Gent, Belgien

Den första morgonen i Gent kliver vi upp klockan 6 och tar en stilla promenad genom en stad som börjar vakna till liv. Folk är på väg till jobbet, gatsoparna gör rent på gatorna åt oss fotgängare, caféerna börjar öppna och stolar och bord ställs ut, studenter cyklar till skolan och vi ser ett fåtal turister som liksom oss går omkring med kameran i högsta hugg. Det är fredag och bara känslan av att inte behöva gå till jobbet gör det totalt värt att vara uppe så här tidigt, trots att vi är på semester!


Är det någon stad i Europa jag verkligen kan rekommendera så är det Gent i Belgien. Mysigare, pittoreskare och trevligare stad får man faktiskt leta ganska hårt och länge efter. Det är enkelt och billigt att ta sig dit också. Vi köpte flygbiljetter med Brussels Airlines för endast 1 730 kr för två personer och det fyrstjärniga hotellet kostade inte alls skjortan – under 3 500 kr för tre nätter. Att äta och dricka i Gent kostar ungefär som hemma, kanske lite billigare.

 

Korenmarkt

 
Vi flyger från Bromma för första gången någonsin. Bara att flygbussen endast tar 20 minuter istället för 45 till Arlanda känns oerhört lyxigt. Vi landar två timmar och femton minuter senare på Bryssels flygplats Zaventem kl. 22 på kvällen. Visst kan det kännas onödigt att resa på kvällen för att sen bara checka in på hotellet och gå och lägga sig direkt. Är det inte bättre att spara in på den hotellnatten och resa tidigt nästa morgon istället? Nej så tänker inte vi. Vi älskar att kunna kliva upp tidigt den första morgonen på resmålet och ge oss ut innan stället riktigt hunnit vakna till. Dessutom är det oftast billigare att flyga på en torsdagskväll än på en fredagsmorgon. Sedan går det faktiskt åt rätt mycket tid från det man landar tills man har checkat in och hunnit ut för att börja upptäcka och tid är något vi vill ha mycket av när vi reser. Därför väljer vi oftast att åka kvällen innan om de går.

Det är enkelt att ta sig från Bryssels flygplats till Gent. Det är bara att följa skyltningen till tågen, åka två våningar ner, köpa en biljett i luckan eller i en av automaterna, åka ner till perrongen, kliva på tåget och vara framme en timme senare. Tågen går ofta, tider kan man kolla här. Vi har bara två tåg att välja på eftersom vi kommer relativt sent på kvällen, men vi hinner med det första tåget. Vi betalar ca €60 för två personer tur och retur.

 

Sandton Grand Hotel Reylof

Framme i Gent inser vi att spårvagnen vi hade tänkt att ta in till stan har slutat gå för dagen och ingen taxi finns heller i sikte, så vi får helt enkelt ta våra rullväskor och gå den rätt långa biten till hotellet. 45 minuter senare checkar vi in och får vårt rödvitrandiga rum, duschar av oss resdammet och kastar oss i den grymt sköna dubbelsängen. Sandton Grand Hotel Reylof visar sig vara ett riktigt höjdarhotell, modernt och färgsprakande och med ett spa som vi använder oss av varje kväll. Läs vår recension på Tripadvisor här.

 

Morgonstund har guld i mun
Följande morgon är vi ute på gatorna innan solen gått upp och promenerar i området runt hotellet. Det är fredag morgon och folk är på väg till sina jobb. Det är detta vi gillar med nya ställen, att se det vardagliga, det som vi själva gör varje morgon, men att vara betraktare istället för utförare. VI har ju faktiskt semester! Staden vaknar sakteliga till liv och det börjar kurra i våra magar. Dags att leta oss fram till det café som jag har googlat fram som den första morgonens frukosthak.

 

Gravensteen
På vägen mot centrum och dess torg som kallas för Korenmarkt går vi över floden Leie och passerar det medeltida slottet Gravensteen som tornar upp sig ur vattnet och ter sig spöklikt grå mot den alltmer rosafärgade morgonhimlen. Vi hinner tyvärr inte med ett besök på slottet, men det ska tydligen vara väldigt intressant och något man bör göra när man turistar i Gent. Nu är ju inte vi särskilt angelägna om att göra de där turist-måstena när vi reser. I de fall där vi känner att vi ändå vill se vissa sevärdheter, ser vi till att det snabbt blir avklarat så att vi kan koncentrera oss på att hitta det folkliga, det vardagliga, det riktiga. Det är inte alltid så lätt, men vi kommer väldigt nära i Gent.

 

Graslei vid floden Leie. Bakom husen ligger torget Korenmarkt, klocktornet the Belfry samt kyrkan Sant Nicholas.

Det kan vara något så enkelt som att leta upp ett fik där lokalbefolkningen äter sin frukost. Ett sådant hittar vi och det är fullt av kaffedrickande och croissantätande pensionärer som skrattar och pratar högljutt på ett språk som man tycker sig förstå, men som vid närmare lyssning är helt obegripligt. Vi talar förstås inte flamländska, men den dialekt man talar i Gent och som kallas för Gents, avviker tydligen en hel del från de andra östflamländska dialekter som talas i Flandern.

