Den första morgonen på vår weekend i Cascais, Portugal bländas vi av det glittrande havet när vi drar isär mörkläggningsgardinerna, kliver ut på balkongen och blickar ut över den blå Atlanten. Tre dagar här, vilken lyx!
Cascais, Portugal
Ett sistaminutenflyg över Kristihimmelsfärd tillhör inte vanligheterna. Men här är vi nu. I Cascais på Portugals västkust. 45 minuter med pendeltåg från Lissabon. Ett pendeltåg vars sträckning bitvis slickar den vackra kusten. Men vi har köpt en transfer med bil på Suntransfers för att fortare komma fram. Vi landar sent på eftermiddagen och vill hinna utnyttja dagens sista soltimmar. €33 kostar en bil med chaufför som rattar oss fram genom rusningstrafiken och vet var köerna finns så att vi kan undvika dem.
Läs om alternativa och billigare färdsätt till/från flygplatsen/Lissabon längre ner.
Vi checkar in på Hotel Baia, perfekt beläget vid Ribeira Beach med utsikt över bukten och hamnen och med alla restauranger och den gamla stan bara några steg bort. Vi kan verkligen rekommendera detta hotell.
Läs vårt inlägg om hotellet här.
Gamla Stan i Cascais
Vi tror helt klart att Cascias ska vara mer snobbigt och jetsetigt, men ack vad vi bedrar oss. Vi hittar en lugn och otroligt charmig stad, lagom stor för en weekend, promenadvänlig och varm. Varm på fler sätt än ett, både till sin personlighet och till att det idag är 30 grader i skuggan och inte ett moln på himlen. Detta är himmelriket för ett par soldyrkare som vi!
Torget vid hotellet är gulligt och pittoreskt och här finns huset som blir min favoritbyggnad i staden: det bedårande lilla stadshuset med kakelmotiv som omgärdar de franska balkongerna på andra våningen. Torget omgärdas på tre sidor av Gamla Stan som är precis så där kullerstensmysig som man förställer sig med mängder av restauranger, barer och små souvenirbutiker. Och alla dessa små och kakelbeklädda hus som jag blir så kär i.
Cascias är fiskarbyn som på 1800-talet blir känd som badort då den portugisiska nobiliteten söker svalka här under de heta sommarmånaderna. Kullerstensgator, lyxiga villor, ett gammal fort, kakelbeklädda fasader, små gallerior, museum och slottsliknande hus med tinnar och torn – det är som en fantasifull sagostad i alla världens sprakande färger.
Stränder i Cascais
Cascais har fyra stränder inom gångavstånd: Praia da Conceição, the Praia da Duquesa, the Praia da Rainha and the Praia da Ribeira. Här är sanden mjuk, stämningen soft och vattnet svalkande. Det är ju trots allt Atlanten, så jag fegade ur, men Pda doppade sig i det max 19-gradiga vattnet. Svalkande var ordet!
De flesta stränder har solstolar att hyra (för en, vad vi såg, rätt dyr penning), serveringar, duschar och toaletter.
Att äta & dricka i Cascias
Världens kanske godaste kyckling finns på Jardim dos Frangos. Vi köper en grillad Piri Piri-kyckling för €3,50 från deras take away och en portion sallad och sätter oss i parken bredvid. Sen njuter vi av varje kryddstark tugga. Herregud vilken god kyckling! Den måste ni prova!
VI letar oss alltid till lokalhak när vi är ute och reser. Enkla ställen där lokalbefolkningen sitter. I Cascais hittar vi till 100 Montaditos. Billig öl, enkel mat och trevlig stämning rakt över gatan från tågstationen. Så ingen havsutsikt här inte. Varför tror ni det är så billigt? Deras kycklingvingar är supergoda!
Bar Trem Velho har nog den trevligaste personalen i hela Cascais. De känns (och är?) som en familj och vinkar till och med adjö när vi går därifrån. Ett par gamla tågvagnar som omvandlats till bar. Det känns faktiskt som att man sitter på ett rullande tåg. Vart är vi på väg-känslan infinner sig genast. €9 för en liter sangria gjord med kärlek.
Parque Marechal Carmona, en svalkande oas i Cascais
Vill man få lite skugga mitt på dagen och rädda sig undan från den stekande solen, hittas Parque Marechal Carmona bara ett stenkast bort från smeten. Här sprätter höns, tuppar och kycklingar omkring. På lördagarna finns här en liten lokal grönsaks- och fruktmarknad.
Men bäst av allt: det är här som Pda räddar livet på en påfågelunge som ligger livlös på en solpiskad grusväg. Mamma och pappa Påfågel struttar oroligt runt omkring sin lilla dunboll. Pda lyfter upp det lilla knytet, puttar lite lätt på den och vips vecklar den ut små vingar och fötter och kvicknar till. Snart hoppar den runt som ingenting och vi undrar varför den gick från till synes död till galet levande på bara några minuter. Och varför försökte inte föräldrarna skydda sin avkomma mot inkräktarna? Fåglar brukar ju blir riktigt aggressiva bara man kommer i närheten. Nåväl, den lilla familjen vaggade vackert vidare. Är inte livet ändå bra fint?
Santa Marta Lighthouse
Fotogenique är den verkligen – den vitblårandiga lilla fyren Santa Marta. Den hittas efter marinan och citadellet i den lilla viken som går in där. Ställ dig på den lilla bron eller ta trappstegen ner till vattnet. Det finns ett museum i anslutning till fyren också.
Boca do Inferno
Har du letat dig ut till fyren kan du lika gärna fortsätta vägen fram längs den karga kustlinjen. 20 minuters promenad från centrum ligger nämligen Boca do Inferno. Ett naturfenomen som ses bäst när det är höga vågor som slår in genom en urholkning i havsklippan. När vi är här är det nästan vindstilla, så vi ser mest bara det blå havet, ett gäng ödlor och några fiskare. Och bäst av allt: den cyklande hunden när vi är på väg dit.
De äldre kvarteren i västra Cascais
I östra delen av Gamla Stan ligger de flesta turiststråken och restaurangerna och i den västra finns en del restauranger men mestadels lugna gator med bostäder i äldre bebyggelse. Vi ser knappt en människa på gatorna. Alla är nog nere på stranden denna heta sommardag.
Vid kyrkan Igreja de Nossa Senhora dos Navegantes finns sex märkliga träd. De två på varsin sida av parkbänken ser ut som enorma bowlingkäglor med taggar och påminner om de afrikanska Baobabträden.
Lissabon
Vi är i Lissabon alldeles för kort tid för att ägna det ett eget inlägg. I fyra timmar hinner vi strosa omkring i staden innan det är dags att bege sig ut till flygplatsen och flyga hemåt efter en makalöst avslappnande weekend.
Tåg mellan Cascais och Lissabon
Från Cacscais tågstation tar vi pendeltåget till slutstationen i Lissabon, Cais do Sodré. Biljett köper vi i luckan för €2,75 per person och biljetten drar man sedan i spärren för att komma in på perrongen. Tågen avgår var tjugonde minut. Vissa sträckor går parallellt med havet, andra en bit in från kusten. Det är många stopp på vägen och resan tar 45 minuter.
Vi låser in väskorna på stationen i ett skåp som kostar €2 för att egentligen bara stänga dörren. Sedan betalar man resterande belopp när man hämtar ut väskorna och vet exakt hur länge man hyrt skåpet. Vi får betala ytterligare €3,50 för upp till sex timmar.
Alfama
Vid Praça do Comércio går vi nordöst upp på Alfama, Lissabons äldsta stadsdel med sina krokiga gator och små gränder som slingrar sig uppför kullen. Här finns Sé Cathedral, slottet Castelo de S. Jorge och utsiktsplatser/miradorer.
Spårvagn 28 tar dig längst upp på Alfama om du inte vill eller kan gå i de branta backarna.
Elevador de Santa Justa
Utsikt får du även uppifrån turistattraktionen Elevador de Santa Justa som går från Lissabons lägre delar i Baixa upp till torget Largo do Carmo i Bairro Alto. Den är ritad av en lärling till Gustave Eiffel och är en ståtlig järnkonstruktion på 45 meter i nygotisk stil. Den har två hisskorgar med interiör i trä och högst upp finns en terrass som nås via en spiraltrappa. En tur och returbiljett kostar drygt €5.
Den maffiga ruinkyrkan, numera museum, Igreja do Carmo med sina skelettliknande valvbågar finns att beskåda när du kliver ut ur hissen. Taket kollapsade 1755 när Lissabon drabbades av en jordbävning som uppmätte 8.9 på Richterskalan.
Bairro Alto
Bairro Alto är Lissabons stadsdel för nattliga aktiviteter. Det märker vi också av när vi försöker hitta en lunchrestaurang och de flesta ställen är stängda. Det är på kvällen alla trendiga barer och Fadoställen öppnar upp och gatorna fylls av människor och musik. På dagen märker man att området är slitet med graffittisprayade husfasader och ödehus.
Lissabons spårvagnar
Vi åker ingen spårvagn, men det finns väl knappast någon stad, förutom San Fransisco, som är så förknippad med spårvagnar som Lissabon? Charmiga är de onekligen. Vad vi kallar spårvagn kallas även bergbana eller elevador (hiss). Här finns i alla fall tidtabeller till de populäraste.
Transferkaos
Vårt avslappnade strosande på Lissabons gator byts till ilska och frustration när den flygbuss vi står och väntar på utanför Cais do Sodré inte kommer. Överhuvudtaget. Vi ringer till bussbolaget, men de fattar nada och upprepar bara att det tar 45 minuer att ta sig med bussen till flygplatsen. Ja, men den kommer ju inte! Vet du var bussen är? Nej, det vet hon inte.
Så, till plan B: tunnelbana ut till flygplatsen. Den går som tur är även den från Cais do Sodré, men att köpa biljetter tar en evighet. Och lite till. En person som servar i biljettluckan. Hon pratar i telefon och försöker lösa något som gått snett för den första personen i den kön. I över 20 minuter. Ok, vi köper biljetter i automaten istället. Allt står på portugisiska. Det hade lika gärna kunnat vara blindskrift. Pda försöker desperat få hjälp av personalen, men hon tycker visst att det är viktigare att byta en pappersrulle i automaten bredvid istället för att hjälpa oss att köpa en biljett. Kön växer till astronomiska proportioner bakom oss. Det finns minst 10 automater till, men ingen fattar hur man ska gå till väga. Inte ens portugiserna. Det krävs minst 10 knapptryck för att få ut en biljett. Som om den vore i guld.
Jag håller på att gå upp i limningen av stresspåslag, Pda småskriker lätt röd i ansiktet om assistans från den nonchalanta servicevärden, i kön muttrar folk om att man inte ska trängas (det är faktiskt KÖ här!) och klockan tickar obönhörligt närmare tid för flygavgång. Är det nu vi missar planet hem för första gången?
Men nej, vi hinner med planet, men kommer aldrig mer lita på en flygbuss. Inte i Portugal i alla fall. När det är 30 minuer kvar till avgång får vi så äntligen det där glaset vin som vi längtat efter i flera timmar. Det är vi värda!
Transfer i Lissabon
Så nu tar vi tillfället i akt och tipsar om att ta tunnelbanan ut till flygplasen. Det är dessutom både snabbare och billigare. Inga trafikköer heller, vilket vi antar hindrade flygbussen från att komma i tid, så ingen stress över att komma försent.
Vi tar grön linje från Cais do Sodré, byter till röd linje i Alameda och är 15 stationer senare framme på flygplatsen. Resan tar 30 minuter och kostar endast €1,5. Vi har redan ett Viagem-kort från pendeltåget mellan Cascais och Lissabon, så vi laddar detta. Har du inget kostar det €0,5 extra. Köper du biljetten i en automat rekommenderas även en snabbkurs i portugisiska innan. 🙂
Tack för god upplysning
Tack för att du läser och kommenterar! 🙂