År 2020. Förmodligen det år som kommer stå ut som det märkligaste under min och Pdas livstid. Får vi hoppas i alla fall. Att inte 2021 kommer med fler överraskningar. Tänk att för ett år sedan höll vi på att planera för fullt för tre månader i Sydostasien. Det känns så avlägset nu.
Men ja. Vad gäller resandet 2020, så hinner vi ju faktiskt med en riktig höjdarresa innan pandemin slår till med oanad kraft. Vi är till och med på resande fot när de första nyheterna om coronaviruset når oss från Kina. Vi minns tillbaka till vårt resande innan och under coronapandemin och reflekterar över framtida resor. Är resor i coronans tid nödvändiga?
Vi befinner oss i Thailand där vi både börjar och avslutar vår resa. Vi börjar med Tre dagar i Bangkok, lever Strandliv på Koh Samet, förälskar oss i Koh Chang – den vilda ön och skådar tempel i parti och minut i Chiang Mai – ”den nya staden”.
Fortsätter med Mekong River Cruise – med slowboat på floden till Laos och Luang Prabang – munkarnas stad. Ett sådant land Laos är ändå! Vår (alldeles för korta) vistelse på lyxiga Le Grand Pakbeng. Där man kan få se elefanterna gå ner till floden och dricka vatten på morgnarna. Och vänliga Luang Prabang som blir resans favoritstad.
Vi vill sänka vårt klimatavtryck och väljer tåget som färdmedel genom Vietnam. Sådär charmigt obehagligt med minikackerlackor som kliver runt på ens kropp när man ligger och försöker sova på en galonklädd brits i en kupé utan syre, men med tre snarkande karlar. Sådär var ordet. Vi upplever den grå vardagen och en färgrik kontrast i Huê – kejsarstaden vid Parfymfloden. Blir besvikna på den hänsynslösa turistmassan i Hoi An – staden som försvann. Åker också ut på världens sämsta snorklingstur från Nha Trang.
Vietnam blir lite av en besvikelse, men hämtar upp sig efterVietnam diaries: från Ho Chi Minh City till en dag i Mekongdeltat. Ja, den etappen gjorde susen!
I Kambodja och Phnom Pehn blir vi bestulna och erfar landets korrupta poliskår. Svenska Ambassaden visar sig i samma veva vara ett stort skämt. En annan oerhört sorglig, men ack så viktig upplevelse i Kambodja blir besöket till Killing Fields och tortyrfängelset S21. Jag får fortfarande ett hugg i bröstet varje gång jag tänker på det. Gladare miner blir det då vi träffar våra vänner på de magiska paradisöarna Koh Rong och Koh Rong Samloem. Long Beach är kanske den vackraste stranden vi varit på!
Vi fortsätter ensamma norrut till för att uppfylla min livslånga dröm i sann Tomb Raider-anda om Ruinstadens tempel – Angkor Wat & Beng Mealea. Och det oförglömliga besöket till Kambodjas floating village Kampong Phluk – byn på styltor.
Tillbaka i Thailand igen för resans sista månad. Och därifrån har vi inga inlägg på bloggen än. För då dundrade fröken Corona in i med hull och hår och tog död på allt resande och resebloggande. Men vi tänker att vi snart ska skriva om när vi bodde på båt kring Surinöarna, levde charterliv i Kao Lak, fick ljudpippi på Phi Phi-öarna, hängde med kompisar på Koh Lanta och spräckte foten i Ao Nang. Kanske att Thailand börjar blir lite intressant att läsa om igen? Research inför framtida resor under nästa år. Får vi hoppas.
Det är i Ao Nang i Thailand vi först hör talas om coronaviruset och dess påbörjade framfart. Hem till Sverige kommer vi i mitten av februari. Då har de börjat skanna inkommande flygpassagerare till Bangkok. Men ingen står på Arlanda och kollar ifall vi som kommer från Thailand är sjuka. Vad som kommer sedan är ingen beredd på.
I mars börjar både jag och Pda på nya jobb. Pda hinner vara på jobbet i två veckor. Sedan mitten av mars jobbar han hemifrån och kommer göra så minst detta år ut. Jag varvar med att jobba på kontoret och hemma. I fyra månader gör vi inget annat än jobbar och är hemma i lägenheten. Det är vi ganska nöjda med. Några månader av isolering. Rätt skönt efter att ha rest i tre månader. Vi påbörjar vår serie Hidden Streets of Stockholm på bloggen. Vågar oss längre fram åka båt till Vaxholm och bor en natt på fantastiska Fredriksborg.
Så kommer sommaren och restriktionerna lättar för inrikesresor. Vi inleder med en tur till Linköping och vår gode vän Frippe. Det blir även en cykeltur längs Göta Kanal. Efter det bor vi två veckor i Bollnäs på Bodegan. Hösten 2020 bjuder på en weekend i Trosa och en tur till Stendörrens naturreservat såväl som en helg i coola Norrköping med sitt makalösa Industrilandskap.
Nu är vintertiden kommen och vi väntar i mörkret innan julmånaden december kommer och gör allt lite ljusare. Då ska vi träffa vänner och äta julbord och sova kvar en natt på Fredriksborg hotell. Det ser vi fram emot! Men innan dess har jag ett litet ess i rockärmen för den tråkigaste av månader: november. Ja, förutom att jag, Madeleine, fyller år då förstås. Det är ju roligt. Åtminstone något år till.
Men sedan då? Visst skulle det vara superhärligt att ha en resa till sol och värme inplanerad, men så länge situationen ser ut som den nu gör i världen kommer vi inte boka någon utlandsresa. Så för att svara på vår egen fråga: nej, (nöjes)resor i coronans tid är inte nödvändiga. Vilka försiktighetsåtgärder man än må ta till som flygbolag och trots halv beläggning på hotellen så lockar det faktiskt inte alls. Vi vill inte resa utanför Sveriges gränser.
Till sommaren funderar vi på att hyra husbil i två veckor och göra Skåne. Vi har upptäckt att det finns så mycket vi har missat i vårt eget land som vi nu vill passa på att se. Förutsatt att det känns säkert och alltid med avstånd så klart. Förvärras pandemin, så stannar vi hemma. Så, med hopp om att smittspridningen ska lugna ner sig i landet (och världen) igen: bring it on, 2021!