Vi åker flodbåt på Li River från Guilins bergsknallar och flöjtgrottor till Yangshuo – Kinas eget Chinatown och strax efter att vi checkar in på det makalösa Bamboo Leaf Hotel ger vi oss ut på den första av fem utflykter kring Yangshou, Kina.
Cykling på landsbygden
Först åker vi bil i 40 minuter österut till en by med okänt namn. Här möts vi av en man med tre cyklar. Jag tar en något för liten damcykel utan växlar, Pda och guiden varsin MTB. Alla cyklar har sett bättre dagar, åtminstone guidens vars kedja hoppar av minuter efter att vi börjar trampa. Mannen med cyklarna kommer susandes på en flakmoped och fixar biffen och sen åker han bakom oss en liten bit för att se till att inget mer händer innan han kör om oss och försvinner bort längs vägen. Inget fel på den servicen minsann.
Det här är roligt! Att trampa fram på den kinesiska landsbygden bland byar, teodlingar, risfält och sockertoppsberg i ett rofyllt tempo på en väg i mycket bra kondition som knappt har någon biltrafik. Bara någon enstaka moped. På den här turen är vi tacksamma över vår guide som galant alltid leder oss rätt genom byarna som passeras, vi kan koncentrera oss helt på att njuta av upplevelsen.
Vi ser vattenbufflar och människor som arbetar på fälten. Barn som cyklar. Äldre kineser som sitter inomhus och spelar mahjong. Det är lugnt och tyst och vi hör bara det knirkande ljudet från våra egna cyklar.
Nästan alla hus är dekorerade med röda pappersgirlanger med svarta tecken, färgglada bilder och gulddetaljer. Ibland hänger även röda lanternor vid husets ingång. Guiden berättar att inför varje nytt år sätts dessa upp som en önskan om tur och välgång in på det nya året. Den röda färgen är förknippad med rikedom och lycka i den kinesiska kulturen. Varje nyår sätter man upp nya dekorationer kring husets dörrar.
Man städar också sitt hem noggrannt för att sopa och damma bort det gågna årets olycka. Däremot ska man absolut inte städa på nyårsdagen då det finns risk att årets nyvunna lycka städas bort.
Vid utflyktens slut spatserar vi omkring en stund i en by som har en mycket gammal del med hus märkta av den stora övervämningen här 2012. Vattnet steg över två meter och gick långt upp på husen.
Två och en halv timme cyklar vi omkring och när vi lämnar tillbaka cyklarna känner vi att vi hade kunnat cykla flera timmar till. Det är bland annat detta som vi kommit hit för – att känna lugnet på den kinesiska landsbygden. Naturens storslagenhet drabbar oss in i minsta molekyl – och då har vi inte ens sett det mest spektakulära Kina än.
Vandring mellan Fuli och Suoshi Village
Utflykten nästa dag består av en vandring mellan två byar: Fuli och Suoshi. Vi ska vandra i över fyra timmar och enligt vår resebeskrivning ska leden på sina håll vara ganska ansträngande uppför branta backar och kullar. Vi ser fram emot ännu en fantastisk naturupplevelse på den kinesiska landsbygden.
Den första timmen vandrar vi längs med byar, risfält och stora teodlingar bland hus och bönder som arbetar. Det är en enkel, men mysig promenad på en cementväg utan trafik. Byarna verkar tömda på folk; bara enstaka jobbar ute på fälten, vi ser knappt några bilar. Kanske alla är inne i städerna och arbetar? Guiden berättar tyvärr inte mycket för oss trots att vi försöker komma på saker att fråga. Det är ju det man har en guide till – att få information utan att behöva eftersöka den. Det ska ju gå lite per automatik det där med guidning, man ska liksom bara behöva hänga på, lyssna och titta.
Vackert är det här i alla fall – det behöver ingen tala om för oss. Solen lurar bakom ett massivt molntäcke, men det är bara bra att den inte tränger fram. Det är fuktigt och svettigt så det räcker.
De där mjukt rundade kullarna täckta av den grönaste grönskan som ramar in allt är så magiska att man liksom glömmer bort tid och rum. Och frånvaron av människor på långa sträckor ger en känsla av övergivenhet, av ensamhet, av isolering. Samtidigt som det ger en lyckokänsla och ett sällan skådat lugn.
En grupp barn följer efter oss, springandes och på cykel, lyckligt skanderandes ”hello, hello, hello!” till de två främlingarna. Man blir glad av glada barn. En som däremot inte är glad är den man som kommer cyklandes bakom dem. Han skrämmer iväg barnen med en barsk harang. Sedan hoppar han av cykeln och hans tidgare så allvarliga ansikte förbyts till ett enormt leende med bruna tänder. Han börjar ställa frågor om oss till guiden, märkbart intresserad av var vi kommer ifrån och vad vi gör här. Tyvärr översätter inte guiden särskilt mycket av vad mannen säger trots att vi frågar flera gånger och det är lite tråkigt.
Efter ett par timmar kommer vi fram till en enorm damm och viker av in på en nybyggd väg. Så här i efterhand förstår vi att guiden nog tog en genväg här för att korta ner vandringen till ungefär hälften. I alla fall går den nybyggda vägen mer genom skog än genom öppna landskap, så den sista timmen blir rätt trist och meningslös. Vi går förbi ett gäng män som bygger en grav vid vägrenen. De blir otroligt glada när vi frågar om vi får ta en bild av dem. Det var höjdpunkten på vandringens sista etapp.
Vi känner oss ordentligt snuvade på konfekten när vi ser bilen komma körandes emot oss innan vi ens kommit fram till byn Suoshi. Det här är ingen fyratimmarsvandring; vi har bara gått i två och en halv timme. Inget kuperat landskap, bara en platt väg med knappt något att se halva tiden. Mannen på cykel vill ta med oss till sin trädgård som han är på väg till i Suoshi, det vill vi gärna, men guiden säger inte ens adjö till honom utan vi kliver bara in i bilen och åker tillbaka samma väg vi har gått. Vi fattar ingenting. Efteråt har vi fått reda på att guiden hade problem med sina ben de dagar han guidade oss, men det var tyvärr inget han kommunicerade till oss. Hade han gjort det hade vi kanske haft en viss förståelse, men nu blir vi bara irriterade över att ha betalt dyra pengar för något som inte blir enligt schemat.
Nudellunch med akrobatik
På väg från vandringen stannar vi till i en mindre stad och guiden beställer lunch åt oss på ett enkelt lokalhal bredvid en bensinstation i en korsning. Nudelsoppa med fläsk för 6 CNY per person – alltså inte mer än 8 kronor! Pda kämpar med pinnarna, nudlarna är slinkiga och smiter hela tiden och både guiden och kassören har svårt att hålla sig för skratt. Ingen kan hålla sig för skratt när Pda glider av den lilla minipallen och handlöst faller bakåt ner på trägolvet. Hinner tyvärr inte med att fånga det på bild, men det blir säkerligen ”the talk of the town” ett tag framöver!
Moon Hill
Vi bilar 40 minuter söderut för nästa utflyktsmål – Moon Hill. Ett turistjippo som vi hade kunnat skippa. En stor parkeringsplats med turistbussar, souvenirbutiker och restauranger. Själva Moon Hill är en klippa med ett stort hål i som ser ut som en måne i olika faser beroende var man står och tittar. Ibland är den då nästan hel, ibland halv, ibland bara en skärva. Inget wow direkt.
Allt här säljs till överpris och det är en riktig turistfälla. Klä ut dig i traditionella kinesiska dräkter och ta en bild framför Moon Hill till ockerpris. Jag får inte ens använda ”toaletten”, hålet i marken, utan att betala. Undvik detta helt och hållet eller läs på om hur du tar dig till toppen av berget utan att behöva betala dyrt inträde. Det finns tydligen andra mer inofficiella stigar man kan ta som är gratis.
Egentligen ska vi vandra uppför 800 trappsteg upp till toppen av Moon Hill. Eftersom det tidigare har regnat kraftigt avråder guiden oss från att göra detta då trappstegen kan vara halkiga och farliga. Vi misstänker dock att den verkliga anledningen är att han själv inte orkar gå upp dit på grund av sina ben. Ännu en utflykt som inte blir som det är tänkt, men vi känner oss rätt nöjda med dagen ändå och ser fram emot en eftermiddag på hotellet vid poolen.
Bamboo rafting på Yulongfloden
De sista utflykten får Pda tyvärr göra på egen hand med guiden och chauffören, då jag är risig i magen och väljer att stanna på hotellet. Det har regnat rejält och prognosen visar att det ska regna ännu mer under dagen. En dag i sängen, ett bad i det enorma badkaret och en god lunch på takterrassen känns som ett helt ok alternavtiv till dagens utflykt. En dag som genererade ett spontant och mer personligt blogginlägg som du kan läsa här.
Pda åker återigen bil i 40 minuter, denna gång söder om Yangshuo för att åka bambuflotte på floden Yulong. De byter till buss de sista fem minuterna eftersom det bara är lokalbefolkningen som får köra bil inne i parken. Det regnar under hela bilfärden, men slutar precis när Pda sätter sig på en flotte och tillsammans med tre andra flottar stakas nerför floden. Guiden följer inte med utan möter upp när flodturen är slut.
Du sitter skönt på en stol mitt på flotten med ett parasoll som sol- eller regnskydd. Flotten hasar lugnt nerför och över de låga forstrapporna, man behöver bara dra upp fötterna lite för att slippa bli blöt. Flytväst är obligatoriskt. Du tar med ryggsäck och kamera på egen risk.
I sakta mak åker flottarna nerför floden i 30 minuter över 8-10 små forsar. Helt plötsligt exploderar himlen i en öronbedövande åskknall och regnet börjar ösa ner. Flottföraren stakar in flotten till flodkanten och de väntar ut regnet under 15 minuter innan de fortsätter färden. Enligt guiden jobbar männen som manövrerar flottarna för staten och de tjänar ganska dåligt, så lite dricks på 20 CNY (27 kr) rekommenderas av vår guide.
Xianggong Hill
Efter flottfärden är det dags för det sista utflyktsmålet i Yangshuoområdet. Norr om Yangshuo ligger Xianggong Hill från vars topp man har en hänförande utsikt över Lifloden och de omgivande karstbergen. Vid parkeringen finns en liten restaurang och halvvägs upp en toalett. Bara10 minuters promenad uppför en brant trappa med räcke och man är ”on top of the world”. Bilden nedan säger verkligen mer än tusen ord.
Filmtajm
