Vi åker norrut från Swakopmund vid Namibias kust mot Damaraland. Det är dags för hällristningar, folklivskultur och så en spännande eftermiddag med elefanttracking.
Vi har varit i Swakopmund vid Namibas kust och fått smaka på lite svalare väder, fukten från Atlanten, en katamarantur bland sälar och flamingos och åkt jeep på sanddynerna. Läs om det äventyret här. Nu reser vi vidare norrut längs Atlantkusten. Vi färdas genom Springbokwasser, där naturen förändras från öken till Damaralands högland med dess kuperade terräng.
Vi åker längs Skelettkusten, känd för sina många skeppsvrak beroende på den tjocka dimman, det stormiga havet och oförutsägbara strömmar. Vi stannar vid Zeila Shipwreck. Fisketrålaren såldes som metallskrot till ett indiskt företag, men strandade efter att den lossnat från sin bogserlina på väg till Bombay, strax efter att den lämnat Walvis Bay den 25:e augusti 2008. Vi kliver ur bilen och tar några foton, men här finns ett gäng män som vill sälja krimskrans och de är rätt påträngande så det blir bara ett kort stopp.
Damaraland befolkas av flera olika folkgrupper som Damara, Himba och Herero. På vår resa norrut blir det alltmer vanligt att vi ser människor vid vägkanten ju mer inåt landet vi åker. Hittills har det varit väldigt folktomt längs vägarna och vi har bara sett ett fåtal hus. Nu blir förekomsten av små byar tätare. Vid vägkanten står många kvinnor av Hererofolket iklädda traditionella kläder och säljer hantverk.
Damara Mopane Lodge
Det tar oss (eller snarare vår privata chaufför) drygt fyra timmar att köra de 32 milen upp till vårt hotell i Damaraland: Damara Mopane Lodge. Här bor vi i ett enkelt, men trevligt litet hus med veranda och inhägnad täppa där det odlas grönsaker till restaurangen. Resten av dagen spenderas vid den enorma poolen! En räddning för våra trötta bilåkarkoppar.
Damara Mopande Lodge har ett utsiktsdäck som är byggt på berget brevid lodgen. Det tar bara några minuter på en stenbelagd och på kvällen upplyst liten väg att ta sig till det stora trädäcket. Här finns en bar och en milsvid utsikt över landskapet. Innan middagen tar vi en drink i solnedgången och skattar oss lyckliga att få vara här just nu. På denna exotiska plats i världen. Det tar vi verkligen inte för givet utan är tacksamma för varenda sekund vi får upptäcka nya länder och kulturer.
Twyfelfonteins hällristningar
Twyfelfontein blev 2007 Namibias första UNESCO-världsarv och har Afrikas största koncentration av hällristningar med omkring 5 000 avbildade figurer. Man räknar med att de äldsta hällristningarna kan vara så mycket som 6 000 år gamla och skapades av stenålderns jägare och samlare.
Vi får en guidad tur av hällristningarna i en rätt extrem hetta trots att det är tidig morgon. Vi klättrar på klipphällar och går på järnbroar och blir visade fantastiska små konstverk inristade i sandstenen.
Det är främst djur som avbildats på hällarna. Giraffer, lejon, noshörningar, strutsar, elefanter och fotavtryck av både människor och djur. Man har dessutom hittat avbildningar av pingviner och sjölejon som vittnar om att folket här gav sig av till kusten 10 mil härifrån. På bilden nedan syns den berömda ”Lion Man” – ett lejon med en rak svans i 90 grader som slutar med ett sextåigt fotavtryck. En beskrivning av en schamanistisk ritual när människa transformeras till djur. Man undrar ju lite hur många människor som hade sex tår på den tiden?
Damaraland Living Museum
Damaraland Living Museum skapades för att rekonstruera Damarakulturen som till stor del förlorades under kolonialiseringen av Namibia. Damarafolket är ett av de äldsta folkgrupperna i landet och dess ursprung är en blandning av en jägare- och samlarkultur och de var herdar av nötkreatur, getter och får.
Som besökare får man här lära känna den traditionella Damarakulturen och på så sätt bidra till bevarandet av kulturen samt till en regelbunden inkomst för det nutida Damarasamhälle som startade detta projekt och byggde museet. Vi tror oss kliva rakt in i en turistfälla, men blir positivt överraskade av hur laid back och intressant det hela faktiskt känns. Det finns förstås en hantverks-/souvenirbutik där man uppmuntras att handla, men det blir inga sura miner om man avstår.
Vi får se korta visningar av tillverkning av vapen och verktyg, garvning av läder, tillverkning av traditionella kläder, smycken och hantverk, medicinalväxter och traditionella spel. Avslutningsvis stämmer hela Damaragruppen upp i sång och dansar en traditionell dans. Och det med en glädje och stolthet över sitt arv som sällan skådats. Det är ingen show utan känns genuint och hjärtligt. Här finns en energi mellan människor och ett samspel med naturen och vi är glada över att ha bidragit med en liten del till dess fortlevnad.
Elefanttracking
Vi åker många långa mil denna dag och en stor del av tiden åker vi tillbaka samma väg vi kom dagen innan. Vi vill egentligen bo närmare Twyfelfontein, men den Gondwanalodgen är fullbokad, så därmed blir det mycket bilåkande i området. På väg tillbaka till hotellet äter vi en medhavd enkel picknicklunch vid vägkanten. Sedan är det dags för elefanttracking!
Vi skumpar fram i jeepen på den gräsbeklädda slätten. Vår chaufför stannar ibland upp, sticker ut huvudet, spanar efter elefantspår och någorlunda färskt elefantbajs, luktar och gnider det mellan fingrarna. Hitåt ska vi, nej, nu ska vi ditåt. Han rattar och backar, svänger höger, svänger vänster. Och sen ser vi honom. Den gigantiska elefanthanen på vandring.
Det är nästan lite obehagligt hur nära vi kommer elefanthanen. Men han är hur cool som helst och bryr sig inte alls om oss där vi spanar på honom från jeepen. Han är tydligen ute på vandring, på väg efter honor, och då låter han sig inte störas av några enfaldiga människor med ”smattrande” kameror. Imponerande är han verkligen där han står vid ett vattenhål och svalkar sig så gyttjan sprutar åt alla håll.
Efter att följt i jättens spår ett bra tag försöker vår chaufför leta upp fler elefanter, men efter en timme eller så ger han upp och beklagar att han bara hittade en elefant idag. Men herregud, en mäktig vild elefant räcker gott och väl tycker vi. Jag är dessutom nästan lite lättad när vi svänger ut på asfaltsvägen igen.
Det var lite läskigt att komma så nära i vår lilla jeep och jag kände det nästan som att vi inkräktade på hans liv, störde hans rytm. Men å andra sidan är detta inget zoo och människor och djur lever i symbios här nere. Ibland även i konflikt. Elefantpopulationen i Namibia beräknas till runt 24 000, den sjätte största i världen.
Djur vi ser i Damaraland: rovfågel, oryx, skorpion, elefant, babian.
Det perfekta avslutet på en lång dag spenderas på trädäcket i solnedgången. Vid middagen ser vi en i personalen världsvant forsla iväg en orm från poolområdet lite i smygundan (slänger ormen över staketet med en kratta) för att inte oroa de ätande turisterna. Lite senare fotar vi en skorpion som kommer lite väl nära vårt bord, men bilderna blir för suddiga för att publicera här tyvärr.
Dagen efter får vi en lugn förmiddag vid poolen innan vår chaufför hämtar upp oss för transfer till nästa hotell i närheten av Etosha National Park. Nu är det dags för några dagars safari!
Vi har även varit på safari i Tanzania i Afrika, läs mer om den resan här.
Följ oss gärna även på Facebook och på Instagram.
