Kas, Turkiet

Den första morgonen i Kas, Turkiet försöker vi ta en tidig morgonpromenad innan hettan slår till, men det spricker, hettan finns där dygnet runt. Man ska helst undvika att åka till Medelhavsländer i juli. Det glömmer jag alltid bort. I Kas får jag sol och värme så jag tiger.


Kas

Turkiet är vackert. Och den lilla orten Kas är inget undantag. Observeras bör dock att transfern hit från flyplatsen i Dalaman tar dryga 3 timmar på kringelkrångliga vägar ej lämpade för dig som lätt blir åksjuk. Byn har heller inga sandstränder utan här badar man från stenterrasser, men det känns faktiskt bara skönt att slippa all sand. Kas är ett formidabelt val för ett par som bara vill sola och bada på semestern.

Frukost. Redan 30 grader varmt. Pust!

Vårt hotell är inget märkvärdigt, men det ligger väldigt vackert precis vid vattnet och på 10 minuter är man i byns centrum. Vi får rummet högst upp och måste bestiga x antal trappor och upparbeta x antal svettdroppar innan vi når ett vindsrum med snedtak som Pda slår huvudet i rätt frekvent. Vi försöker byta rum, men får ingen vidare respons, ”chefen är inte här just nu”, så till slut orkar vi inte bry oss längre. Utsikten från balkongen är förmodligen hotellets bästa, en fantastisk vy ut över det djupblå havet och bergen runtomkring, så vi bestämmer oss för att gilla läget och bara njuta av att vi faktiskt är på semester!

Badterrassen. Hotellet längst till höger i bild.

Vi har bokat halvpension vilket visar sig vara ett excellent val. Maten på hotellet är utmärkt, frukostbuffén är väl tilltagen med allehanda frukter och yoghurtar och middagsbuffén gör oss heller inte besvikna. Här äter vi gott hela veckan. Även luncherna som vi äter nästan varje dag nere vid terrassen vid vattnet är makalöst goda, speciellt halloumisalladen. Kas ligger i en bukt med höga berg i bakgrunden, det får effekten av en överhettad gryta och flera gånger närmar jag mig solsting. Det gäller att inte röra sig alltför mycket, redan kl 6 på morgonen är det nästan för hett för att ta en promenad.

Båtutflykt.

Vi tar en snorkeltur till Kekova island och den sjunkna staden Dolchiste som förstördes av en jordbävning på 100-talet. Pga de antika ruinerna får man inte dyka eller snorkla just här, men vi gjorde många andra badstopp på vägen. Det var underbart att få hoppa i vattnet, det var kokande hett på båten. Pda tog bokstavligen fasta på ordet hoppa, jag äntrade dock vattnet från stegen och inte från relingen.

Levitation på hög nivå.

 

Den sjunkna staden.

Från hamnen går en båttur till den lilla grekiska ön Kastellorizo, population 430. I öns enda by, Megisti, strosar vi omkring i den 40-gradiga hettan, bestiger en liten husbeklädd kulle för utsiktens skull tills jag upptäcker att överallt finns burkar med ormgift utställda. Då går vi raskt ner igen och sätter oss under ett parasoll i hamnen och tar en läsk. Jag känner att jag har inget som helst behov av ormskådande just nu.

 

Kastellorizo

Hamnen i Megisti

Kalebasspaning

Det fins inga stränder på ön, förmodligen den enda grekiska ö som saknar strand, men vattnet i hamnen är rent och klart. Vi tar ett dopp i utkanten av byn och hamnen, man kan knappt vara i solen längre än 20 minuter innan man behöver bada igen. Kastellorizo måste vara det varmaste stället jag någonsin varit på. Som i helvetet, fast i paradiset.

Fin i strandklänning

Svalt och skönt

Resten av veckan badar och solar vi. Eller Pda solar, jag ligger under parasollet i skuggan vilket är tillräckligt varmt. Jag är rädd att jag kommer brinna upp om jag lägger mig i solen. Underjordiska vattenkällor rinner ut här i havet vilket gör att vattnet är det kallaste jag badat i runt Medelhavet, men det är bara skönt att det svalkar så pass mycket. Två utlästa deckare senare är det dags att flyga hemåt igen. Jag är faktiskt rätt glad över att lämna hettan bakom mig och kliva ur planet på ett betydligt svalare Arlanda.

Please follow and like us:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *