Karpathos, Grekland

Den första morgonen  i den lilla byn Amopi på den grekiska ön Karpathos går vi en kort promenad ner till havet . Bara ett par getter och en svag vind gör oss sällskap i hettan. Det karga landskapet  reser sig dramatiskt ur det klarblå, på sin ställen smaragdgröna, vattnet. och vi känner oss lugnare än vi gjort på flera år. Här blir det bra att fylla på  batterierna inför hösten!


Fyra timmars flygresa från Arlanda, femton minuters transfer från en liten flygplats på den grekiska ön Karpathos ligger den lilla orten Amopi. Hur ortnamnet egentligen stavas – ja, därom tvista de lärda – vi ser ett antal stavningar innan och under resan – men jag väljer att stava det Amopi. Vid en första anblick undrar vi lite var vi har hamnat – det är blåsigt och kargt och hotellpoolen är iskall, dessutom finns här ingen bankomat, bara en sån sak – men snart kommer vår inställning att ändras. Rätt drastiskt.

 

Hotell Aegean Village

Hotellet har öns bästa utsikt

Vårt hotell, Aegean Village, ligger så nära vattnet man kan komma, byggt på en klippa med magnifik utsikt mot havet. Läs vår recension om hotellet här. Det tar en minut att komma ner till vattnet och det är det klaraste vattnet vi någonsin sett.
 
 Kallaste poolen vi doppat oss i

 

Det blåser väldigt mycket denna första dag och poolen är iskall, men badvikarna ligger i lä och vattnet är varmt och skönt så långa snorklingsturer är inga problem. Resten av veckan är det i princip vindstilla och det är över 30 grader varmt på dagarna. Kvällarna är varma, men svalkande behagliga.

 

Breakfast with a view

Det finns en minimarket vid receptionen på hotellet med ett bra frukostutbud och generösa öppettider: 07:30-23:00. Vi köper färskt bröd varje morgon och bunkrar upp med ägg, yoghurt, juice, vatten, smör och ost. Frukostutsikten är inget att klaga på! I stort sett har alla rum havsutsikt. Som sagt finns det ingen bankomat i Amopi och vi tror heller inte att det finns en på flygplatsen. För första gången någonsin glömmer vi bort att hämta ut pengar och är tvungna att första kvällen åka taxi in till Karpathos stad/Pigadia där det finns bankomat. Taxin har ett fast pris på 12€ enkel väg.

Karpatisk säng

Rummet är ganska litet, men mysigt och sängen står uppe på ett loft som nås via ett par trappsteg, en så kallad karpatisk säng. Under sängen finns stora utrymmen för förvaring. Att karpatiska hem oftast pryds av tallrikar längs med väggarna beror på att när man går på fest tar man inte med sig en bukett blommor eller en flaska vin utan en tallrik. Ju högre upp på väggen värden sedan placerar ens tallrik desto mer betydelse har en i hens liv!

 

Amopi

 

Korsningen ovanför hotellet med flertalet restauranger
Det finns ytterligare två minimarkets uppe vid korsningen. Det är värt att stånka sig uppför uppförsbacken för där ligger också tre restauranger varav åtminstone två (de som ni ser på bilden) serverar riktigt bra mat. Den tredje testar vi aldrig. Härifrån korsningen utgår även den utflykt som vi åker på med Apollo.

 

Strandpromenaden

Uppe på klippkanten ovanför havet löper en cementerad strandpromenad hela vägen utmed alla sex stränder. På kvällarna är den upplyst så att man lätt kan nå restaurangerna som ligger längst bort från hotellet.

Restaurang Calypso

Alla restauranger har samma typ av mat och liknande priser, men maten är god och prisvärd och servicen är suverän. På restaurang Calypso som ligger precis ovanför den största stenstranden (strand nr. 4) äter vi både lunch och middag.

Lunch nere vid strandpromenaden

Den godaste middagen består av pasta frutti di mare och intas på restaurang Votsalakia alldeles bredvid Calypso. Deras luncher är inte heller särskilt pjåkiga. Här finns även Amopis enda bar där det kan var lite hallaballoo efter kl. 23, men de flesta verkar lägga sig efter middagen och så gör även vi de flesta kvällar. Inte för att vi kliver upp i ottan för det, vi är ju faktiskt på semester! 

