Vandringar i Sierra de Grazalema – orm-, ko-, eller en gnutta höjdskräck?

Vi vandrar i Sierra de Grazalemas nationalpark under lågsäsong och det är nästan bara vi två, naturen och bergen där ute. En sällsam tystnad och rovfåglar som glidflyger ovanför våra huvuden. Några av lederna är stängda och öppnar inte förrän längre in på sommaren, men vi hittar tre härliga vandringar i Sierra de Grazalema av varierande längd och svårighet. 

Sendero Puerto de las Presillas - 1 mils rundtur - medel

Den första vandringsleden utgår från den vita byn Grazalema. Hit åker vi från Zahara de la Sierra på den större vägen som går längs med vattenreservoiren. Här får vi bra information om olika vandringar av en kunnig kvinna på turistinformationen som pratar bra engelska. Hon utfärdar även ett gratis tillstånd till den vandringsled som vi ska gå dagen efter. Just den vandring vi gör i Grazalema kräver dock inget tillstånd. Vi köper på oss lite proviant och börjar gå. Leden börjar uppe vid campingen och det tar 30 minuter att gå den branta backen upp dit från byns centrum.

Reservoiren mellan Zahara de la Sierra och El Gastor
Peñon Grande och lilla jag

Vandringsledens första etapp är riktigt brant och det tar oss en timme att komma upp till det flackare landskapet där vandringen blir mer njutbar.  På vår högra sida tornar den silvergrå bjässen Peñon Grande upp sig, 1 319 m ö.h. 

Vi lämnar Grazalema bakom oss

Vi hör en skönsjungande ung kvinna som vädrar lungorna och utnyttjar bergens akustik innan hon upptäcker att två frustande vandrare kommer emot henne och tystnar. Lite senare möter vi två små grupper av vandrare, annars är vi helt ensamma här.

Var det här vi villade bort oss en stund och jag fick en släng av ormskräcK?

Inte ens en orm träffar vi på trots att vi vid ett tillfälle svänger lite fel, tappar bort den väl upptrampade stigen och måste kliva omkring bland högt gräs och stenbumlingar. Och tur är väl det, ormar är inte ett välkommet inslag i faunan! Vi går över stock och sten, ja mest sten faktiskt, i sakta mak, så rundturen som är en mil och ska ta uppåt ett par timmar, tar oss fyra timmar att gå. 

Vilopaus på väg ner från Peñon Grande

Vandringen är en riktig höjdare. Naturen visar sin allra grönaste sida och solen börjar värma allt mer. Vi rundar berget och avslutar med en hejdundrande utsikt från Mirador Puerto de Boyar innan vi tar grusvägen Camino de los Charconessom går parallellt med Rio Guadalete och bilvägen, tillbaka till Grazalema.

Här kan ni se en karta över Puerto de las Presillas.

Mirador Puerto de Boyar

Sendero de Llanos de Rabel - 1,1 mil t & r, Lätt

Leden Llanos de Rabel börjar bara en kort avtagsväg från den slingriga, men ack så vackra bergsvägen mellan Zahara de la Sierra och Grazalema. Vi åker i 40 minuter från Zahara de la Sierra mot bergspasset Las Palomas, svänger vänster av från vägen och går vid sidan av en låst grind för att komma in på vandringsleden. 

Promenadvänliga Llanos de Rabel

Själva vandringsleden är en bred grusväg och vi är glada över att det är så enkelt att vandra här eftersom vädret har slagit om det börjar bli stekande hett så här vid elvasnåret på förmiddagen. I bakgrunden tornar berget El Torréon upp sig, 1 654 m ö.h. 

Det är enkelt att gå här som sagt, men vissa delar av vägen går längs med bergskammen så det är rejält brant på ena sidan av vägen. Detta triggar igång min höjdskräck rejält och när vi, på tillbakavägen, igen passerar det ställe där det är som allra brantast, måste jag springa för att komma fortare därifrån. Det har jag behövt göra tidigare också en gång när jag gick över Lidingöbron och hjärnan inbillade sig att jag skulle klättra över räcket och kasta mig i vattnet. Här trodde den tydligen att jag skulle kasta mig utför stupet. Ja, den är lustig den där hjärnan, men jag fick mig en löptur i alla fall! 😉            

El Torréon, ännu en av Sierra de Grazalemas grå jättar

Vägen sluttar lite lätt neråt den första halvtimmen, sedan planar den ut för att till sist gå lite uppför, stråla samman med en mindre flod, Arroyo Bocaleones, och slutligen mynna ut i en stor gräsyta omgärdad av barrskog. Tydligen ska man kunna gå denna vandring som en rundtur, men här slutar den för oss då vägen är avstängd. Många leder är avstängda på våren/försommaren p.g.a vårfloder och översvämningar.

Leden är 5,5 km enkel väg och tar oss två timmar med fikapaus. Här kan ni se en karta över Sendero de Llanos de Rabel.

Vandraren har ingenstans att gå, så han får gå tillbaka samma väg han kom

På vägen tillbaka kommer en ranger i en jeep körandes bakom oss, kliver ur och ber oss att visa våra tillstånd för att vandra här. Tillstånden skaffade vi dagen innan på turistbyrån i Grazalema. Först tänker vi att ingen kommer kontrollera att vi har några tillstånd eftersom vi inte ser till en kotte under vandringen. Men, det verkar de alltså göra, så det är bäst att kolla upp vilka leder som behöver tillstånd annars kan det bli dryga böter. Observera att tillståndet bara gäller ett specifikt datum också, det går alltså inte att ändra sig och vandra en annan dag, då måste man skaffa ett nytt tillstånd.

Efter vandringen är vi hungriga och kör till Zahara de la Sierra och äter lunch på restaurang El Rincón de la Ermita på det lilla torget. Jag äter stora, saftiga, grillade räkor som är helt formidabla!

En stor tallrik mumsiga räkor för 8€. Tomatsalladen kostade lika mycket...

Sendero del Rio Majaceite - 10 km t & r - lätt

Veckans sista vandring går mellan de vita byarna El Bosque och Benamahoma. Det är, som namnet antyder, en stig som går längs med floden Majaceite. Det är väldigt lummigt och vackert och stigen är hyfsat plan, men har sina små backar och trappor. Vi utgår från El Bosque där leden börjar nedanför byn i närheten av fiskodlingen.

Nä, koskräck har jag faktiskt inte, trots att det ser ut så...

Via ett antal små broar över floden och den smala stigen genom skogen kommer vi 1,5 h senare fram till Benamahoma. Där äter vi en glass och förundras än en gång över hur få människor vi ser eller möter. Vi går tillbaka samma väg, men man kan tydligen gå en annan väg tillbaka till El Bosque. Nu är det riktigt hett och vi är glada över att vi mestadels går i skuggan.

Pittoreskt så det förslår

Det känns som att vi går i djungeln i något exotiskt land i Asien, inte genom en spansk skog. Vi väntar oss nästan att få se apor kasta sig mellan träden, men de enda djur vi ser är ett gäng kossor och ett par ödlor. Som högst möter vi fem personer på vandringen, men annars är detta en mycket populär familjeled, så på helgen är det nog bäst att hålla sig härifrån.

Här kan ni se en karta över Sendero del Rio Majaceite.

Badsugen blir man i hettan, men det blir inget dopp. Poolen väntar på oss hemma vid huset.

Fimtajm

Läs mer om vår roadtrip i Andalusien här.

Nästa inlägg blir mer åt det blå hållet som avbräck till de vita byarna. Läs om smurfbyn Juzcar här.

Please follow and like us:
error0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.