Tanzania

Den första morgonen vaknar vi upp och inser att vi är på den afrikanska savannen. Det är något av det mest fantastiska man kan vara med om. Denna stillhet, detta vidunderligt vackra landskap och ändå vissheten om att det finns något som ligger i gräset och spanar på en. En balansgång som så mycket annat i livet, men ack så mer exotisk! Ska du ha ETT äventyr i livet kan Tanzanias Serengeti mycket väl vara det du ska sträva efter. Du kommer inte att bli besviken. Vår resa kombinerades med sol och bad på Seychellerna och skyskrapsspaning i Qatar.


Mount Kilimanjaro

Efter sex timmars flygning till Doha och en mellanlandning på tre timmar, fortsätter vi så till Dar es Salaam i fyra timmar för teknisk mellanlandning. Vi landar på Kilimajaros flygplats en timme senare kl. 10 på morgonen. Visum får vi vid ankomst och vi minns med fasa de timmar vi köade för visum på Madagaskar. Till vår stora lycka tar det här bara tio minuter!
 

Vår guide som ska möta oss är något försenad men kommer till slut och snart susar vi norrut i hans jeep mot vår första anhalt: Arusha.

Arusha

Arusha ligger två timmar från flygplatsen och vår guide Seif tar oss till reseagenten Easy Travel för genomgång av vår sexdagarssafari. Vi växlar till oss lite USD som är gångbart på de flesta ställen i Tanzania. Cash is för övrigt king! Vi köper även 18 liter vatten som ska räcka under hela safarin. Inte för att det inte finns vatten dit vi ska, utan mest för att det är mycket billigare att köpa det här. Man förväntas ge guiderna 20 USD i dricks efter varje dags slut.

Lunch i byn Mto wa mbu

Två timmars jeeptur senare är vi i byn Mto wa mbu där vi ska äta lunch och få en rundtur av en lokal guide. Vi äter lunch hos en familj i byn, eller snarare: vi äter och de tittar på. Kändes lite olustig faktiskt och vi var rätt skeptiska till att äta halvljummen mat, men det hade ju varit ytterst otrevligt att tacka nej. Lunchen består av bönor, polenta, grönsallad, friterad banan, vitt ris, ris med kött, kål, biffgryta och några olika sorters såser. Frukt till efterrätt. Maten smakar ok och sköljs ner med Coca Cola som vi köper för 4 USD.

Banana beer

Vår guide är en ung man som bor i byn. Han berättar för oss hur man tillverkar banana beer och hur viktig denna dryck är för byn och hur man dricker den vid alla sorters tillfällen: för att fira något, för att beklaga något, när det är fest, när det inte är fest, när folk är osams, när folk inte är osams etc, etc. Blir man erbjuden banana beer måste man alltid tacka ja annars tror folk att man tycker att man är förmer än dem och det går ju inte för sig! Men gott är det inte. Ljummen öl med frön som flyter på ytan som man ska blåsa bort innan man dricker. I’ll prefer a stor stark anytime!

Hantverkare in action

I Mto wa Mbu, som betyder myggfloden, bor ca 120 olika stammar. Byn är en del av ett program för kulturell turism och de flesta turister som är på väg mot Serengeti och omkringliggande nationalparker och naturreservat stannar till här på vägen. Vi är egentligen emot denna typ av turism där man känner sig tvungen att köpa något, men vill inte verka oartiga eller snobbiga så vi låter det hela ha sin gång. Fina färgglada tavlor med gulliga roliga djur från savannen ser ju jättefina ut så här i Tanzania, men hemma passar de mest i ett barnrum. Vi köper till slut en fin giraff snidad i mahogny. Det enda jag har tänkt att jag ska köpa med mig hem råkar faktiskt vara just en giraff i mahogny.

Sausage Tree
Vi åker sedan vidare mot vår första nationalpark: Lake Manyara. Vi är helt fascinerade över alla djur vi hinner se under de två timmar vi åker runt i parken: babianer, elefanter, velvet monkeys, blue monkeys, flodhästar, zebror, vårtsvin, gnuer, flamingos, mungos. Men de befinner sig alla på ganska långt avstånd, så det är svårt att få bra bilder. Men det gör ingenting kommer vi så småningom att bli varse…
Attackelefant
Men nu läl!!! Låt mig va!
Mamma, din näsa ser delikat ut!
Baobabträd
Utsikt från verandan

Vi övernattar på Manyara Wildlife Camp i en tältbungalow med en veranda värd en tenor…Middagen i den mysiga restaurangen består av grönsakssoppa till förrätt och ris, potatis, kyckling, biff och grönsaker till huvudrätt. Ingen kulinarisk upplevelse, men helt ok. Efterätten, banan med karamelliserad kola/chokladås var däremot en höjdare! Mycket trötta efter en dag fylld av nya intryck somnar vi ovaggade kl. 21.00.

