Ibland får man den där ölen som man tycker att man gjort sig så himla förtjänt av eller som helt enkelt smakar så bra för att omgivningen är sådär spektakulärt makalös eller som är kopplad till ett specifikt tillfälle som man aldrig kommer att glömma. Här är en lista över fem sådana öl.

Quilmes – Argentina

När man gått in i en glasvägg första dagen på en treveckorssemester, blivit hoplappad med björntråd och fiskekrok på en sunkig klinik av en nervös doktor, försökt ta ut pengar på fyra olika maskiner utan att lyckas, bara har en dollar på sig för vilken man ändå lyckas köpa en liten flaska vatten så att man inte törstar ihjäl i den kvava kvällsvärmen, men till slut lyckas få ut pengar så att man kan sätta sig ner på en restaurang och beställa ett mål mat och en jättestor och jättekall och JÄTTEGOD öl, DÅ är livet sådär makalöst trevligt som det blir ibland när allt gått åt skogen, men ändå ordnar sig till slut. Han ser ju onekligen rätt nöjd ut, mannen, trots att han nyss gått in i väggen.

Kingfisher – Indien

Från ett myllrande liv utan dess like i New Delhis dallrande hetta upp till Himalayas svala bergstoppar och en nästan öronbedövande tystnad som slog emot en som en våg av bomull. Som att stoppa huvudet under vattnet eller i en ljudisolerad kokong. Det lugn för själen som infann sig i Dharamsala är svårt att beskriva, det kan bara upplevas. Denna öl åtnjöts tillsammans med en enorm måltid bestående av tibetansk mat som inte alls är lika stark och smakrik som den indiska, men eftersom Kingfisher här inte hade en bestämd volymprocent alkohol, spannet låg mellan 4-7%, så var det ölen i kombination av hög höjd och inte maten som tog knäcken på oss. Strax efter denna bild togs stapplade vi helt utmattade tillbaks till hotellet och somnade redan kl. 19. Det var semesterns första öl och smakade säkert extra gott bara därför. Den öl vi drack nästa dag efter att ha vandrat i 10 timmar upp och ner för Triund på 3 000 meters höjd var inte heller den särskilt pjåkig. Den hade vi verkligen gjort oss förtjänta av.

Bintang – Indonesien

Tänk dig blodsutgjutelse på en paradisisk strand på Bali. Din lekamen slås emot en vass klippa när du försöker undvika att bli omkullvräkt av en enorm tsunamivåg. Du haltar in på närmaste bar och lämnar ett blodspår efter dig som från ett skadeskjutet djur. Illa grimaserande av smärta när du med snabbt sinande krafter kravlar dig upp på en barstol med utsikt mot havet och kraxar fram: one Bintang, please, hurry, before it is too late… Eller. Du slår i en tå i en sten invid strandkanten, det blöder lite grann, men det enda som finns i förstaförbandslådan är gasbinda och tejp och plötsligt ser du ut att ha en skada som från ett världskrig. Nja. Du får en öl i alla fall som du dricker medan du ser surfare efter surfare komma upp ur havet med blodiga fötter sargade av vassa klippkanter. Du höjer din flaska emot dem som i ett sorts erkännande av broder/systerskap. Eller?  Kanske inte just du var förtjänt av denna öl, eller jo, det var du.

Ciuc – Rumänien

Mitt i byn Bran där Draculas slott kan besökas, ligger en restaurang som serverar världens godaste ribs. De serverar även Rumäniens godaste öl, Cuic. Den uttalas tjuck. Som Chuck Berry, fast lite mer bonnigt. Mittemot restaurangen håller fem snickare på att bygga en trappa till en annan restaurang. De dricker också Cuic. Undrar om trappan blev färdig någon gång? Glada var de i alla fall. Med eller utan hatt. 🙂

Kobra – London

Jimmy Cagney sa tydligen aldrig You Dirty Rat, vilket onekligen var lite av en besvikelse. Jag har heller inte skrivit något inlägg om London, men det faktum att min käre sambo smyger ner vår resemaskot i ryggsäcken och tar med Musse, som han så otippat heter, till en av dessa hundratals halvsunkiga indiska Londonrestauranger för en kryddstark curry som vi sköljer ner med en varsin dundersmarrig Cobra klockan halv elva på kvällen gör att denna öl har en självklar plats på denna lista. Är inte mycket som slår att försöka supa en rosa råtta under bordet…