Beijing. Denna Kinas koloss och bärare av tusenårig kultur och tradition. Landets politiska och kulturella centrum. En stad som inte är helt lätt att navigera i för en förstagångsbesökare. Staden är en bjässe med sina 21 miljoner invånare. Här kommer ett axplock av saker att göra i Beijing, Kina.
Gå vilse i hutongerna
En hutong är ett bostadsområde med smala, labyrintliknande gator och låga hus som är byggda kring en öppen yta, en innergård. Hur en hutong utformades och såg ut reflekterade vilken status de boende hade i samhället. Idag har många hutonger rivits för att ge plats åt höghus och mer moderna bostäder. Vi går mest runt i hutongerna som ligger söder om 2nd Ring Road i området Shichahai, utspridda kring sjöarna Xihai, Houhai och Qianhai.
På sina ställen är hutongerna väldigt slitna, medan andra områden är upprustade och moderniserade till rikemansbostäder. Mest intressant tycker vi det är att gå runt bland de labyrintliknande gångarna i de områden där inget är tillrättalagt för turisterna. Där man hittar det riktiga Bejing, som är både smutsigt och fult, men även äkta och vackert.
Här måste man dela toaletten med grannarna i form av en betongbyggnad med ibland upp till 8 toaletter, 4 i rad med 4 mittemot. Utan skiljeväggar eller dörrar. Och det är huktoaletter, inga porslinstronar här inte. Ja, förutom någon enstaka, för de gamla kineserna som inte orkar huka längre. Vilken tur! För mig alltså som är osedvanligt risig i magen just den dagen vi besöker hutongerna. Det blir många toabesök och många lyfta ögonbryn när de kinesiska kvinnorna upptäcker en västerlänning inne på deras hutongtoa. Men ingen säger något. Man har respekt för varandra inne på toaletterna. Man delar ju faktiskt en väldigt intim stund med helt främmande människor eller kanske med männsikor man känner väl, sina grannar.
Ju närmare Houhaisjön man kommer detso mer människor stöter vi på. Vi gör tyvärr misstaget och bokar in oss på en cykelrikshatur i hutongerna, förmodligen en av de mest turistiska saker du kan göra i Beijing. Och totalt meningslös. Det går ju fortare att gå runt. Det är total trafikstockning, folk går i vägen överallt och det är på tok för många rikshor och halvgalna rikshaförare i omlopp här. Allt blir bara en skrattretande cirkus på max 10 minuter. Vår cykelriksha har ingen broms, så föraren använder rikshan framför som stoppkloss. Det blir en rätt bumpy ride.
Vi har liksom trott att man skulle komma nära inpå livet i en hutong genom att ta en rikshatur, men eftersom rikshorna är så ofantligt många blir det bara ett enda stort kaos och vi ser faktiskt ingenting. Bara baksidorna på rikshorna framför och den svettiga ryggen på vår stackars förare.
Det är varmt så det förslår och vi tycker synd om mannen som ska trampa fram vårt tunga ekipage under den gassande solen. Han missar inte chansen att stånka och stöna extra mycket i jakt på dricks. Vår guide har talat om för oss hur mycket vi bör ge. Varken mer eller mindre. Skönt – för drickskrånglet är bland det värsta vi vet när vi är på resande fot. Det känns alltid som att man gör fel hur mycket eller lite pengar man än lämnar. Därför lämnar vi numera oftast ingenting. Fast idag ger vi dricks. Trots att föraren är smått galen och framför sitt fordon på ett rätt vårdslöst sätt.
I slutet av turen ingår i alla fall ett besök i ett hem till en familj som bor i fyra hus som omgärdar en vakert utsmyckad innergård. Ett riktigt praktexempel på en hutong för medelklassen. För det är dyrt att bo här och oftast har man bara råd att hyra ett av husen och dela gården med andra familjer. Men just här bor alltså enbart en familj. De säljer vackra målningar, teckningar och kalligrafi och vi köper ett blad med djursymboler som enligt feng shui ska bringa lycka och framgång. Pda frågar om vi får gå upp på takterrassen och titta, det är säkert en häftig utsikt över hutongen därifrån, men då tar det stopp. Dit får vi tyvärr inte tillgång. Förståeligt med vissa avgränsningar förstås.
Shichahai
Vi promenerar mycket i Shichahai, området kring sjöarna Xihai, Houhai och Qianhai. Vi passerar området på vägen till och från vårt hotell, Floral Hotel Michael’s House. Shichahai börjar precis vid vår närmaste tunnebanestation Jishuitan och sträcker sig ner till Beihaiparken. I närheten ligger både Jingshan Park och Förbjudna staden. Tidigt på morgnarna är det mest motionerande kineser som rör sig runt sjörna, men framåt lunchtid kryllar det av människor längs med strandpromenaderna som även börjar kantas av diverse hantverksförsäljare.
Förutom att gå milslånga promenadstråk runt sjöarna och köa för att åka båt på sjöarna kan man förstås även shoppa, äta och dricka i Shichahai. På kvällarna förvandlas området på sina håll till rena bargator med livemusik och restauranger, speciellt i området där Houhai Lake är som smalast.
Beihai Park & Jingshan Park
Beijing har en ansenlig mängd gröna parker och två av de största är Beihai Park och Jingshan Park. Går man över bron till Beihai Park på Qiongdao Island i Qianhai Lake och tar sig uppför kullen kommer man till den vita stupan som syns som landmärke från många platser i Beijing, Bai Ta, även känd som den vita pagodan. Det kostar inget i inträde, men till själva Beihai park betalar vi 20 CNY per person och då är det inklusive inträden till diverse ställen inne i parken. Tydligen kan man gå in och/eller upp i pagodan också, men det missar vi tyvärr.
Från ett par utsiktplatser i Jingshan Park har man en vidunderlig utsikt över hela Beijing och specifikt också över Den Förbjudna Staden som ligger alldeles nedanför parkens södra del. Parken är enorm, men är värd ett besök om man vill ta en andningspaus från Beijings storstadspuls och varva ner och samtidigt få lite snygga bilder över staden. Det kostar 2 CNY att gå in i Jingshanparken som är öppen mellan 06:30 och 21:00.
Överallt i parkerna ser vi äldre kineser som motionerar. Som står på stället och trippar lite lätt. Rör armarna i ett långsamt tempo. Stretchar, sträcker sig och tränar på utegym. Motion och rörelse är stort i Kina.
Bell Tower & Drum Tower
Vår guide tar oss till Drum Tower. Där ska vara en cool trumshow med män som slår på den stora trumman. Men den stora trumman är på reparation. Snopet klättrar vi ändå upp för den branta trappan och ser en utställning om – ja, trummor. Mittemot på andra sidan torget står Bell Tower, men dit går vi inte in. Vår guide berättar en, enligt henne, rolig anekdot om hur hennes turister alltid frågar hur de kunde få upp den tunga klockan i tornet. ”Jag svarar alltid att jag inte vet. ” Fast som guide borde man kanske ta reda på det då om frågan alltid uppstår kan man tycka? Som guide liksom. Eller, är det bara jag?
Liksom systertornen i Xi’an användes Bell & Drum Tower till att meddela tid under antiken. De byggdes i slutet av 1200-talet, men öppnades först på 1980-talet för turism efter omfattande reparationer.
Inträde: Bell Tower CNY 15, Drum Tower CNY 20, Kombobiljett CNY 30. Öppettider: 9-17. Drumshow: 9:30, 10:30, 11:30, 13:30,14:30, 15:30, 16:45.
Sommarpalatset
Ojojoj, vad mycket folk det är här och vad sakta det går att komma fram. Men tro inte att vi ser särskilt mycket för det, Nej, vi ser bara ryggar, solhattar och koncenterar oss stenhårt på att inte tappa bort varandra. Eller guiden. Det är synd på ett sådant makalöst ställe som Sommarpalatset. En annan dag hade vår upplevelse garanterat varit helt annorlunda. Men nu är vi har under 1:a majhelgen och det är katastrofalt många människor på plats.
Trots att vi knappt kan röra oss en millimeter på vissa ställen där vi trängs med tusentals andra turister, de flesta kinesiska, går vårt besök på Sommarpalatset väldigt fort. Det är liksom ingen mening att ens försöka gå in i några som helst byggnader, det är köer till förbannelse. Överallt. Så vi följer bara med den aldrig sinande strömmen som ringlar sig på stenkajerna längs med vattnet. Och vips så är vi ute igen.
Jag får ingen uppfattning alls egentligen av Sommarpalatset. Ser bara en gigantisk glittrande sjö med hundratals båtar packade med turister. En lugnare dag är det säkert helt förtjusande att strosa runt här, ta en picknick vid vattnet och insupa atsmosfären. Men idag – pyttsann. Vårt råd är att undvika Sommarpalatset under en kinesisk helgdag. Det ger bara ett onödigt stresspåslag och är helt meningslöst.
Vår guide berättade absolut ingenting om Sommarpalatset för oss. Det gick knappt att fråga något heller eftersom vi var tvungna att gå på led hela tiden och inte kunde prata med varandra.
Sommarpalatset ligger en bit utanför Beijings stadskärna och det tar oss 30 minuter att åka bil dit, men 20 minuter av dessa sitter vi i bilkö. Sommarpalatset var det kejserliga sommarresidenset under Qingdynastin (1644-1911). Det består av hundratals byggnader, paviljonger, broar och pagoder spridda kring tre centrala områden: Court, Longevity Hill och Kunming Lake. Som sagt, säkert väldigt intressant att strosa runt här en fin dag utan den massiva turisthysteri som utspelar sig när vi är här.
Temple of Heaven
Om vår guide är tyst som en mussla när vi tråcklar oss igenom Sommarpalatset, så bokstavligen forsar orden ur henne under vårt besök till Temple of Heaven. Då blir det istället för mycket information. Främst om vilka färger, nummer och djur som betyder lycka och framgång i Kina. Om vilka färger som de kejserliga klädde sig i, hur de bad till gudarna, vilka byggnader som fyllde viket syfte, i vilken ordning kejsaren utförde sina böner, i vilken byggnad han blev påklädd. Kejsaren verkar ha haft det väldigt snårigt där i himmelens tempel.
Men viss är det vackert här med imponerande byggnader i de allra skarpaste färger i blått, rött och guld. Hall of Prayer for Good Harvests är t.ex. helt byggd i trä utan en andaste spik i metall. I denna byggnad bad kejsaren om goda skördar, som namnet så fiffigt redan avslöjar.
I det antika Kina ansågs kejsaren vara himmelens son och den som gudarna hade placerat på jorden för att uträtta jordiska ting på order av de högre makterna. Kejsaren var folkets länk till gudarna och därför var det viktigt att han och hans följe offrade till himmelens gudar under minutiöst planerade ceremonier. Det minsta lilla misstag kunde resultera i år av dåliga skördar och olycka för det kinesiska folket.
Runda byggnader symboliserade himlen och kvadratiska jorden. Symbolismen är stark i det antika Kina och finns än idag i de mest vardagliga situationer. Röd är fortfarande färgen för tur. Gul är en kejserlig färg. I de kvadratiska byggnaderna på torget finns minnestavlor som restes över mån-, stjärn-, moln-, regn-, åsk- och blixtgudarna.
Temple of Heaven är ett gigantiskt område och väl värt ett besök. Avsätt minst ett par timmar. Info om öppettider och inträde finns här.
Himmelska Fridens Torg
Det man kanske mest förknippar med Kina och Beijing, förutom kanske Kinesiska muren, är nog Himmelska Fridens Torg. Tiananmen Square. Eller kanske snarare massakern på Himmelska Fridens Torg. Studendemonstrationen som 1989 slutade i ett stort antal civila dödsoffer. Hur många som mejades ner av stridvagnar eller sköts av militären är oklart. Siffrorna sträcker sig från 200 ända upp till 10 000. Händelsen är förstås tabu i Kina, inget man pratar om och grovt nedtystad.
Himmelska fridens torg är världens största torg, 765×285 meter, 220 000 kvadratmeter. Här ligger Mao Zedongs minneshall, Kinas nationalmuseum och Himmelska fridens port som leder till den Förbjudna staden.
Det är mycket folk på torget, men det känns inte trångt tack vare dess enorma storlek. Här är gott om plats. Det var säkerligen värre igår, när det var 1:a maj. Vi är taktiskt nog här dagen efter denna arbetarrörelsens dag. Och det verkar vara ett bara trick. Det visar sig även senare när vi besöker den Förbjudna Staden.
Eftersom det är röd helg är ett stort område runt Himmelska fridens torg avspärrat och vi kan inte ta tunnelbanan ända fram. I ett tält, som ser provisoriskt rest ut, skannas alla väskor innan vi får komma in på själva torget. Om detta är något som görs året om eller om det bara sker när man vet att många turister och kineser kommer besöka torget lyckas vi inte ta reda på.
Förbjudna Staden
Ska ni till den Förbjudna staden under 1:a majhelgen utbrister våra guider och himlar med ögonen! Då kommer ni få köa! Men se, det får vi inte alls! Vi går bara rakt in. Inte tillstymmelse till kö. Vi gapar av förvåning. Detta hade vi verkligen inte räknat med. Kanske är det så att kineserna firat färdigt nu den 4 maj? Är de på väg hem nu för att vila upp sig från megaturistandet innan jobbet sätter igång igen efter ledigheten?
Den Förbjudna staden har öppet alla dagar utom måndagar. Ligger en röd helgdag på en måndag är det däremot öppet. Det är öppet från 08:30-17:00 (16:30 nov-mars). Biljettkassan stänger en timme innan. Inträdet kostar CNY 60 (CNY 40 nov-mars).
Vi kommer dit kl. 15, två timmar till stängning. Den Förbjudna staden är enorm, mycket större än den såg ut att vara när vi tittade ner på den från kullen i Jingshan Park. Det ena stora huset efter det andra, portar som leder till torg efter torg, till mindre hus och ytterligare torg, till murar, trädgårdar, små museum och passager. Nästan 1 kilometer lång från norr till söder och 750 meter från ost till väst. 720 000 kvadratmeter stor.
Världens idag största palats. 1000 tempel, salar, bostadshus och paviljonger, 9371 rum omgärdade av en 10 meter hög mur innanför en 50 meter bred vallgrav. Efter invigningen år 1421 har 24 kejsare styrt Kina från den Förbjuda staden fram till 1911 då den sista kejsardynastin störtades av Xinhairevolutionen och den sista kejsaren Pu Yi tvingades att avsäga sig makten. Detta skildras bl.a. i filmen Den sista kejsaren som till stor del utspelar sig i den Förbjudna staden. 1925 öppnades den Förbjudna staden för allmänheten, nu som museum. År 2020 kommer 80% av palatset vara tillgängligt för besök.
Men varför heter det den Förbjudna staden? -Det var bara kejsaren, hans ämbetsmän, tjänare, vakter och adliga som hade tillstånd eller var kallade som fick komma in. Vanliga människor hade inte tillträde.
Det finns symbolism och talmagi utspridd över hela den Förbjudna staden. Eftersom gult är kejsarens färg har de flesta hustaken gula takpannor. På taknocken huserar en rad statyetter, ju fler desto större betydelse och status har byggnaden. Sedan 1987 är den Förbjudna staden upptagen på Unescos världsarvslista.
Trots att så mycket som 80% av den Förbjudna staden ska vara öppet för allmänheten, känns den faktiskt rätt så stängd. Det är inte många hus som är öppna vilket ju hade varit väldigt intressant. Ett hus kan vara hur vackert och utsmyckat som helst utvändigt, men det är ju det som finns inuti huset som är dess hjärta. Vi får liksom ingen feeling för hur livet kunde te sig här när det begav sig för kejsaren. Allt ser likadant ut. Alla hus är stöpta ur samma form. Färgerna kommer igen i allt och det är symmetriskt, uniformt och ja, rätt tråkigt. Synd att säga om ett så magnifikt ställe, men vi är inte jätteimponerade. Av dess storlek, absolut, men det blir lite gäääsp, det här har vi väl ändå redan sett? Storhetsvansinnet blir liksom lite too much (vilket storhetsvansinne alltid har en tendens att bli, varför heter det annars storhetsvansinne?). Vilket slöseri tänker man. Med resurser. 1 000 000 människor som byggde skrytbygget under 14 år. Det är en sjuk tanke att ta in.
Trots ett negativt sammanfattande av vår uppfattning av den Förbjudna staden är vi ändå väldigt nöjda med våra två timmar där innanför murarna. Mer orkar vi faktiskt inte, det är extremt jobbigt att strosa runt därinne på de stenbelagda gatorna och torgen. Benen och fötterna tar stryk. Men det är också väldigt mycket värt det och ett absolut måste om du är i Beijing och har gott om tid.
Filmtajm - missa inte den ensamma paraden på slutet!
