Cinque Terre, Italien

Promenad längs med Arno

Utsikt från hotellrummet i Pisa

Vi landar sent på kvällen på Pisas flygplats och tar en minibuss för €2 till tågstationen. Hotell BBC Christian’s Bed & Breakfast är ett enkelt hotell väldigt nära tågstationen som ligger på femte våningen i ett dåligt skyltat trapphus och damen i receptionen kan ingen engelska. Vi lyckas ändå förmedla att vi önskar frukost kl. 8.30 dagen därpå. Rummet är väldigt speciellt inrett i rött och rosa och sängarna är hårda, men vi har en fin utsikt mot det lutande tornet.

Dagen efter vaknar vi i god tid före frukosten och tar en morgonpromenad ner till floden Arno. Kl. 8.30 äter vi frukost helt ensamma i frukostrummet som är otroligt kitschigt inrett med allehanda kandelabrar, statyer, prydnadssaker och Stalin- och Lenintallrikar!

Pisa

Efter frukosten letar vi oss mot Piazza dei Miracoli där det lutande tornet och domkykan kan beskådas. Vi strosar genom Pisas gränder och det är rätt lugnt och öde så här på morgonen innan turistanstormningen.

Torre Pendente

Det kostar €18 att gå upp i tornet, men vi nöjer oss med att se på det utvändigt och hämtar endast två gratisbiljetter till Domkyrkan. Faktiskt är det mindre turister än vi väntat oss, det är rätt trevligt att gå omkring någon timme inne på området och även om det inte direkt ger oss någon wow-känsla, så bör man se tornet om man nu ändå befinner sig i Pisa.

En Aperol-paus i hettan

Ett par gator bort ligger en liten restaurang, Ben D’iddio, där vi sätter oss i skuggan och delar på en halvliter vin och äter ost och oliver. Lite senare måste vi svalka strupen igen – denna gång med ett varsitt glas Aperol Spritz på en liten bar i en pittoresk gränd. Pisa är en trevlig stad, men det är nu dags att åka vidare.

Sömnig på tåget till Cinque Terre

Utsikt från vår terrass i Riomaggiore

Vi åker vidare mot Cinque Terre – fem byar som ligger längs en 12 mil lång kuststräcka på den italienska rivieran. Från öst till väst: Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza och Monterosso. Cinque Terre är även en nationalpark med ett nätverk av vandringsleder och är sedan 1997 med på UNESCOs världsarvslista. 

Tåget från Pisa till Riomaggiore kostar €15 och tar 1,5 timme med byte i La Spezia. Tågresan är mycket bekväm och vi åker förbi vackra berg och byar innan vi kommer fram till byn där vi ska bo i fyra nätter. En gångtunnel tar oss från perrongen in till själva byn och vi möts av en liten huvudgata kantad av små barer, delikatessaffärer och restauranger. Hotel La Zorza ligger mitt i smeten och vår lägenhet ligger högst upp och har en takterrass på 20 kvm med en makalös utsikt. Vi är helt stumma och tänker att här uppe ska vi tillbringa resten av semestern, men naturligtvis blir det inte riktigt så.

Riomaggiore

Riomaggiore är en utsökt liten by och trots att turisterna kommer hit i mängder känns allt ändå väldigt italienskt och äkta. Maten blir vi dock inte särskilt imponerad av, den går lite på turisttomgång, så vi köper hellre vin, oliver, ost och prosciutto på en av de många delikatessbutikerna och sätter oss någonstans i solnedgången och äter picknickmiddag.

Mellan två byar

Vi vill gå Sentiero Azzuro, de vandringsleder som länkar samman de fem byarna i Cinque Terre, men den första som går längs med vattnet från Riomaggiore till Manarola, Via dell’Amore, är avstängd. Det visar sig att nästan alla delar av Sentiero Azzuro är avstängda pga underhåll och reparation efter ras och jordskred. Vi går ner till turistbyrån vid tågstationen och hämtar en gratiskarta samt frågar om en alternativ väg till Manarola.

På väg ner till Manarola. På toppen av kullen ligger byn Volastra.

Instruktionerna till starten av vandringen är minst sagt tvetydiga och det tar en bra stund innan vi till slut hittar rätt. Man går vägen rakt upp mot bergen från torget sett och när man kommer till den andra – inte den första – spegelkurvan avviker man från den asfalterade vägen och börjar den branta vandringen på stig 506 mot Manarola. Det är brant uppför i 45 minuter och sedan brant nerför i lika många minuter. Bra skor och bra knän är ett stort plus. Stigen är jobbig, men inte särskilt svår. Ta med vatten! Trots att det är mulet när vi går så blir vi ordentligt svettiga och besvikelsen över att solen inte är framme förbyts till tacksamhet när vi inser hur hemuliskt varmt det skulle vara att vandra i stekande sol.

Manarola

Kyrkogård i Manarola

I Manarola äter vi en pastalunch och strosar omkring i byn i någon timme. Byn är dock inte alls lika mysig som Riomaggiore. Vi frågar om vägen till nästa by på turistbyrån vid tågstationen och får denna gång något bättre direktiv om var leden börjar. Strax innan kyrkan börjar ”Panoramic trail”. Början på den ”riktiga” leden mot nästa by Corniglia ligger dock en bit längre upp vid parkeringen, men vi väljer den första stigen som är lite längre, men finare och mindre brant.

Manarola

För att komma till Corniglia måste man upp på nästa kulle till byn Volastra. Stigen blir bredare och mer lättvandrad ju närmare Volastra vi kommer och det är rätt mycket folk på leden. Bl.a. möter vi ett svenskt par med tre barn och barnvagn på väg ner mot Manarola. Hur man vill gå här med barn och barnvagn övergår mitt förstånd! Det är riktigt brant på sina ställen och barnvagnen måste bäras och förmodligen ett eller ett par barn också med jämna mellanrum.

På väg mot Corniglia

De sista tjugo minuterna upp till Volastra går vi i en trappa som aldrig tycks ta slut. Byn visar sig vara helt öde, de få affärer som finns är stängda och vi irrar bara omkring i en trång labyrint utan utsikt innan vi ger oss av mot Corniglia. Sedan kommer resans kanske vackraste vandring längs med vinterrasser och med en vidunderlig utsikt ner mot havet. Det är en helt plan vandring i 30 minuter och sedan 30 minuter brant nedåt genom skogen till den enda by av de fem som inte ligger vid havet.

Fina vandringleder

Corniglia

Corniglia är en trevlig by uppe på en klippa med fin utsikt åt alla håll. Vid busstorget finns en mysig taverna där vi sitter ner och dricker en öl innan vi går 1 km ner från byn via en hel radda med trappor som leder ner till tågstationen. För den som inte orkar gå mellan byarna finns som tur är en tåglinje som förbinder de fem byarna. En biljett från Corniglia till Riomaggiore kostar €1,60 och tar inte många minuter. Tur är väl det för det tåg som vi stiger ombord på är verkligen vrålpackat och hett som i en bastu. Ska man kliva av i Riomaggiore är det viktig att man sitter i mitten av tåget eftersom perrongen är kortare än själva tåget.

Vandring dag 1:
Riomaggiore – Manarola, 1,5 h. Rakt upp och sen rakt ner. (Via d’ell Amore tar 10 minuter och är helt plan!)
Manarola – Volastra, 1 h. Uppför hela vägen. Bred stig, bra trappor.
Volastra – Corniglia, 1 h. 30 min plan väg längs med vinodlingar. 30 min neråt genom skog.
3,5-4 h effektiv vandring. Totalt 7 timmars vandringsdag.

Monterrosso

Dagen efter regnar det, så vi tar sovmorgon, äter frukost och när det börjar klarna tar vi tåget till Monterosso, den västligaste av de fem byarna. Vi äter en pizza på torget och går sedan den enda av de avgiftsbelagda vandringslederna i nationalparken som är öppen – den mellan Monterosso och Vernazza. 10 minuter in på leden kommer vi till en biljettkur där vi får köa ett bra tag för att lösa biljett/trekking card för €7,50 per person. Stigen är mycket brant i början, men övergår sedan till en behaglig och vacker vandring om än lite överbefolkad. På vissa ställen blir det riktigt trångt på stigen. 2 h senare är vi framme i Vernazza.

En kort film från de bra vandringsvägarna i Cinque Terre.

Vernazza

Vernazza

Chillar i hamnen i Vernazza

Hamnen i Riomaggiore

Riomaggiore

Riomaggiore

Vin och oliver på Bar e Vini a Piè de Mà

Sista dagen tillbringar vi i Riomaggiore som nog ändå blir vår favoritby på resan. Vi strosar runt i byn och dricker vin på en uteservering med en underbar utsikt. Vi köper ost, skinka, oliver och vin och äter middag på vår fantastiska altan och när solen går ner bakom berget, går vi upp på detsamma och tittar på solnedgången och livet är bra nog lätt just där och då. Vi vill aldrig åka hem! Cinque Terre i Italien – detta är nog så nära paradiset man kan komma!