Runt julen 2024 är vi på rundresa på Sri Lanka och nästa stopp är Sri Lankas kulturhuvudstad Kandy. Här får vi lite egentid, men vi har förstås även planerat in en del sightseeing varav en är en riktig höjdare!
Sri Lankas kulturhuvudstad Kandy
Kandy räknas till Sri Lankas kanske mest betydelsfulla stad både kulturellt och historiskt. Staden ligger mitt på ön i det bergiga inlandet och var huvudstad i kungariket Kandy fram till 1815 då britterna kolonialiserade ön. När övriga delar av ön blev mer påverkade av europeiska kolonialmakter blev kungariket Kandy en tillflykt för buddhismen och singalesisk kultur. Kandy som betyder ”den stora staden” är idag ett UNESCO-världsarv tack vare sin historia och religiösa betydelse.
Från Sigiriya, där vi har besökt Sigiriya Lion Rock, färdas vi mot Dambulla igen och stannar till vid Golden Temple som vi inte hinner med när vi besöker Dambullas grottempel. Buddhistiska tempel kan oftast prisas för sin fascinerande skönhet och prakt, men detta blir platt fall. Som en åktur på Gröna Lund ungefär. Otroligt kitschigt och plastigt tempel som byggdes år 2000 och det är här Dambullas munkar bor idag. Vi går inte ens in i templet utan tar bara en bild och åker vidare.
På väg till Kandy tar vi en omväg över Knuckles mountains till Riverston viewpoint. Detta område är ett populärt vandringsområde för lankeserna, men det är inte så många turister som hittar hit. Låter ju utmärkt tänker vi som gärna hittar annorlunda resmål utan turisthorder. Men ja, man är ju turist även i sitt eget land och just denna dag infaller en radda av röda dagar på Sri Lanka när det verkar som att hela öns lediga familjer har tänk sig en utflykt just hit. Det är fullkomligen knökfullt av bilar ju högre upp vi kommer. Det bildas köer och parkeringskaos. Någon har lämnat sin bil parkerad i en snäv kurva så att inga andra bilar kommer förbi. Människor kliver ur sina bilar och försöker organisera trafiken. Det viftas och tutas, men ingen är sur eller otrevlig. Bara glada miner överallt. Ett mindset att ta efter i trafiken i Sverige kanske? Det är dessutom tät dimma och ihållande regn, så vi ser inte ett skvatt heller. 6 timmars omväg helt i onödan. Det är skönt att komma fram och checka in på Thilanka Hotel på eftermiddagen och blicka ut över ett mulet Kandy.
Rundtur i Kandy på egen hand
Vi är nu inne på dag 3 av 16 dagar av vår rundtur på Sri Lanka. Första dagen helt på egen hand. Nu tänker vi utforska Kandy och med paraplyerna i högsta hugg beger vi oss ner mot staden. Thilanka Hotel ligger på en höjd på den nordöstra delen av Kandy Lake. Det tar ca 20 minuter att gå in till Kandy och den sista biten går längs sjöpromenaden. Här finns Queen’s Bath som är en del av det gamla kungliga palatsområdet i Kandy. Det sägs ha varit drottningens privata badhus, där hon kunde bada skyddad från insyn.
Kandy är inte en särskilt vacker stad, det är snarare omgivningarna som lockar, men den är brokig, lokal och levande. Här trängs tuk-tuks med bilar och bussar på gatorna. De trånga trottoarerna är fulla med människor på väg någonstans. Det är liv och rörelse och det kryllar av små lokala butiker och hål-i-väggen restauranger. Västerländska turister ser vi bara en handfull av.
Vid buss- och tågstationen står rader med färgglada bussar som påminner om sådana vi sett i Indien, bara inte riktigt lika praktfulla. Just tågstationen, som är en central del i Kandy, återkommer vi till längre ner då Kalinga ordnat en uppskattad överraskning åt oss!
Bogambara Prison byggdes av britterna år 1876, under kolonialtiden. Det användes som fängelse till 2014, men idag arrangeras här utställningar, evenemang och marknader, samtidigt som delar av fängelset bevaras som museum över kolonialhistoria och fångliv. När vi går förbi är det dock stängt för besök. I skrivande stund (oktober 2025) verkar fängelset vara tillfälligt stängt för restaurering.
Ett stenkast från fängelset ligger Kandy Central Market som är en inomhusmarknad på två våningar. Här säljs kött, fisk, frukt, grönsaker, nötter, godis, kläder, husgeråd, prylar och massa annat. Vi älskar lokala marknader. Det kryllar av färger och lukter. Om dofterna kan man dock tvista! Här köper vi på oss myggmedel för att rusta inför senare djungeläventyr.
Frukter och grönsaker ser alltid härliga ut på sådana här marknader. Fiskdiskarna är också alltid väldigt intressanta med fiskar man aldrig sett tidigare. Mest fascinerad blir man dock alltid av köttet som säljs. Eller snarare det som vi inte skulle räkna som kött. Inälvsmat, hela kycklingar med huvud och som här hela ben med klövar och allt.
The Pub är en populär pub bland västerländska turister som ligger centralt och bra till i Kandy. Vi går hit för enkelhetens och våra magars skull. På bottenvåningen i den koloniala byggnaden ligger The Bake House, ett café och restaurang med både lokala och internationella gäster. En trappa upp ligger The Pub, som är mer inriktad på drycker, men som också serverar mat. Här finns även en balkong med bord och utsikt över gatan nedanför.
Apropå drycker så har Sri Lanka försäljning av alkoholhaltiga drycker från speciella små butiker, öppna mellan 8-22, ofta med galler för disken. Som små systembolag med prislistan på väggen utanför. Den inhemska ölen Lion kostar ca. 15 kr för en halvliter. Som hemma i stort sett.
De lokala restaurangerna på Sri Lanka serverar ingen alkohol. Det kan man bara beställa på hotellen samt på matställen inriktade mot turister. Däremot finner vi att det verkar vara ok att köpa med sig ex. öl till en restaurang och dricka till maten. Om så är fallet överallt låter vi vara osagt.
Ambuluwawa Tower
En av oss har inga som helst problem med höjder. En av oss klarar knappt av att kliva upp på en stege. Därför blir det förstås en dagsutflykt till det 49 meter höga Ambuluwawa Tower. Det ligger tre mil sydväst om Kandy och det tar ungefär en timme dit med bil.
Tornet ligger på toppen av berget Ambuluwawa. Kalinga kör oss till entrén där man också köper biljetter, enbart med kontanter. Därifrån åker vi tuk-tuk upp till tornet på vindlande vägar. Dimman ligger tät och runtomkring oss är det heltäckande grått. Står man vid foten av tornet syns inte ens toppen i dimman.
Pda och Kalinga börjar bestiga tornet. Jag stannar på marken och hänger med ett gäng apor som sitter på räcket och plockar loppor från varandras pälsar. För mig är det spännande nog.
Det konformade Ambuluwawa Tower är 49 meter högt och det sägs att det är fullkomligt säkert att ta sig upp till toppen av tornet. Rekommenderas dock inte för höjdrädda krakar. Utsikten sägs också vara formidabel, bara inte just nu på denna dimmiga dag.
Trappan snirklar sig runt tornet och blir smalare och smalare ju längre upp man kommer. Pda och Kalinga möter bara ett par människor på uppfärden. En solig och klar dag är här nog betydligt mer folk att ta hänsyn till. Längst upp i tornets spira måste man vrida på kroppen och gå sidledes för att komma vidare uppåt. Beror kanske även på om ens mage är större än vad höfterna är breda…
Trots att de inte ser ett jota av någon utsikt, vittnar bilderna ändå om att Pda och Kalinga är vid gott mod däruppe i dimman. Jag är mest besviken för Pdas skull som verkligen ville upp och njuta av utsikten. Själv njuter jag av en cappuccino i fiket en bit längre ner där vi alla samlas när de avklarat bestigningen. Vår tuk-tukförare tar oss ner till bilen igen i en hisnande fart så däcken skriker i kurvorna.
En lektion i spårändring på Kandy tågstation
Kalinga överrskar oss med ett besök på Kandys tågstation. Härifrån ska vi någon dag senare ta tåget längs öns vackraste sträcka till Ella. Men idag får vi en överraskning som inte står med på den digra reseagendan. Vi traskar längs bort på plattformen till ett hus. Kalinga knackar på och en sömndrucken man öppnar dörren och ber oss stiga in.
Här jobbar, bor och sover två män under dygnets alla timmar. De som manuellt ändrar spår och sköter diverse signaler för ankommande och avgående tåg. Ja, det är inte samma två män som jobbar jämt, utan de kör naturligtvis i skift. Bemannat är det dock alltid. Pda får en lektion i spårändring och det är ett tungt jobb att dra i de färgglada spakarna, först ner och sen upp igen. Obs! Inga tåg är i rörelse på spåren under lektionen, då hade det nog varit risk för seriekrock! Med tanke på de spritflaskor som står på hyllorna, undrar vi dock om signalmännen är helt nyktra när de drar i spakarna? Bäst att inte fråga inser vi!
Utsikt över Kandy från Bahirawakanda
En kilometer nordväst om Kandys centrum ligger berget Bahirawakanda. Här finns en enorm Buddhastaty som man kan gå upp i. Det vågar till och med jag göra! Trapporna går på baksidan av statyn upp till Buddhas huvud. Eftersom detta är ett tempel måste man även ta av sig skorna och gå bar- eller strumpfota. Gå försiktigt när det har regnat för trappstegen är väldigt hala.
Från Buddhastatyn får vi äntligen lite vyer! Solen tittar även fram ibland och med den landskapets och omgivningens färger. Vi ser ner över Kandy och Kalinga pekar ut några landmärken vi undrar över.
Som Temple of the Sacred Tooth Relic, ett av Sri Lankas mest heliga och symboliskt viktiga tempel. Det ser inte mycket ut för världen härifrån, men inuti är det desto vackrare. I Kandy Lake finns en liten, grönskande ö. Både sjön och ön skapades 1812 på order av kung Sri Wickrama Rajasinghe, den siste kungen av det singalesiska Kandy-riket. Enligt lokala berättelser användes ön som en hemlig trädgård för kungens harem.
Tandtemplet - Temple of the Sacred Tooth Relic
I Tandtemplet förvaras en av de mest vördade buddhistiska relikerna i världen — en tand som sägs ha tillhört Buddha. I Sri Lanka blev tanden en symbol för kunglig makt: man trodde att den som hade reliken hade rätt att styra landet. Därför skyddades den alltid i kungliga palats, särskilt i Kandy, som var den sista huvudstaden under kungariket Kandy. Jag och Kalinga beger oss till Tandtemplet för kvällsceremonin kl. 18.30.
Det är bara högt uppsatta munkar och landets ledare som får se tanden. Vi andra har tur om vi lyckas få en glimt av det gyllene skrin som tanden förvaras i. Jag tror mig skymta det sjulagrade skrinet bland masshysterin inne i templet. Kalinga försöker få oss närmare, men jag får smått panik i den fruktansvärda trängseln och kvava luften och väljer att gå därifrån och vidare in i betydligt lugnare rum.
Skrinet visas under tre dagliga ritualer som kallas Thevava klockan 05:30, 09:30 och 18:30. Då öppnas dörrarna till det innersta helgedomsrummet Handun Kunama och man får en kort glimt av skrinet på avstånd medan munkar reciterar böner och spelar traditionell musik. Visningssalen är dock inte anpassad efter någon större folkmassa så räkna med en fasansfull trängsel. I alla fall på kvällsceremonin. Är du en early bird är det säkerligen bättre med plats.
Under den stora Esala Perahera-festivalen i juli/augusti bärs en kopia av relikens skrin i procession på en rikt smyckad elefant. Den riktiga tanden stannar alltid kvar i templet och flyttas aldrig.
Tandtemplet är ett aktivt religiöst, kulturellt och historiskt centrum. På området finns Temple Museum, där man kan se bilder, kungliga föremål, och gamla relikskrin. Utanför templet myllrar det av stånd som säljer lotusblommor eller jasmin som ”offras” inne i templet som en symbol för renhet.
Sri Lankas godaste maträtt - dosan
I Kandy äter vi resans godaste mat! En dosa fylld med potatis och ost. En krispig ihoprullad pannkaka gjord på ris och linser med dhal och kryddiga såser till. Oerhört enkelt, men överraskande gott! En riktig smaksensation. Restaurangen heter Balaji Dosai.
Våra dagar i Kandy är nu över och det är dags för Sri Lankas kanske vackraste tågresa. Den mellan Kandy och Ella. Häng med i nästa inlägg!
