Från öknens hetta kör vi mot Namibias kust och Swakopmund där dimmolnen rullar in som en jättevåg från havet. Solen försvinner från himlen, regnet hänger i luften och fukten letar sig in mellan kläderna. För ett par dagar byter vi ut sandöken och slättland mot kustband och havslevande djur. Men sanden, ja den är förstås närvarande även här.
Det tar över fyra timmar att åka bil från där vi befinner oss i Namiböknen och Namib-Naukluft National Park. För första och enda gången får vi åka i en delad transfer tillsammans med en amerikan. Som tyvärr visar sig vara allt annat än trevlig, men det är en annan historia och det enda negativa med hela resan.
Vi stannar och tar foton på skylten som markerar Stenbockens vändkrets, Tropic of Capricorn. Här finns inget annat än denna skylt, bara stenöken och en evig, lång grusväg. Vändkretsen löper genom Chile, Argentina, Paraguay, Brasilien, Namibia, Botswana, Sydafrika, Mozambique, Madagaskar och Australien. Den markerar den sydligaste latituden där solen kan stå i zenit vid middagstid, viket sker vid vintersolståndet.
Vi åker på väg C14 mot Walvis Bay som under två mil skär igenom Kuiseb Canyon. Här finns olika utsiktsplatser att stanna vid, men vi ser inte mycket annat än sten och berg. Inga byar eller människor och heller inte ett endaste djur.
Swakopmund
Swakopmund är väldigt olik resten av Namibia. Som tidigare huvudhamn i den tyska kolonin Tyska Västafrika, nuvarande Namibia, bär stadsbilden spår från den tyska tiden i landet. Byggnader i tysk stil och tyskklingande gatunamn finns överallt. En del gator har dubbla namn, ett namibiskt och ett tyskt. Här finns Waffelhaus och Brauhaus. Swakopmund grundades 1892 och namnet betyder ”Swakops mun”, härrörande från floden Swakop som här rinner ut i Atlanten.
Reser man under tidspress så tycker vi inte att Swakopmund är ett måste. Vi hade fått en bild att det skulle vara charmigare än det var. Staden är spretig och väldigt öde. Gatorna i stort sett tomma och vi får ingen välkomnande känsla. Kanske att vädret spelar in. Det regnar inte mer än 10 mm mellan oktober och mars och maj till augusti är den dimmigaste perioden. Men en dag av tre året om rullar dimman in från havet och höljer allt i grått.
Vi bor två nätter på The Delight Swakopmund. Receptionen är flashig med färgglada sammetsfåtöljer, till frukost får man skumpa och ostron. Vårt rum är enkelt, men färgglatt och bekvämt. På nätterna blir här lite rått på rummet, så personalen kommer med varsin värmeflaska att ha vid fötterna i sängen. Underbart mysigt!
Katamarantur från Walvis Bay
Jag blir tyvärr dålig en natt och dagen efter, den berömda Montezumas hämnd har slagit till, så Pda får ge sig av själv på vår inbokade utflykt. Tur i oturen ändå att det händer just nu, när det är 17 grader kallfuktigt i luften och utflykten här är den jag minst ser fram emot. Pda blir upphämtad av en minibuss som kör 20 minuter söderut till Walvis Bay.
Det är dags för en katamarantur i Walvis Bay Lagoon tillsammans med 25 andra turister. Under vissa tider på året gästas lagunen av de större havslevande däggdjuren som sydkapare, knölval och ibland även späckhuggare. Men dessa gästspelare kommer inte på besök denna gång tyvärr. En pelikan landar dock på katamaranen strax efter avfärd från hamnen.
Det tar en timme att nå Pelican Point och längst ut på udden ligger mändger av sydafrikanska pälssälar. Några delfiner simmar snabbt förbi. Här finns många fåglar såsom flamingos, skarvar och pelikaner, stormfågel och pingviner. Med lite tur kan man även få se solfisk, Mola Mola, och afrikansk lädersköldpadda. Men sådan tur har inte Pda idag. Inte heller några pingviner skymtas.
En ung säl hoppar upp på katamaranen och är gärna med på en sälfie! Som föräldralös kut började han matas av båtbesättningen och varje dag är han gärna med och roar turisterna även om han nu för tiden kan fånga sin egen fisk.
Katamaranen har ett tak längst bak vilket är tacksamt denna dag då dimman känns som fint regn och det är kyligt på havet. Vi tipsar om att ta med vatten- och vindtäta varma kläder, gärna även mössa eller en buff. Filtar finns ombord. Under turen bjuder besättningen på sherry och te. Kaffe och öl får man ta när man vill under resans gång. På hemvägen dukas det fram snittar i mängder samt ostron och skumpa. Allt ingår.
Flamingobonanza
Efter katamaranturen som tar tre timmar hämtas Pda och ett franskt par upp av en 4×4 jeep och det bär av mot sanddynerna. Vid saltbassängerna, Walvis Bay Salt Works, och Pink Lake huserar tiotusentals flamingos. Särskilt rosa skimrar dock inte vattnet denna grådisiga dag.
Fartfylld jeeptur på sanddynerna
Katamaranturen är jag förstås lite ledsen över att missa, men inte jeepturen. Den är utlovad som fartfylld och det är den minst sagt. Sanddynerna är höga och branta och chauffören gasar och rattar som värsta rallyföraren. Men han kan förstås sin sak efter åratal av sanddynskörning. Ibland måste man stanna till och låta ett sjölejon passera!
Pdas dröm har länge varit Namibias kust där sanden möter havet, där de dramatiska sanddynerna ses klättra upp ur havet. Eller om det är sanden som rullar ner i Atlanten. Men det oförutsägbara kustvädret är inte på hans sida idag och färgkontrasterna försvinner i dimman. Det är ändå ofattbart mäktigt och en upplevelse för livet!
På slutet av jeepturen spricker himlen ändå upp lite när det är dags för picknick uppe på sanddynerna. Snittar, skumpa och öl får avrunda en äventyrsfylld åtta timmar lång dag i Walvis Bay.
Det är en mycket nöjd Pda som kommer tillbaka till hotellet och berättar om sin dag och visar bilder. Jag börjar dessutom få matlusten åter, så vi ger oss ut för middag. En enkel och god pizza och Coca Cola får avsluta vår vistelse i Swakopmund. Den där färska, grillade fisken vi suktat efter får stå tillbaka denna gång.
Nästa dag bär det av norrut till betydligt varmare klimat. Nu är det Damaraland, elefantspaning, hällristningar och folklivsmuseum som står på agendan.
Vi har även varit på safari i Tanzania i Afrika, läs mer om den resan här.
Följ oss gärna även på Facebook och på Instagram.
