Arkitektur, kitsch och konst i S:t Petersburg

S:t Petersburg i Ryssland. Nummer tre på listan över Europas största städer. En riktigt maffig storstad alltså. På många sätt. Och så väldigt rysk samtidigt som den är hyfsat europeisk. Det europeiska tänker jag inte lyfta fram särdeles mycket i detta inlägg dock. Nu blir det arkitektur, kitsch och konst från S:t Petersburg.

Stad och arkitektur

Även om sommaren säkert är en härlig tid att vara i S:t Petersburg, har vi ynnesten att vara här runt den fröjdefulla julen. Den svenska julen håller så smått på att avslutas, men den rysk ortodoxa har knappt börjat än. Här firas juldagen först den 7:e januari, så vi får nästan fira dubbeljul detta år. Hela staden är utsmyckad med tusen juleljus.

Här snålas inte på juleljusen

Och nog är det jungfru Maria som projiceras på Kazankatedralens dom och lyser upp i vintermörkret? Fromt vakandes över den myllrande staden som är på väg in i juletid och julefrid. Fast sover denna stad någonsin, det har jag svårt att tro.

Kazankatedralen

Pampiga byggnader inhyser moderna butiker som säljer varor till ryssar med tjocka plånböcker. Det kommunistiska Sovjetunionen känns lång borta, men det ryska allestädes närvarande. Kvinnor i alla åldrar svassar omkring i pälsar och sladdar omkring med klackskor i snömodden.

St Petersburg (8)
Flådigt köpcentrum
Dom Knigi (House of books)

Eremitaget kräver ett eget inlägg, denna mastodont till konstpalats. I trädgården utanför flödar ljusfontäner bland snö och is. Surrealistiskt vackert bredvid den frusna Nevafloden med sina tjocka isflak som ligger lager på lager som plockepinn.

Eremitagets ljusfontän

Kitsch och konstkollektiv

Vi besöker en affär som specialiserar sig på matrjoskjor, de där trädockorna som kan delas på mitten och innehåller docka efter docka ända till den sista som är liten som en tumme. En hutt vodka får vi när vi kliver in. Klockan 10 på förmiddagen.

Jag vill köpa en docka har jag bestämt. Hade en när jag var liten som gick sönder och vill ha en ny nu i vuxen ålder. Man ack, vad dyra de är de allra finaste handmålade. Tusentals kronor. Jag ska köpa en enklare tänker jag, men får beslutsångest. Det är ju dockor överallt. 

Handmålade matrjosjkor

Inte bara kvinnor porträtteras på dockorna, här finns en och annan herre också. Nåväl, det slutar med att inget inköp alls görs denna gång. Inte ens en Trumputin. Vi är så dåliga på att shoppa så det är bedrövligt. Kanske det är därför vi kan resa så mycket?

Grabbarna Grus

Vi betalar 30kr per person för ett besök på konstkollektivet Pushkinskaya-10 som är inhyst i fyra byggnader på en innergård. På sina ställen stinker det cigarettrök, damm och gammal fylla blandat med en toalettodör utan dess like. En avdankad rockstjärna från 70-talet visar oss sin memorabiliasamling och pratar drömmigt om svunna tider på gravt bruten engelska. Vladimir Rekshan var medlem i ett av det gamla Sovjets största rockband på 70- och 80-talet då denna stad hette Leningrad. Bandet hette Sankt Petersburg. Idag heter ett av Rysslands mest populära band Leningrad. Nu när staden heter Sankt Petersburg. Fiffigt, va?

Hålla handen med Zilverzurfarn

Det mesta är faktiskt stängt när vi går runt i korridorerna. Konstnärer sover länge om dagarna och skapar om nätterna, säger en kvinna i förbifarten när vi försöker öppna låsta dörrar. De flesta öppnar inte sina ateljéer förrän sent på eftermiddagen. Utställningarna med modern konst håller öppet och de äldre damerna som tar emot oss när vi kommer in välkomnar oss med stora leenden. Konstkollektivet är en trivsam blandning av det bohemiska och det moderna, av gammal och nytt, kommunism och kapitalism. Och så härligt otillrättalagt. Sånt gillar vi. Här ligger Art Center ”Pushkinskaya-10”.

St Petersburg (2)
Ingången till Art Center "Pushkinskaya-10"
För den konstintresserade

Cirkusromantik

Vill man uppleva en annan typ av svunnen tid, såsom det ryska tsarväldet med en touch av cirkusromantik, beger man sig till saluhallen Eliseevy Merchants’ Shop. Här finns allsköns varor i vackra förpackningar i en sagolik miljö kantad av bladguld, palmträd och en doft av choklad. Saluhall tillika café, restaurang och bar – här finns alla godsaker du kan önska. Och de höga skyltfönstren har en skyltning året om som får NKs julskyltning att blekna i jämförelse. En egen cirkusdirektör har man också minsann, som i randig kostym på styltor och stormhatt lockar in oss från gatan. Vilket ställe!

Eliseevy Merchants’ Shop

Operation Cheburashka

Läs om etapp ett på denna resa här. Vi kallar den Operation Cheburashka som är Druttens ryska ursprungsnamn. Han är här för att få en ny nos. Den gamla försvann någonstans i Abrahamsberg. Nu stormtrivs han i sitt hemland och träffar släktingar i souvenirbutikerna. Som den vita OS-Cheburashkan till exempel. Den som den ryska truppen hade som maskot i OS i Turin 2006 och som jag bestämmer mig för att hitta och köpa redan i 2018-års sista blogginlägg. Min besvikelse är stor när den visar sig vara en hård speldosedocka och inte en fluffig och mjuk Drutten. Inte ens Jena vill jag köpa, han känns plastig och fjuttig. Tacka vet jag min egen hemmasydda Drutten.

Nu myser han!
OS-Cheburashka!

Besvikelsen utbyts snart till eufori när vi av en slump snubblar över självaste Drutten och Jena i egna höga personer (nåväl, i alla fall Jena är ju ganska hög). De står och väntar på oss i hörnet Nevsky Prospekt/Dumskaya street utanför Gostinyj dvor, S:t Petersburgs äldsta och största saluhall med över 200 småbutiker. Det är som att träffa två gamla vänner och vi glömmer genast bort våra ömmande fötter efter att ha halkat omkring på S:t Petersburgs gator i timmar på jakt efter Druttens nya nos.

Jena, Pda och Drutten

Hur ska det gå? Kommer vi lyckas med Operation Cheburashka? Vi fortsätter vår jakt med en tretimmars guidad tur som ingår i Östresors paketresa samt ett besök i Eremitaget. Fortsättning följer.

Please follow and like us:
error0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *