HJO
Efter Askersund på väg till Falköping gör vi ett kort stopp i Hjo, en liten, pittoresk stad som ligger på Vätterns västra strand. Hjo är en av de tre s.k. trästäderna tillsammans med Nora och Eksjö.
Vi tar en kaffe vid ån på Gula Paviljongen på Hamngatan 7. Alla turister har letat sig till hamnen och köar till Moster Elins glass som har de mest fantastiska glasskreationer. Här kan man verkligen snacka om glass i stora lass.
På sommaren finns mycket att göra i Hjos hamn. Här ligger ångbåten Trafik som gör dagsturer till Visingsö. Det finns två byggnader kvar från den ursprungliga hamnen från mitten av 1800-talet: Hamnmagasinet och den lilla Hamnvaktarbostaden där glassrestaurangen ligger.
Vid hamnen ligger även Guldkroksbadets tempererade utomhuspooler, en plaskdamm för små barn, en lekplats och en sandstrand med gulliga små badhytter som man kan hyra.
Ovanför stranden ligger Hjos stadspark med de karakteristiska Trävillorna. 1876 grundades en wattenkuranstalt i Hjo och parken anlades med tjusiga trävillor för kuranstaltens gäster. Man kan riktigt se framför sig hur tjusiga damer med vita parasoll flanerade i parken arm i arm med herrar i hög hatt. Krassliga var de, men vattnet gjorde säkert susen för hälsan!
FALKÖPING - MÖSSEBERG
Falköping är ingen stad som direkt kvalar in på någon sorts lista överhuvudtaget, men i ärlighetens namn så är vi där på en långfredag och vilken stad sprudlar av liv då? Vi besöker kyrkan, spatserar på torget, besöker Repslagaregatan som faktiskt har några fina trähus och äter en rätt smaklös lunch på en kinesisk restaurang. Vi hoppas att Falköping mitt i sommaren är en mer livfull stad.
Lite av huvudmålet denna resa är att vi ska bo en natt på Kurorten Mösseberg. Deras spa är riktigt trevligt och hela anläggningen är fin med tillhörande historia. Ni kan läsa hela vår recension och upplevelse av hotell och spa här.
Är ni i Falköpingstrakten så vik gärna en timme till att beundra trävillorna i Mössebergsparken som ligger precis nedanför kurorten. Vi antar att dessa byggdes, liksom trävillorna i Hjo, till att husera kuranstaltens gäster.
Man kan åka bil upp på toppen av Mösseberg till ett stort friluftsområde. Här finns ett utsiktstorn, en badplats med camping, restaurang Bredablick, en liten lek- och djurpark och så förstås en magnifik utsikt över Falköping och Falbygden. Utsiktstornet är 35 meter högt, har drygt 200 trappsteg och utsiktsvåningen ligger 350 meter över havet. Fri entré.
Ja, utsikter gillar man ju och här finns massor. Geologen i sällskapet blir lyrisk av denna översikt över Falbygdens platåberg som sticker upp med sina platta tårtlager på slätten.
GUDHEM
Gudhem ligger strax norr om Falköping utmed väg 184. Här finns Gudhems klosterruin och klostermuseum som är väl värda ett besök. Nunneklostret grundades på 1160-talet, figurerar i Jan Guillous böcker om Arn och har utsikt över Hornborgasjön.
Gudhem är en magisk plats på en liten förhöjning i det vida jordbrukslandskapet med utsikt åt alla håll. Man förstår att de valde att grunda ett kloster och en klosterträdgård just här.
HORNBORGASJÖN - TRANDANSEN
Enligt statistiken är det i början av april tranantalet maxar vid Hornborgasjön. Vi är där ett par veckor senare men inte saknas det tranor inte, tusentals är dom. Måste man leta sig runt på småvägar och sen vandra runt i sumpmark för att få en skymt av en trana? Nej då. Vid Bjurum, vid Hornborgasjöns södra del, finns en stor grässlänt alldeles intill väg 184 med flera stora parkeringssytor. Här finns parkeringsvakter som visar en till rätta och man betalar en avgift med Swish.
Från parkeringen behöver man bara gå några meter för att plötsligt se ett hav av tranor. Det finns flera olika utsiktspunkter, men vi ser tranor överallt. Det är nästan lite samma känsla som att se vilda djur på den afrikanska savannen. Nästan.
SKARA
När vi ändå är i krokarna så svänger vi in i Skara för att besöka domkyrkan och äta lunch. Vid det lilla torget intill kyrkan hittar vi en öppen pizzeria. Det är väl i stort sett bara några få pizzerior som är öppna denna påskafton mitt på dagen.
LÄCKÖ SLOTT
Läckö slott har besökts tidigare, men så här i lågsäsong känner vi att besöket ger mer. Vägen upp mot Läckö slott från Lidköping bjuder på fint landskap, men sista biten går på rätt slingrig väg. Väl framme finns en stor betalparkering och sen är det inte många steg till slottet. Man möts av en pampig syn där slottet tronar på en liten kulle som sista utpost ut mot Vänern.
Läcko slott har anor från medeltiden, men slottet vi ser idag lät till stora delar byggas av Magnus Gabriel De la Gardie i mitten av 1600-talet. Inne på borggården finns en biljettshop och det går guidade turer i stort sett varje timme på sommaren. I Naturum-Victoriahuset i anslutning till slottet finns det mat och hotell, toaletter och ett besökscentrum. Kring slottet finns platser där man kan grilla och från bryggan går det utmärkt att bada.
Läckö slott är verkligen en imponerande syn när man närmar sig det från den stora grässlätten nedanför. Påsken är ingen turistsäsong här, så det är lugnt och skönt och vi strosar omkring ett bra tag och bara insuper slottet och omgivningen. Här vill man vara länge och inspireras av historia och stormaktstid.
HINDENS REV
När vi åker från Läckö slott passar vi på att svänga av till Hindens rev. Vi sicksackar oss fram på småvägar och tar hjälp av gps:en att hitta fram. Hindens rev sticker ut som en smal spets en halv mil rakt ut i Vänern. Från parkeringen är det 4 km vandring på välupptrampad stig. Räkna med 40-50 minuters vandring enkel väg. När det är ett par hundra meter kvar dyker sjömärket Båken upp, ett svart-vitt fem meter högt sjömärke. Här finns en bänk och en liten grillplats. Efter det känns det som man balanserar mitt ute i tomma intet, vatten åt alla håll! Fantastisk känsla.
Fastän det är smalt och trots att löven inte slagit ut ännu när vi är här, så ser man inte så mycket av vattnet på vägen ut. Stigen går nämligen i mitten av revet i stort sett hela vägen. Det är en lång men enkel promenad förutom de sista 200 metrarna där man går på rullgrus. Ett steg fram och ett halvt tillbaka…
Vi har en, faktiskt rätt dålig, film från Hindens rev på You Tube. Titta på egen risk!
KINNEKULLE
Pda, den lille geologen i resesällskapet, var på Kinnekulle under sina studier på 90-talet och knackade fram massor med fossiler. Han har höjt kullen till skyarna – här ska minsann letas fossiler! Vi börjar med en iskaffe i parken vid Hällekis station. Ja, Västtrafik kör faktiskt tåg längsmed Kinnekulle mellan Göteborg och Örebro. Vi bilar runt hela Kinnekulle från tidig morgon till sen kväll, det finns mycket att se.
Stora Stenbrottet är en riktigt vacker och annorlunda plats. Fram till 1979, i nästan hundra år, bröts här kalksten för att främst göra cement. De äldsta lagren av kalksten, fyllda av fossiler, är mer än 400 miljoner år gamla, lite drygt 330 miljoner år äldre än den sista dinosaurien. Här finns en välbesökt ställplats för husbilar. I kalkbrottet har man planterat in regnbåge, så fiske kan man också roa sig med.
