Marrakech, Marocko

Den första morgonen har det blivit sommartid även i Marocko, så den som ställt klockan på 07.30 befinner sig på en kolmörk takterrass  i Marrakech redan klockan 06.30 i komplett tystnad tills tre tuppar bryter igenom den åttagradiga luften med hesa halsar och signalerar att dagen har grytt.

Efter en tidig frukost med en sagolik vy över takåsarna är det dags att ge sig ut i vimlet i Medinan.

Ta först ett djupt andetag och fokusera. Det kommer att behövas.

Medinan

Marrakech Medina, eller Gamla Stad, är ett myller av människor i smala gränder. Ett myller av mopeder, åsnekärror och cyklar som ska fram mitt ibland oss. Av tusentals små färggranna hål-i-väggen-affärer uppdelade i souker (marknader) som jag aldrig fick något riktigt grepp om. Var börjar en souk och var slutar en annan? Det är mest ett enda stort virrvarr att gå vilse i. Det är därför också svårt att tipsa om ställen att gå till, en specifik affär eller en restaurang. Jag hittar helt enkelt inte dit så här i efterhand vilket kan vara lite stressande för ett kontrollfreak.

Soukerna går i rött, orange och guld

Vackert och exotiskt är ändå känslan när man sakta strosar runt utan att faktiskt bli störd en enda gång av påstridiga försäljare. Mången är den gång vi har hört talas om dessa rent utav oförskämt otrevliga försäljare och deras ”special price for you my friend”. Men nej, inte en enda gång möter vi detta. Våra fördomar kommer på skam minst sagt.

Pda glömmer sin kamera på en liten trappa efter en kart- och vilopaus, men den ligger kvar när han kommer tillbaka! Folk runt omkring snurrar med fingret vid tinningen – du är galen som lämnar en kamera så där! – men allt ordnar sig. Ärlighet eller så hann ingen se kameran? Jag tror på det första!

Ta en paus på en uteservering i en gränd

Man kan i lugn och ro titta på allt de säljer, men det finns inte en chans att verkligen SE allt som säljs – det är bara för mycket och alla tycks sälja samma saker. Gillar man att shoppa är detta säkert himmelriket. Vi som inte gör det, köper i stort sett ingenting. Pda klipper och rakar sig sig för 110 kr. Utgångspriset var dock 60 kr, men frisören dubblerar nästan priset efter att Pda berättar vad han får betala hemma i Sverige. Helt ok pris ändå!

Nattmarknad på Place Des Épices
x180324_Marocko_pm_0014_f
På kvällarna blir delar av staden öde när soukerna stängt
x180330_Marocko_0006_f
Transportvagnarnas parkering över natten blir sovplats för en eller annan katt
En gata i Medinan

En av våra favoritsysselsättningar när vi är utomlands är att sätta oss ner och ta en fika eller en öl och bara studera folk. Det är lite svårt här eftersom det är så trångt och de flesta uteserveringarna finns på taken. Det är på restaurangerna vi upptäcker att här finns turister, på gatorna ser vi mest lokalbefolkning. I Medinan är det också väldigt svårt att ta en öl, man får inte sälja öl i närheten av en moské och i Medinana kryllar det av moskéer. Cafe Arabe och Grand Hotel Tazi är dock två ställen som serverar alkohol innanför murarna.

Tak som skyddar mot solen

Försök att undvika dessa jobbiga unga män som ska visa vägen trots att man står med mobilen i högsta hugg och orienterar sig via gps. De gör det inte för att vara snälla, utan vill naturligtvis ha en slant för besväret. Vi gick i en klassisk fälla och blev bortlurade till en ödslig gränd där vår charmige ”student” helt plötsligt inte blev så charmig längre och försökte tjata sig till pengar till en biljett till en fotbollsmatch som kostade 250 kr. Vi ville ge honom 50 kronor bara för att bli av med honom, men då försökte han lura i oss att det bara var 50 öre och krävde mer! Som tur var kom det ett par turister gående, så han nöjde sig och gick därifrån. Hur resvan man än tycker att man är, så finns det alltid desperata människor där ute, så var på er vakt!

x180326_Marocko_0304_f2
I närheten av en lädermarknad
Mouassine Fountain
Innanför Medinans murar
Lätt att gå vilse i gränder som aldrig tar slut

En kväll efter att soukerna stängt och portar låsts hittar vi helt enkelt inte ut och blir lotsade ut ur denna labyrint av marknadschefen. Nej, inte han som sysslar med marknadsföring, utan chefen över soukerna, The Big Boss himself.  Gubben med den stora nyckelknippan. 🙂

Shoppa läderväskor och tekannor i guld kan man göra här till förbannelse, men det finns inte så mycket matbutiker eller kiosker i Medinan. Det finns flera Carrefour som ligger utanför murarna. Bankomater finns det däremot gott om för att hålla kommersen flytande!

Himmel eller helvete?

Tusen och en Natt?

Jag har lite svårt att ta till mig Marrakech på ett positivt sätt. Det kan ha mycket att göra med att jag får influensa på denna resa också och inte orkar med den påfrestelse som staden faktiskt är. 

Jag brukar inte blanda in åsikter om religion i mina reseberättelser eller låta det påverka mina resval. Egentligen borde samma sak gälla politik. Att inte välja bort ett land pga den religion eller den politik som råder. Jag älskar t.ex. Turkiet, men åker inte dit längre. USA är ännu ett exempel. Vill gärna dit, men inte så länge Trump är president. Listan kan förstås göras hur lång som helst. Jag känner att detta nog får bli ett eget inlägg. Bör man alls väga in religion och politik när man reser?

I Marrakech blir vissa saker så påtagliga och jag blir upprörd som kvinna. Att män och kvinnor måste sitta åtskiljda i en moské och inte ens får gå in genom samma dörr är ofattbart. Alla försäljare och servitörer är män. All personal på hotellen är av manligt kön. Överallt dessa män. Och kvinnor som bär slöja. Att befinna sig i Marrakech känns i det fallet, samt i många andra fall, som en tidsresa några århundraden bakåt. Tusen och en natt i alla ära, men detta färgglada skimmer ter sig ändå lite förlegat kantstött.

Vackra färger

Bortser man från religionens könsegregering, vilket man till slut måste bortse från för att kunna njuta av staden, är Marrakech naturligtvis helt förtrollande. Det upptäcker man främst när man letar sig bort från soukerna och det centrala torget Jemaa El Fna. Själva torget är inget som imponerar på oss. Det är bara mer försäljning och restauranger, men på en betydligt öppnare plats. Här finns inkastare som försöker locka in oss till finare restauranger som ligger lite avsides. Jag har läst om ormtjusarna och om männen med tama apor och om turisterna som vill bli fotograferade med dessa arma djur. Jag ser det tyvärr också på torget. Ser en ormtjusare slänga en orm om halsen på en man med barnvagn och jag håller mig långt därifrån.

Saadiska gravarna och Badipalatset

De saadiska gravarna i närheten av Kasbah moskéen är ett populärt ställe och visst kastas man bakåt i tiden när man går bakom en man i koboltblå fotsid kaftan i en trång gränd omgiven av orangeröda väggar. Gravarna upptäcktes inte förrän 1917 pga den dolda hemliga passagen in till mausoleet.

Den hemliga passagen till de saudiska gravarna

Tyvärr är det packat med folk i mausoleets trädgård, så vi ser inte särskilt mycket av några gravar, men här finns vackert kakel, mosaik och byggnadshantverk.

Mosaik och träsnideri

Badipalatset blir vi däremot positivt överraskade av. På arabiska betyder det ungefär: palatset utan motsvarighet. Det byggdes i guld, marmor och onyx under den saadiska eran och stod klart 1593. Med atlasbergen i periferin, den fantastiskt klarblå himlen ovanför och med fantasin som följeslagare, är dessa ruiner Marrakech absoluta höjdpunkt. En öppen plats utan trängsel! Inträde 10 kronor.

Palais El Badi
Atlasbergen i bakgrunden
De forna badhusen

Runt Badipalatset och de Saadiska gravarna kan man se många storkar i stora bon på taken. Storken är en helig fågel i Marocko. De sägs skydda landsbygden och skördarna från insekter och reptiler.

Vill man ha utsikt över staden som en stork beger man sig med fördel till Grand Hotel Tazis takterrass. Det är även ett av de fåtal ställen som serverar alkohol i Medinan. 50 kronor kostar en flasköl och det är det värt. Restaurangen är sliten och jag skulle inte äta här. Hotellet är tvåstjärnigt, så jag skulle heller inte bo här. Vi tar ett par öl i solen helt ensamma på takterrassen med utsikt över gatorna nedanför.

Storkarnas stad
Grand Hotel Tazis takterrass

Mat i Marrakech

Vi är ju definitivt inga foodies och brukar ha rätt svårt att hitta bra restauranger när vi är utomlands. Ju mer vi letar innan, desto besviknare brukar vi bli. Tripadvisor i all ära, men ligger ett ställe högt upp på listan, är det antingen fullsmockat eller så är personalen snorkig. Innan denna resa har vi inte sett ut en enda restaurang. Vi har fått några tips, men det visar sig vara rätt fina ställen och vi trivs bäst på lite rustikare restauranger dit lokalbefolkningen går.

Maten är färgglad och ser väldigt god ut, men hallå – den smakar ju ingenting! Är inte Marocko ett kryddland? Alla dessa pyramidhögar med kryddor i soukerna – är det bara ett spel för gallerierna? Nog för att min hals är kantad av sylvassa rakblad nästan hela resan och jag till slut bara kan äta sladdriga pommes frites, vattniga omeletter och dricka vatten, men detta kan nog vara det absolut tråkigaste matland jag någonsin varit i. En sådan besvikelse.

Färgrik, men smaklös mat

Riad Bindoo

Något som inte är en besvikelse är vår första riad. Den heter Riad Bindoo och ligger i norra delen av Medinan en bit utanför alla virriga gränder. Därmed inte sagt att den är särskilt lätt att hitta till. Vi bokar transfer från flygplatsen till hotellet (18€) och då bilen inte får köra ända fram blir vi hämtade vid ett litet torg och visade till hotellet. Det ska finnas en liten, liten skylt på bilden nedan med riadens namn, men jag ser den faktiskt inte! Det är i alla fall jag som står och lurar till vänster i bild, så där är ingången.

Den ödmjuka ingången till Riad Bindoo

Riad Bindoo är ett magiskt litet hotell med sju rum, en liten pool och en takterrass. Nu har de även ett tält uppe på takterrassen som man kan bo i, det fanns inte när vi var där. Servicen är suverän, frukosten är helt ok och utsikten från takterrassen är underbar. Poolen testar vi inte, men ett gäng svenska killar badar i den och det låter iskallt!    Läs vår recension här.

En iskall pool

Vi bor i Benares Suite, ett rum i guld med en spiraltrappa upp till ett sovloft. Här sover man som en kung! Nätterna blir kalla i Marrakech så här i slutet på mars, så för första gången använder vi AC:n till att värma upp ett rum.

Svit Superior (Benares)

Staden är ju rätt hektisk och stressande, så att kunna återvända till sin mysiga riad på eftermiddagen och slappa några timmar i solen på takterrassen blir något av en räddning. Utsikten över Atlasbergen är hänförande och snart ska vi ge oss ut på en tvådagarsutflykt över bergen och till öknen!

Solhatt på solterrass
Takåsar och Atlasberg

Riad Ilayka

När vi återvänder från Atlasbergen och Saharaöknen bor vi två nätter på ett annat hotell mer centralt i Medinan: Riad Ilayka. Vi blir lotsade dit av en man som kör våra resväskor i  en bagagekärra och som hittar överallt lätt som en plätt. Här är inte alls lika mysigt som på Riad Bindoo och det är nästan omöjligt att hitta till och från riaden i en labyrint av återvändsgränder och gångar. Läs vår recension här.

På kvällen, i mörka hörn, står pojkar, unga män, äldre farbröder och frågar om vi behöver hjälp att hitta ut. Jag känner mig faktiskt otroligt besvärad, nästan lite rädd, och ställer till med en smärre scen i ren panik. Detta innebär dock att alla försvinner bort i mörkret och vi kan i lugn och ro leta oss ut själva utan att behöva betala för det. Dagen vi åker hem har vi äntligen lärt oss att hitta ut, men då vi har bokat transfer blir vi visade vägen till stora torget där en bil väntar på oss. Transfer är ett hett tips i denna labyrint till stad!

Innergården tillika restaurangen på Riad Ilayka
Sovrummet på Riad Ilayka

Mellan våra boenden på dessa Riader åker vi alltså på en helt makalös utflykt över Atlasbergen och offroad ut i Saharaöknen. Om Marrakech ger oss den där galna känslan av att vara i en helt annan värld bor vi denna natt i det totala mörkret och tystnaden. Det blir en upplevelse utan motstycke!

Läs om detta äventyr här.

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *