Vi tar tåget till Oban, the Seafood Capital of Scotland, från Edinburgh till Skottlands västkust. Under tågresan snuddar vi bara vid de skotska högländerna med siktet inställt på Inre Hebriderna.
Vi reser runt med buss, tåg och båt i Skottland. Utgår från Edinburgh i öst, via Glasgow och vidare västerut till Oban där vi tar båt ut till öar i Inre Hebriderna. Med buss åker vi norrut till Fort William, där vi byter till tåg för en dagstur till Mallaig. Efter en natt i Fort William tar vi tåget tillbaka över de vackra Högländerna till Glasgow och Edinburgh.
Med buss till Glasgow
Vi har börjat vår Skottlandsresa med några dagar i Edinburgh. På grund av ett elfel som påverkar tågtrafiken tar vi en Flixbuss till Glasgow för att därifrån ta oss vidare med tåg till Oban. Flixbuss stannar vid Buchanan Bus Station och därifrån är det bara 5 minuters promenad till Queen Street Station varifrån tåget avgår.
Vi har tid till att utforska Glasgow lite kort. Vi stannar till vid statyn av Duke of Wellington. Kanske började det som ett skämt på 80-talet säger historien, Duke of Wellington behövde en kon, tyckte någon. Myndigheterna försökte stoppa ”vandalismen” men den åkte upp gång på gång. Nu har konen blivit en del av statyn som ett uttryck för stadens självironi.
Tåget till Oban går från Queen Street station. Härifrån går tåg till Edinburgh, Högländerna och västra/norra Skottland. Från den största tågstationen, Central Station, går tåg till södra Skottland, England och många destinationer i västra Skottland.
Vi bokar våra biljetter på Scotrail och hanterar biljetterna i deras app. Vi har platsbokning på tåget men skottarna är inte lika rigida som svenskar vad gäller att sitta på rätt plats utan sätter sig lite hullerombuller. På detta tåg är dock det allra viktigaste att sätta sig i rätt vagn om man ska till Oban. De är nämligen bara de två första vagnarna som går till Oban, de fyra sista går längre norrut till Fort William och ibland ända till Mallaigh. Tåget delas upp vid Crianlarich.
Vi lyckas hitta våra platser i rätt vagn. Har man reserverat platser är dessa markerade med lappar vilket känns lite udda och gammalmodigt, men ändå rätt smidigt eftersom ingen sätter sig på din plats eftersom det tydligt framgår att den är reserverad. Sätena är förvånansvärt hårda med tanke på att det är en tågresa på tre timmar. De liknar våra pendeltågssäten i Stockholm, både till utseende och bekvämlighet.
Förväntar man sig en storslagen tågresa mellan Glasgow och Oban lär man bli besviken. Ibland susar vi förbi små gulliga tågstationer i tegel, men dagen till ära regnar det och allt är mest grått och suddigt med många buskar och träd i vägen för utsikten. Men tågresan är behaglig och tre timmar går fort förbi.
Oban - the seafood capital of Scotland
Oban är en förtjusande liten kuststad på Skottlands västkust. Härifrån går färjor till Hebriderna och öar som Mull, Iona och Barra. Staden fick sitt genombrott under 1700- och 1800-talet tack vare handel och fiske. Under den viktorianska tiden utvecklades Oban dessutom till en populär badort, vilket fortfarande syns i stadens arkitektur i dag.
I Oban bor vi på det enkla men charmiga Lagganbeg Guest House en kort promenad upp från George Street och hamnpromenaden. Här finns Oban Distillery, ett av Skottlands äldsta whiskydestillerier, välbesökt av världens alla whiskyälskare. Dock inte av oss då detta inte är vår favoritdryck. Vi smakar faktiskt inte ens whisky på denna resa, vilket förmodligen är en synd. Vi är ju ändå i Skottland.
Visste ni att ordet whisky kommer från det gaeliska uttrycket uisge beatha, som betyder ”livets vatten”. Nåväl, vi tar oss ner till vattnet och hamnen och kollar in varifrån färjorna går till morgondagens äventyr. Här hittar vi Wetherspoonpuben The Corryvreckan som vi frekvent besöker under våra dagar i Oban. En enorm pub med uteservering och här finns alltid ett bord ledigt trots att det är ytterst välbesökt. Här är mat och dryck billigt för att vara i Oban.
Fina promenader kring Oban
Efter ett par öl och lite friterad mat behöver man en bensträckare och nu måste vi undersöka den märkliga Colosseumliknande byggnaden som ligger högt ovanför staden på Battery Hill. Det tar runt 15 minuter att gå upp dit via boendekvarteren bakom hamnpromenaden. Väl däruppe får man en panoramavy över Obanbukten och öarna Kerrera, Mull och Lismore.
Bankiren John Stuart McCaig startade detta märkliga bygge 1897 med en tanke om att skapa både ett monument över familjen, ett kulturcentrum, samtidigt som bygget skulle ge arbete åt lokala stenhuggare under vintermånaderna. Men när han dog 1902 så stannade bygget av och idag är det bara den yttre muren som finns kvar. En fin utsiktsplats är det dock.
En annan fin promenad är till slottsruinen Dunollie, norr om Oban. Tidigare säte för klanen MacDougall, en av de mäktigare klanerna i västra Skottland. Idag finns här slottsruinen, dramatiskt belägen på en klippa, och 1745 House Museum som visar klanens historia och föremål. Vi stannar till vid det mysiga fiket vid entrén och tar en kopp kaffe.
Utmed vandringsstigen hit passerar vi The Dog Stone. Vilken tur att jag har en geolog med mig som förklarar att stenen en gång stod ute i havet. Den består av konglomeratberg och skapades för omkring 415 miljoner år sedan, innan landhöjningen gjorde att den numera står på land. Enligt sägnen band jätten Fingal (Fionn MacCumhaill) sin hund Bran vid stenen när han gav sig ut för att jaga i Hebriderna. Hunden ska ha slitit så mycket att en skåra bildades runt stenens bas – något man fortfarande säger sig kunna se.
Oban - The Seafood Capital
Vi måste ju testa om Obans catchphrase stämmer: The Seafood Capital of Scotland. Jag bokar bord på EE-USK, en högt rekommenderad skaldjursrestaurang nere vid den norra piren.
Vi beställer in en seafood platter och en rätt med gratinerade havskräftor. Det känns roligt att lyxa till det, något vi sällan gör när vi reser. I alla fall när det gäller middagar. Är det något i matväg jag dock gärna lägger lite mer pengar på är det just fisk och skaldjur. Allt smakar väldigt gott, men jag har definitivt ätit godare skaldjur hemma i Sverige. Som allra bäst den ultimata skaldjusplatån på Viking Line på väg till Åbo.
Säckpipornas land
En av kvällarna snubblar vi över en ungdomsorkester som övar vid Railway Pier. I Skottland är säckpipor en levande tradition, och ungdomsorkestrar – så kallade pipe bands – spelar en central roll i att föra kulturen vidare. Det är imponerande att se de unga säckpipeblåsarna och trumslagarna. Vi står kvar länge, helt hänförda. Vi kommer få höra mer säckpipa under vår Skottlandsresa, var så säkra på det!
Nu har vi varit landkrabbor tillräckligt länge, så nu är det dags att ge oss ut till havs! Vi mjukstartar med en kort färjetur till Obans närmaste ö, Kerrera.