 

Sint-Niklaaskerk

Vi äter en god frukost för en hundring och känner att vi inte har några måsten att varken se eller göra. Det enda vi har inplanerat är ett antal besök på pubar och restauranger som vi har sett ut i förväg. Ja, en tågresa till Brygge när vi ändå är i krokarna har vi ju planerat in, men mer om det senare. Skönt är det i alla fall att inte behöva stressa runt. Fram för mer resor till städer som inte är sådär jättekända!

 

Utsikt från the Belfry. Den gör sig ju i alla fall bra på kort.
Fotografen var tack och lov inte höjdrädd.

Efter frukosten går vi runt bland gator och torg i centrala Gent och får efter ett tag för oss att åka upp i klocktornet the Belfry för att få oss lite utsikt. Utsikt ja – nu är jag både lite lätt hissklaustrofobisk och extremt höjdrädd, så jag fattar egentligen  inte varför jag betalar €8 för att må paniskt dåligt! Upp åker vi i alla fall, det är inte särskilt högt jämfört med bland annat teletornet i Kuala Lumpur, men mina handflator är alldeles blöta av skräck och min blick paniskt flackande när vi kliver ur hissen. Innan jag hunnit ta ett djupt andetag för att lugna mig själv, sätter en gubbe igång med att veva igång klockspelet på högsta möjlig volym. Pda kliver ut på den balkong som omger klocktornet och från vilken man ser ut över staden. Jag står kvar inne i klocktornet, försöker kika ut lite, försöker kliva ut på balkongen, men är inte betongräcket lite lågt och ser det inte lite klent ut? En ångesthjärna är inte att leka med och efter hissturen ner igen, så drabbas jag av en hemulisk huvudvärk helt klart framkallad av stress och en kropp som spänner sig för flykt. Varför utsätter jag mig för dylika ting, varför?

 

En välförtjänt kopp

Efter denna strapats känner åtminstone jag att det är dags att sitta ner en stund och beställa något drickbart och då gärna något som har ett stänk alkohol i sig. Nerver behöver lugnas! Vi slår oss ner på en uteservering vid Graslei, strandpromenaden längs med floden Leies östra bank och tar in en varsin kopp med ångande varmt glühwine.

 

 

 

De mest magiska dockhusen i stada!

Det är just runt Graslei och på motsatt sida Korenlei som de äldsta och mest fotograferade husen i staden finns. Att så är fallet är inte alls svårt att förstå för de är verkligen magiska. Hela staden är magisk. Det är magiskt att kunna sitta ute den 17:e december i en stad som känns så levande, så bebodd, så vibrerande och samtidigt så ytterst pittoresk och gammeldags. Med dess historiska medeltida byggnader med blyinfattade fönster, snirkliga utsmyckningar och en unik färgskala ter sig hela staden som ett dockhus. Allt skulle kunna vara i miniatyr –  en leksaksstad för väldigt små belgare. Gent är som ett levande museum, men utan att någonsin bli stelt eller upprepande. Det finns alltid något nytt att se, alltid något nytt bakom nästa krök att upptäcka.

 

 

 

En bidragande orsak till att staden är så promenadvänlig är att det inte finns någon biltrafik att tala om i centrala Gent. Det är även en riktig cykelstad, lite krånglig kanske att cykla på dessa kullerstensgator, men vad gör man inte som fattig student? Husen är låga och staden känns luftig och överskådlig. Floden Leie rinner igenom och öppnar upp staden ytterligare. Det måste vara en fröjd att vara här på våren, försommaren eller hösten när staden lever upp ordentligt och uteserveringarna ligger som pärlband längs kajerna.

 

Glögg? Nej, julmarknad och vitt vin – som hand i handske.

Det är helgen innan jul och det var meningen att vi skulle åka till en stad med julmarknad. Vi var länge inne på Wien, men så blev det ju nu inte. Gent har en julmarknad, men tiden vi spenderar på den är minimal. Vi stannar till en stund i utkanten av julmarknaden, sätter oss på varsin trästock och sippar på varsitt glas vin medan pariserhjulet snurrar i bakgrunden och folk trängs bland stånden. Att marknaden snarare förstör än förhöjer stadsbilden inser vi snart och ger oss av mot en lugnare del av staden.

 

Restaurant Amadeus
Smarrig mat, smarrigt vin

Pda har blivit tipsad om en restaurang där vi ska äta middag den första kvällen: Amadeus på Plotersgracht 8/10 i Patershol. Här äter man ribs. Hur många man vill. De är farligt goda och vinflaskan är farligt stor på hela 1,5 liter. Tydligen tar de betalt efter hur mycket vin man tar ur flaskan. Vår vinflaska blir sopslut och när de kommer in med ännu en omgång ribs och bakad potatis är vi tvungna att tacka nej. Vi är kalasmätta. Amadeus rekommenderas verkligen. Maten är suverän och personalen likaså. Restaurangen badar i en mjukt, rosa belysning, det är stimmigt och stojigt och vi har fått ett eget litet hörn för oss själva.  Det enda jobbiga med stället är att ju mer kvällen lider desto osigare blir det och till slut blir det svårt att både se och andas. Det är skönt att komma ut i den friska luften igen efter middagen.

UTFLYKT TILL BRYGGE

Provinciaal Hof; Markt, Brygge
 

Markt, Brygge

 

Packat med folk i Brygge

 

Dagens höjdare: den imponerande julparaden genom Brygge

Tåget till Brygge tar 25 minuter och kostar €8 per person tur och retur. Redan när vi kliver av tåget inser vi att den mysiga känslan som finns i Gent inte kommer att infinna sig här. Ett myller av människor letar sig in mot staden, det är åtminstone ingen risk för att vi ska gå vilse, det är bara att följa myrstigen. Visst är Brygge en vacker stad, men folkmassan förstör så mycket. Det är svårt att hitta i staden och vi går faktiskt vilse när vi väl är inne i Brygge, irrar runt i en labyrint av gator och tror hela tiden att vi ska hitta det stora torget bakom nästa krök. Vi hittar fram till slut och mitt på torget huserar julmarknaden, men det går inte ens att komma in i den för alla människor som trängs framför stånden. Dagen räddas av den proffsiga och jättelånga julparaden som slingrar sig fram genom gatorna med både hästar och får och allehanda bibliska figurer.

 

Brygge fick sitt uppsving efter filmen In Bruges med Colin Farrell. Innan dess var staden säker helt underbar att besöka, men nu är den totalexploaterad och överskattad. Colin Farrells rollfigur har inte mycket till övers för Brygge och vi är benägna att hålla med. Jag skulle råda att man undviker Brygge under högsäsong. Troligtvis är här turister året om, men runt jul och på sommaren är det säkerligen som mest invaderat. Såsom man kan ha svårighet att se skogen för alla träd, ser man inte staden för allt folk. Det blir snarare en stressad upplevelse än en angenäm sådan. Tre timmar står vi ut att vara i Brygge innan vi tar tåget till Gent igen.

 

Cykelpub

En mycket udda upplevelse får vi den sista kvällen när vi kliver in på den märkliga puben vars namn vi inte vet och inte heller skulle avslöja om vi visste. Vi vill helt enkelt inte att den ska bli något turistjippo. Från utsidan ser den ut som ett skrotupplag och det blir inte bättre när vi kommer in. Snarare tvärtom. I en litet rum sitter sju personer på träbänkar bland bråte, kartonger och skrot. I taket hänger cyklar i alla skick, storlekar och åldrar. Det är mörkt och smutsigt och alldeles, alldeles, ja vad ska man säga, annorlunda. Det är tomten själv som äger detta ställe – en äldre man med vitt hår och vitt skägg och rutiga flanellpyjamasbyxor som ber oss sitta ner och hämtar öl åt oss. ”Drick bara ur flaska” har vi blivit tillsagda av vår tipsare. Puben har flera gånger varit tvungen att stänga på grund av osanitära förhållanden: man har fått sitta utanför puben, men inte inne i den. Pda får dock ett glas med hemmabryggd julöl, men hittills har han överlevt. En pratglad och skapligt sinnesförvirrad belgare talar med oss om Thailands nya kung, om cyklarna i taket, om att han äger stadens största och lyxigaste lägenhet och om Jean-Claude van Damme som han förstås känner mycket väl. Nästa gång ni kommer ser jag till att Jean-Claude är här!

 

Gent är nästan ännu vackrare på kvällen

Gent by night

Vi älskar Gent. Staden har allt man kan begära av ett ultimat weekend-mål. Man kan promenera överallt, stora delar är bilfria, maten är god, restaurangerna och pubarna är många, människorna är trevliga, husen är vackra och det finns lagom mycket att se. Vi åker gärna hit igen och det säger vi inte om alla platser. Skippa Brygge, åk till Gent istället och slipp trängsel och turisthype. Universitetsstaden Gent är en levande stad, inte ett museum, men ibland känns den som på låtsas. Den är helt enkelt för vacker för att vara sann!
Några saker att tänka på when in Gent:
  • Se till att ha god tid på er när ni ska flyga hem. På grund av terrordådet på flygplatsen Zaventem i mars 2016 måste man gå igenom en extra säkerhetskontroll när man kliver av tåget. Den tar lång tid att komma igenom då den är provisorisk och inte särskilt effektiv.
  • Det finns inga taxibilar på gatorna. Be hotellet beställa en bil.
  • Det är långt från centrum till centralstationen. Spårvagn nr 1 går dit, men tidtabellen är lite sisådär. Inga spårvagnar går efter midnatt.
  • Ta ett direkttåg till flygplatsen. Många tåg stannar vid flertalet stationer på vägen och ibland måste man även byta tåg i Bryssel.
  • Restaurangerna serverar lunch mellan kl. 12-14 sedan stänger köket och öppnar igen kl. 18.
Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *