Till Etosha National Park kommer vi dag 9 på vårt stora Namibiaäventyr. Även om vi sett många djur hittills är det nu äntligen dags för två dagars safari! Känslan när vi åker ut i gryningen och in genom parkens portar är rätt oslagbar!
Etosha National Park ligger i norra Namibia och är 20 000 km² stort. Nästan en fjärdedel av nationalparken består av Estosha Pan, en uttorkad sjöbotten, numera saltöken som är nästan lika stor som Vänern. Etsoha betyder löst översatt ”den stora vita platsen”.
Etosha National Park
I gryningen åker vi i en öppen jeep mot Etoshas södra port, Anderson’s Gate, för att komma fram precis när nationalparken öppnar i soluppgången. Det är kyligt i luften och det blåser rejält av fartvinden, men det finns filtar i jeepen. Våra buffar kommer väl till pass, det drar iskallt i ansiktet. Bara några minuter after att vi kört in i parken knatar en zebrakaravan över vägen i det mjuka morgonljuset.
Etosha Nationalpark ändrar sina öppettider veckovis beroende på tid för soluppgång och solnedgång. Det finns fyra entréer till parken: Anderson’s Gate i den södra änden av parken, Von Lindequist Gate ligger i öster, Galton Gate ligger i den sydvästra änden av parken och King Nehale Lya Mpingana Gate ligger i den norra änden.
Inträde till parken betalas vid entréerna och man behöver kunna legitimera sig om man kör in med egen bil eftersom man har problem med tjuvjakt i parken. För en utländsk vuxen kostar det 150 NAD (90 SEK) per dag. Det är gratis för barn under 16 år. För en bil med färre än 10 säten betalar man 50 NAD (30 SEK). Biljetten är giltig i 24 timmar från det man kör in i parken. Mer om parkavgifterna finns att läsa här:
En kort bit efter zebrorna får vår guide syn på ett gäng lejonhonor som ligger och slappar under träden. Säkert trötta efter nattens jakt. Ett lejon sover mellan 16-20 timmar varje dag. Gruppen verkar dock börja piggna på sig och skojbrottas med varandra i skuggan av trädet. Visste ni förresten att det under antiken fanns lejon i södra Europa. Idag finns det huvudsakliga lejonbeståndet i Afrika söder om Sahara. I den indiska nationalparken Gir Forest finns ett litet bestånd asiatiska lejon.
Lejonhannen vi får syn på lite senare ser betydligt piggare ut och är redan uppe och knatar på savannen. Det är främst honorna som jagar, hannar deltar bara ibland i jakten om det är större byten som ska fällas. De största lejonen lever här i södra Afrika. Lejon ingår i The Big Five, de fem stora vilt som historiskt sett jagats med grovkalibriga vapen under så kallad storviltjakt. De är, förutom lejon, även leopard, elefant, noshörning och afrikansk buffel.
The Big Five har vi sett på safari i Tanzania. Dock bara rumpan av en noshörning genom en kikare, men det räknas faktiskt! Vi ser ingen leopard i Estosha National Park, de är sällsynta här, men vi har den enorma flaxen att strax efter lejonen få syn på en gepard!
Okaukuejo Rest Camp
Men ja, tror ni inte att vi bara får se rumpan på en noshöring även här i Etosha! Vi har i månader kollat webcams i Namibia på YouTube och sett noshörningar vid vattenhålet i Okaukuejo Rest Camp. Men när vi kommer dit för ett kort stopp är vattenhålet helt tomt på djur. Utom en noshörning långt borta på slätten där träden tar vid. Vi lyckas bara fånga den massiva rumpan på bild som som stöddigt svajar iväg med ett ”tji, fick ni!”.
Okaukuejo Rest Camp ligger 17 km från Andrerson’s Gate och är det administrativa centrumet i Etosha. Här finns olika typer av boende, från camping till lyxiga bungalows med utsikt över vattenhålet. Andra faciliteter inkluderar bensinstation, livsmedelsaffär, restaurang, bar och swimmingpool. Det finns sex camper med boenden i Etosha och de ligger i närheten av entréerna. Förutom ett, Halali Camp, som ligger mitt i nationalparken.
Allra bäst chans att se den utrotningshotade svarta noshörningen i Etosha ska man alltså ha här vid vattenhålet i Okaukuejo Rest Camp. Och då främst efter solnedgången. Det verkar ju ändå som att en noshörning precis varit och druckit vatten, men att vi förstås missar den med minsta möjliga marginal. Surt! Det enda djur vi ser vid vattenhålet är en mungo och en skata. En mungo åndå! Timon! Nu vill vi ju se Pumba också.
Djur i Etosha National Park
Stora däggdjur i Etosha National Park inkluderar lejon, leopard, elefant, noshörning, giraff, gnu, gepard, hyena, zebra, springbok, kudu, gemsbok och eland. Bland de mindre arterna finns schakal, fladdermusörad räv, vårtsvin, honungsgrävling och ekorre. Parken är hem för 114 arter av däggdjur.
I Etosha finns 340 fågelarter, varav ungefär en tredjedel är flyttfåglar. Vanligt förekommande är strutsen och kori bustard, koritrappen, som är den tyngsta flygande fågeln. Här finns 35 olika arter av rovfåglar som örnar, ugglor, falkar, hökar och gamar.
Elefanter och lejon är vanliga i parken. Vi ser rätt många lejon som ligger under träd i skuggan eller gömmer sig i buskar. En lejonhona verkar ha kommit bort från flocken och ligger ensam och och vilar vid vägkanten. Hon omgärdas tyvärr fort av flertalet safarijeepar, även vår, och då märker man att hon blir stressad och försöker fly undan. Till slut ger hon sig av och klumpen i mitt bröst ger med sig. Sådant här vill vi inte vara med om, att bidra till stressade djur för att vi kommer för nära. Det är dock den enda incidenten av detta slag.
Mycket mer sällsynt än lejon är geparden, så vi verkar ha haft en väldigt tur som får syn på en nästan på en gång vi åker in i parken!
En annan sällsynt och utrotningshotad art är black-faced impala som bara finns i Namibia. Den är skyddad enligt den namibiska regeringens naturskyddsförordning och jakt i vilt tillstånd är förbjudet. Omfattande tjuvjakt under Namibias självständighetskrig, konkurrens med boskap och svår torka decimerade den dåvarande populationen i Kuene-regionen till bara ett par hundra individer på 1960-talet. I början av 1970-talet flyttades cirka 200 black-faced impalor till Etosha National Park för att öka populationen som idag uppskattas till runt 3 000 varav hälften finns i Etosha National Park.
Det andra arten av impala heter common impala med en population på ungefär två miljoner. Majoriteten av impalorna lever på privat mark eller i skyddade områden, men de står fortfarande inför olika hot. Människor inkräktar på deras livsmiljöer, vilket gör det svårare för impalor att föröka sig och hitta mat. Jakt är också ett problem, eftersom impalor är en av de antiloper som jagas mest på jaktsafaris.
Namibia har blivit en av de främsta jaktdestinationerna i Afrika med en växande kommersiell viltfarmindustri. Landet har strikta viltlagar med fyra klassificeringar: jaktbart vilt, särskilt skyddat vilt, fredat vilt och jaktbart fågelvilt. Det är alltså fullt möjligt att för skojs skull jaga och döda en black-faced impala i privata jaktparker, dock med ett särskilt tillstånd. Jaktparkerna tar ut en speciell trophy fee beroende på vilket djur man känner för att nöjesdöda. En utrotningshotad black-faced impala kostar 3 500 USD och en leopard kostar 13 000 USD. Makabert.
Man hävdar att troféjakt bidrar till att rädda arter och att pengarna från den kommersiella jakten genererar arbeten och gynnar lokala ekonomier. Studier visar dock att den effekten är gravt överdriven och att troféjakt i verkligheten står för en försvinnande liten del av av landets turistintäkter.
I Etosha National Park är jakt förstås inte tillåtet. Vi kan inte för vårt liv förstå hur man kan vilja åka ända hit till Namibia bara för att döda ett djur, stoppa upp huvudet och hänga det som en trofé hemma i vardagsrummet. När man kan se livs levande vackra djur i det vilda och i frihet.
Slätterna i Etosha National Park är täckta av stora hjordar av springbockar. Som i extrema fall av torka kan dricka saltvatten och dessutom hoppa så högt som tre meter rakt upp i luften!
Giraffen tillhör ett av mina favoritdjur på savannen. De ser nästan overkliga ut, som hitte-på-djur, där de sakta vajar fram med sina långa ben och sin långa hals. Med ögonfransar to die for och den coola pusselbitstäckningen. Sjukt imponerande djur och fascinerande stora. Ett djur att bli glad av! Till och med namnet är ju roligt: giraff!
Vilket är då mitt absoluta favoritdjur på safari? Jo, men det är ju naturligtvis vårtsvinet! Det energiska kraftpaketet som skjuter iväg likt en projektil varje gång vi försöker få till ett bra foto. Som en raket och kvar blir bara rumpan på bild. Varje jäkla gång! De små vårtsvinen är ju gudomligt söta. Jag älskar verkligen Pumba!
Vi var till Tanzania under migrationen och såg tusentals zebror och gnuer på vandring i Serengeti. I Etosha National Park ser vi förstås inte lika många, men zebror finns här gott om. Dock inte gnuer, men vi ser ändå några stycken. Det finns två arter av gnu, den blå och den svarta. Gnuerna hänger gärna med zebrorna då de äter de högsta gräset och frilägger därmed de mer näringsrika växterna närmare marken som gnuerna föredrar. Eftersom zebrorna ser så bra och gnuerna hör så bra hjälps de även åt vid hot från rovdjursanfall.
Etosha Pan
Etosha Pan är en uttorkad sjö, numera saltpanna som upptar 4 800 km² och nästan 25% av Etosha National Park. Pannan är mestadels torrlagd, men vid stora mängder regn stannar vattnet kvar och bildar en 10 cm djup sjö. Då kan här samlas upp till en miljon flamingos. Etosha Pan är torr när vi är här, men precis i början på den enorma vita saltslätten finns ett vattenhål. Och vem ligger väl där om inte en liten brun hyena och svalkar sig!
Elefanternas marsch
Om vi bara lyckas hitta en elefant på vår elefanttracking häromdagen, så blir elefantkvoten mer än väl fylld här i Etosha. Vår guide vet till vilket vattenhål elefanterna går och när de är där. Först är det tomt vid vattenhålet, men en stund senare kommer de marscherande på rad!
Det är rogivande att sitta i en jeep och bara titta på de stora djuren som dricker och badar. Små elefanter som stojar och stimmar, rullar runt och viftar frenetiskt med snablarna. Brummande och tutande, men inget gruff, alla håller sams. En sammanhållning och ett samspel man önskar att världen kunde lära sig av.
Om giraffen är det ståtligaste djuret på savannen, så är väl elefanten det maffigaste. När den enorma elefanthanen kommer ner för att svalka sig, då drar man efter andan för vilken bjässe han är!
Djur vi ser i Etosha National Park: gepard, noshörning, springbok, steenbok, jordekorre, schakal, kudu, mungo, black-faced impala, common impala, hartebeest, bönsyrsa, zebra, gnu, giraff, lejon, oryx, elefant, hyena, fåglar och rovfåglar.
Etosha Safari Lodge
Vi bor en mil söder om Anderson’s Gate på Etosha Safari Lodge. En stor lodge med 130 bungalower/rum, tre swimmingpooler, en enorm matsal med veranda för middag under stjärnorna och ett trädäck för sundowners. Vi har tur att få en bungalow nära huvudbyggnaden. Därmed har vi också nära till den största poolen som i stort sett alltid är nästan folktom.
När alla andra har duschat och svidat om till middagen och tar en sundowner uppe på trädäcket, ligger vi kvar vid poolen och får en lika bra solnedgång alldeles för oss själva. Det blå vattnet, den orangegula himlen och trädens svarta silhuetter. Tystnaden. Att ligga viktlös i vattnet och hänga med armarna ut över poolkanten och veta att där nere i bushen någonstans smyger ett vilt djur omkring i jakt på byte.
Byte är väl också något man tänker på när man ser den här stela typen med sin ondskefulla uppsyn. Bönsyrsan! Den här stod och vajade på ett trappsteg upp till restaurangen. Säkert en hona som väntade på en hane att para sig med och sedan käka upp!
De två dagarna safari vi åker på i Etosha National Park är anordnad genom lodgen. De flesta lodger i området runt och i parken erbjuder safari. Man kan även åka in i parken med egen bil. Att åka med en erfaren guide i en öppen jeep tror jag ändå ger mer än att åka runt själv i en en bil med uppvevade fönster. Guiderna vet var djuren finns och när de finns där. De upptäcker djur som kamouflerar sig i vegetationen och vet till vilka vattenhål man bör åka olika tider på dagen.
För två år sedan var vi på 16 dagars safari i Namibia. Vi har varit på ett tiotal safaris men Namibia med Caprivi strip, Etosha, Damaraland och Sossusvlei överträffade verkligen vår förväntningar. Vi stannade bl a två nätter i Okaukuejo och stod vid vattenhålet på kvällarna. Flera svarta noshörningar och elefanter varje kväll. Helt fantastiskt.
Låter magiskt! Vi har bara varit på safari i Tanzania tidigare, men känner att vi vill åka på många fler efter Namibia.
Åter igen får jag hänga med på er safari i min telefon ( bilder) det är åxå givande och ni berättar så bra o fin fina bilder, tack , häftigt att komma ganska nära i djurens vardag , en fråga ser ni inga ormar stor – små.?är inte djuren nyfiken ???? på er o vill gå fram ? Tack för denna fina safari.