Ett minne för livet är vårt besök till den argentinska glaciären Perito Moreno. Det här är dagen då jag blir kär. I en glaciär.
Efter att vi lämnar nationalparken Torres del Paine tar vi en mindre väg söderut och åker tillbaks till Puerto Natales där vi köper på oss mer mat. Via gränsövergången vid Dorotea tar vi oss till Argentina igen. Det är en inte helt lätt och smidig historia. Först pass- och bilkontroll på den chilenska sidan, vilket går snabbt. Efter ett par kilometer kommer så den argentinska tullen. Först köar vi till immigrantluckan, sedan står vi i en kö som ringlar sig som en boaorm som slagit knut på sig själv till tulluckan. Stämpla, stämpla. De gillar verkligen att stämpla de här killarna. Det hela tar sin lilla tid, men så småningom rullar vi vidare mot staden Rio Turbio. Där tar vi ut pengar och handlar skinka, ägg, yoghurt och andra produkter man inte få ta med sig över gränsen mellan länderna.
Detta är en fortsättning på Roadtrip i Patagonien: Torres del Paine.
Vi kör den längre vägen till El Calafate, då vi hör att den kortare är grusväg. Otroligt vackra vyer på en högplatå susar förbi utanför bilfönstret mil efter mil. Klockan 22 kommer vi så fram och ställer oss på en bussparkering över natten.
Morgonen efter ger vi oss av vid 8-tiden och äter frukost längs vägen efter ett par mil.
Vi kör sedan ytterligare 8 mil innan vi kommer fram till dagens mål: den enorma glaciären Perito Moreno, döpt efter upptäcktsresande Francisco Moreno. Perito betyder expert eller specialist. Glaciären är världens tredje största färskvattenreserv. Perito Moreno ligger i nationalparken Los Glaciares vid Argentinas största sjö Lago Argentino. Andra glaciärer i parken är Upsala och Spegazzini och tillsammans utgör de den största ismassan utanför Grönland och Antarktis. Perito moreno täcker en yta av 250 kvadratkilometer och är 3 mil lång. Som högst är den 170 meter och 60 av dessa syns över vattenytan, det är lika högt som ett 16-våningshus. Det kostar 260 pesos, lite drygt 100 kr, att gå in i parken. Vi parkerar och får sedan åka en minibuss de sista 5 minuterna fram till glaciären.
Man kan även ta en guidad tur uppe på själva glaciären, men det kostar betydligt mer. Här kan ni läsa olika omdömen om sådana turer. Vi nöjer oss dock med att observera glaciären från de plattformar, trappor och broar som byggts upp för turisterna. Medan man står där och liksom stirrar med beundran på den vita och på sina håll rätt smutsiga ismassan, kan man inte hjälpa att reflektera över livet och ens egen futtighet.
På vintern delar glaciären upp sjön i två delar när den stöter emot den halvö som vi står på. Under avsmältningen stiger vattennivån i den ena delen av sjön mer än i den andra och när glaciären sommartid drar sig tillbaka så att den tappar kontakten med halvön, så forsar vattnet i en gigantisk flodvåg över ner i den andra sjön. Vi är dock där ett par veckor för tidigt för att få se detta fenomen.
Glaciären kalvar ett par gånger och vi blir kvar länge, länge. Det går nästan inte att slita sig därifrån, det är alltför mäktigt, alltför imponerande. Jag blir faktiskt kär. I en glaciär!
Glaciären Perito Moreno släpper en kalv.
Vi tillbringar ca fyra timmar i solen vid Perito moreno, hade vi haft tid hade vi stannat längre men nu måste vi packa in oss i bussen och gasa på för att hinna fram till El Chaltén innan det blir mörkt.
Läs mer om denna resa här:
1.Sao Paolo, Iguazufallen, Patagonien, Eldslandet, Buenos Aires – ett fantastiskt juläventyr med diverse missöden!
3.Roadtrip i Patagonien: Torres del Paine
5.Roadtrip i Patagonien: Vandring i El Chalten
6.Tierra de Fuego – Eldslandet, Argentina. Pingviner vid världens ände!
7.Buenos Aires, Argentina
