Den första morgonen i Ronda går vi på utsidan av muren runt stan, sätter oss och vilar på en parkbänk och glömmer kvar en bunt papper med sightseeingtips som jag använt som sittunderlag för att motverka en kall betongrumpa…:) Både rumpan och sightseeingen klarade sig dock bra trots denna lilla fadäs.
Med hyrbil mot Ronda
Efter ett par dagar i Malaga ligger Ronda som nästa stopp på agendan. Nu börja vår Andalusiska roadtrip och vi hämtar vår hyrbil på Budget som ligger inne i Malagas tågstation. Hyrbilen visar sig bli en liten skåpbil, så vi får gott om bagageutrymme och bra komfort, men den är lite för bred så det blir lite krångligt att köra på de smala gatorna i de vita byarna får vi erfara den närmaste veckan. Vi hittar ut ur Malaga utan problem och sätter kurs mot Ronda via motorväg A-357. Trafiken flyter på bra och efter Casapalma, där motorvägen tar slut, blir det glesare och glesare mellan bilarna. Efter El Burgo är vi i stort sett ensamma på vägarna.
I El Burgo stannar vi och äter en väldigt medioker och torftig lunch, friterade räkplättar och kroketter, på den enda baren som har ett par plastbord utomhus. Byn är väldigt folktom, men på de barer vi går förbi sitter massvis med män inomhus och dricker öl och pratar högt. Vi tar en promenad och går upp till kyrkan som ligger på toppen av byn. Andalusiens vita byar är alla byggda på höga kullar och har smala gator och gränder som jobbar sig upp- och nerför kullen. Man får verkligen motion av att gå runt i dessa byar och att köra bil kan visa sig bli en riktig utmaning.
Mirador del Guarda Forestal
Sista stoppet innan vi kommer fram till Ronda gör vi vid Mirador del Guarda Forestal. Utsiktspunkten har en milsvid utsikt över naturreservatet Sierra de las Nieves och på toppen av klipporna står en staty till minne av bildandet av Forest Ranger Corps – den statliga skogsvaktarkåren. Det är väl värt att stanna till här för utsiktens skull och för en bensträckare. Vägarna här är mycket bra, men de är smala och slingriga, så har man en tendens till åksjuka, kan det vara bra med en paus lite då och då.
Ronda - staden på klippan
Har ni inte varit i Ronda, så tycker jag att ni, efter att ha läst klart detta inlägg förstås, tar och boka en resa dit bums! Nog för att det är extremt turistigt och man ska nog passa sig för att åka hit under högsäsong, men det är så makalöst vackert med denna djupa ravin! Det tar verkligen bokstavligen andan ur en. Man kan titta på underverket i timmar utan att tröttna. Vi är här i början på juni, så turisthorderna har inte hittat hit riktigt än tack och lov.
Ravinen delar staden i två delar: den gamla och den nya staden. Den gamla delen består av smala gator, flertalet kyrkor, några torg, museum och ruinen av borgen Alcazaba. Den nya staden har massor med restauranger och butiker och förvånande nog var det den delen vi gillade mest. Det brukar alltid vara tvärtom, men här var den gamla staden rätt tom och opersonlig, medan den nya staden sjöd av lokalt folkliv, massor med uteserveringar och hade hög mysighetsfaktor.
Från den gamla staden har man dock en fantastisk utsikt över bron Puente Nuevo och ravinen vid ex. Plaza de Maria Auxiliadora. Här finns även trappor och en grusväg ner i ravinen och är man modig kan man komma ända ner till vattnet, men dit vågade inte ens Pda gå då vägen blev smalare och smalare och på slutet stupade rakt ner i vattnet på båda sidor utan tillstymmelse till räcken. Jag vände efter att ha kommit till den första utsiktsavsatsen, då tog min svindel över och liksom förstörde hela upplevelsen. Men en bit ska man absolut gå ner tycker jag.
Filmtajm - vägen ner i ravinen
Kuriosa: floden som rinner tvärs igenom Ronda heter Guadalevín och den hundra meter djupa ravinen El Tajo korsas av tre broar: Puente Nuevo, Puente Viejo och Puente Árabe. Puente Nuevo tog 34 år att bygga. Det sägs att arkitekten, på invigningsdagen, sträckte sig efter sin hatt som for av huvudet i blåsten, tappade fotfästet och föll ner i ravinen. Tough luck! Ovanför brons mittenbåge finns ett utrymme som användes som fängelse och tortyrkammare under inbördeskriget 1936-1939 och tydligen kastade man ner fångar i ravinen härifrån. Huruvida dessa båda historier är sanna eller inte? Arkitekten dog i alla fall en naturlig död i Malaga 1802, så mycket är dock säkert.
Det finns många utsiktsplatser runt om i Ronda. Från Jardines de Cuenca får man en vy över brons östra sida. På kvällen behöver man bara gå över Puente Nuevo mot den gamla staden för att få en vy över den vackert upplysta bron i kvällsmörkret från Mirador de Aldehuela. Bilden nedan är tagen från Mirador de los viajeros románticos som ligger mittemot Mirador de Aldehuela. Jag vågar inte riktigt gå fram ända till staketet som ni ser, men jag står ute på själva avsatsen i alla fall! Det tar sig med höjdrädslan. Myrsteg, men ändå!
Vill man se hur ett palats från början av 1900-talet ser ut invändigt kan man besöka Casa Don Bosco som är ett litet, men intressant museum i gamla stan. Från dess trädgård har man en fantastiskt vy över dalen och ravinen. Inträdet kostar 2€ och museet har öppet alla dagar i veckan, även på helgdagar. Ett annat intressant palats att besöka är säkerligen La Casa del Rey Moro. Vi hann tyvärr inte med det, men det är säkert häftigt att gå de 365 trappsteg som går ända ner till ravinens botten och som höggs in i klippan av kristna slavar under den moriska ockupationen på 1300-talet, så att vatten kunde bäras upp från floden. Trappan skulle vara hemlig, men det var tydligen vida känt bland de kristna att i Ronda dör man av att bära vatten. Ska ni till Ronda, så är detta i alla fall ett hett tips.
På den gamla stadens östra sida går en sektion av den gamla stadsmuren. Den börjar vid foten av den trappa som går ner från staden vid Puente Viejo, alltså bakom kapellet La Ermita de San Miguel vid de arabiska baden där vårt hotell Hotel Alavera de los Baños ligger. Läs vår recension om hotellet här. Vårt hotell ligger alltså nedanför själva staden och det tar ungefär tio minuter att ta sig upp via denna trappa. Har man svårigheter med att gå i trappor, bör man dock välja ett hotell uppe i centrum istället.
Man kan gå längs med hela muren nästan ända bort till Iglesia del Espíritu Santo och stadsporten Puerta de Almocába. Där tar den gamla staden slut och ny bebyggelse tar vid.
Vi blir helt begeistrade i Ronda. Sällan har vi sett en sådan vacker stad. Bron och ravinen är verkligen ett kapitel för sig, så missa för allt i världen inte att besöka Ronda om du befinner dig i Andalusien. Här, på Cafetería Las Campanas på Plaza del Socorro, äter vi också det absolut godaste vi någonsin har ätit på våra resor: kronärtskocka i vitt vin med vitlöksaioli. Det fullkomligen smälter i munnen! Vi beställer samma rätt på andra ställen runt om i Andalusien, men inget slår den vi äter här i Ronda. I Granada serverar de ansjovis till och det går ju fetbort!
Efter Ronda står en veckas vistelse i Algodonales och i de vita byarna med omnejd på agendan. Det är dags att bila vidare! Här kan du läsa om vårt första stopp i Andalusien, Malaga.