Stränder

    • Vår favoritstenstrand längst i söder (strand nr. 1)

      Vår favoritstrand har ett fantastiskt undervattenslandskap och det är lagom djupt för en fegis som jag. Det är lätt att komma i och ur vattnet. Den kanske inte ser mycket ut för världen, men det är när man kommer i vattnet som paradiset uppenbarar sig! Här är det avskilt och lugnt och det ligger en restaurang alldeles ovanför med god mat och vacker utsikt. Vi ligger direkt på den hårt packade sanden vilket inte är lika skönt som att ligga på klappersten, men funkar bra även för våra sekunda ryggar.

      Stenstranden närmast hotellet (strand nr. 2)

      På de flesta stränder kan man hyra två solstolar och ett parasoll för 7€, men vi låg direkt på klapperstenarna, det var mer bekvämt. Badskor är ett måste på alla klapperstensstränder i alla fall om man är en ömfotad skandinav. Stranden närmast hotellet är även den en härlig strand med jättebra snorkling. Bakom klippan skymtar en smal strandremsa med fem solstolar och där finns den absolut bästa snorklingen med höga berg och djupa dalar, fast under vattnet.

      Den minsta stenstranden (strand nr. 3)

      Vid en första anblick ser Amopis kust väldigt karg och trist ut, men snart inser man dess otroliga skönhet med det azurblå vattnet i färgrik kontrast mot de bleka, dramatiska klipporna.

      Den största stenstranden (strand nr. 4)

      Den största klapperstensstranden är den vi gillar minst, men den är omåttligt populär. På alla stränder gäller det att vara på plats tidigt, helst före kl. 9, för att få chans till en solstol. Vi orkar inte stressa, så vi väljer att ligga direkt på stranden. Vi samlar vackra rödvita stenar som vi smugglar hem till Pdas mamma och som kommer att få pryda Bodegan, kolonistugan i Bollnäs, nästa sommar.

      Den stora sandstranden (strand nr. 5)

      Det är skönt att ligga på klappersten, för då slipper man få sand överallt, men nu vill vi variera oss lite och väljer den stora sandstranden. Vi blir inte ett dugg besvikna – sanden är sammetslen, det är långgrunt och man kan ligga i vattnet i timmar utan att tröttna på att bada. Här finns många restauranger och flera minmarkets och hit går barnfamiljerna och topplesstanterna. Trots detta så är det nästa lika lugnt och tyst här som på de andra stränderna. Magiskt! Vi undrar lite hur det egentligen går till – att alla är så tysta och lugna. De kanske har hamnat i semesterkoma?  Vi stör oss faktiskt inte på en enda människa på denna semester. Unikt!

      Den minsta sandstranden längst bort (strand nr. 6)
      Poseidon?

      För att ytterligare förstärka harmonin och lugnet finns den lilla sandstranden i skuggan av den höga vita klippan längst i norr. Här är sanden som guld, vattnet är lika klart här som på de andra stränderna och det är tyst som i graven. Jag tror att det är detta lugn som bidrar till att veckan i Amopi blir den mest avslappnade semester vi någonsin haft. Vi har aldrig känt oss så bortkopplade från vardagen som här.  

       

      Olympos

       

      Hamnen i Pigadia/Karpathos stad

      På semesterns endaste regniga dag lyckas vi träffa in den förbokade utflykten till Olympos. Det är bara positivt! Hellre lite regn på en utflykt än när man vill sola och bada. Det finns inte mycket att se på Karpathos, men byn Olympos är väl värd att se. Utflykten kostar 380 kr per person och inkluderar buss, båt och en guidad tur i Olympos.

      Båt till Diafani

      Bussen hämtar oss uppe vid korsningen prick kl. 7.45 och tar oss till hamnen i Karpathos stad. Härifrån åker vi båt i 1,5 timme till kustbyn Diafani i norr. Vi är 25 personer på utflykten samt en ung Apolloguide. Båten har två våningar, men vi väljer att sitta inne eftersom det regnar. Trots vädret så är det i stort sett vinstilla så havet är lugnt och vågfritt. Det tackar vi för. Ombord finns flera toaletter och försäljning av vatten och öl.

      Fotostopp innan Olympos

      Framme i Diafani hoppar vi på ytterligare en buss som längs med serpentinvägar tar oss  upp i bergen på 20 minuter. En bit innan vi kommer fram till Olympos stannar bussen för att låta oss ta några bilder på byn som ligger dramatiskt uppflugen på en bergskant.

      Olympos

      Olympos byggdes mellan år 600 och 800 på en otillgänglig plats som skulle ge skydd mot pirater. Husen byggdes i natursten för att de skulle smälta in i naturen och försvåra upptäckt.

      Väderkvarn/restaurang i Olympos

      Vår guide säger att väderkvarnarna i Olympos byggdes ut mot havet för att piraterna skulle tro att där fanns ett stort fort med många krigare, som en varningssignal, men det rimmar lite illa med att bygga en by i skydd av bergen för att inte synas. Vi tar det med en nypa salt…

      På shoppingtur

      I Olympos råder matriarkatet. Männen försvann ut i krig och kvinnorna blev kvar och styrde byn och så är det även idag att det är kvinnorna som styr. På grund av sin isolering har Olympos blivit till ett levande folklivsmuseum. Kvinnorna bär traditionella klädedräkter och man tar sitt skinnhantverk på största allvar. I takt med turistanströmningen har byn även blivit lite av en turistfälla, men vi klarar oss rätt bra från påstridiga souvenirförsäljerskor. 

      Färgglada hus

      Något ska väl byn dock få igen för alla busslaster av turister som invaderar deras lilla hem dag efter dag. Turismen är väl det Olympos lever på nu för tiden, men vi upplever inte att vi tas för givet som så ofta händer på många andra ställen dit turisterna vallfärdar. Vi bemöts med nyfikenhet och glada miner överallt. Byn känns inte så tillrättalagd som den skulle kunna vara och på sina håll till och med genuin.

      Kuperad promenad

      Kyrkan och torget är den naturliga mötesplasten i byn och därifrån tar guiden med oss nerför många branta trappsteg till prästens hem, eller åtminstone till ett rum i hans frus hus som visas upp för turister. Ja, det är kvinnorna som äger och ärver husen i byn och har man ingen dotter, så går huset vidare till närmaste kvinnliga släkting.

      Hemtrevligt?

      Traditionella tallrikar, dukar och filtar pryder rummet till tänderna. Fotografier på döttrar och släktingar står uppradade och det hela är mer ett museum än ett rum att verkligen leva i. Men huset står nära klippkanten, har en liten, grön trädgård med fruktträd och en makalös utsikt över bergen. I dörröppningen bredvid står prästfrun och vinkar hej när vi kommer och adjö när vi går.

      Bagare Bengtsson?

      På den guidade turen kommer vi förbi en dam som bakar bröd i vedugn och några köper piroger och annat smaskens. När guidningen är över, så börjar regnet att ösa ner och vi tar vår tillflykt till en restaurang vars uteplats tyvärr ligger under ett halmtak, så vi får sitta inne i den trånga lokalen. Det finns ingen el i Olympos idag p.g.a. ovädret, så vi kan endast välja mellan lunchrätter som kan lagas på gasolspis och ganska snart osar restaurangen igen. Vi letar oss snart fram till en uteplats under tak och tar ett par öl till ljudet av en härmade papegoja i bur innan bussen tar oss tillbaka till Diafani igen.

      Kyrka från ovan

      Under bussturen ner kan man hoppa av och vandra sista biten ner till Diafani genom en ravin, men tyvärr regnar det så vi bangar. Annars hade nog den vandringen varit rätt häftig.

      Lilla båten

      Vi strosar omkring i Diafani, letar stenar på stranden och tar något att dricka i en av barerna vid stranden när regnet sätter igång igen. Sedan tar båten oss tillbaks till Karpathos stad igen och vi är hemma på hotellet igen när solen går ner.

      Hamnen i Karpathos stad

       

      Vi är glada över att vi valde att bo i just Amopi och inte i Karpathos stad. Vi åker ju in till stan den första kvällen eftersom vi måste hämta ut pengar, men finner inte att den har så mycket mer att erbjuda än fullpackade restauranger, krimskramsbutiker och turistbarer. När vi ändå är här så  passar vi på att äta på Mike’s på Ulof Palmes gata och får en suveränt god middag. Det tackar vi Katarina Skipper för som tipsade oss om stället!

 

 Till slut

 

Gangsta-four on the rocks
Sammanfattningsvis så rekommenderar vi verkligen Amopi till alla som vill ha en veckas avkoppling för både kropp och hjärna. Vi har aldrig varit på ett tystare ställe, vi viskade till varandra första dagen på stranden för att inte störa, men det blir aldrig tråkigt. Vi solar, badar och läser hela veckan lång och hade kunnat göra det ett par veckor till. Lägg därtill det klaraste vattnet vi blött oss i så har ni en veckas paradissemester för en överkomlig peng.

 

På båten till Olympos. Två glada gamänger.
Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *