I inlägget Resor i coronans tid berör vi det något infekterade ämnet att resa eller inte nu när pandemin fortfarande rasar i världen och är långt ifrån över. Vi ville inte resa då. Men nu då? Hur ser vi på saken nu? Jo, bara för att man kan betyder inte att man ska. Vi har varit sparsamma med pekfingrar. I livet såsom på bloggen. På svenskt sätt snarare knutit näven i fickan och muttrat. Inte för att svensken gör det längre, nu när det finns internet. Många har haft svårt att vara tysta under 2020. Vi har förstås tyckt och tänkt. Men sällan delat våra tankar. Inte låtit bloggen bli vår personliga dagbok trots att reseåret 2020 nästan var obefintligt.
För det är ju precis så det borde ha varit. Reselöst. Vi borde ha låtit världen läka och vila. Inte rört på oss och skapat oro, kaos och påfrestning. Samtidigt som vi funnit solidaritet har hat och gliringar yrt på nätet som nysnö i vintervindar. Och så fort det varit möjligt har man rest utomlands. För människan kan inte vänta. Kan inte stå ut med händelselöshet. Det blir tydligen inga bra instagrambilder av en promenad på gatan hemma i stan.
Nej, bara för att man kan betyder inte att man ska. Bara för att man får betyder inte att man måste. Vi svenskar kunde knappt klara av att hålla oss till en något så pass enkel restriktion som att inte resa i Sverige under en period. Varför? Vad kan möjligtvis vara viktigare än att överleva en pandemi? Ja, ni är välkomna att tycka att vi är gnälliga. Skitgnälliga till och med. Vi som hann med att vara i Sydostasien i hela tre månader innan pandemin bröt ut. Som faktiskt inte hade en enda resa bokad och inplanerad för resten av 2020. Som inte behövde fajtas med flygbolag om att återfå pengar för redan köpta biljetter. Klart att vi kan resonera så här då. Men vi hävdar ändå: bara för att man kan betyder inte att man ska. 2020 var faktiskt inte året vi skulle resa.
Coronaanpassning hit och folk-är-bara-missunsamma dit. Nej, vi är inte missunnsamma. Vi tycker mest att det bara är så oerhört ogenomtänkt. Res om du måste, men inte för ditt höga nöjes skull. Du borde kunna vänta du med. Slippa bli besviken på inställa resor hela tiden. Och gnälla om det på social medier. Pandemin ska inte gå över så att du kan resa igen. Pandemin ska gå över så att folk slipper bli sjuka eller dö.
För det som förfärat mig mest under allt detta, förutom alla dödsfall, allt fysiskt och psykiskt lidande, folks påtvingade ensamhet och allt hat som folk är kapabla till, är egosimen. Den bottenlösa egoismen. Varför ska JAG behöva försaka? Varför ska JAG behöva lyssna och anpassa mig? För att du är en del av den här världen. Om du vill ha den kvar en stund till vill säga. Om du vill vara en del av den ett tag till.
Eller resonerar vi så här, som Lukasjenko i hockeymundering: ”Det är bättre att dö stående än att leva på knä”? Med egoism och utan tanke på kedjereaktionen det kan skapa. Och i Sverige handlar statsministern i butik och generaldirektörer åker på julresor till Kanarieöarna. Det hela är naturligtvis komplext. Människan förlorar sin frihet för en stund. Men samtidigt som du gnäller över att du inte kan resa jobbar människor halvt ihjäl sig för att vårda svårt sjuka och döende. Du som är privilegierad och kan jobba hemma, se nu till att verkligen stanna hemma. Även på din fritid. Vi är övertygade om att du klarar det. Ett tag till.
För detta är inte en engångsföreteelse. Fler pandemier är att vänta i vår tid. Hur du agerade denna gång kan vara avgörande för fortsättningen.
Vi vill förstås resa igen. Just nu är dock tanken på en utlandsresa mer fyllt med olust än lust och längtan. Vi tänker också att vårt resande nog kommer att förändras. Inte bara för miljöns skull utan även med en färsk pandemi i åtanke. På vilket sätt återstår att se. Närhet blir säkert ett ledord, men även avstånd. Hur motsägelsefullt det än må låta. Närhet som i Sverige eller Europa. Avstånd som i att inte åka dit alla andra åker. Det tänket kanske vi får anledning att återkomma till. Nu tänker vi inte ens sammanfatta något reseår 2020. Även om vi rörde på oss enligt rekommendationerna och enbart i Sverige. Vi tänker inte heller lista platser vi längtar till framöver. Även om det naturligtvis är fritt att drömma. Vi väntar och ser. Allt annat är för tidigt.
Bra, klokt inlägg. Det är i kriser man ser vad människor går för.
Jo, lite så är det ju. Det som är trist är att det många gånger inte går att föra en vettig diskussion. Det blir så mycket pajkastning.
Bra tankar. Själv tänker jag främst på alla jag träffat under mina resor, alla de som nu inte längre har en inkomst för att världen står still och turismen med den. Så jag kan ändå tycka att vissa resor (beroende på hur en reser) är försvarbart. Det finns olika sätt att resa på. Fokus, som jag tycker har hamnat mycket på att ”shamea” folk som reser tror jag landar mycket i avundsjuka än något annat….men det är bara en personlig åsikt…och att jag tycker så hemskt synd om alla som måste lägga ner sina turism-baserade verksamheter. Då tänker jag inte på sverige i första hand – vi har skyddsnät. Utan de platser som kämpat även innan pandemin. De som står helt utan hjälp. Jag kommer för framtida resor göra min val av destinationer, boende och mat utifrån det och välja bort all inclusive, utlandsägda hotell och restauranger. Försöka stötta de som behöver det mest i den mån det går. Att gynna det lokala har aldrig varit viktigare.
Tack Tina för intressanta tankar! Naturlgtvis är det enormt tragiskt för alla som jobbar med turism på ett eller annat sätt att turisterna uteblir. Som du skriver så kan man stötta lokala aktörer, men det beror på hur en reser. Och hur mycket den klick som nu har rest/kommer att resa under pandemin påverkar lokal ekonomi är kanske försumbar? Som charterturist stöttar man ju oftast inte lokala aktörer och det är väl dessa resor som ökar mest just nu. Jag tror att det kanske kan skada mer än göra nytta. Och tyvärr, som du också skriver, ”shamea” folk som reser, gå till personangrepp, allt hat som skrivs leder inte till något gott. I framtiden blir det än viktigare att ”resa rätt” och vi tänker precis som du gällande destination, boende etc. Välja bort det stora till förmån för det lilla.