Vi avslutar vår rundresa med semester-chill i Mirissa på södra Sri Lanka. Från buddhor och kultur till djungeläventyr så avslutar vi vår resa med lata dagar utan måsten på palmkantade stränder utmed Sri Lankas södra kust.
Kuststaden Mirissa
Från att tidigare har varit en sömnig fiskeby är Mirisssa idag populärt bland både surfare, digitala nomader och par. Innan vi väljer vilken kustort vi ska åka till läser vi oss till att Mirissa är betydligt lugnare än grannen Hikkaduwa, lite mer chill i solstol och inget direkt nattliv. Det passar oss perfekt.
Bilresan ner till Mirissa från Sinharaja Forest Reserve tar 2,5 timme. Vi bor på Adana Beach Resort vid den östra delen av den största stranden Mirissa Beach. Hotellet ligger dock inte vid stranden utan man måste korsa en vältrafikerad gata först. Vi har en stor balkong med havsutsikt och en takpool på sjunde våningen med härlig utsikt mot havet. Upp till poolen tar man trapporna, så motion får man på köpet.
Vi är lite sent ute med vår hotellbokning och det finns inte jättemånga hotell i Mirissa med närhet till stranden. Men kan man så tipsar vi om att boka ett hotell direkt på stranden. Sri Lankas stränder är kända för sina fina surfingvågor, men i Mirissa går det ändå rätt bra att bada utan att få ovälkomna kallsupar. Vattnet öster om Parrot Rock, en liten klippö som nås från Mirissa beach vid lågvatten, är också lugnare när vi är här.
Vi hittar således den lilla och ytterst vackra stranden Bunga Bunga Beach öster om Parrot Rock. Här hänger vi den mesta tiden och äter även lunch på restaurangen med samma namn. De har ett fåtal solstolar som är gratis om man beställer mat och dryck. Personalen är urtrevlig och en eftermiddag blir vi ”fast” här lite längre än beräknat då ett kraftigt regn drar in. Alla soldyrkande gäster tränger ihop sig under restaurangens tak och dricker drinkar och tjattrar tills regnet drar förbi.
På Bunga Bunga Beach hittar vi verkligen det lugn som vi längtat efter. Efter att ha flängt runt på Sri Lankas vägar och fått oss makalösa scenerier, kultur en masse och djungelvandringar till livs, så finns inget bättre än att avsluta sin resa vid havet. Läsa en bok i skuggan, ta bomullslena dopp i havet, dricka kokosnötter och andas i takt med vågorna.
På den lilla standen trängs solstolar, restaurangens bord och blå små fiskebåtar fyllda av fiskenät. På eftermiddagen kommer lokala män tillbaka från morgonens fisketur och drar upp sina båtar på stranden. Det är då man märker att här i Mirissa går turistliv och lankesiskt vardagsliv sida vid sida. Vi som turister har inte drivit bort lokalbefolkningen. De har fortfarande tillgång till havet och stranden. Förhoppningsvis tjänar de också mer på turismen än vad de förlorar.
Precis bredvid Bunga Bunga Beach ligger Turtle Beach. Namnet kommer från att här har man chans att se havssköldpaddor nära stranden. Och se, det stämmer faktiskt! Pda snorklar ut och ser flera av dessa serena och graciösa djur betandes på havsbotten. Det är något alldeles lyckosamt att se hur de långsamt liksom flyger fram i det mjukt smaragdgröna vattnet. På grund av Indiska Oceanens vågor är inte vattnet kristallklart i Mirissa men i Turtle Beach så skyddar ett rev viken och det går bra att snorkla.
Coconut Tree Hill
Coconut Tree Hill är förmodligen det mest populära och turistiska stället i Mirissa. Hit går man för att fånga solnedgången. Vi är först lite skeptiska till detta. Ja, det är packat med instagrammande männsiskor som är här långt före solnedgången för att få de bästa platserna. Men ser man bortom detta och koncentrerar sig på sitt märker man att det är faktiskt ett rätt häftigt ställe ändå.
Inte för att det är en en kulle som en gång i tiden kanske hade ståtliga kokosnötsträd. Numera är marken nertrampad till hård och torr lera och palmerna är skrangliga och tunna. Men utsikten härifrån går inte av för hackor. Man ser hela strandremsan ända in till Mirissa Beach. Fiskekanoterna vid Turtle Beach. Kvällsbadande turister och lankeser. Nyduschade människor som sitter på restaurangerna vid vattnet och sippar på en kvällsdrink innan middagen.
Ja, och så en obruten utsikt över havet och solnedgången förstås. Vi kan tycka att solnedgångar är överskattat. Hur många har man liksom redan sett? Men den här i Mirissa från Coconut Tre Hill är i en särklass för sig det vill vi ändå påstå. Eller vad säger ni?
Mirissa by night
Mirissa by night är något helt annat än Mirissa by day. Inte för att det är disco och dunka dunka, tack och lov. Men vi finner Mirissa ytterst lugnt och fridfullt på dagen. Inte så att man är ensam på stranden, men det är verkligen ingen trängsel och hyfsat lätt att hitta en solstol i skuggan. Det ska tilläggas att det inte är Gran Canaria detta, solstolar finns absolut inte i överflöd. På de mer vilda eller naturskyddade stränderna finns inga solstolar alls, här är det handduk som gäller. Men så på kvällen dukas borden upp på stranden för middagar al fresco.
