Meet the puffins! Havets clowner! På vår resa i Skottland möter vi dessa älskvärda små filurer. Lunnefåglarna. Och vi vill aldrig åka därifrån.
Drömmen att se lunnefåglar ska nu äntligen besannas. Som vi har sett fram emot detta ögonblick! Vid vårt besök i Oban på Skottlands västkust bokar vi en utflykt till Inre Hebriderna med Turus Mara. Resan börjar med en färja från Oban till Craignure på Isle of Mull. Den tur- och returbiljetten bokar vi själva på CalMac Ferries.
Turen heter Treshnish Isles and Staffa Tour FROM OBAN. För att se häckande lunnefåglar måste man åka mellan slutet av april till början av augusti. Vi är här i juni. Vi korsar Isle of Mull ner till Fionnphort med minibuss och stiger ombord på Turus Maras båt som tar oss ut bland öarna.
Hela havet stormar denna regniga försommardag. Första stopp är ön Staffa, världsberömd för sina dramatiska sexkantiga basaltpelare som bildades av vulkanisk aktivitet för miljontals år sedan. Tyvärr får vi inte gå iland på ön då bryggan är stängd för underhåll. Kanske hade vi ändå inte kunnat lägga till med tanke på de höga vågorna som gungar båten rejält. Många blir sjösjuka och kräks kaskader i påsar som delas ut av personalen. Vi försöker spana in i Fingal’s Cave, en 70 meter lång havsgrotta som sägs ha en fantastisk akustik. Vi kommer dock inte särskilt nära med båten. Normalt sett kan man gå in en bit i grottan när man får gå iland. Vilket man kan nu igen när vädret tillåter.
Båten tar oss vidare till ön Lunga och turens absoluta höjdpunkt: lunnefåglarna. Havets clowner! På vår resa i Skottland möter vi dessa älskvärda små filurer. Lunnefåglarna. På engelska har de det bedårande namnet puffins. Vi har tre timmar på oss att bekanta oss med dessa puffiga små pösmunkar.
Havet är lugnare här, men det är ingen röd matta som väntar oss vid landstigningen. Det är viktigt att se var man sätter fötterna på den minst sagt knöliga stenstranden som är full med runda stora och ibland hala stenar.
Längs en brant och bitvis lerig och hal stig tar vi oss upp bland klipporna. För det är här de håller till. På dramatiska klippor som störtar brant ner i det skummande havet. Puffins en masse! De är överallt!
Mellan oss besökare och lunnefåglarna ligger ett blått rep som vi inte får kliva över. Både för att inte komma för nära och störa de små liven, men även som en säkerhet för vårt eget liv. Här vill man inte snubbla över kanten.
Vi glömmer bort den hårda vinden och det vassa småspiksregnet. Det är bara vi och alla puffins. Och mitt i detta halleluja-moment, så spricker himlen upp, regnet avtar och solen strålar ner på dessa små underverk framför våra fötter.
Puffins – klippornas och havets clowner! Med sin sorgsna blick och sina klumpiga kraschlandningar är de rätt overkliga. Som en påhittad krabat i en serietidning. Så otroligt söta att man vill kidnappa en och ta med sig hem.
En fullvuxen lunnefågel är cirka 25-30 cm lång och väger ungefär lika mycket som en burk läsk. Lunnefåglar bildar ofta långvariga par och återvänder år efter år till samma häckningsplats och ibland till samma bo.
Trots sitt lite klumpiga intryck är lunnefågeln tydligen en mycket skicklig flygare och kan slå vingarna upp till 400 gånger per minut. Om landningen borde dock de lärde tvista, för de kraschar in i varandra och tumlar runt som små bowlingklot.
Lunnefågeln är också en utmärkt dykare och använder vingarna som ”fenor” under vattnet när den jagar fisk. Ungarna ser vi inte skymten av, de ligger i hålor i marken och det enda livstecknet på ett de ens finns i närheten är när föräldrarna kommer tillbaka från havet med näbbarna fulla med småfisk och tultar ner i hålan för matning.
Lunnefåglarna häckar i stora kolonier längs Nordatlantens kuster, bland annat i Skottland, Island, Norge och på Färöarna. I Sverige häckade lunnefågeln historiskt främst på västkusten i Bohuslän, och de sista svenska häckningarna försvann omkring 1970. Arten räknas idag som nationellt utdöd som häckfågel i Sverige.
Det som verkligen förvånar oss är att lunnefåglarna är helt tysta. Inte ett pip undslipper deras röda näbbar. Speciellt havsfåglar brukar ju skräna något så infernaliskt, men här är det tyst som i graven. Det är bara vinden som hörs. Och våra bultande hjärtan fyllda av kärlek till dessa underbara varelser. Och på den femte dagen när Gud skapade fåglarna, hade han nog ett sinne för humor och vips blev havets clowner till.
Vi vill stanna här för evigt. Sällan har jag upplevt ett sådant lugn i både kropp och själ som när jag står och tittar på denna imponerande koloni i perfekt harmoni. Till slut måste vi dock tyvärr skiljas åt och turen går tillbaka mot Isle of Mull bland kobbar och skär i Inre Hebriderna. Här och var ligger sälar och vräker sig på klipporna.
En minibusstur senare befinner vi oss åter i Craignure och hoppar på färjan över till Oban. Är man i denna del av Skottland så måste man boka denna utflykt. Man måste! Det finns inga ursäkter! Man kan avsky allt vad fjäderfän heter, men efter denna upplevelse kommer man inse att man faktiskt älskar lunnefåglar. Det är omöjligt att värja sig mot dessa små kärleksknippen.
Lite praktisk information: Vi tar en bilfärja från färjeterminalen kl. 09:20, men man behöver vara på plats senast 08:50. Färjan tar 40 min från Oban till Craignure. Det finns sittplats åt alla men vissa är på däck. Vi åker när det regnar och då är det några som får stå ute, så ett hett tips är att vara ute i god tid vid dåligt väder för att säkra en sittplats inne. Färjan mellan Oban och Isle of Mull ingår inte i dagsturen och man behöver själv boka dessa biljetter.
På vägen dit åker vi med den större färjan Isle of Mull, på den finns ett café med kakor, mackor, öl och vin. På vägen hem åker vi med den mindre Loch Froisa som endast har en kaffemaskin. Att åka minibuss till Fionnphort på sydvästra spetsen av Isle of Mull tar 40 minuter och det ingår i turpriset. Båten till Staffa tar runt en timme. Mellan Staffa och Lunga tar det ytterligare en timme. Stoppet på Staffa är en timme och på Lunga stannar man i två.
Turbåten avgår kl. 10:05 från Fionnphort och man är tillbaka på Isle of Mull kl. 17:45. Dessa tider gäller i juni 2025 och ger bara en indikation om tidsspannet. Aktuella tider och dagsturer från Turus Mara hittar ni här.
Vill man se häckande puffins är det alltså från slutet av april till början på augusti man ska boka.
Oj vilken underbar upplevelse att få se dessa fina fåglar,glada – färggranna,, guppigt hav, blåst, att få se Hebriderna är lycka, tack för en trevlig läsning från en del av er resa, den här fågelrsan är 🐧🐧❤️ bäst .