Buenos Aires, Argentina

Irritation och goda biffar - fem dagar i de goda vindarnas stad

Kanske är det för att vi har haft en så makalöst fantastisk resa hittills som vi har för höga krav på Buenos Aires? Den argentinska huvudstaden faller oss faktiskt inte riktigt i smaken när vi är där på plats. Så här efteråt inser vi att vi kanske var för gnälliga och bortskämda? Här är i alla fall en liten guide till fem dagar i staden!


Läs mer om vårt äventyr i Argentina och Chile här:

1.Sao Paolo, Iguazufallen, Patagonien, Eldslandet, Buenos Aires – ett fantastiskt juläventyr med diverse missöden!

2.Iguazofallen, Argentina

3.Roadtrip i Patagonien: Torres del Paine

4.Roadtrip i Patagonien: Perito Moreno – den kalvande glaciären

5.Roadtrip i Patagonien: Vandring i El Chaltén

6.Tierra de Fuego – Eldslandet, Argentina. Pingviner vid världens ände!

Irritationen börjar redan vid den sega incheckningen på hotell Babel. Läs vår enstjärniga recension av hotellet här. Det är det absolut sämsta hotellet vi bott på. Enough said.

Världens sämsta hotell, men det fanns en smutsig pool...

San Telmo

Vi bor i San Telmo, ett lite skruffigt område och en av de äldsta stadsdelarna i Buenos Aires. Det är populärt bland konstnärer och musiker och är ett centrum för tangon. Från San Telmo är det också nära till hamnen Puerto Madero med sina långa mysiga hamnpromenader på båda sidor av vattnet. Här nere är vi nästan varje dag.

Buenos Aires, Dique 1

I San Telmo finns många av de koloniala byggnaderna kvar, om än lite kantstötta. Till en början kan man tycka att det är synd att staden inte ser efter sina gamla fina hus bättre, men efter ett tag börjar man undra om det inte är det som bidrar till charmen. Att det är just den slitna putsen och de avmattade färgerna som ger kvarteren sin karaktär.

Smyger in på en bakgård
San Telmo
Kollar kartan på väg mot La Boca

La Boca

Vi promenerar genom stadsdelen La Boca, förbi fotbollsarenan La Bombonera, hemmaplan för Diego Maradonas gamla fotbollslag CA Boca JuniorsOmrådet har arbetarbakgrund och är än idag ett socialistiskt och radikalt centrum. Inget är tillrättalagt här och när en man pekar på vår kamera som Pda bär i handen och säger att det är bäst att ni gömmer den där, känner vi oss allt lite olustiga. Ska vi bli rånade mitt på ljusan dan? Under alla våra resor har vi aldrig blivit av med någonting. Vi undviker aldrig att gå på gator som ser lite skumma ut, vi dras istället till dem. Hittills har det fungerat, ska det komma att ändras nu?

La Boca
Karnevalsbandet Los Amantes de la Boca firar jubileum
Klart man spelar fotboll i La Boca!
Här var vi lite vilse om jag minns rätt

Men nej, ingen lägger förstås märke till två lite vilsna turister som försöker hitta fram till gatan El Caminito en eftermiddag i december.

El Caminito är ett av Buenos Aires populäraste turistmål och här går kamerorna heta. I detta open-air museum finns färgsprakande hus från 1800-talet som tillhörde invandrade hamnarbetare från Genua, Italien. Hamnarbetarna målade sina hus i överbliven färg från båtarna, det kunde således bli ett riktigt lapptäcke till hus. På 50-talet fick området en revival när konstnärer tog sig an de förfallna husen och de fick tjänstgöra som en enorm tavelduk. Idag finns här konstgallerier och caféer och tangodansare på gatorna tävlar om turisternas gunst. Och pengar.

Det kryllar förstås av turister här och vi blir inte kvar särskilt länge. Visst är det färgglatt och charmigt, men det känns inte äkta. Förmodligen för att lokalbefolkningen inte uppehåller sig här.

El Caminito
Färgglada hus och massturism
Fem minuter från turistfällan hittar vi ett äkta La Boca
Hyreshus i La Boca

Avenida 9 de Julio

Aveny den nionde juli har, fram till 2006, upptagits i Guinness Rekordbok som världens bredaste gata med sina tolv, ja, tolv!, filer. Den är verkligen sjukt bred och tar sin tid att komma över. Avenyn löper en kilometer från centralstationen i Retiro till tågstationen Constitución och har fått sitt namn efter Argentinas nationaldag.

Evita i neon när mörkret lagt sig. The Social Development and Health Ministry building.
Obelisken ville inte samarbeta den här dagen

Nationalikonen Evita Perón syns förstås avporträtterad på väggmålningar överallt. Presidenthustrun dör 1952 vid 33 års ålder och efterlämnar ett Argentina i landssorg. Fem år innan sin död driver hon igenom kvinnlig rösträtt.

Evita och Juan Perón
Fantastiska fina lokalbussar
Glänsande krom och vita gardiner

Kyrkogården Recoleta

Det finns med all säkerhet en karta över den enorma kyrkogården Recoleta, men jag tror mig veta att Evita Peróns grav faktiskt inte är utsatt på den för att man vill undvika pilgrimsfärder dit. Vi hade heller ingen karta, men någon vänlig själ har snickrat ihop en pil som pekar ut var graven ligger. Tur är väl det, utan den hade vi irrat omkring där än idag. Det finns nämligen  inget som heter ”ge upp” när man letar efter något.

Letar Evita en stekhet dag
Där var hon!

Sammanfattningvis

Att köket i restaurangerna i Buenos Aires är stängda mellan klockan 14 och 19 har vi ingen aning om och det är ett av de allra största irritationsmomenten. Vi gillar inte att behöva planera in våra måltider, vill ta det när hungern gör sig påmind liksom. Att det är fullständigt omöjligt att hitta en bankomat utan att behöva gå en halvmil (lätt överdrivet) och när man väl gör det fungerar inte våra kort – det är också megairriterande. Det är olika varje gång också – ibland är det Visa som inte fungerar, ibland Mastercard.

Servicen är också ganska dålig och snorkig på framförallt restauranger som ligger i topp på Tripadvisor. Vi hittar dock en oerhört bra restaurang vid namn El Desnivel där vi äter två kvällar och där de serverar de godaste biffarna vi ätit. De bara smälter i munnen. På nyårsafton äter vi däremot det äckligaste vi någonsin ätit, men det skriver jag mer om i ett annat inlägg.

Empanadas
Lycklig (och kanske lite lätt rödvinsberusad) på El Desnivel

På det stora hela är det svårt att så här efteråt sätta fingret på vad det egentligen är som gör att Buenos Aires inte hamnar på favoritlistan. Det är så mycket som vi stör oss på de här dagarna som inte gör sig att skriva om här och som vid ett annat tillfälle, på en annan resa, säkert inte alls skulle vara särskilt irriterande.

Mitt tips är att själva åka dit och uppleva staden och landet på egen hand. Vi gillade Chile mycket mer än Argentina, men det blir också ett annat inlägg.

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *