Äntligen dags för strandliv på Koh Samet. Efter tre dagar i Bangkoks myller är det dags för lata dagar på Thailands öar. Vi åker österut till ön Koh Samet och bråkar med sandloppor. En och en halv vecka in på vårt tre månader långa äventyr i Sydostasien är vi som två skivor prickigkorv.
Transfer med Boonsiri High Speed Ferries
Vi bokar buss och båt som en paketresa i förväg med Boonsiri High Speed Ferries via 12Go Asia, en smidig portal där man kan boka både buss, båt, tåg och flyg. Bussarna verkar fullbokade långt i förväg och det verkar svårt att vara spontan, så förköp är bra. Bussen utgår från Boonsiris kontor på 62 Tanee Road inte långt från populära backpackergatan Khaosan Road.
Som de ordningsamma svenskar vi nu är befinner vi oss på plats en timme innan avgång. Det står på vouchern att man ska komma till incheckning minst 45 minuter innan. Klart vi är där i god tid. Även om det betyder att vi måste kliva upp 04.45. Vi byter in vouchern mot två plastbrickor med numret på våra sittplatser. Två stickers, båtbiljetterna tydligen, får vi också som vi sätter på tröjan.
Till bussen tar vi en svinbillig, taxi, bara 100 baht för en trevlig tur på 20 minuter genom hela staden när den vaknar till liv på morgonen. Så ett hett tips är att ta taxi i Bangkok, i alla fall som komplement till metro och tåg. Tuk tuk är en kul grej, men kostar mycket mer och det är svårt att pruta på priset.
När vi kliver ombord får vi en flaska vatten och ett snack. Jag påpekar att mitt bälte är trasigt. Kanske kan vi byta säten? Men nej, inget görs åt saken och bussen är fullbokad, inte ett säte är ledigt. Jag får vackert sitta där bakom framrutan på bussens övre plan och hoppas på att vi inte krockar eller gör en kraftig inbromsning. Blir Maddemos direkt i så fall.
Bussen avgår alltså kl. 07.30 från den gamla delen i västra Bangkok vilket innebär att vi måste köra genom hela stan i rusningstrafik. Det tar över en timme bara att komma ut ur stan. Kl. 11 stannar vi för vad vi tror är en kisspaus, men ser hur våra ryggsäckar packas ur bussen. Några kliver av och in i en minibuss. Pda frågar vad som händer. Jo, vi ska tydligen också byta till en minibuss här för vidare färd till båtpiren Ban Phe. Noll information om detta får vi vid incheckningen i Bangkok. Det blir vi rätt irriterade över, men allt slutar tack och lov väl. Tänk om våra ryggsäckar hade fortsatt till Koh Samet och vi hamnat på Koh Chang. Otur.
30 minuter senare snurrar minibusschauffören runt ett bra tag innan han kör oss till rätt pir. Tydligen har vi missat den ursprungliga båten, så de måste hitta en ersättningsbåt åt oss. Det blir en skumpig färd på 10 minuter i en speedboat istället för en smidig katamarantur över till Koh Samet.
Efter att ha betalat 20 baht var i piravgift och 200 baht var i nationalparksavgift, tar vi en delad songthaew, (pickup-taxi), för 100 baht till vårt hotell. Klockan har hunnit bli nästan ett på dagen när vi blir avsläppta vid Tubtim Resort. Nu börjar äntligen vårt strandliv på Koh Samet.
Ao Tubtim
Vi åker till Koh Samet för strand- och badliv och väljer att bo på Tubtim Resort då hotellet ligger i slutet på en lång radda stränder på norra delen av ön och är lite lugnare. Här finns två restauranger och en bar som stänger kl. 22 och inte så mycket mer. Inga skränande barn, inga vattensportdårar, bara dåsiga ölsippande slöhögar och ett svagt vågskvalp. Avkopplande var ordet! Stranden är långgrund, har fin sand, inte superklart vatten, men det är varmt och verkligen en perfekt mjukstart för lite semesterslöande och badande. Snorklar gör man någon annanstans.
Ao Nuan
Går man 5 minuter genom skogen söderut från Ao Tubtim kommer man till den pyttelilla stranden Ao Nuan. Här finns endast ett fåtal träbungalows gömda i buskagen. Det finns ett ställe som serverar frukost från kl. 6 för de morgonpigga yogisarna och en restaurang. Här kan man leva bohemliv i lugn och ro vid vackra klippor, vindböjda träd och karg natur.
Ao Hin Khok
Två stränder norrut ligger den bländvita stranden Ao Hin Khok. Här är sanden så vit och mjölfin att det knirkar när man går på den. Vi har aldrig satt våra fötter på lenare sand. Här ockuperar en man, eller en madman om man så vill, en liten bit av den södra delen av stranden där han smällt upp ett gäng skyltar om förbud mot alkohol och droger. Hans tomt ser ut som en soptipp med bråte och överallt hänger kläder. Det ser mer ut som att han faktiskt går på de droger han är så emot snarare än den meditationens eftertanke han agiterar för.
Ao Phrao
Vi promenerar 20 minuter på en liten asfalterad bilväg tvärs över till öns västsida. Här möts vi av en drömstrand med riktigt klart vatten och lite folk. Det är långgrunt och varmt. Vi simmar 150 meter rakt ut och snorklar över koraller på tre meters djup. Fina fiskar och läskiga sjögurkor. Stranden är rätt smal och ”byn” består av tre restauranger och några lyxiga resorter. Synd på så fula och moderna byggnader vid denna fina strand. Vi ligger i början på stranden där inga resorter finns. Här kan man köpa läsk och vatten av parkvakten.
Ao Phrao blir vår favoritstrand, vi går hit två gånger på våra fyra heldagar på Koh Samet. Tyvärr tappar Madde bort sina läsglasögon någonstans vid denna strand och det blir några dagar famlandes i suddighet, men vi ser ändå väldigt klart på just detta och utser Ao Phrao till vår favorit!
Ao Hat Sai Kaew
Hat Sai Kaew ska vara den populäraste stranden på Koh Samet. Det har vi väldigt svårt att förstå. Visserligen är sanden benvit och pudrig, men alla fula betonghotell och restauranger som stranden kryllar av ger ett totalt ocharmigt intryck. Här är det nära till själva byn och det är väl den enda fördelen. Här är det även fler thailändska och kinesiska turister än på de mindre stränderna söderut. Vill man ha party och eldshow varje kväll är det här man ska bo.
Koh Samets enda by
Byn består av en lång huvudgata med klädaffärer, restauranger, barer och butiker. Det är även här piren ligger där man ankommer med båten från fastlandet. Här är det nästan halva priset jämfört med andra sidan av nationalparksentrén. Kronan står svag och en thailandssemester är definitivt inte lika billig idag som för fem år sen.
Vårt intryck av Koh Samet
Lite lätt pålästa om ön innan vi kommer hit vet vi att Koh Samet ska vara en av de dyraste thailändska öarna. Och en väldigt populär weekend getaway eftersom ön ligger relativt nära Bangkok. Vi upplever inte ön som särskild crowded alls. Tvärtom. Den där weekendrusningen uteblir och något vilt partyliv ser vi inte tillstymmelsen av. Kanske för att det inte är högsäsong riktigt än. Jetsetig är Koh Samet inte heller. Det är snarare laidback, bohemiskt, rörigt och på sina håll charmigt nedgånget. En bra ö om man inte hinner åka så långt från Bangkok helt enkelt. Och sanden, ja den är ju ”så vit som en snö”.
Vistelsen på vår första ö på vår tremånaderstripp blir en oupptäcktsfärd, vi ligger mest vid stranden och känner att vi måste inte hinna med någonting egentligen. Vi gör det sen tänker vi, längre fram på resan. Skön och ovan känsla. Vi ser således bara en liten del av ön, en lugn del med jetlagens tidiga morgnar och kvällar. Att motionera i soluppgången och träna innan frukost… hur länge ska det hålla?
... och så det där med sandloppor
Vi tror först att det är myggbett. Pda får alltid stora blaffiga myggbett när vi reser. Jag får typ två, han får hundratvå. Men när även jag får stora, variga knölar på benen som kliar och svider, då börjar vi undra. Vi är inte helt hundra på vad som biter oss, men det lutar åt sandloppor eftersom vi ligger direkt på sanden när vi solar och badar. Men, det kommer bli värre. Häng med till nästa ö för att veta mer! Under tiden kan ni läsa på lite här om ett par härliga småkryp man kan stifta bekantskap med på resande fot.
Detta inlägg innehåller affiliatelänkar
Minns Koh Samet med välbehag. Havsgudinnans barm var stor och förförisk.
Ja, stor var den i alla fall! Hahahaha. Skaplig staty!