Filippinerna

Denna reseberättelse är skriven till minne av vår vän Andreas Enas Lindberg.


En tre veckor lång resa till Asien tar oss första veckan till Filippinerna och ön Bohol/Panglao. Våra vänner Anna, Enas, Tessan, Jonte, Borvall, Helin och Eva har redan varit där en vecka när vi kommer. Först ska vi dock utforska Manila och bli ordentligt blåsta av en taxichaufför.

Enas
Utsikt från hotellet i Makati

Vi landar i Manila på eftermiddagen och blir anvisade till en certifierad taxi utanför flygplatsen. En taxi med taxameter, så att man inte blir lurad, vad skönt! Taxichauffören verkar dock inte riktigt veta var hotell AIM Conference Center Manila ligger och har ingen GPS i bilen. Det tar oss en evighet att komma fram till hotellet eftersom det är stopp i trafiken p.g.a. skottlossning(!) vid terminal 2. Taxametern visar dessutom upp en massa konstiga siffror, så den kan vi inte kontrollera heller. Framme vid hotellet, en och en halv timme senare, lyckas vi i alla fall bli lurade då taxichauffören vill ha 1100 pesos och i virrvarret lyckas vi även dricksa honom 500 pesos, så hela kalaset går på 1600 pesos, 220 kr, när det borde kostat oss 250 pesos, 35 kr. Det får dock vi veta senare av receptionisten på hotellet. 1100 pesos betalar man för en hotelltaxi. Ja, vi hatar vekligen att åka taxi, man blir nästan alltid lurad eller så sitter man i onödan och är nervös över att man kommer att bli lurad. Ett stressmoment är det i alla fall. Vårt första intryck av Manila är allt annat än bra. Efter en god middag och ett par öl i köpcentret Glorietta bor vi en natt på hotellet och tidigt nästa morgon flyger vi vidare till ön Bohol.

Stranden vid Alona Beach Resort
Alona Beach

Vi missar att man måste betala för extra bagagevikt på inrikesflyget till/från Bohol, så vi betalar 1120 pesos (PHP), ca 215 kr på ett kontor utanför avgångshallen. Väldigt krångligt tillvägagångssätt, vi måste lämna våra biljetter till en vakt innan vi kan gå ut, men vi får förstås tillbaka dem efter att bagaget vägts och betalats för. Flyget till Bohol tar 1 h och 15 min. Vi tar en taxi för 600 PHP, 115 kr, från Tagbilaran, Bohols huvudstad, till ön Panglao där vi ska bo den närmaste veckan. Efter att ha checkat in på Alona Tropical Beach Resort går vi till restaurangen för att äta lunch. Där sitter Enas, Therese och Eva och väntar på oss. Härligt att se bekanta ansikten efter en lång resa! Nu äntligen börjar semestern!

Kvällshäng på stranden
Massage direkt på stranden nedanför hotellet

Alona Beach sträcker sig 1,5 kilometer längs med öns sydvästra kust. Vårt hotell och dess restaurang ligger alldeles vid stranden. Vi är vrålhungriga och beställer in mat och en varsin öl. Det är mulet, men varmt. Resten av gänget håller på att ta dykcertifikat, så de är på ett annat hotell och övar i poolen. De bor även på ett annat hotell längre upp från stranden. Vi valde detta hotell eftersom det hade pool. Poolen är dock stängd för renovering när vi är här. Just our luck! Resten av dagen badar vi och slappar och på kvällen möts vi alla upp igen för gemensam middag.

 

Spökdjur
Djungeltur
Spöregn i Tagbilaran

När scubadubagänget övar dykning får vi som nöjer oss med att tillbringa tiden ovanför vattenytan roa oss själva. Jag, Pda, Enas, Eva och Tessan hyr oss en chaufför som tar oss till Philippine Tarsier and Wildlife Sanctuary där vi får se några livs levande spökdjur vilket varit en dröm sedan länge!

Samtidigt som vi ska stanna till för lunch i Tagbilaran öppnar sig himlen och det börjar spöregna. Vi kastar oss in i närmaste shoppingcenter och äter lunch på Pizzahut.

Badankorna
Scubadubagänget
Dags att doppa sig!
Hitta Nemo!
Flipper?
Här är Barbro, men var är Helin?
 
Vädret är rätt ostadigt veckan vi är på Bohol, men det är ändå varmt så det räcker, så bada måste man göra. De korta stunder solen är framme blir det nästa olidligt hett, men spöregn är man ju gärna utan.
 
Snorkelkungen Pda följer med dykeleverna ut på ett dyk och fridyker ner till 18 meters djup!
De är duktiga våra scubisar och alla klarar sina dykcert med bravur! Tror dock att Helin blev den duktigaste eleven enligt PADI Scuba Diving Instructor Barbro Svensson!

 

Instrumentbräda i Tuk Tuk
Strandgänget
Huvudgatan

Livet på Alona Beach är väldigt stillsamt och vi driver mest omkring på dagarna. Tar en tuk tuk till nästa lilla samhälle, badar, svalkar strupen med kall och billig öl och äter god och billig mat på trevliga restauranger. Speciellt restaurang Saffron på Amorita Resort, som ligger i början av stranden uppe på en klippa, är värd ett omnämnande. Här äter vi både lunch och middag flera gånger.

Anna ser över provianterna, Helin stödvilar
Valhajsexpedition

The gentle giant

Under ytan

PDA och valhajen

Dags för käk!
En utflykt jag sent kommer att glömma är den vi tar till Oslob och valhajarna. 3,5 timmar i en skruttig och oerhört högljudd katamaran för 1000 pesos, knappt 200 kr per person. Billigt, visst, men resan är jobbig och det går inte att prata med varandra utan att skrika. Enas har en packe med fetvadd med sig som vi gladeligen trycker in i öronen så långt det går. Det hjälper faktiskt litegrann mot oväsendet.
 
Väl framme i Oslob på ön Cebu får vi en kort information om hur det hela kommer att gå till och att vi inte bör komma valhajarna närmare än fyra meter. Sedan paddlas vi ut i en liten katamaran. Pda betalar 1000 pesos till en man som kommer med oss ut och undervattensfotograferar. Det blir stökigt och trångt när de börjar slänga ut mat i vattnet för att locka till sig valhajarna. Alla hoppar ner i vattnet utom jag som har en trasig rygg och inte vågar riskera att få än mer ont när jag ska klättra upp i båten igen.
 
Det där med fyra meters avstånd visar sig bli väldigt svårt att hålla sig till. Valhajarna dyker upp lite varstans och krockar nästan med snorklarna. De är hungriga och vill ha mat, så det blir verkligen närkontakt med dessa jättar. De är onekligen av en imponerande storlek och jag känner mig ganska nöjd ändå med att sitta kvar i katamaranen! En halvtimme och 150 undervattensfoton senare styr vi mot stranden igen. Alla är upprymda och tagna av upplevelsen, men gladast av alla är nog Enas som nästan gråter av lycka över mötet med the gentle giant.

 

Hängmattehäng

Efter valhajarna åker vi ytterligare 3,5 timme i vår ljudlösa farkost till ön Balicasag där scubagänget dyker och jag och Pda blir utpaddlade i en liten kanot till ett fantastiskt rev med underbar snorkling. Vi blir ”attackerade” av söta små clownfiskar som försvarar sitt anemonrevir och ur svarta hålor stirrar muränorna stint på oss. Vilket paradis!

 

Bonkel. Han kunde tigga vid matbordet minsann!
Vi äter en väldigt sen lunch på en spartansk familjerestaurang på ön och stiftar bekantskap med hunden Bonkel innan vi styr mot Bohol igen.

 

Manila

Efter en vecka för oss och två veckor för de andra är det dags att flyga till Manila och sedan vidare till Bali. Vi har några timmar på oss i Manila och medan de andra åker till Mall of Asia tar jag och Pda en taxi till Intramuros, staden innanför murarna, Manilas äldsta stadsdel från den spanska kolonialtiden.

Dyker efter saker att sälja
Övergivet hus, övergiven hund
Picknick?
Bildtext överflödig.
Intramuros

Vi strosar omkring på måfå, försöker undvika alla påflugna cykeltaxis, går upp på muren och in i gränder. Ser smuts och elände, men även liv, vardag och glädje. Här lever man mer sitt liv ute på gatan än hemma framför teven.

 

The Bayleaf Intramuros
Magiska Manila
Manila Harbour
The Bayleafs Sky Deck får vi en fantastisk panoramautsikt över den brokiga stad som är Manila. Servicen är usel och drinkarna blaskiga, men det är utsikten man vill åt. Vid första anblicken är staden alldeles för stor, ogästvänlig och otillgänglig, men lugnet i Intramuros får oss att ändra vårt synsätt något och när vi lämnar Manila är det med en bättre känsla för staden än den vi fick från första dagens taxiblåsning.

 

Två tarsier och en Enas

 Hej då Filippinerna! Vi ses på Bali!

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *