Vi lämnar Sierra de Grazalema och de vita byarna bakom oss efter en fantastisk vecka och rattar hyrbilen tillbaka mot Malaga igen. Vår roadtrip i Andalusien är dock inte slut än för vi passar på att besöka ännu en by på vägen: den blå byn Juzcar – el primer pueblo pitufo del mundo. Världens första och (enda?) smurfby.
Det var till premiären av Smurfarnas första 3D-film 2011 som man som ett PR-stunt målade den tidigare så vita andalusiska byn Juzcar i allra klaraste smurfblått. Än idag är nästan alla hus blå och överallt ser man smurfstatyer och smurfmuraler. Filmbolaget Sony och smurfrättighetsinnehavarna ska dock inte vara så nöjda med att Juzcar fortfarande marknadsför sig som smurfbyn. Ryktet gör gälla att Juzcar då ska ha kontrat med: ”ni kan väl komma hit och måla alla hus vita igen då, för vi tänker då inte göra det!”
Oavsett vad man tycker om detta PR-jippo, så har det givit Juzcar ett ordentligt uppsving på turistkartan. Sedan 2011 har turisterna vallfärdat till byn och nu har så även vi hittat hit. Sant är också att vi hade aldrig åkt hit om det inte hade varit för att byn är just blå. Den ligger väldigt isolerat, inget man liksom svänger förbi om man inte fullkomligen älskar att åka på supersmala bergsvägar på vilka man ber till gudarna att man inte får möte. En svindel som heter duga får man också på dessa vägar, men ack vad vackert det är!
Så kommer man fram till denna by med sina ljusblå hus som liksom klättrar uppför bergssluttningen. Allt badar i solljus och himlen har samma färg som husfasaderna. Det är magiskt. Och samtidigt rätt komiskt. Vill man bo i en smurfby? Känner man sig som en äkta människa om man bor i en smurfby eller blir man kanske inte lite smurflik efter ett tag? Tar huden sig en blånande ton eller ser man sig plötsligt i spegeln en dag och inser att man numera alltid bär vita byxor, en blå tröja och en vit mössa? Ser man sig inte ständigt om över axeln efter en Gargamel som står och gömmer sig bakom husknuten? Alltid rädd för att bli infångad och – gubevars – ingrediens i en smurfsoppa!
Nja, jag vet inte jag. Däremot verkar inte byns befolkning vara så där superförtjusta i oss turister längre. De få vi ser står och kliar morgonen ur ögonen och gäspar ogenerat mot oss. Fiken har knappt öppnat och de enda andra turisterna vi ser är ett par japanska damer i bredbrättade hattar och munskydd. Inte ens turistbyrån har öppnat än när vi är där, så vi vet faktiskt inte om man ska betala något sorts inträde. Det kanske man ska? Vi gör en ganska så snabb lov genom byn innan vi kör den vindlande vägen tillbaka upp till väg A-397 och vidare mot Malaga via Marbella och motorvägen AP-7. Snart väntar en busstur till Granada.
Läs mer om vår roadtrip i Andalusien: Malaga, Ronda, Andalusiens vita byar.
Alltså det är nåt speciellt med ”blå byar”. Verkar ju finnas några styckna ute i världen, bl.a. den i Marocko och kanske man även kan räkna med de vita huset med blå tak och dörrar i Grekland 🙂
Ja, den i Marocko verkar ju helt fantastisk! Snäppet bättre än denna förmodligen. ?
Men så speciellt. 🙂
Ja, det var den verkligen. 🙂