Framför baobabträdet

Tidigt nästa morgon åker vi vidare mot Serengeti Nationalpark.

På vägen till Serengeti passerar vi byn Karatu
Är bananerna fina idag?

Det tar sju timmar att köra från Lake Manyara till Serengeti. Vi passerar några byar på vägen dit, varav Karatu är den största av dem.

Ngorongorokratern. Resans höjdpunkt.

Ngorongorokratern tycker jag så här i efterhand är resans höjdpunkt. Så vackert att det gör ont och att det finns så mycket djur nere i denna krater är nästan ofattbart. Men mer om detta senare. På väg till Serengeti passerar vi kratern, men vi stannar bara för att fota eftersom vi kommer åka ner i kratern först på tillbakafärden. Resesajten Bookmundi har i dagarna utsett Ngorongoro till den nästa bästa nationalparken i Tanzania. Kolla in deras sida här.

Utsidan av kratern
Maasajby i Ngorongororeservatet

 

Ngorongororeservatet står på UNESCOS världsarvlista och de enda som får bo där är maasajerna. Vi åker förbi många maasajbyar. För 50 USD kan man som turist få besöka en by, men vi känner att det är mer eller mindre en turistfälla och väljer att avstå. Vår guide Seif tjatar inte heller på oss direkt, det märks att han gärna vill åka därifrån så fort som möjligt.

 

Massajer och boskap

 

Maasajpojkar

Ute på savannen vallar maasajerna sin boskap och vi stannar för att fota och vevar därför ner fönstren. Seif ser sig nervöst omkring och ber oss skynda på. Det är tydligen inte att rekommendera att ha nervevade fönster här. Vi ett tillfälle kommer två pojkar springandes och kikar nyfiket in i jeepen. De är inte buskablyga direkt utan vill ha både vatten och pengar av oss. De springer skrattandes därifrån efter att ha poserat för en bild.

Serengeti betyder den oändliga slätten på maasaj.

Vid portalen till Serengeti stannar vi till och Seif berättar om migrationen då ca 200 000 zebror, 500 000 Thomsongaseller och 1,5 miljoner gnuer förflyttar sig över savannen på jakt efter bördiga betesmarker. I oktober befinner de sig längst norrut i Kenyas Maasaj Mara och i mars när vi är här befinner sig hjordarna i det område vi är på väg till.

Betande gnuer vart man än tittade

Serengeti blev nationalpark på 50-talet och då bodde massajerna även här, men de förflyttades sedan till Ngorongoros naturreservat. Vi stannar till vid ett informationscenter för att äta vår medhavda picknicklunch och för att Seif ska ordna våra inpasseringspapper. Här finns toaletter, en kiosk och en souvenirbutik. På vår resa passerar vi detta samt ännu ett infocenter där vi köper ett extra minneskort till kameran. Det finns inga andra butiker, restauranger eller bekvämligheter i Serengeti, förutom camperna. Här bor djuren!

Nyfikna och närgångna zebror överallt
Skygga Thomsongaseller
Lata lejon söker skugga
Solbadande lejon i väntan på byte
Vårt tält i Ikoma Bush Camp
Någon kilometer utanför nationalparken ligger Ikoma Bush Camp där vi bor tre nätter. Anläggningen består av 31 tältbungalows som har tak, stengolv och ett murat badrum med dusch och WC. Varmvatten och elektricitet finns några timmar på morgonen och kvällen. Tälten är rymliga med jättesköna sängar. AC saknas, men behövs heller inte eftersom det är svalt på nätterna. På varje camp ingår en 33 cl vatten per person och dag. Camperna tar ej kort, endast kontanter i form av USD.

 

Gryning

Direkt utanför tältet breder busksavannen ur sig. På nätterna hör vi hyenorna yla och tassa runt och vi blir tillsagda att inte lämna skorna utanför tältet för då kommer hyenorna att stjäla dem. Det känns att man verkligen är nära naturen, ibland lite för nära när det låter som om hyenorna skulle vara inne i själva tältet.

 

Vid lägerleden på Ikoma Bush Camp

Trots att det bara tar någon minut att gå till restaurangen så var vi tvungna att ha en beväpnad vakt med oss till och från tältet när det är mörkt. Detta var för att skydda oss mot vilda djur som finns runt campen. Förutom små möss ser vi dock bara ett enda vilt djur på campen: en genet, ett kattlikt djur närmast släkt med mungon. Den smiter in i restaurangen om kvällarna på jakt efter mat, men blir snabbt utjagad igen och fastnar därför inte på bild tyvärr.

En öl innan middagen. Serengeti och Kilimanjaro på flaska.

Restaurangen är mysig och ligger på en rofylld plats med utsikt över savannen. Maten är ok, man får välja mellan två olika huvudrätter varje kväll och det serveras alltid trerätters. På morgnarna efter frukosten får man själv plocka ihop sin egen lunchlåda från köket.

Flodhästarna ligger i vattnet hela dagarna för att skydda sin
känsliga hud och kliver endast upp för att beta på nätterna.

Nästa dag åker vi på vår först game drive. Vi åker runt i jeepen hela dagen mellan kl. 08 och 17.30. Första stopp är en vattensamling fylld med flodhästar, en s.k. hippopool. Vi parkerar så nära vi kan, men får absolut inte kliva ur bilen. Flodhästen är Afrikas farligaste djur.

Jag heter twiga på swahili.

Girafferna är trots sin storlek misstänksamma och skygga och lunkar gärna iväg när man stannar jeepen för att fotografera. Det är nästan overkligt att se dessa märkliga giganter på så nära håll. Det är som om de vore på låtsas.

 

Trots taggarna är giraffernas favoritmat akaciaträdets blad.
Giraffens lila tunga är tjock och klarar dessa taggar galant.
Savannens punkare
I väntan på kopulering
 Ibland sprakar Seifs komradio till och en annan guide tipsar om ett lejon som ligger och trycker i gräset någonstans. Då åker vi genast dit. Det är ingen fart på lejonen så här mitt på dagen när det är som varmast. Vi spanar på en lejonhanne och en hona som gått iväg för att para sig, men här kan man få vänta länge blir vi varse. Inget händer på en halvtimme och vi åker vidare.

 

På spaning efter det byte som flytt?
 Tips om var rovdjuren befinner sig får man även om man spanar efter gamar som spanar efter rester efter rovdjurens byten.

 

Walking safari

Nästa dag börjar med en två timmar lång Walking safari i campens omgivningar. Vi har med oss guiden Max och en vakt beväpnad med pilbåge och vi får också lära oss att skjuta pilbåge för säkerhets skull… Turen kostar 20 USD och då ingår en flaska vatten.

 

Det finns mycket orm i området, men på sina fem år som
guide har Max inte stött på en enda orm under turerna.
De är räddare för oss än vi för dem. Vilken tur!

Max lär oss om termiter och termitstackar, om djurbajs och aloe verans läkande förmåga. Vi smakar på en kaktusfrukt vars illröda saft även används som läppstift. Han visar oss Gomorraäpplen och piggsvinspiggar och vi leker ”gissa skallen?” Buffel jag sa, men gnu det va.

Två meter hög termitstack
Dik dik. Världens minsta antilop, som
en Östermalmshund ungefär.

Walking safari är verkligen en upplevelse. Vi vandrar själva på savannen, ibland i högt gräs, ibland i lågt. Vi ser elefanter i fjärran och ändrar riktning så att det inte ska få vittring på oss och bli nervösa. Enorma marabustorkar går omkring och pickar i marken, zebror springer gnäggande iväg när de får syn på oss och flugorna surrar runt omkring. Vi går på Afrikas savann och det är tyst och stilla och det infinner sig något sorts lugn som sällan upplevs till vardags. Vi är här – just nu.

Får man fresta med ett dopp i poolen?

På eftermiddagen åker vi till en annan hippopool lite längre bort. Här stannar vi länge och fascineras över flodhästarnas liv: dyka ner under vattnet, dyka upp igen, gnabbas med grannen, gäspa med en käft som kunde svälja en fotboll utan problem, grymta och  blotta enorma hörntänder för att skrämma den där dryga grannen igen, bajsa lite och vifta med den korta fåniga svansen, dyka ner, dyka upp, bajsa lite till, grymta, rulla runt, vifta med öronen eller helt enkelt bara ligga still i flera timmar. För att sen bajsa lite mer.

Gapa stort!

Alltså den stanken! Ändå stannar vi säkert en timme och bara tittar på de enorma hippohögarna som vältrar sig i vattnet. De ligger i familjer och vaktar varandra mot de andra familjerna såväl som mot krokodilerna som aldrig är långt borta. Seif berättar att krokodilerna sällan går till attack utan hellre väntar på att en flodhäst ska dö för att äta upp kadavret. Han har själv sett en boaorm som försökte krama ihjäl en flodhästunge bara för att bli ihjältrampad av flodhästmamman. Tyvärr stampade hon i paniken även ihjäl sin egen hippounge.

