Alhambra, Granada – Alcazaba, Nasridpalatsen och Generalife.

Även om man inte är särdeles intresserad av arkitektur, kultur och gamla hus vore det en skam att skippa ett besök till Alhambra om man befinner sig i Granada, Spanien. Du kommer inte att ångra dig och kanske finner du dig aldrig vilja lämna Alhambra när du en gång har tagit dig dit. Så blev känslan för oss i alla fall. Jag hade kunnat gått där än om det inte vore för livets förpliktelser och ansvar. Surt, sa räven!

Alhambra betyder Den Röda på arabiska och det enorma borg- och palatsområdet tornar upp sig i all sin terrakottafärgade prakt på sin kulle över staden Granada. Från stadsdelen Albaicín får man en makalös utsikt över Alhambra. Väl värt att gå i alla trappor upp till Mirador San Nicolás eller moskén som ligger intill för att få snygga foton alltså.

Historik

De allra äldsta nedteckningarna över Alhambra sägs vara från 800-talet då det användes som militär fästning. Under 1200-talet påbörjades det bygge vi ser idag av Nasriddynastin. Alhambra blev morernas sista fäste i Spanien innan det togs över av de katolska monarkerna Isabella och Ferdinand 1492. Sedan 1984 ligger Alhambra, tillsammans med trädgårdarna i Generalife och stadsdelen Albaicín, på Unescos världsarvslista.

Alhambra från Mirador San Nicolás

Innan besöket

Biljetter till Alhambra köper man innan besöket. Här köpte vi våra som vi skrev ut och visade upp tillsammans med passet. En Alhambra general kostar i juni 2018 €14,85 och ger inträde till de tre huvudattraktionerna: Alcazaba, Nasridpalatsen och Generalife. Barn under 12 år går in gratis, barn mellan 12-15 år, studenter och pensionärer går in till rabatterat biljettpris. När du köper biljetterna ska du, förutom datum, även bestämma en specifik tid när du vill gå in i Nasridpalatset.

Det finns ett par vägar att ta upp till Alhambra. Vi utgår från Plaza Nueva och tar Cuesta de Gomerez upp till Puerta de las Granadas. Sedan börjar en brant stigning uppåt tills vi, efter tjugo minuter, når Puerta de la Justicia.

Det finns tre ingångar till området runt Alhambra och vill man inte gå upp finns det två bussar, C30 och C32, som stannar vid både Puerta de la Justicia och huvuentrén. Här kan ni se en karta över dessa busslinjer och varifrån de utgår.

Puerta de la Justicia

Det är väl skyltat innanför Alhambras murar. Annars är det bara att följa turistströmmen fram till köerna. Vi är här i mitten av juni, så köerna är rätt överkomliga ändå. Längst är den in till Nasridpalatsen. Det är viktigt att passa sin tid för inträde hit, kommer du för sent kommer du inte in. Biljett och pass visas upp för kontrollanten som håller hårt på reglerna. Man får exempelvis inte ha ryggsäckar på ryggen. Jag blev tillsagd att ha min på magen. Här kan ni läsa mer om de regler som gäller vid ett besök på Alhambra. 

Karta för orientering

Nasridpalatsen

Det är som en dröm att vandra runt i Nasridpalatsen med sina arkader, kolonner, dammar och fontäner. Överallt på väggar, på golv och i tak finns dessa moriska mönster på kakelmosaik, stukatur och trä. Detaljrikedomen är inte av denna värld. Här inne kan man spendera timmar och ändå inte hinna se allt. Det är som taget ur tusen och en natt detta sagoställe och man finner sig själv gå omkring och fantisera om hur det såg ut på den tid det begav sig. Hur möbler, tyger och mattor såg ut. Kläderna de bar och maten de åt. En tidsmaskin hade inte suttit fel nu! Alla rum saknar nämligen möbler och inredning.

Utsikt över Nasridpalatsen från Albaicín
Mexuar Mosque
Patio del Cuarto Dorado

De flesta rum och salar är centrerade kring de två stora innergårdarna Myrtengården och Lejongården, men det blir ändå lite av en labyrint att hitta ut härifrån.  Det finns säkert ett metodiskt sätt att ta sig igenom, men vi följer mest strömmen i sakta mak. Detta ska man för allt i världen inte rusa igenom.

Myrtengården
Väggdetalj
Moriska mönster överallt

Det finns inga infoskyltar som talar om var vi är eller vad det är vi tittar på, men en audioguide ingår i biljettpriset som lotsar en genom palatsen. Vi väljer att gå utan audioguide i vår egen takt. Så här i efterhand kanske det var ett misstag? Fast ibland blir all info mest bara korvstoppning som glöms bort sekunden efter. Det man ser med ögonen minns man längre efteråt och en känsla för ett ställe sitter kvar ännu längre.

dav
Myrtengården
Lejongården
Taket i Abencerrajernas sal

Min känsla efter Nasridpalatsen är bara mest en enorm fascination för vilka hantverk och vilken detaljrikedom människan är kapabel till. Och hur mycket kostade allt detta och hur rika var de egentligen de som bodde är på 1300-talet när Alhambra glänste som allra mest? Är det något ni ska se när ni besöker Alhambra, så är det Nasridpalatsen, om ni så bara hinner med just det. Allt annat bleknar i jämförelse.

124 marmorpelare runt Lejongården

Alcazaba

Efter Nasridpalatsen känns det skönt att komma ut i soljuset igen och vi går vidare till Alcazaba som ligger i den västra och äldsta delen av Alhambra. Denna borg användes främst till försvar och inhyste även sultanens kungliga garde. Från dess murar har vi en mäktig utsikt över Granada och bergskedjan Sierra Nevada.

Alcazaba till höger i bakgrunden och Nasridpalatsen till vänster

Det är svårt att förstå att Alhambra en gång övergavs och tilläts förfalla. I början av 1800-talet föll det under Nepoleons trupper och fungerade enbart som militär anläggning. På 1830-talet bosatte sig så den amerikanska författaren Washington Irving i Alhambra där han kom att skriva boken Tales of the Alhambra. Boken återintroducerade Alhambra till västvärlden och influerade både andra författare, såväl som filmmakare och byggnadsingenjörer. 

Pda spanar efter fienden

Det åter uppmärksammade Alhambra förklarades 1870 till nationellt monument och restaurationen tog sin början till att bli det mäktiga palatsområde vi besöker idag. Alhambra är Spaniens mest besökta sevärdhet med i snitt 8 500 besökare per dag.

Torre de la Vela med Torre de las Armas i förgrunden

Generalife

Efter Nasridpalatsen och Alczaba står Generalife näst och sist på tur. George V Palats avverkar vi väldigt snabbt och är inget att skriva hem om. Generalife, arkitektens trägård var den moriska Nasridiska sultanens sommarnöje och inspirerades av Koranens beskrivning av paradiset.

Alhambra och Generalife delas av en ravin

De trädgårdar vi ser idag anlades på 1930-talet. Här är mindre turister och det är lugnt och skönt att gå omkring i de prunkande trädgårdarna bland myriader av färgstarka, väldoftande blommor och odlingar. 

Färgprakt i Generalife

Här finns ett lanthus som användes av sultanen som en tillflykt och som jaktstuga. De moriska influenserna är genomgående även om detta hus är ombyggt och tillbyggt genom åren.

Patio de la Acequia (Vattenkanalens eller vattengårdens patio)
Gigantiska cypresser i Edens Lustgård

Solens hetta och trötta fötter driver oss mot utgången efter två och en halv timme. Då känner vi oss mer än nöjda och mättade på intryck. 

Den bästa turodningen för att besöka Alhambras tre huvudområden är att antingen börja med Nasridpalatsen eller Alcazaba (beroende på vilken slottid till Nasridpalatsen som har bokats) och avsluta med Generalife.

Läs våra andra inlägg om Spanien här.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar från GetYourGuide som ger mig en liten provision om utflykter eller hotell bokas via min reseblogg.

Please follow and like us:
error0

4 Replies to “Alhambra, Granada – Alcazaba, Nasridpalatsen och Generalife.”

    1. Tack för titten själv! 🙂 Ja, då borde du definitivt åka dit! Helt outstanding.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.