Finns det något bättre än att sitta direkt på stranden under stjärnorna och borra ner tårna i den svalkande sanden samtidigt som man sippar på en kall öl och väntar på att maten ska serveras? Nu när vi är vid havet tänker vi att vi ska äta fisk och skaldjur i massor. Men när vi ser att restaurangerna låter fiskarna ligga framme i solen från sen eftermiddag tills solen går ner ändrar vi oss. Å ena sidan ligger fisken på is, men å andra sidan sköljs borden och fiskarna hjälpligt av med havsvatten. Det är säkert ingen risk för magbaciller efter tillagning, men med åldern kommer det där tråkiga med att ta det säkra före det osäkra. Vi får jobba lite på det känner jag!
Denna kväll beställer vi således ingen fisk utan kycklingcurry med ris och kokossambal. En Piña Colada och en GT slinker också ner.
Valsafari
Utanför Mirissa kan man, om man har tur, se valar året om. Vore det inte extremt häftigt att få se en val? Tänker vi när vi sitter hemma i Sverige och drömmer oss bort till Sri Lanka. Valbeståndet utanför Mirissa är unikt eftersom det är en av få platser i världen där man kan se blåvalar så nära land. Det beror på att kontinentalsockeln stupar brant ner i djuphavet bara några kilometer från kusten, vilket skapar en perfekt miljö för de stora djuren.
Kalinga kör oss till hamnen där vi ska borda en båt för valsafari.
Vi önskar att vi tänkt ett varv extra på detta. Är valsafari i Mirissa etiskt? Det korta svaret är att det varierar kraftigt beroende på vilken operatör du väljer. Det finns operatörer som arbetar hårt för att vara ansvarsfulla. De följer internationella riktlinjer genom att hålla ett avstånd på minst 100 meter, stänga av motorn när de är i närheten av valarna och att aldrig skära av valens färdväg. Båtarna har utbildade guider och marinbiologer ombord som förklarar ekosystemet. En sådan båt är vi tyvärr inte ombord på. Det borde vi haft som krav när vi bokade.
Ett tips är att kolla efter operatörer som är medlemmar i organisationer som World Cetacean Alliance (WCA). Om valsafarin är dyrare än andra är detta ofta också en indikation på att båtarna tar färre passagerare och kör lugnare. Och läs recensioner! Vår båt är inte helt full, men nästan, och turisterna är helt omdömeslösa och egocentriska. Ställer sig upp i tid och otid för att själva se så mycket som möjligt utan hänsyn till andra.
Jag ger upp att se något alls och slumrar mig igenom hela resan med huvudet vilandes i den enorma flytvästen som flyter upp kring mitt huvud så jag väl ser ut som en sådan där skamsen hund med strut efter operation. För skamsen är jag. Varför åkte vi på en valsafari?
I efterhand är jag glad över att vi inte får se någon val. Vår båt letar och letar över vad som känns som hela stora Indiska Oceanen. Vi styr runt i timmar. Delfiner ser vi i mändger, spinning dolphins, som lyckligt snurrar runt i vattnet nedanför och hoppar upp i piruetter. De följer båtarna, båtarna följer inte efter dem. Ändå något positivt. Ett par havssköldpaddor som parar sig ser vi också, det är en unik syn säger guiden.
Lite gladare blir vi ändå när en fiskebåt vid vår sida har problem med att dra in det tunga fiskenätet med dagens sprattlande fångst. Hux flux dyker två av våra besättningsmän i vattnet, simmar bort och hjälper till. Teamwork i hjälpsamhet. Vackert!
En annan aspekt på djurturism är förstås också att medan vi i väst ofta har råd att tänka etiskt, så är t.ex. valsafari ett levebröd för många som kanske inte har råd eller möjlighet att köra etiska turer för turister med dåligt samvete. Den egna överlevnanden är viktigare. Men om valarna försvinner så försvinner även dessa jobb. Även om beståndet ser stabilt ut, är det under press. Den största faran för valarna utanför Mirissa är faktiskt inte turismen, utan den intensiva fartygstrafiken. En av världens mest trafikerade sjöfartsleder går precis söder om Sri Lanka, och krockar mellan stora fraktfartyg och sovande blåvalar är tyvärr ett verkligt problem.
Vi har haft magiska dagar och kvällar här i Mirissa. Har du inte krav på femstjärninga hotell, bekväma solstolar, ett pulserande nattliv och chic shopping, så är detta stället för dig!
Historien om den lilla mungon
Första dagen på vårt hotell träffar vi på en liten mungo som har flyttat in under trappan upp till takpoolen. Här har den ett gott liv och får rester från restaurangen varje kväll. Personalen älskar den, bl.a. eftersom den ser till att inga ormar tar sig in på hotellet. Vi ser den kila runt flera kvällar. Tills den försvinner. För gott. En klumpig turist ser sig inte för och trampar ihjäl den. Det går sorg bland personalen. Ett tragiskt öde och ett förspillt litet liv. Det gör ont i hjärtat. Den var ju så oerhört söt.
