Första morgonen på min 50-årshelg (ja, när man fyller så pass jämnt och gammalt får man fira en hel helg förstår ni) kliver jag och Pda på ett tåg som ska ta oss ner till Göteborg – även kallat Nya Amsterdam, Lilla London, Skandinaviens Marseille och Sveriges framsida. Kärt västkustbarn har tydligen många namn! Här kommer en 50-årings dagbok från Göteborg.
Arla morgon mot Göteborg
Klockan är strax efter 06.00 en torsdagsmorgon. Är det nu man ska börja vakna tidigt på morgnarna är det väl lika bra att ta tjuren vid hornen och börja med det på en gång tänker vi! Vi har bokat tyst vagn, sicken lyx. Någon måtta med morgontjattret får det ju ändå vara tänker vi också. Än har vi inte tappat hörseln trots att vi båda nu fyllt 50. Synen däremot, ja det är en annan femma. Eller kanske +2,5 snarare.
Fika, lunch och helgens enda motgång
Bara en smärre tågförsening senare promenerar vi sakta utan stress genom Göteborg. Vi äter frukost på tåget, det ingår i tyst vagn, men nu är vi lite fikasugna. Vi som aldrig brukar fika annars, tänker att nu är det kanske dags att börja med sådana där vuxenfasoner. Vi hittar det mysiga Fröken Olssons Kafé och beställer in varsin cappuccino, men delar på en chokladmuffins. Någon måtta med sötsakerna får det ju ändå vara. Vi är ju inte på kafferep.
Vi strosar Avenyn upp till Götaplatsen. Tänker att just denna strita kanske är Göteborgs ocharmigaste? Och är inte Götaplatsen också rätt trist? De vill väl vara lite grandiosa sådär, men blir det inte platt fall på den ambitionen?
På Lorensbergsgatan 16, en parallellgata till Avenyn, har vi sett ut dagens lunchhak: Sofina. Är man i Göteborg måste man ju äta fisk och vilken fisk vi får sen! Fiskgratängen blir faktiskt resans godaste rätt. Nog hade det varit gott med ett glas vin till, men döm om vår förvåning när vi inser att här finns inga sådana rättigheter. Det blir vatten och bröd till maten. Så ovärt en 50-årslunch, men jag biter ihop. Så hårt att det blir tandavgjutningar på kindernas insida… Min glada uppsyn på bilden nedan är en falsarium av stundens allvar som ni nog förstår.
Både jobba och fylla 50 bast, då bokar vi förstås lyxhotell!
Eftersom det är jag som sköter all resebokning i den här tvåmannafamiljen, så har jag förstås även bokat och själv valt det hotell vi ska bo på på min födelsedag. Nämligen femstjärniga Upper House som har byggts ovanpå Gothia Towers andra torn och ligger på våning 21 till 24. Vi måste jobba några timmar dagen efter och varför inte jobba med stil och på hög höjd?
Jag är sjukt höjdrädd och det blir inte bättre med åren, men har inga problem med poolen på Upper House genom vars glasgolv man ser 20 våningar ner på den stenhårda asfalten. Inte heller hissen som svischar 25 våningar upp och ner i en hisnande fart utgör några som helst problem. Tre timmars spavistelse ingår när man bokar en natt på Upper House. 3 000 kr kostar deras billigaste rum en vardag i november 2021, men det är det absolut värt med den utsikten, den servicen och det spat.
Oerhört skrynkliga (mer än man vanligtvis plötsligt blir just precis den dag man råkar fylla 50) och bomullsinsvepta, både i badrockar och från det virvlande vattnets helande hälsoeffekter, äter vi kvällens middag på rummet. Medan vi väntar på roomservice tar jag en dusch och Pda mossar omkring naken på rummet. Kanske han dansar en sväng i sällskap av sin egen spegelbild i hotellrummets enorma fönster utan någon som helst insyn (tror han ja!). Vad vet jag.
Det knackar på dörren. Någon ur personalen som vill bädda upp. Nej, det behövs inte, tackar Pda. Lite champagne då kanske? Nej, det behövs inte, tackar Pda. Några minuter senare knackar det på dörren igen och en språkförbistringsförklaring senare står det en flaska kall champagne i en ishink på bordet från hotellet till födelsedagsbarnet. Bara för att man är naken behöver man väl inte nära nog sumpa en flaska skumpa?!
När vinet kostar mer än maten på faten
Vi kan inte vin mer än att vi dricker det vi tycker är gott. Klart att vi ickevinkännare då tar en lunch hos vinspecialisterna på Enoteca del Signore. Pastan var god och till lunchpris, men med ett varsitt miniglas vin till blev det kanske den obilligaste lunch vi någonsin ätit. Aja, man fyller ju bara 50 en gång i livet. Om man inte reinkarneras och tvingas till det ännu en gång vill säga.
På Göteborgs gator och torg
Jag har varit i Göteborg flera gånger förr, men har faktiskt inga riktiga minnen härifrån. Man upptäcker faktiskt en stad, ett ställe, ett land på ett litet annorlunda sätt när man har en resesida. Man fokuserar på andra saker, planerar, prioriterar och ser på saker och ting ur ett litet annat perspektiv. Helt av godo skulle jag vilja säga. Skriver man dessutom ett inlägg om sin resa, ja då kommer man minnas det för tid och evighet. Win, win så att säga.
Som Antikhallarna till exempel. Här hade jag aldrig varit förut, men den här gången kunde jag ju inte passera utan att gå in. Man blir nyfiken av sig när man skriver om resor. Passade bra med en antikvitet bland antikviteterna också om man så vill…
Pensionärsvarningen bara fortsätter...
Jaha, utöver att börja fika så har Pda tydligen börjat köpa praliner också. Var ska detta sluta? Med Bridgeblandning på självaste julafton? I Saluhallen ligger Steinbrenner & Nyberg och de har de gudomligaste och vackraste praliner två sådana här gamla pensionärsstutar, som vi tydligen blivit över en natt, har stött på. Den gula är bland det godaste vi satt våra (lös)tänder i.
...och fortsätter - ända till Köttbullekällaren
Vem orkar med hög musik och trängsel längre? Vi hittar Köttbullekällaren – ett av få ställen med modesta ölpriser vi hittar inom vallgraven. Här passar vi in bland rollatortanterna, tips- och travgubbarna och vinjuntan kring runda bordet. Genuint, trevligt, och umgänge över generationsgränserna. Sådant gillar vi!
Lite kultur och fritid måste man också hinna med
Efter första nattens lyxhotell sover vi två nätter på boutiquehotellet Flora. Vi utforskar Göteborgs centrum, besöker Domkyrkan promenerar förbi Kronhuset och Kronhusbodarna upp till Lilla Bommen där vi kikar in i Barken Viking. Sedan förbi Göteborgsoperan bort till Stenpiren där vi hoppar på färjan till Lindholmen. Missar att vissa turer är gratis. Spana in flaggan på båten är ett hett tips!
Evert Taube står staty framför Barken Viking och Läppstiftet vid Lilla Bommen. I bakgrunden Hisingsbron. Någon mer än jag som lyssnade på Lilla Bommen som sändes på radio här från Göteborg på 80-talet? Det var annat än mainstream och Trackslistan det!
På Lindholmen finns hippa och populära Lindholmen Street Food Market som har öppet på lördagar. Här samlas lokala bryggerier, restauranger med olika matinriktningar, foodtrucks samt en DJ. Men konceptet att köa för att få små prova-på-rätter på papptallrikar lockar inte två gamla rävar som oss. Vi nöjer oss med att köpa varsin öl som vi inmundigar på övervåningen med utsikt över folkhavet. Det är ett mysigt ställe, det vill vi ändå tillstå.
När Lindholmen varv en hamn jobbade Pda där på en båt 1989 och monterade duschkabiner i hytterna åt Stena Line. Blott 20 år ung.
Fyller man år får man välja mat. Jag har två favoritkök, mexikanskt och indiskt. Vi hittar en superdupergod indier vid namn Bombay Bistro på Lindholmsallén. Beställer varsin vegetarisk rätt och öl på fat. Sedan myser vi på i flera timmar i en lugn och skön atmosfär bara jag och Pda. Så. Jäkla. Värt. Man glömmer bort ibland hur bra man har det med den man älskar. 💗
Haga - hur kan vi (nästan) missa den stadsdelen?
Slutligen letar vi oss (äntligen) mot Haga. Någon (inga namn nämnda, men det var inte jag!) har hela tiden tjatat om att vi varit där förut. Men det visade sig ju vara Majorna för bövelen! Haga är ju vår stadsdel upptäcker vi alldeles för sent. Andra Långgatan är ju vår gata! Plötsligt är vi inte alls särskilt gamla längre och känner hur livet åter spritter i pubrundebenen. En solig sommardag kommer spenderas här framöver det ska gudarna veta!
Några timmar och några öl senare spatserar vi i ett stilla regn bland trähusen på Haga Nygata. Vi är på väg mot centrum och hotellet. På Facebook skriver någon att just här i krokarna av bilden bor Håkan Hellström. Pda ryser till av välbehag. Jag bara ryser.
Sammanfattning av att bli gammal i GBG
Vad kan vara bättre än att fylla 50 i Göteborg? Inte mycket. Eller jo – att fylla 50 i Rom eller på Galapagos. Men nu befinner jag mig i Göteborg. Hade inte den här fördönade pandemin satt käppar i det 50-åriga hjulet, så hade jag befunnit mig i… ja, det vet jag faktiskt inte. Så meningslöst att spekulera.
Men känn ingen sorg för mig Göteborg, för stan är tillräckligt full av tanter och tragik…