Vi stannar till på några ställen kända för fina fossilfynd, men det blir inga nya omvälvande fossilupptäckter. Till slut kommer dock Pda dragandes med en blå ortoceratitkalksten med en rostig sten i mitten. ”Det här måste vara en sten från rymden som hamnade i kalkstenslagret! Det fanns väl inga apor för 400 miljoner år sedan? Som kunde slänga ut stenar i havet, menar jag?” Är han nöjd, är jag nöjd.
Från Kinnekulle utsiktstorn, 19 meter högt, har man säkerligen en formidabel utsikt över hela Kinnekulle. Nu var det stängt när vi var där, så vi kunde inte gå upp, men vid klart väder kan man se hela 8-9 mil långt. För öppettider och inträde kan ni läsa här. Bredvid tornet finns Drottningstenen och inskrifter i berghällarna från kungligheter sedan nästan 200 år tillbaks i tiden. Här finns även ett monument över den flygolycka som 1944 inträffade vid utsiktstornet och dödade elva norska frihetskämpar från andra världskriget.
Stannar man till vid Restaurang Kinnekullegården som ligger i närheten av utsiktstornet får man en milsvid utsikt.
Martorpsfallet är ett litet vattenfall som skurit sig fram genom smala lager av kalksten och därigenom fått ett annorlunda utseende. Det är lite knivigt att hitta dit från Västerplana då skyltningen inte är den bästa. Från vägen går en liten stig över gräshagar och stenmurar. När man efter 500-600 m kommer till ett staket, som man kliver över, tar man vänster i 200 m.
När man nästan är framme finns det skyltar att följa. Man kan gå ner, upp och runt hela fallet.
Dags för lunch. När vi är här i påskveckan finns det inte många alternativ när det kommer till mat. Det finns den stora Restaurang Kinnekullegården på berget och ett litet fik vid Medelplana med en kö från helvetet och slut på sittplatser. Och så det alldeles nyöppnade Hellekis Kök & Trädgårdscafé. Det är fullsatt och supermysigt, men som sagt nyöppnat så de hade inte personal och råvaror så det räckte. Men nu har de säkert kört in sig. Rekommenderas för den mysiga atmosfären.
MARIESTAD
I Mariestad tar vi en promenad genom de gamla kvarteren på kullen, smyger in i domkyrkan (såklart, vi älskar kyrkor), går utmed kajen och tar en glass vid de trevliga hamnbodarna. En naturlig samlingsplats som vi saknar så i vår hemstad Bollnäs. Mariestad skulle vi vilja stanna länge i, nu blir det bara en kort visit för att ladda elbilen på väg hem till Stockholm.
Att bo vid vattnet är ju alltid rofyllt och trivsamt. Jag snokar upp en formidabel stuga som hyrs ut privat vid Vänerns vattenbryn. Ägarna bor i huset precis bredvid, men det känns väldigt privat. Vi har också en oerhörd tur med vädret denna påskhelg och att sitta på altanen i solen med ett glas vin efter en heldag på Kinnekulle är den perfekta avslutningen på denna roadtrip.
En tur mellan de stora sjöarna Vättern och Vänern visar sig blir ett riktigt lyckokast med mycket att se och göra. Fina vyer, ett fantastiskt landskap, intressant historia, djur- och växtliv. Senare framåt vårkanten/försommaren är framförallt Kinnekulle ett utflyktsmål att tipsa om med vackra orkidéer i full blom. Trandansen är också något som etsat sig fast i minnesbanken. Gudhem är en magisk plats och Läckö slott sådär vackert historiskt och pampigt. En dag på Mössebergs spa är själsligt välgörande och avkopplande på gränsen till meditativt. Helt enkelt en perfekt weekendtrip, aldrig långt mellan sevärdheterna.
