
Tåg från Ragusa till Syrakusa
För att kunna upptäcka världsarvstäderna Ragusa, Scicli, Modica och Noto kör Trenitalia under sommaren den sceniska tåglinjen Barocco Line. När vi är i Ragusa i april går dock inte dessa tåg. Däremot går det förstås andra tåg på samma linje från Ragusa till Syrakusa.
Vårt lilla tåg är överöst med graffiti, men tågresan är bländande vacker. Så pass att vi inte tar många foton under resans gång utan mest sitter och stirrar ut genom fönstret. När vi vaknar till liv och får fram kameran, är vyn redan borta. Men bilderna fastnar förstås i minnesbanken om än inte på minneskortet.
Tågresan tar drygt två timmar och kostar €10 per person (2023). Vi köper biljetterna genom Trenitalias app. Samtliga tågbiljetter köper vi via denna app. Antingen redan hemma i Sverige innan resan eller under resans gång på Sicilien.
Ön Ortigia, Syrakusas historiska centrum
Från tågstationen i Syrakusa tar det ca 10-15 min att gå den dryga kilometern till de två broarna över till ön Ortigia. Vill man köpa biljetter till båtturerna runt Syrakusa står försäljarna här vid broarna. Kommer man med bil är det här vid marinan man kan hitta parkering. Att köra bil inne bland Ortigias smala gränder är inget som rekommenderas, om man inte är en rattningsvirtuos förstås.
Hamnstaden Syrakusa ligger på Siciliens östkust och grundades år 734 f.Kr. av grekiska kolonisatörer från Korinth. För oss svenskar förknippas Syrakusa förmodligen mest med helgonet Lucia. Hon föddes här under romartiden år 283 e.Kr. och dog martyrdöden för sin kristna tro år 304 e. Kr. 2005 togs Syrakusa upp på Unescos världsarvslista.
Ortigia är den äldsta delen av Syrakusa och den absolut vackraste med sina smala gränder, eleganta piazzor, uteserveringar och vackra byggnader. Allt omgärdat av det glittrande havet.
Vårt bokade boende ligger i mitten av Ortigia och för att komma dit kan man gå söderut från Fontana di Diana på Via Roma och sedan vika vänster in på Via del Crocefisso, förmodligen den mysigaste gatan på hela ön.
Vi filmar en av våra många promenader på Via del Crocefisso som går mellan Via Roma och Via della Giudecca. Vårt hotell ligger till höger om kyrkan vid promenadens slut.
Hotellet La Via Della Giudecca
Hotellet La Via Della Giudecca ligger precis bredvid kyrkan San Filippo Apostolo. Vi bokar tre nätter här i en juniorsvit med havsutsikt. Innan har vi bott relativt enkelt och billigt, men nu känner vi att vi vill kosta på oss ett lite bättre boende med fokus på rekreation. Således är utsikt och en solig terrass av yttersta vikt.
Och vi blir inte besvikna. Den stora terrassen har det perfekta läget mot solen och här tillbringar vi många timmar. En av de varmaste och soligaste dagarna köper vi en flaska vin, oliver, några goda ostar, prosciutto och tomater och lunchar på balkongen. Det kanske blir resans trevligaste lunch.
Piazza Duomo
Vi har inga egentliga måsten i Syrakusa på Sicilien. Tänker att vi bara vill ta dagen som den kommer. Bara strosa runt på måfå och upptäcka Ortigia. Öns medelpunkt är Piazza Duomo som domineras av katedralen. Vi älskar att gå in i kryrkor när vi reser. Ofta tänder jag ett ljus för min pappa som gick bort 2016. Jag är inte religiös och det var inte pappa heller, men det känns som en gest jag vill göra. Det känns fint.
Katedralen på Piazza Duomo är inte öppen någon av gångerna vi går förbi den. Lite märkligt tycker vi eftersom det är påsk. Kanske att den bara är öppen vid högmässa?
Piazza Duomo tempel och historiska byggnader från det antika Grekland och senare Romarriket revs eller byggdes om för att göra plats för tidstypiska barockpalats under 1700-talet. Den stora jordbävningen som drabbade östra Sicilien 1693 födde fram en unik byggnadsstil, den sicilianska barocken. Efter jordbävningen kunde lokala arkitekter återskapa den mer sofistikerade barockarkitekturen som hade vuxit sig populär på Italiens fastland.
Vi vill uppleva ett av dessa pampiga palats och betalar in oss på Palazzo Borgia del Casale. Palatset är byggt av en ättling till den adliga familjen Borgia, en mäktig familj av spanskt ursprung som flyttade till Rom på 1400-talet. En av familjemedlemmarna, Rodrigo Borgia, blev sedermera påve Alexander VI 1492. TV-serien The Borgias från 2011 handlar mycket riktigt om denna familj med Jeremy Irons som påve Alexander VI.
Rundtur på Ortigia
Vi tar som sagt det väldigt lugnt utan måsten denna påskhelg i Syrakusa på Sicilien. Tillbringar mycket tid på vår soliga terrass. Strosar runt i Ortigias charmiga gränder. Snubblar över små gulliga torg, kyrkoruiner, matmarknader, sitter på uteserveringar och dricker Aperol Spritz och promenerar på murar längs havet.
På Ortigia finns inga direkta stränder, men här och var går stegar och trappor ner i havet till steninga avsatser. Minns inte att vi ser någon bada, men så är det bara april också. Lite för tidigt för badsäsong. Även om det ibland känns riktigt hett i solen, är nog vattnet för kylslaget fortfarande.
Vill man parkera sig med en drink för att njuta av solnedgången kan man med fördel slå sig ner på en uteservering vid färskvattenkällan Arethusa. Det är bara här vid denna källa, och vid två floder på Sicilien, som papyrus växer i Europa.
Längs med hela kajen Foro V. Emanuele II finns bänkar att sitta på. Vi köper oss en varsin drink från en närliggande butik och ser på solnedgången. Fotot nedan är dock taget en mulen eftermiddag, mest för att ge en överblick hur långt kajen verkligen sträcker sig. Den löper i stort sett längs Ortigias hela västsida.
Där Ortigias västra kaj slutar och precis efter Arethusa Spring sträcker en smal landtunga ut sig i havet. Längst ner i Ortigia ligger Castello Maniace, ett militärfort från 1200-talet. Här har sicilianska kungar och drottningar bott i århundraden och på 1600-talet anvädes det som fängelse och sedan vapenförråd. Fortet har flertalet utställningar året runt och är öppet för allmänheten mot inträde.
Den sicilianska maten
Det blir en del micrad lasagne i Ortigia. Förmodligen gjord samma dag och väldigt god, men tydligt uppvärmd vid servering. Vi som har en vision om att äta lokala delikatesser från havet på Ortigas matmarknad. Men som även har en stark aversion mot att stå i ostrukturerade, kaotiska köer. För matmarknaden är omåttligt populär förstås, man kan inte bara slå sig ner och beställa. Och den där förkärleken för friterad seafood, den förstår vi oss inte riktigt på. Så vi lunchar på lugnare ställen längre ut på ön. Micrad lasagne och kall öl. Funkar det med.
Middag äter vi två kvällar i rad på Osteria Mariano på Viccolo Zuccalà. En traditionell siciliansk restaurang med gudomlig pasta och rustik känsla. Här springer servitörerna runt i en hisnande fart och ställer ner husets vin i karaff på bordet med bestämd hand. Vi får samma bord båda kvällarna, precis bredvid köket och blir rejält underhållna till middagen av gubbarnas spring och energi.
Det känns nästan som man är en del av en stor siciliansk familj. Med skillnaden att när de äkta sicilianarna äter sin middag beställer de mat från hela menyn. Rätt efter rätt efter rätt. Vi svenskar tar en varsin pasta. Basta.
Vi kan inte nog rekommendera denna restaurang som inte är någon turistfälla utan även besöks utav lokalbefolkningen och är riktigt prisvärd med stora portioner.
Påsken
Vi är i Syrakusa på Sicilien under påsken, men märker inte av firandet i någon större grad trots att det är den största katolska helgen på året. En kväll precis när vi lagt oss hör vi dock ett himla trummande och tutande. Det är en påskprocession som slingrar sig fram längs gatorna för att stanna vid kyrkan precis bredvid hotellet.
En Jesusfigur i en guldkista med glasväggar och ornerat lock med knubbiga keruber bärs fram och in i kyrkan. En stor orkester spelar med pompa och ståt en till synes förevigt pågående marsch. Folk samlas vid kyrkotorget och förmodligen hålls en midnattsmässa för efter ett tag går alla in i kyrkan vars portar stängs och det blir åter tyst i kvarteret.
En av dagarna letar vi oss till den mer moderna delen av Syrakusa. Vi besöker den rymdfarkost-liknande Basilica Santuario Madonna delle Lacrime. En märklig och häftig skapelse med otroligt högt i tak och en staty av Jungfru Maria som mirakulöst sägs ha gråtit äkta tårar mellan den 29 augusti-1 september 1953.
Inte långt ifrån kyrkan ligger den arkeologiska parken Neapolis som bland annat har en antik amfiteater och vad som sägs vara Arkimedes grav, vilket tydligen inte alls stämmer. Vi går förbi parken, men väljer att inte betala in oss. Vi uforskar hellre mer av Ortigia den tid vi har kvar i Syrakusa.
Avslutningsvis
På vår Italien-sida finns fler artiklar om Sicilien, Rom, Cinque Terre och Pisa.
Följ oss gärna även på Facebook och på Instagram.
Det där låter som en helt fantastisk resa! jag skulle mer än gärna se mer av Sicilien 🙂
Ja, den var helt magisk, finns så mycket vackert att se!