Akaciaträd på savannen
 
Jeepen, Seif och turisterna
Vilande leopard
 
Klättrande leopard

På våra game drives i Serengeti ser vi mängder av djur och ett av de djur som är svårast att se är leoparden. Vi har tur att få se flera stycken varav en på riktigt nära håll. När en jeep upptäcker en leopard är det strängt förbjudet att meddela andra jeepar i området. Alltför många jeepar skrämmer bort det skygga djuret.

Krokodilunge
Gud va trött man blir av att behöva äta heeeela tiden

Efter leoparden har vi sett fyra av the big five: elefant, buffel,  leopard och lejon. Nu fattas bara noshörningen. Vi lyckas även se the little fiveElephant Shrew, Buffalo Weaver Bird, Leopard Tortoise, Antlion och Rhino Beetle.

Savannens vackraste djur?

 

Massajer på väg
Efter tre dagar i Serengeti åker vi så tillbaks till Ngorongoros naturreservat för övernattning på Ngorongoro Rhino Lodge. Nu är det äntligen dags att åka ner i kratern! Man får bara vistas i Ngorongoro Conservation Area i 24 h, så det gäller att planera sin in- och utfärd. I närheten av kratern är det betydligt svalare: bara runt +15 grader, så på med varmare kläder! På hotellrummet finns en kamin som värmer skönt där man ligger i sängen under ett antal täcken och småhuttrar. Det finns inga stängsel runt hotellet och djuren kan komma riktigt nära om man har tur. Fastän vi spanar och spanar ser vi ”bara” en vattenbock som står och betar utanför vår balkong.

 

På väg ner i kratern. Dimman rullar in.

Nästa dag kl. 06.30 åker vi mot kratern  Vilken enorm upplevelse detta är! Det är helt ofattbart att det finns så många djur här nere! Botten på kratern täcker 260 kvadratkilometer och ligger på 1 500 m.ö.h., topparna når ca 2 000 meter. Kratern bebos av de flesta av östra Afrikas djurarter. Runt 25 000 djur bor här nere och vi ser zebror, gnuer, olika antiloper, bufflar och bockar. Vi ser även hyenor, lejon, flodhästar, elefanter, flamingos i mängder och en massa andra fåglar.

Djurspaning från jeepen.

 

Stolt som en tupp?

 

Wildebeast
Buffalo Bill?

 

Hi hyena!

 

Pappa!

 

Mamma!
Elefanthanne farligt nära jeepen.
Vi betraktar en stor elefanthjord en lång stund och ser en hanne närma sig. Han kommer närmare och närmare och till slut nästan stryker han längs med jeepen och frambringar ett lågt, hotfullt, avgrundsdjupt elefantläte som får blodet att isa sig. Be very still, do not move, do not make a sound, viskar Seif. För några sekunder slutar mitt hjärta att slå. Hannen kan lätt välta vår jeep och vi har andra jeepar både framför och bakom oss, så vi har ingenstans att ta vägen. Han går dock över vägen bakom oss och ställer sig en bit bort bakom en buske och betar. Vi åker lättade vidare.

 

Beep, beep.
Men om jag skulle testa att ligga så här ett tag?
Bad hair day?
The Big Five

Så ser vi den till slut – den svarta noshörningen. I fjärran, genom kikaren, men den står trots allt långt där borta och the Big Five är komplett!

Åh, om jag f(lam)inge vara ensam en stund…

I kratern finns en saltvattensjö, Makat, som betyder salt på Maasaj. Där samlas miljontals flamingos och jag ber Seif, som den superguide han nu är, att ange det exakta antalet flamingos runt sjön. Han skrattar så han håller på att ramla ur jeepen. You funny!

Pumba! Afrikas coolaste djur.
Ett muskelpaket utan dess like! Och sådan charm sen! Svårast att fånga på bild är vårtsvinet som ständigt springer omkring som ett litet energiknippe. Man ser vårtsvinet, tar upp kameran, fingret på avtryckaren och vips så har man fotat en vårtsvinsrumpa…
 
Marknad utanför Arusha

Vi åker från kraterns botten efter lunch och det tar en timme att åka till naturreservatets gräns. Vägen från reservatet till Kilimanjaros flygplats är lång och bitvis mycket dålig. Färden tar ca. fem timmar och en del av den tiden går åt till att ta sig igenom eftermiddagsrusningen i Arusha.

 Efter Tanzania flyger vi vidare till Nairobi för övernattning och flyger nästa morgon till Seychellerna.
Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *